Det undras och flundras och konstateras

Jag undrar ganska mycket, nu när jag har en (förhoppningsvis) bebis i magen. Jag ligger vaken lite extra länge om kvällarna för att känna efter ordentligt. Var det inte en liten rörelse där? Nä, det var bara en prutt. Pruttar finns det tydligen gott om när man är gravid. Rapar också, för den delen. Inte speciellt sexigt men what to do, what to do.

Funderingar över hur livet kommer att se ut när han eller hon väl är ute är väl ganska vanliga antar jag, liksom funderingar över förlossning och smärta och smärtstillande och amning. Det tänker jag dock inte så mycket på. Jag är inte orolig över att klämma ut en fyrakiloscirkaklump, jag är snarare rätt så säker på att det kommer att gå hur bra som helst. Smärta är inget jag är rädd för och jag tror inte att det kommer att förändras senare heller.
Eftersom jag själv jobbar inom vården har jag nog en annan syn på hela processen, tror jag. Jag är egentligen lite anti till mödravården och alla kontroller man kommer att gå på- det är överreklamerat. Så länge jag mår bra och magen fortsätter växa ser jag egentligen ingen anledning till alla mätningar och kollar men det lättaste är väl att följa med strömmen just i den här situationen.

Jag utgår ifrån att jag, när förlossningen väl är igång, blir korrekt bemött av kunnig och rutinerad personal. Det finns rötägg inom alla yrken och skulle jag nu ha oturen att träffa på ett av dem vet jag att jag kommer att ha sinnesnärvaro nog att be dem skärpa sig eller dra åt helvete. Visst är man väldigt utlämnad och kanske inte riktigt sig själv men i grund och botten är man ju ändå den man är.

Så nä, förlossningen är inget jag undrar över eller funderar på. Inte amning heller. Går det så går det, liksom. Många låter sig påverkas av tjatmostrar och moralpredikningar men min starka vilja (envis som en åsna, tydligen) är okuvlig. Har jag stora problem skickar jag karln på ICA (mycket reklam för ICA men det är affären som ligger närmast) för ersättnings-inköp. Varför göra det svårare än vad det är? Jag förutsätter dock att även amningen ska gå bra, ingen mening med att oroa sig i förhand.

Men, som sagt, själva livet efteråt, det är det jag tänker på. Hur kommer det att gå med hundarna? Vilken sorts mamma kommer jag att bli? När kommer bebis att börja gå/prata/springa? Jag är nyfiken av naturen och att inte veta vissa saker kan, om jag låter det, göra mig galen. Som tur är har jag en viss självinsikt och ganska bra verklighetsförankring och jag är medveten om att man tyvärr inte kan veta allt... men tänka, fundera och planera måste man ju ändå få göra!

Ett fjärran land

En bekant till mig har åkt iväg på en resa till okänt och farligt land. För henne är det nog inte så okänt eftersom hennes make kommer därifrån och säkert har förklarat ett och annat om deras seder och bruk men för mig är det vilt främmande. Landet är Danmark. Det närmsta jag kommit Danmark är när jag satt på en buss på väg från Tyskland, den passerade en stad och stannade på busstationen. Jag tror att det var Danmark.

Hur som helst, jag vet litegrann om Danmark. De räknar pengar i halvfjärtar och fjärtar, jag tror bestämt att det finns 3/4 fjärtar också, fyra sådana är en stor fjärt. Fyra kroner halvfjärt kan någonting kosta. Det är nog ungefär sju svenska kronor. Så om du är i Danmark, bli inte förvånad om affärsbiträdet börjar prata fjärtar med dig, det är bara som "öre" här. Fast nu försvinner ju öre snart så då går det inte att jämföra, vet inte hur man ska förklara för kommande generationer men än så länge går det ju bra.

Det dricks mycket öl i Danmark. De flesta danskar är fulla alltid och det är därför de upplevs så glada. Låt dig inte luras att ta med en dansk hem för de är precis lika sura som svenskar egentligen, det är bara det att man inte märker det när man är i Danmark.

Grönland hör till Danmark fast det är väldigt långt ifrån det riktiga Danmark. Hela landet är en massa öar och det är ganska svårt att komma ihåg vilken som är vilken, jag tror att det är därför man generaliserar och säger Danmark.


Jag hoppas att detta inlägget lärt er något, kanske min bekanta vän fått lite användbar information. Jag vet att hon varit i utomlandet förut men det är alltid bra med lite att briljera med!

Mycket ska man höra...

..innan öronen trillar av, visst är det väl så?
Vet inte hur många gånger folk har yttrat följande de senaste månaderna (adresserat till undertecknad)- "Passa på, nu får du ju äta vad du vill!"

Denna fras leder osökt mina tankar in i konstiga snirklar och spår. VAD jag VILL? Nja, är det så verkligen? Jag menar..


...arsenik, va? Ska jag passa på att äta det nu kanske, jag har hört att det inte ska vara speciellt nyttigt men om jag nu FÅR så...

Vad sägs om en soffa från IKEA? Tror ni att jag skulle få i mig den?

Pilatesbollen kan bli trixig men om jag värmt upp med lite arsenik och soffa före tror jag att jag kan smälla i mig den också, i ett gulp.

Det är ju snarare tvärtom, jag får INTE äta vad jag vill. Ser jag gravad lax på ICA måste jag tänka "Hm.. jo, jag är sugen på gravad lax. Jag köper den, fryser in den och äter den på torsdag (eller valfri dag beroende på vilken dag jag ser den. I detta exempel tänkte jag mig att det var en måndag)." Ofta, ens! Är man sugen på nåt känns det inte speciellt "VADJAGVILL" när man inte kan glufsa i sig det direkt.

Batterier

Jag har sovit större delen av dagen. Eftersom jag somnade med Herr Huvudvärk igårkväll och vaknade med densamme i morse tvingades jag till min stora besvikelse ställa in den planerade kaffedejten med Malla. Jag hade nog inte varit något vidare sällskap hursomhelst, så som jag satt och beklagade mig (innan jag somnade).

Jag bokade till och med en tid på vårdcentralen, bara för säkerhets skull. Sköterskan lät väldigt oroad över att jag har huvudvärk 6 dagar av 7, hon tyckte att det borde kollas upp. Det vill säga, hon tyckte det tills jag nämnde att jag var gravid. "Jaha", sa hon då. "Men huvudvärk är ju vanligt vid graviditet. Ta panodil eller alvedon". NÄHÄ? Värktabletter? Om de funkade hade jag knaprat dem som vore de Salta Katten eller så. Jag påpekade snäsigt att om jag bröt ryggen och kom in med ryggsmärtor, skulle de då avfärda det som ett graviditetssymptom och skicka hem mig utan att ens titta på mig? Då fick jag en tid på fredag. Jag ska avboka tiden. Nu tänker jag vara tjurig. Om jag skulle få en hjärnblödning och dö är det hennes fel, så det så! Jag tror att hon hette Margareta, tänkte bara säga det så vet ni vem ni ska skylla på om det nu skulle hända något hemskt. I och för sig är det typ tusen tanter som jobbar på vårdcentraler som heter Margareta men jag har en misstanke om att de alla är i maskopi på något konstigt vis så det är bara att klanka ner på första bästa.

Där vid tretiden på eftermiddagen blev det lite bättre i skallen så då åkte jag till Luleå med lillasystern. Nu har jag precis kommit hem från gymet, jag dricker gott citronthé och mår allmänt bra. Har lite dåligt samvete över att hundarna fått ha en sån tråkdag men det regnade ju faktiskt massor där ett tag, förutom att jag höll på att avlida av huvudvärk.

I morgon- MONSTERpass på jobbet. 06.45-22.00. Jag längtar tills det är över.

Telefondopp

Sambon har badat sin mobiltelefon i toalettstolen. Det tyckte jag var lite roligt på ett sätt, menar, vad gör man med mobilen på toaletten? (Min syster sa att alla killar har mobilen med sig på toaletten, kan det stämma?) Spelar spel för att fördriva tiden? HUR lång tid KAN man egentligen sitta på toaletten? Tror att mitt snitt är ungefär.. få se nu, jag kissar mycket nuförtiden, men kanske maximalt åtta, nio minuter per dag. In-göra det man ska-ut. Nu räknar jag ju inte med dusch och sånt men det tror jag att ni fattade.

Är på väg till stora sjukhuset flera mil bort för att hälsa på mormor, väntar bara på lillasyster som inte är riktigt klar ännu. Jag ska passa på att titta runt lite för det är där bebben kommer att titta ut och det kan ju vara bra att veta vart man ska parkera och andra liknande saker. Folk rekommenderar att man ska "provköra" till sjukhuset ett par gånger, vad är det för fånerier? Så många gånger som jag har kört dit, herregud, vi lär ju hitta när det väl är dags.

Pratade med storasyster häromdagen och hon gav mig sitt stöd i mitt beslut att skippa mamma-föräldra-amningskurser- hon hade inte heller gått någon och hennes pojk lever då och frodas än. Det jag undrar över kan jag alltid googla.

Till mig själv.

Hej, mig själv.

Jag tänkte bara påminna om vad jag lovat mig själv angående livet och jobb och "måsten". Det kan vara viktigt ibland för ofta glömmer man bort vilka åsikter, planer, drömmar och värderingar man har, de skjuts åt sidan till förmån för annat. Annat, som kanske verkar viktigare vid första anblicken men som egentligen bara är sådana saker som gör att man vaknar upp en dag, 40+, och undrar vad fan man har gjort med sitt liv.

Minst en gång vart annat år ska du och din sambo åka utomlands, med eller utan barn. Nästa resa blir en sista-minuten under årets semester- man måste passa på medans man har chansen. Kommande resor lär planeras långt i förväg och det är viktigt att ta tillvara på möjligheten medans den fortfarande finns.

Låt ingenting bli ett tvång. Påta i trädgården för att det är roligt, inte för att du måste. Var nöjd trots lite hundhår och damm i hörnen, ett kliniskt rent hus gör ingen människa lycklig. Vänd trosorna ut och in om du inte ids tvätta just idag, eller ännu bättre, köp FLER trosor och en större tvättkorg.
Träna det du känner för, promenader en period, simning, gymet en annan. Cykla på sommaren.

Du kommer aldrig att bli den perfekta mamman, det vet du, men du kommer att vara nog bra. Du kommer att skrika åt ditt barn, bli arg på det, vilja komma ifrån ett tag- so what? Vill någon döma ut dig som mor för det, låt det vara deras bekymmer. Försök att bortse från den löjliga putte-nutt-filosofin och gör så gott du kan. Det räcker gott och väl.

Försök att upptäcka alla möjligheter i stället för att nöja dig med vad som finns. Ett nytt jobb, en flytt eller kanske bara en om-möblering, tänk efter, vad vill du göra? Självklart ska man vara glad för det man har men det är viktigt med regelbundna genomgångar- är jag LYCKLIG? Är jag egentligen nöjd eller nöjer jag mig bara? Var inte rädd för att gå igenom en tung period för att komma till en bättre. Omväxling förnöjer.. och vem vill egentligen, ärligt talat, lunka på i samma gamla slitna spår, år ut och år in?

Var inte rädd för att sätta dig själv främst någon gång då och då, hellre ofta än sällan. Ingen uppskattar en martyr och både du och din omgivning mår bättre av att du tar hand om dig själv. Att man, när man skaffar barn, inte kan lägga tid på sig själv och skita i allt annat är bullshit. Det blir vad du gör det till, glöm aldrig att det är du själv och ingen annan som bär ansvaret för dina handlingar eller icke-handlingar. Att skylla på någon annan är att lura sig själv. Ibland är det svårt och ibland är det lätt att prioritera sig själv men gör man det aldrig blir det omöjligt, till sist.

Last but not least- uppskatta dagarna du får. Skitdagar eller bra dagar, regniga, blåsiga eller soliga. Klaga när du känner för det, bitcha när du känner dig bitchig och skratta högt som fan när det inte passar sig- om du känner för det. Vem kommer egentligen att bry sig om hundra år?

Nutrilett, kaffe och snus

Rubriken says it all, va?

Slutade nattpasset 06.45, kom hem till ett folktomt och skitigt hem där vid 07.15. Städade det skitiga hemmet, skurning och allt, och snusade två snusar under tiden. Inte samtidigt då, men man kan säga att jag kedjesnusade om det nu finns något som heter det.

Nu har jag precis smällt i mig en Nutrilettshake som skulle föreställa frukost, jag var inte sugen på något så det fick bli en sån i stället, alltid bättre än ingenting tycker jag. Att jag gillar smaken (jordgubb) kanske bara gör mig konstig men jo, det smakar gott i min mun. Som glass nästan, om man har riktigt iskallt vatten.
Fjärde snusen för dagen prydligt inlagd under läppen och kaffet står på bordet och blir lagom temperatur. En ganska bra morgon.

Har sovit dåligt inatt, därav denna plötsliga morgonstädning. Är det bara jag som blir hyperaktiv om jag sover för lite? Det bara kryper i kroppen och jag måste ha någonting att sysselsätta mig med, efter några dagar blir det en sån där ond cirkel för då är jag så uppe i varv på kvällarna att jag inte kan somna... knäppt. Det blir mycket gjort, däremot, det ska jag inte sticka under stol med.

Kärt återseende

Denna fina donna träffade jag på OK idag, min Klara-bebis! Första gången på ett år som jag såg hennes nylle och hon blev så glad! Trodde inte att hon skulle känna igen mig efter så lång tid men det verkade som om hon kom ihåg mig i alla fall. Riktigt kul att se att hon har det bra, lite tårar kom det allt (skyller på graviditetshormoner) men det känns skönt att veta att hon lever och frodas.

För övrigt har dagen varit som dagar är mest, lite solig, lite molnig, lite rolig och lite trist. Jag hittade min svarta bikini och provade den men överdelen såg ut som någon sorts porrfilmsutstyrsel då mina boobis blivit lite för stora för att rymmas ordentligt. Längst in i garderoben åkte den, det var alltså inget kärt återseende. Den turkosa kan jag fortfarande ha men jag är rädd att den snart åker bort den också eftersom underdelen är en sån där liten med knyte på sidorna- den kommer knappt att synas när magen växt lite till. Inte hett.

Allt på en gång

Sitter och väntar på regnet, det skulle passa bra med ett litet ösregn just nu. Theresé är fortfarande inte funnen och kommer nog inte att hittas än på ett tag. Jag hoppas, för hennes familjs och min egen skull (och övriga vänners), att det blir ett avslut snart.

Gamla, söta mormor ligger i Sunderbyn och är sjuk. Hon ringde till min syster igår och grät och sa att hon inte trodde att de skulle hinna ses igen. Det är ganska konstigt att man, trots att märker att mor- och farföräldrar åldras och får krämpor, inte inser att det kommer en dag när de är borta. Jag är nog en sådan person som förtränger såna saker.
Hon blir säkert frisk snart igen, håller tummarna för det.

Jag skulle väl egentligen ha behövt skriva något roligt här för att kompensera för allt det tråkiga, men vet ni vad? Jag har faktiskt ingen lust till det. Faktiskt.

Inte ensam

Det är minsann inte bara jag som tycker att det är fifarao att vara på tjocken. Har kollat runt på diverse forum och upptäckte att det finns fler "konstiga" tjejer som anser att transportsträckan, den kunde man vara utan, så jag är varken unik eller dum i huvudet.
Nu tänker jag inte så mycket på att jag är gravid utan försöker förtränga det så gott det går. Lite svårt när jag avundsjukt sneglar på fyllda vinglas och fullsatta uteserveringar men jag låtsas att jag blivit straight edge i stället- förutom snuset då. Det funkar ibland.

Idag är det kompisupplockning från busstationen och sedan maxa solbrännan som gäller. Det ska bli apigt varmt så jag ska faktiskt passa på att ha hundarna ute i några timmar innan temperaturen stiger alltförmycket, de är inte speciellt förtjusta i värmen, nämligen. Tycker lite synd om dem när det är som stekigast men det är inte så mycket att göra åt.

Fick tillbaka min telefon i förrgår och märkte igår att den fortfarande inte fungerar som den ska. Inlämning idag igen med andra ord. Jag ska fan se till att reklamera den och få en ny telefon, först måste jag bara kolla så att jag fattat innebörden av "reklamera" rätt. Jag vill absolut inte göra reklam för aset.

Att sluta hoppas

En vän till mig är försvunnen och hennes bil och kläder har hittats vid älvkanten.

Oväntat, overkligt, oförståeligt.

I såna här situationer försöker en del se hoppet. "De har inte hittat någon kropp, hon kan finnas i skogen någonstans", eller "det kanske är iscensatt, hon har börjat ett nytt liv någon annanstans".

Själv är jag bara krass och hopplös. Realist. 99,9% risk att hon har hoppat i och dränkt sig. Skulle det nu visa sig att jag har fel, att den där promillechansen att hon fortfarande lever är den som stämmer då kommer jag glatt att ställa mig på stadens torg iklädd endast dumstrut och basunera ut mitt misstag.

Man hinner tänka så mycket under ett litet dygn. Hinner undra över saker som man aldrig, aldrig kommer att få svar på. Hinner uppskatta alla som finns runt omkring en lite extra, kanske känna ett litet orosmoln i hjärtat över att ingen är osårbar och att man inte kan förutse vad som väntar nästa dag eller nästa vecka.

När jag behöver det som mest

Hade jag fått tillbaka min telefon hade ni sett, i stället för trist text, världens roligaste collie här. Nu får ni nöja er med att tro på att Pricken efter sin klippning igår ser ut som en halv vinthund, jag kan inte låta bli att skratta år henne så fort hon går förbi. Däremot så tror jag att det är värt att se ut som en clown för hennes del, ni slipper hon skräp och småkryp som fastnar i pälsen. Lite svalare blir det nog också, jag kan tänka mig att det måste vara ganska svettigt att gå omkring med en massa päls hela sommaren.

Ärtan gör fortfarande inget väsen av sig, vecka 14 idag- känner absolut ingenting. Ingen "växtvärk", foglossning eller extra hunger. Humörsvängningarna har helt försvunnit och allt är precis som vanligt här i det lilla huset i byn förutom att jag ser ovanligt lönnfet ut. Nästa vecka ska jag ringa och boka tid för ultraljud och då SKA jag fanimej ha en tid, hur jävla jobbigt det än är för dem att göra ultraljud mitt i semestrarna. Har jag nämnt att jag (vi) även kommer att ta reda på könet om de nu kan se det? Jag skiter fullständigt i om det blir en pojke eller flicka men jag vill veta på ett ungefär vad jag kan förvänta mig. En del har försökt att övertala mig att INTE göra det, de kan se fel är den vanligaste orsaken. So what? Skulle det nu råka komma ut en pojke när de sagt en flicka eller tvärtom spelar väl ingen roll? Säger de däremot att jag väntar en cykel och det ploppar ut en bebis, ja då kommer jag nog att bli besviken.

Wow

Karl´n min sover, och lär göra det ett tag till. Själv klev jag upp prick klockan 06.00 och har hunnit det jag ska.
Nästan.

Vem ids ens blogga när det är högsommarvärme ute? Int då ja.

Ganska bra, ändå.

Tidig morgon är det bästa. Har precis rastat de TRE hundarna (snart bara två igen, hundvakt, ni vet). 11 plusgrader ute och det verkar som om det ska bli varmare. Det går inte att med ord beskriva hur skönt det är med lite riktig värme efter en jävligt kall och lång vinter.

Idag blir det Luleå för att fira systersonen som fyller 10 stora år i morgon. Det känns ju som alldeles nyss han var en liten plutt och råkade dricka min Dooley´s i stället för sin egen O´boy. När detta hände sprang han ut och kräktes, sedan sa han bestämt att han inte tyckte om O´boy längre. Tror jag det. Jag skrattade ganska länge sen fick jag lite dåligt samvete men det gick över rätt så fort.
Nåja, snart kommer han att stjäla sprit av morsan sin- så lång tid har det gått sen dess.

Hade väldigt svårt att somna igår, det var myrkryp i benen och funderingar på framtida planteringar som störde min skönhetssömn. Buskar och träd ska snart inhandlas, det kommer att bli en större mängd i år! Vi ska även sätta upp ett grönt stängsel runt hela gården, det låter skitfult jag vet men det syns knappt. En meter högt och dess huvudsakliga syfte kommer att vara att hålla hundarna inom tomtgränsen. Vi har ju så stor grönyta utanför så det är svårt att lära dem vart de får gå eller inte så ett litet stängsel kommer att bli skönt.
Pilträd eller buskar. Andra buskar. Murblock till min upphöjda rabatt på framsidan. Det finns hur mycket som helst att göra i sommar, jag längtar! Vi ska även göra infarten mindre så då kommer det att finnas ÄNNU mer plats för blommor och grejs, det gillar jag!

Känns som att sommaren kommer att gå fort.

Så där ja

Nu är jag glad igen, glad att vara på smällen, tänker inte på bristningar och amning och långa månader :)

En liten humör-dipp mitt på dagen har ju ingen dött av.

Jåhå

Jag vill inte få bristningar. Jag kommer aldrig att bli en av dem som säger att jag är stolt över mina bristningar eftersom det var bebisen som jag älskar som orsakade dem. Tycker att det är ungefär samma sak som att säga att jag är glad över att TV:n är trasig eftersom det var barnet som jag älskar som hade sönder den genom att kasta en liter saft över den. Eller att jag gillar hemorojderna och ser dem som ett minne av födseln.
Nä, inga bristningar, tack. Här ska smörjas med ordentligt med olja fram tills lorten behagar titta ut.
(Inga hängpattar heller om man nu får vara så fräck och be om sånt). Om jag ska amma? Kanske, har inte bestämt mig ännu. Inte för att hängpattar har nåt med amning att göra, jag vet bara inte om jag vill eller ej.

Jag måste faktiskt erkänna att jag inte är speciellt förtjust i att vara gravid. Det är ju bebisen jag vill åt, inte nio månaders viktuppgång och hormonhelvete. Jag känner inget magiskt lyckorus, svävar inte på små rosa moln och går inte omkring och gnider mig på magen. Lite krasst kan man väl säga att jag önskar att jag var som vanligt snart.

Brighten up my day

Jag förbereder mig för RYSSVÄRMEN!

Nu är det bara att hoppas att den kommer snart. Köpte shortsen jag ville ha också, de är ganska stretchiga i midjan så jag tror att jag klarar mig utan snöre i sommar. Hittade ingen bild, men det är i alla fall ONLY summer baggy knickers.
Visste ni förresten att knickers betyder trosor på engelska?
Jag har alltså köpt ett par sommarjeanstrosor.

Det är fanimej roligt att bränna pengar på kläder när det börjar närma sig sommar :) Binin köpte jag en storlek större än den jag brukar ha, 80D i stället för 75D och 40 i stället för 38 på underdelen. Jag tänker framåt... boobisarna har redan börjat växa men förhoppningsvis klarar jag mig med den lite större kupan på 80, att det blir lite stort runtom får man räkna med. Är inte så taggad på att måsta köpa F-kupa.. de kommer jag ju inte att kunna ha sen när boobisarna krymper tillbaka igen.
Världsliga problem, jag vet, men ack så kul att badsäsongen snart är här!

Inte för alla

Onsdag och nästan alla jublar eftersom det är "halvdag" idag. Arbetsplatser och skolor stänger tidigare så helgen blir jäkligt långt för de flesta.
För mig är det aldrig helg. Lördag och söndag och eventuella röda dagar ser likadana ut som vilken sketen måndag som helst- ibland jobbar jag, ibland inte. Idag är dagen ledig från betalt arbete men full av slavarbete.

Mina två små fyrbeningar (och ytterligare en, ännu mindre) väckte mig vid sextiden och undrade när jag egenligen hade tänkt öppna dörren så att de fick gå ut och morgonpinka. Visserligen en stilla undran men när två hundar och en katt står och stirrar på en när man sover vaknar man trots att de inte säger någonting. Lika effektivt som att slå på trummor, i alla fall när det gäller mig. Jag vaknar lätt, kattmjao utanför dörren, en hund som tvättar sig, dropp från kranen... you name it. Däremot så tycker jag att det är väldigt, väldigt skönt att stiga upp tidigt och jag är inte alls orolig för att få en morgonpigg bebis.

Mitt vardagsrum ser ut som en handelsträdgård.Tyvärr har jag ingen kamera eftersom min skit-telefon fortfarande lagas så nu får tro mig utan bildbevis. Sambons mor skickade igår med en hel massa blommor som jag ska plantera ute, både i krukor och i rabatten. Självklart ska jag vänta ett tag, här uppe vid polcirkelns kant kan man aldrig plantera ut något förrän två veckor före midsommar, ungefär. Tro mig, jag har försökt.. med nedslående resultat. Penséerna däremot, de är allt ena tåliga små jäklar så de står redan ute och kämpar i nattfrosten.


Idag hade jag tänkt räfsa bort resten av löven och skräpet och barren, det jag inte hann när jag fixade senast. Jag ska hälsa på mormor, svänga förbi storstan och köpa mig ett par snygga shorts som jag hoppas kunna ha hela sommaren, tvätta lite och som vanligt roa hundarna så gott det går. Sambohämtning på eftermiddagen och sedan lär jag väl inte hinna med så mycket annat innan det är dags att börja långskiftet på arbetsplatsen.

En massa anledningar

Varför min sambo är bäst.

När jag skriker och grinar av ilska och sedan springer in i sovrummet och lägger mig i sängen för att tjura ett tag låter han mig tjura färdigt. När jag sedan kommer ut och ger honom en puss är det som om inget har hänt. Han visar väldigt stor förståelse för mina gravidhormoner.

Ibland är jag trött och vill bara ligga i sängen. Då går sambon ut med hundarna, handlar det jag vill ha och lagar mat. Ibland (ofta) får jag till och med massage. Han tjatar inte om att vi ska hitta på nåt utan han hittar på sina egna saker och lämnar mig i fred.

Julklappar och födelsedagspresenter är alltid kul att få av min sambo. Han kommer ihåg vad jag pratat om och köper precis rätt grej. Alltid!


Ovanstående är bara några anledningar till varför han är världens finaste och bästa person. Jag kanske är lite extra gravidblödig och sentimental just nu men jag kan bara inte hjälpa att ibland när jag tittar på honom känns det som om hela jag bara blir alldeles full av glädje- ni vet så där så att ögonen tåras litegrann.

I told you so...

Spattiga, dumma doktorn sa att den var en vecka yngre. SNÄLLA doktorn tror nu att den är en vecka äldre. Jag litar på snälla doktorn men håller mig ifrån att ändra veckotänk tills jag har varit på ultraljud om en sisådär tusen veckor.

I övrigt var allt bra. Hon sa att jag hade fin färg. Tack sa jag då, jag solar inte ens solarium. Hon menade dock inte solbrännan utan det där med fin färg, det syftade på färgen mellan benen. Jag vet inte om jag tycker att den är så fin man doktorer vet ju alltid bäst. Undrar om hon någonsin tyckt att någon haft ful färg där nere? Typ grönt eller orange skulle jag tycka var ganska fult.

Varför hon trodde att Ärtan var äldre än beräknat var för att min livmoder var oväntat stor. Jag kanske bara har en extra fet en, sa jag så där lite hjälpsamt, men tydligen har alla ungefär lika stor. Finns ingen som har en megabamsing liksom.

Spinner vidare

Tar tråden "officiell självömkan" vidare, eftersom jag inte har något speciellt i huvudet för tillfället.
Exempel 1- Laila Wahlström/Wahlgren/Bagge/nåt annat efternamn som jag inte vet eftersom det är svårt att hålla koll och den där Niclas. STACKARS OSS säger de i Aftonbladet, STACKARS OSS för att folk tycker illa om oss då vi, trots att vi kan torka oss i röven med tusenlappar, inte skäms för att roffa åt oss allt som är gratis. Vi säljer vårt bröllop, fotografer får följa med på resan och nu funderar vi på att låta TV4 göra ett program om hur de bygger vårt hus. Gratis hus. Varför kan folk inte vara glada för vår skull?
Kanske av den enkla anledningen att någon annan skulle ha behövt det där huset bättre. Övernattning för uteliggare kanske? Hem för föräldralösa flyktingbarn? Vad som helst är väl bättre än glidarvilla till två rika människor.


Exempel 2- Mördare och våldtäktsmän som beklagar sig över att de blir mobbade eller misshandlade i fängelse. Jaha, vem bryr sig, liksom? Kvällstidningarna, tydligen. Som man bäddar får man ligga, tycker jag.


Ja, ni fattar vad jag menar va?

------------

I morgon vårdcentralen och sånt där läkarbesök. Det sista på många veckor, känns skönt. Jag är ju inte sjuk, bara på tjocken. Vill verkligen inte fara på onödigt många besök, tänker varken gå någon amnings-, föräldra-, eller förlossningskurs. Nästa gång jag träffar den där barnmorskan blir efter ultraljudet, så det dröjer ett bra tag. På tal om det så har jag helt glömt bort att boka tid, kanske skulle få tummen ur röven och fixa det. Någon dag.

På pränt

Officiell självömkan gör mig irriterad. Så irriterad att jag inte vet vad jag ska säga om det, annat än att det är fånigt.

Jag har krattat löv och skräp, så mycket att jag nästan tappat känseln i händerna. Det är kul. Inte att tappa känseln, men att kratta. Efteråt alltså, när man är klar. Jag är långtifrån klar men har ändå bestämt mig för att det får räcka för idag. Ska ta mig en välbehövlig dusch och bara pyssla om mig själv en stund, ni ska se hur jag ser ut! Tur att sambon inte är hemma, blotta uppenbarelsen av mig räcker nog för att han ska bestämma sig för ett liv i celibat- eller åtminstone ALLTID ha lyset släckt vid framtida samvaro.

Bara inte bry sig

Vaknade i morse och var på ett alldeles otroligt blasé humör. Obrydd om det mesta, jag går bara och existerar just nu. Alldeles strax ska jag montera fast krattan på skaftet för att sedan ge mig ut i det halvbistra vädret- den skräpiga gräsmattan städar sig inte själv om ni nu inte visste det.

Jag är inne på 5:e dagen med huvudvärk, idag gör det inte lika ont som igår men det är som att ontet ligger och lurar någonstans mellan hjärnhalvorna. Värktabletterna har inte hjälpt ett skit men igår hittade jag äntligen ett bra substitut- frukt och/eller fruktjuice! Åt några vindruvor igårkväll- värken gick över och jag somnade. Vaknade vid tretiden av ny huvudvärk, åt tre vindruvor... och det fungerade!
Låter helsjukt, jag vet, men det är dagens sanning. Annan mat får jag knappt i mig när det gör ont, inte annars heller för den delen, men just frukt verkar vara lösningen på all världens problem.


Någon har stulit min bebis nya cykel. Inte min mag-bebis, utan min extrabebis (systerson). Ibland blir man så ledsen på folk som inte har något samvete. Att stjäla saker från barn eller gamla måste vara bland det lägsta man kan göra, jag hoppas verkligen att folk som sänker sig till den nivån får påhälsning av spöken om nätterna.
Så roligt kan det inte vara att förklara för en snart 10-åring att en tjuv tagit hans låsta cykel från altanen. Än mindre roligt måste det vara för snart 10-åringen som var världsstolt över cykeln. Trist även för mostern som önskar att hon hade jättemassor med pengar och kunde skynda iväg till cykelaffären och köpa en alldeles ny cykel. Med skriklarm.

Räknar piller

Hej.

Jag ber om ursäkt för att jag är tråkig. Jag har ingen motivation att skriva alls och faktiskt inte så mycket att skriva om heller så ni får ha överseende med det. Nu börjar det ju faktiskt närma sig sommar och jag är ganska säker på att bloggen kommer att bli relativt vilande under de varma månaderna, menar, jag har väl inte tid att sitta och häcka framför datorn? (Det kanske jag kommer att ha, festerna lär ju utebli, men man vet aldrig).

Min ultraäckligt dåliga telefon är inlämnad på lagning och jag fick en lånetelefon från 1800-talet. Ingen kamera, inga spel och roliga plingplong-signaler- men den går att ringa med och till, till skillnad från den andra telefonen. Att det saknas kamera innebär tyvärr att det kommer att vara dåligt med bilder om jag nu inte köper en digitalkamera idag på stan men det tror jag nog inte att jag gör. Lät mycket roligare att spendera lite pengar på babykläder, Kickikläder och en och annan grej. En säng ska jag köpa idag i alla fall.



Nu när jag är preggo är jag duktig och äter mina vitamintabletter varje morgon. Jag har varit tvungen att börja med järntabletter redan på grund av mitt sämsta blodvärde så sammanlagt tre tabletter knaprar jag i mig det första jag gör varje morgon. Eller, knaprar och knaprar, vitamintabletten smakar röv så fort man stoppat den i munnen så jag försöker skölja ner den utan att andas.
Hur som helst, titt som tätt häller jag ut alla tabletter ur burken och räknar hur många som är kvar. Ju färre desto bättre för det betyder att tiden går och Ärtan växer.


Igår var lillasyster här hela dagen, det blir alltid samma sak när hon är på besök- mycket godis och skitsnack. Godisätandet gjorde så att jag mådde illa hela eftermiddagen och kvällen, inte så värst trevligt faktiskt. Idag blir det Nutrilettshakes till frukost, lunch och middag. I alla fall till frukost. Känner mig fortfarande jäst.

Busy bee

Idag; Lämna tillbaka JEEP:en till min far. Tack för lånet nu är vi skräpfria, ett tag i alla fall.
Plantera om alla krukväxter och körsbärstomatplantorna, behövs verkligen.. de ser lite ledsna ut.
Måla pinnarna till räcket som ska vara vid trappan.
Börja kratta löv och annat äckligt så det fina, gröna gräset kommer fram någon gång.

Det var nog allt jag hade planerat. Har jag ork ikväll måste jag ta itu med att vika en stor mängd tvätt som hänger nere i källaren och har så gjort i snart en vecka. Tvättstuga i källaren är praktiskt på många vis men det blir lite väl lätt att "glömma bort" tvätten när den är utom synhåll.

Kanske tar och rensar lite ogräs också, har hört att det ska vara praktiskt att ta bort det FÖRE det börjar sprida sig överallt.

Bara en månad kvar nu, sen kan jag börja plantera på riktigt.. längtar! Har fått en massa plantor av svärmor E så nu gäller det bara att hålla dem vid liv tills det är dags att plantera ut dem. En uppgift som kan vara nog så svår men med lite tur ska jag nog lyckas.
Nån mer än jag som håller på att dö ihjäl sig av längtan till grönt gräs och löv på träden? Bli varmt, för fan!

Verkligheten

Det låter så här;
Nä, VI sparar inte på saker vi inte behöver eller använder. Allt som finns i vårt hus är nödvändigt eller används flitigt.

Egentligen är det så här;
Den här... den hade jag glömt bort. Den kan ju vara bra att ha! Jag tar den från detta ställe där den legat i två år och flyttar den till ett annat ställe där den säkert gör mer nytta.

Sedan blir det så här;
Kolla! För två år sedan rensade jag där och då hittade jag den här prylen och la den precis här. Den har fortfarande inte blivit använd men jag kan ju flytta tillbaka den till där den låg först för att se om det gör någon skillnad. Jupp, det gör jag.


Idag har vi varit på soptippen och slängt en massa intesåbraattha-saker. Det är befriande och platssparande och alla blir nöjda och glada. Fast varför är det egentligen så att om man slänger bort en sak man aldrig någonsin använt, då kan man ge sig fan på att man, dagen därpå, behöver precis en sådan sak? Vare sig det gäller en kam, spade eller nån ljusstake i plast från Dollarstore- det slår aldrig fel!

Det går framåt

Efter en helg i tråkighetens tecken (bio lördag, träna igår) är det, ganska naturligt va, måndag igen. Solen skiner litegrann, det blåser kallt uttahelvete och jag ställde väckarklockan på 7 för att försöka få tillbaka mina goda morgonvanor.

Vecka 12 idag, det sägs ju att efter utgången av denna vecka minskar risken för missfall med cirka tusen procent så nu verkar det väl inte bättre än att det faktiskt kommer att klämmas ut en skrikig minimänniska där i slutet av november någon gång. Fortfarande lite svårt att föreställa sig men magen verkar ju växa. Tur att jag inte hade så fruktansvärt stor mage innan, det märks ju ganska tydligt redan nu och då det i princip är det enda graviditetssymptomet jag har nuförtiden är det ganska skönt. Tröttheten har börjat gå över, är inte överdrivet hungrig, mår inte illa, har inte ont någonstans och till och från glömmer jag faktiskt bort att Ärtan ens existerar. Det kanske ska vara så, vad vet jag. Är i alla fall tacksam för att det varit lindrigt hittills, jag ska inte klaga.

Ska ta och dricka upp mitt kaffe, kolla Blocket en stund och sedan dra på mig gympadojjorna och fixa hundrastningen.

Veckans träning blir följande;
Måndag- gym
Onsdag- gym
Torsdag- simma
Lördag- årets första CYKLING med jobbet!
Ev. söndag- simma