lördag 31 juli 2010

Som utlovat




Denna bilden är från vecka 22, så ni har något att jämföra med.


Nu är vi i vecka 24 och så här ser jag ut då. Inte världens bästa bild men kanske universums fulaste byxor- hursomhelst- växer gör jag då och det går bara fortare och fortare. Tycker jag i alla fall. Ser ni någon skillnad?

Doften av en suput (och annat)

Här i staden anordnas det en gång per år en festival som tydligen "förvandlar stadens mysiga centrum till en myllrande stadskärna, likt metropolernas turiststråk". För det första kan den som formulerat detta inte ha någon aning om hur det ser ut i världens storstäder och för det andra- it´s a ripoff! Nåväl.
Sambon hade i alla fall partyhatten på igår, snäll flickvän som jag är såg jag till att han blev rejält redlös när han ändå var i farten. Jag hade visserligen mina baktankar med detta, en redig bondfylla brukar oavkortat leda till en ännu redigare baksmälla vilken i sin tur avskräcker från ytterligare bar-rundor en tid framöver.
Jag tror att min taktik lyckades för han är fortfarande okontaktbar och stinker värre än ett destilleri i Skottland.

Även jag hade en trevlig kväll igår, för en gångs skull var vi på en fest där det var andra nyktra människor (läs blivande mammor/barnansvariga) och då blir det genast lite roligare att sitta och surra bort några timmar. Det är ju faktiskt stört omöjligt att få något vettigt ur en drucken människa även om de tycker att ungefär allt de säger har betydelse för mänskligheten.
Vi pratade om havandeskapspenning, föräldrapenning, förlossningar, karlar- ja,, allt sånt där som man kan tänka sig att kvinnor talar om. Däremot lämnade vi matlagning, syjuntor och städning därhän, man måste ju ha något att tala om vid nästa stora tillställning också.

Som väntat sov jag på soffan ikväll och när jag vaknade hade collie-hunden droppat fyra små överraskningshögar i matsalen. Detta har en förklaring.
Igår morse åskade det uttahelvete och stora starka vakthunden Harley vankade av och an, av och an- han är livrädd för åska (och frigolit, och smällar, han är i en rädd-för-allt-period just nu)-vilket skrämde upp lilla Pricken så till den grad att hon bestämde sig för att ta skydd under sängen. Sagt och gjort, problemet var bara att hon fastnade och blev kvar där en lång stund, tills vi vaknade. Inte ett pip sa hon. Denna pärs resulterade i typiskt stressmagesyndrom vilket hon tydligen fortfarande lider av.
Jag har med andra ord spenderat en stor del av förmiddagen med att sanera bort hundskit. Inte speciellt glamouröst. Tur att jag inte är kräsen av mig.

Nu regnar det- lyckligtvis har jag hunnit ett varv runt elljusspåret så jag kan med gott samvete sitta i soffan och filundera i ganska många timmar innan det är dags att göra någonting igen.

Tack förresten för era fina kommentarer!

fredag 30 juli 2010

Minnesförlust

Det var så länge sedan jag skrev något här så jag hade nästan glömt bort lösenordet. Vad jag har att säga till mitt försvar? Upptagen människa så här på sommaren. Kalas och partaj, trädgårdsfix och ute-i-solen (det som ska föreställa solen). Sjukhusbesök och tråkiga saker som händer vare sig man vill det eller inte.

Ärto-fjärto mår som en prinsessa i magen och vecka 24 har startat med buller och bång. Mest bång faktiskt. Inte så mycket buller- snarare muller då min mage inte riktigt håller med om att järntabletterna är helsikes bra. Lite gaser i magen har dock aldrig dödat någon såvitt jag vet och jag är ganska nöjd över att slippa förstoppning och liknande saker så jag klagar inte. Bara när jag kräks utanför Ö&B, då gillar jag inte läget precis. Alla pratar om att de aldrig får gå på dass men har inte hört någon annan som mår illa av tabletterna trots att det tydligen ska vara en vanlig biverkning.
Nåja, att kräkas är ju inte kul precis men det är väl en del av livet som allting annat.
Kommer bild på kaggen strax.

Sjukhusbesöken finns det väl inte så mycket att berätta om, gamla människor blir sjuka och dör men det känns som ett gissel att inte veta om det är timmar eller dagar kvar för lilla mormor. Organen ger upp ett efter ett och kroppen förstörs av alla gifter som inte tas omhand av lever och njurar. Hon slipper att ha ont i alla fall, det är det bästa med sjukhus- knark i stora lass.
Det är lite ledsamt, att hon aldrig hinner träffa Ärtan, att bebis kommer att växa upp utan egna minnen av en tant som jag själv har så mycket att berätta om.

Hoppas att ni har det fint.
Nu är bilen lagad förresten, det är jag glad över.

lördag 17 juli 2010

Jag tar tillbaka

Kommer ni ihåg bilderna på magen som jag visade i vecka... 12 ungefär? Jag tar tillbaka dem. Hade nog kanske universums svullnaste mage, om det nu inte bor en liten Benjamin Button där inne som utvecklas baklänges. Här är nämligen uppdateringen i vecka 22;





Det ser ut som om det är en markant höjdskillnad mellan boobisarna men det beror helt enkelt på att jag håller telefonen uppåt med ena handen. De är fortfarande större än magen.



Jag inser förstås att även jag kommer att få en gigantisk mage, vad jag funderar på är NÄR. När kommer folk att märka att jag är gravid? De gör det inte nu i alla fall. Ingen vill känna på min mage, förutom sambon. Det räknas inte för han vill även gärna känna på min rumpa, mina lår och resten av min lekamen.

fredag 16 juli 2010

Mulna morgnar

En mulen förmiddag är en produktiv förmiddag, brukar jag påstå. Därför ska jag inte sitta här i soffan längre än nödvändigt (fast den gränsen är väl redan passerad) utan sätta igång med att rensa skafferiet. När jag är klar med det borde alla affärer ha öppnat, då kan jag nog med gott samvete åka in till stan och shoppa lite grann.

Fick finfrämmande igår eftermiddag, finfrämmande med tillhörande fin-barn :) En ettåring och en ny liten bebis, inte helt tokigt! Börjar känna att jag längtar ganska mycket till november nu, fast ännu är det mycket att fixa och dona med så det är nog bara bra att det är några månader kvar.

I helgen är det fest och jag ska ut på krogen för första gången på väldigt länge! Jag måste verkligen skärpa mig, man dör ju faktiskt inte av att se lite folk trots att man är på tjocken.

PS: Järntabletterna har inte förstört min mage än. Jag kanske har värsta supermagen?

söndag 11 juli 2010

Strandstress

När jag ska ha en sola-och bada-dag stiger jag alltid upp tidigt. Jag vill vara först på stranden (inte störst) och välja den bästa platsen (i sanden för nu måste jag gräva en, om än liten, grop åt Ärtan när jag ska ligga på mage). Jag smörjer in mig hemma- vem vill egentligen hålla på och kladda med krämer det första man gör- och packar ner det nödvändigaste. Tror jag. Alltid är det något som ligger kvar hemma på någon stol och skräpar.
Sedan åker jag dit och blir rastlös efter tjugo minuter.

Meeeen, vill man få en fin solbränna får man tåla lite rastlöshet. Idag är det dessutom stranddag med jobbet så det ska nog gå bra.

lördag 10 juli 2010

Strålande

Här i byn skiner solen och fåglarna kvittrar. Flugorna (det finns miljarder av dem här runtomkring) surrar och idag känns livet allmänt bra.
En stor sol+varm luft= Kicki ska bättra på brännan, så alldeles snart, om en timme eller så, ska jag cykla ner till den lokala badplatsen och boka min alldeles egna fläck i sanden. Där ska jag sedan ligga och pressa i några timmar hade jag tänkt.
Hoppas att bremsen (de där äckligt stora, bitande mojängerna) är upptagna av viktiga sysslor idag, det gör mig absolut inget att slippa dem.

Det är fortfarande tidigt så nyheter eller skvaller är det dåligt om, det är det vanliga bara- hundarna är rastade, "frukosten" uppäten och katten har kommit hem för att sova hela dagen. Det kör förbi cirka 100 bilar/minut på stora vägen, "Midnight Sun Internationals" har dragit igång. Igår satt majoriteten av invånarna i byn och drack både det ena och det andra på sina uteplatser, jag kände mig ganska utanför när jag cyklade förbi festfolket men jag tröstar mig med att jag är i betydligt bättre form än de flesta av dem idag.

fredag 9 juli 2010

Bara lite kvällslektyr




Idag ville Ärtan ha en fontän och en fin rabatt, sa hon till pappa sambomannen. Typ. Jag förmedlade detta och självklart fick Ärtan, trots att det är mannens födelsedag och allt idag, som hon ville. Mitt i rinnande spöregn grävde han ner fontänen som jag köpt för hans pengar och även blommorna för sjuhundrafemti spänn.. Jeje, pengar är världsliga saker eller hur? Speciellt när de inte är ens egna.


Så här fint blev det. Att växterna överlever och sprider sig räknar jag med. Ser ni gubben som cyklar i bakgrunden? Ingen jag känner.

Har själv varit ute och cyklat nu ikväll faktiskt, herr sambo åkte för att spela fotboll med sina bröder och jag hade spring i benen. Ytterligare en mil närmare femtiomils-målet, det går hejdundrande fort det här!

Vill ni veta nåt kul förresten? Jag har skitlågt blodvärde (101) och måste tydligen börja med de fruktade järntabletterna. Förvänta er många arga förstoppningsinlägg framöver... jag börjar på måndag, som man brukar göra med tråkiga saker.
Men det var egentligen inte det roliga det, utan det var detta jag ville berätta;
Ärtan SYNS! Eller inte själva Ärtan då, men hon sparkar så uttahelvete hårt att det syns utanpå magen! En riktig jävel på att kicka, den där lilla. Det känns rätt så obehagligt men hennes far tyckte att det var alldeles utomordentligt underbart att få se hur det rör sig och har sig och far sig där inne. Tror att han fick lite mer förståelse för varför jag ojar mig då och då när det känns extra mycket, han har liksom inte trott att det var SÅ kraftiga rörelser där inne.
Någon mer än jag som gissar på att jag gått lite mer än 20 fulla veckor? (Inte att jag varit full i 20 veckor).

Mer tittande.





Så här sur blir Ärtan när hon inte får som hon vill. Då får pappan dåligt samvete och dammsuger/köper godis/ger mig massage. Ärtan är perfekt om man vill ge honom skuldkänslor.







...och så här ledsen blir Harley när ingen tar någon notis om honom eller hans fina kvist som han hittat.

Då ska vi se!

Bättre sent än aldrig brukar man väl säga, kan försvara mig med att det gått så sjukt trögt att ladda upp bilder så jag har inte orkat vänta på att det ska bli klart.





Sambon lever vildmarksliv inomhus. Jag vägrar att bo i tält tillsammans med två hundar och en karl- de luktar inte så trevligt när de är blöta och svettiga. Det gör väl inte jag heller men min egen odör stör mig inte så fruktansvärt mycket.








torsdag 8 juli 2010

Rättelse

Min våg visar tydligen depressions-siffror. Fyra kilo tyckte barnmorskan att jag hade gainat och visst måste man väl lita på vårdpersonal?
Jajja. Fyra kilo är ändå fyra kilo, det går ju inte att komma ifrån. Hon sa att jag inte skulle få väga mig förrän i vecka 37, jag antar att hon ansåg mig vara lite väl nojig angående det där med kilon hit och kilon dit. Jag började nämligen nästan gråta av glädje när vågen inte visade mer än 4+.
De ska ju bort någon gång också så ju färre desto mindre.

Blåvalsångest

Det är sjukt jobbigt att gå omkring med blåvalsångest hela dagarna.
Häromdagen fick jag nästan panik för att jag inte ska våga gå till gymet när ungen väl ploppat ut- tänk om det ser ut som om jag aldrig tränat en enda dag i hela mitt liv?

Jag ska till vårdcentralen idag och är lite orolig för att behöva väga mig. Måste prov-väga. Så. Sex kilo plus enligt mig. Med kläder på, fast det är ju lätta sommarkläder så det räknas inte. Vecka 21 på lördag. Fy farao vart ska detta sluta egentligen?

söndag 4 juli 2010

Existens

Att jag inte bloggar betyder inte att jag inte finns, det betyder bara att det är bra väder eller att jag har annat för mig, så som att plantera, cykla, vara ute, bada, leka med hundarna.. ja ni vet. Sommarsaker.
Snart har jag semester också så då lär det bli ännu mindre aktivitet här i rutan men det är nog ingen som sörjer över det.

Kaffe snart, tycker jag- adresserat till frun på Djupviken. Förresten så är hon duktig på att uppdatera sin blogg så blir ni less på att min är samma lika varje dag- titta inn där en sväng.

För en vecka sedan ungefär (v. 18+1) fick sambomannen känna Ärtan sparka. Hon verkar vara en riktig tuffing, hårt och skoningslöst ska det tydligen vara. För några dagar sedan sparkade eller boxade hon mig i naveln, det var ganska obehagligt men naturligtvis var jag tvungen att gå omkring och storfnissa hur länge som helst, bara för att. Bara för att jag var bland folk och de säkert skulle tycka att jag var pucko. Bara därför.
Igår var Ärtan sur på sin pappa. Då fick hon en sur min som hon sedan hade kvar hela dagen och visade lite då och då. Idag är hon gladare tydligen, för minen är borta. Antingen det eller så är det för att jag duschade igår och pennan var inte vattenfast, jag är inte riktigt säker.

Min nya cykel fungerar utmärkt fast det går trögt i uppförsbackarna. Misstänker att det inte har någonting med cykeln att göra utan mest beror på den som sitter på, dvs. jag. I torsdags cyklade vi till Lillpite. Jag fick en fisk av en liten kille som inte fick ta hem den för sin pappa, stoppade den (fisken, inte killen) i cykelkorgen och cyklade hem, nöjd över dagens fångst.
Fredag- morgonpromenad med hundarna sen cykling till Hamnviken i Öjebyn. Två mil tur och retur, lyckligtvis är min sadel bred som en ladugårdsdörr så röven klarade sig bra.
Igår cyklade jag själv medans sambo och sällskap tittade på fotboll, det var riktigt skönt och ja- jag är nöjd med min nya cykel. Jag ska cykla minst femtio mil i sommar, borde redan börja närma mig fem så det går nog.

Dags att väcka herrn i huset som fått sovmorgon.
Han måste ju hjälpa mig att plantera!

torsdag 1 juli 2010

Tebax

Jag vet att jag har varit borta ett tag och ni som följer mitt intressanta liv måste ha undrat ihjäl er- vart har jag varit?
I Gällivare. Tittat på fjällen. Gått på fjällen. Åkt bil. Dödat myggor.
Där har jag varit, det har jag gjort.

Det finns så klart en massa bilder men de är fortfarande i kameran och jag fick plötslig huvudvärk så de kommer väl senare.
Vad har ni gjort?