Det bästa med att ha en norrländsk dialekt- folk fattar att man inte riktigt är som alla andra och kräver inte att man svänger sig med svåra ord och uttryck.
Jag ringde Folksam i morse, till exempel.
"Välkommen till Folksam det är Britta hur kan jag hjälpa till?"
"Hej hej och gomorron på dig Britta, det är såhär att jag har lite undringar och flundringar kring nå pensionsfondstjosan!"
"Jaså, ja få höra."
"Jo jag ska vara föräldraledig och vill ha så mycket pengar som möjligt till att köpa snus och sprit och cigaretter så jag vill ta en paus med det där pensionssparandet. Jag är ju inte så gammal heller så det känns dumt att lägga en massa pengar på hög när jag kan ha kul för dem i stället om du förstår vad jag menar? Här i Norrland är det så kallt vintertid också så jag vill ha lite slantar till underställ och fräsiga långkalsonger, som ju faktiskt kostar ganska bra med pengar."
"Då lägger vi den vilande ett år då?"
"Scjuuuu. Hej vä dä." (Norrländska för "Jo, gör det, tack så mycket, hej då")
Klick.
Ungefär så gick mitt samtal till. Ypperlig hjälp fick jag, tack Britta! (Om sanningen ska fram KAN det ha varit en karl som svarade men jag prioriterar faktiskt att lägga andra saker på minnet).
Faderskapsbekräftelse i morgon! Funderar på att skämta till det lite.
"Jaa.. alltså, nu när du säger det, det var ju Pelle och Nisse där i januari.. men enligt barnmorskans uträkning blev det ju till i februari och jag var hemma mest hela tiden då".
Då tror jag att alla får sig ett gott skratt. kanske.
tisdag 28 september 2010
måndag 27 september 2010
Gravid-diet
Senaste veckan har det blivit lite väl mycket av det goda, det är inte bara bebis som har vuxit om man säger så.. har haft ett sånt enormt sug efter MAT, godis, chips, frukt, MER MAT och MER GODIS att det är helt otroligt att jag inte spytt av allt jag tryckt i mig.
Så, gravid-dieten börjar i veckan och fortsätter tiden ut. Jag vill inte gå upp så mycket mer, där ett tag tänkte jag "skit samma" men nu börjar jag känna mig väldigt obekväm med mig själv. Inte med magen, den är ju liksom ofrånkomlig, men jag mår helt enkelt inte bra av att stoppa i mig en massa skit, varken fysiskt eller psykiskt.
Tror jag ligger på kanske 12 kilo plus nu så vi får se vad det slutar på. Det sägs ju att sista två månaderna ska man gå upp 1-3 kilo/ månad så i värsta fall blir det sex kilo till men jag ska försöka så gott det går att inte gaina så mycket. Visst kan jag ju råka lägga på mig några vätskekilon på slutet men de orkar jag inte ens räkna med för de försvinner ju omgående när lilla Meya väl kommer ut.
Barnmorskebesök idag, från och med denna gången ska jag dit varannan vecka. Jag skulle bra gärna vilja veta om hon fixerat sig ännu, har läst att de kan göra det ganska tidigt när det är första barnet. En viktuppskattning skulle också vara roligt att få göra men det får man väl bara om magen inte verkar växa som den ska. För er som inte vet är jag enligt mina egna beräkningar minst en vecka längre gången än det de kom fram till vid rutin-UL. Det är lite konstigt sånt där för vid första UL var jag TVÅ VECKOR kortare (alltså vecka 7 i stället för 9) än vad jag själv ungefärligt räknat ut, och vid rutin UL fem dagar kortare. Enligt alla böcker och hemsidor är alla foster lika stora i embryostadiet och vid rutin-UL, alltså det är ingen skillnad från person till person, men hur kan det då skilja i dagar mellan dessa två UL?
Den som lever får väl se när hon kommer ut, själv gissar jag på mellan den 14-16 november.
Det verkar då som att det är otroligt trångt där inne, hon trycker och försöker tänja ut sitt bo så mycket hon bara kan! Däremot så tror jag att jag har universums största pissblåsa för jag behöver då absolut inte upp om nätterna. Dagtid får man ju gå ganska mycket men det är för att hon knuffas och råkar hitta blåsan med jämna mellanrum.
Intressant va?
Nu börjar det kännas lite att det är en yttepyttig person där inne, inatt har hon då verkligen gjort sitt bästa för att visa att hon finns. I övrigt tror jag att det är en ganska lugn bebis, jag har då inga problem med att det gör ont när hon håller på och gymnasticerar där inne :)
Så, gravid-dieten börjar i veckan och fortsätter tiden ut. Jag vill inte gå upp så mycket mer, där ett tag tänkte jag "skit samma" men nu börjar jag känna mig väldigt obekväm med mig själv. Inte med magen, den är ju liksom ofrånkomlig, men jag mår helt enkelt inte bra av att stoppa i mig en massa skit, varken fysiskt eller psykiskt.
Tror jag ligger på kanske 12 kilo plus nu så vi får se vad det slutar på. Det sägs ju att sista två månaderna ska man gå upp 1-3 kilo/ månad så i värsta fall blir det sex kilo till men jag ska försöka så gott det går att inte gaina så mycket. Visst kan jag ju råka lägga på mig några vätskekilon på slutet men de orkar jag inte ens räkna med för de försvinner ju omgående när lilla Meya väl kommer ut.
Barnmorskebesök idag, från och med denna gången ska jag dit varannan vecka. Jag skulle bra gärna vilja veta om hon fixerat sig ännu, har läst att de kan göra det ganska tidigt när det är första barnet. En viktuppskattning skulle också vara roligt att få göra men det får man väl bara om magen inte verkar växa som den ska. För er som inte vet är jag enligt mina egna beräkningar minst en vecka längre gången än det de kom fram till vid rutin-UL. Det är lite konstigt sånt där för vid första UL var jag TVÅ VECKOR kortare (alltså vecka 7 i stället för 9) än vad jag själv ungefärligt räknat ut, och vid rutin UL fem dagar kortare. Enligt alla böcker och hemsidor är alla foster lika stora i embryostadiet och vid rutin-UL, alltså det är ingen skillnad från person till person, men hur kan det då skilja i dagar mellan dessa två UL?
Den som lever får väl se när hon kommer ut, själv gissar jag på mellan den 14-16 november.
Det verkar då som att det är otroligt trångt där inne, hon trycker och försöker tänja ut sitt bo så mycket hon bara kan! Däremot så tror jag att jag har universums största pissblåsa för jag behöver då absolut inte upp om nätterna. Dagtid får man ju gå ganska mycket men det är för att hon knuffas och råkar hitta blåsan med jämna mellanrum.
Intressant va?
Nu börjar det kännas lite att det är en yttepyttig person där inne, inatt har hon då verkligen gjort sitt bästa för att visa att hon finns. I övrigt tror jag att det är en ganska lugn bebis, jag har då inga problem med att det gör ont när hon håller på och gymnasticerar där inne :)
fredag 24 september 2010
(Hj) Ärto
Idag tycker jag om min Ärto-Fjärto. Ärto-Meya. Tror Ärto-Meya blir ett mer uppskattat namn faktiskt. Att hete Fjärto är nog inte så populärt när man väl börjar skolan.
Nåja.
Ärto sparkar inte lika mycket som förut. Hon trycker och buffar och grejar och trixar mest, som att hon sträcker på sig. Kanske börjar bli trångt? Eller tråkigt. Jag gissar på tråkigt, för hur kul kan det ens vara att bo i en mage? Inte någe kul alls, nä. Om jag kunde skulle jag skicka in lite internet och så, då hade hon i alla fall något att fördriva tiden med.
Bara så ni vet så är jag piggare än nånsin, så nice!
Nåja.
Ärto sparkar inte lika mycket som förut. Hon trycker och buffar och grejar och trixar mest, som att hon sträcker på sig. Kanske börjar bli trångt? Eller tråkigt. Jag gissar på tråkigt, för hur kul kan det ens vara att bo i en mage? Inte någe kul alls, nä. Om jag kunde skulle jag skicka in lite internet och så, då hade hon i alla fall något att fördriva tiden med.
Bara så ni vet så är jag piggare än nånsin, så nice!
torsdag 23 september 2010
Kanske världens bästa i hela världen.
Jo, hörni, det var ju länge sedan ni fick en "titta så här jävla duktig är jag era latskitar"-lista så här kommer en för att ni ska bli lite mindre nöjda med er själva... ;)
I veckan har jag;
-Jobbat natt må-ti-on.
-Målat en byrå. Halvklart.
-Sovit på dagarna- varje dag!
-Googlat olika sätt att få igång en förlossning.
-Spelat Bejeweled Blitz på facebook minst en gång per dag.
-Rastat hundarna.
-Hälsat på folk, bla. mamma, Malin och mina svärföräldrar.
-Gjort en pannkaka som står i ugnen nu fast jag tror att den blev misslyckad för jag hade bara ett ägg.
...samt tittat på TV4Fakta ganska mycket.
HUR duktig får man vara, ens?!
I veckan har jag;
-Jobbat natt må-ti-on.
-Målat en byrå. Halvklart.
-Sovit på dagarna- varje dag!
-Googlat olika sätt att få igång en förlossning.
-Spelat Bejeweled Blitz på facebook minst en gång per dag.
-Rastat hundarna.
-Hälsat på folk, bla. mamma, Malin och mina svärföräldrar.
-Gjort en pannkaka som står i ugnen nu fast jag tror att den blev misslyckad för jag hade bara ett ägg.
...samt tittat på TV4Fakta ganska mycket.
HUR duktig får man vara, ens?!
Den gubben gick inte!
Inte ens en dag höll jag mitt löfte.
Nu måste jag hoppa ner från Eiffeltornet. Eller kanske tar vattentornet på Pitholm i stället det är betydligt närmare och ger nog samma effekt.
Bråttom-morgon!
Nu måste jag hoppa ner från Eiffeltornet. Eller kanske tar vattentornet på Pitholm i stället det är betydligt närmare och ger nog samma effekt.
Bråttom-morgon!
tisdag 21 september 2010
En om dan.
Det är mycket man ska göra en gång om dagen, minst och helst. Skita, äta, dricka, pissa, kolla facebook.
Mitt 21:a september-löfte är att uppdatera bloggen minst en gång om dagen. Jag jämför det med en rökares nyårslöfte att sluta röka- ren och skär bullshit alltså. (Oftast). Meeen, man kan ju i alla fall försöka. Godtagbara ursäkter till att inte uppdatera; slut internet, skitinternet, skittrött, skitupptagen eller barnafödsel. Fast vid barnafödsel får nog sambon uppdatera, om han kan klura ut hur man gör. Jag ska tvinga honom att ta med sig datorn till förlossningen för jag kan bara ana hur fruktansvärt trist det är att sitta där i flera timmar och inte ha ett dugg att göra. Jag kommer ju att vara upptagen på mitt håll, om man säger så. Har nog varken tid eller ork att aktivera honom.
Stressig dag idag, eller nja, mycket att göra. Samma i morgon men tiden går ju fortare när man sysslar med något har jag hört och det verkar stämma.
För er som är intresserade (kanske en, två... tre.. ingen?) kan jag ju berätta att orken och viljan att göra saker har kommit tillbaka. Jag har tillochmed tagit upp kvällspromenaderna igen, det går lite saktare och jag går inte lika långt men ändå. Funderar faktiskt på att testa ett lätt konditionspass på gymet när jag ändå är igång. Saknar gymet. Jag har helt enkelt varit för trött den sista tiden, låsningen i bröstet gjorde väl inte saken bättre precis.
Förresten, vem vill ha en stor gul katt som skriker och vill in (eller ut) varje gång man sätter sig ner och ska ta det lugnt en stund?
Mitt 21:a september-löfte är att uppdatera bloggen minst en gång om dagen. Jag jämför det med en rökares nyårslöfte att sluta röka- ren och skär bullshit alltså. (Oftast). Meeen, man kan ju i alla fall försöka. Godtagbara ursäkter till att inte uppdatera; slut internet, skitinternet, skittrött, skitupptagen eller barnafödsel. Fast vid barnafödsel får nog sambon uppdatera, om han kan klura ut hur man gör. Jag ska tvinga honom att ta med sig datorn till förlossningen för jag kan bara ana hur fruktansvärt trist det är att sitta där i flera timmar och inte ha ett dugg att göra. Jag kommer ju att vara upptagen på mitt håll, om man säger så. Har nog varken tid eller ork att aktivera honom.
Stressig dag idag, eller nja, mycket att göra. Samma i morgon men tiden går ju fortare när man sysslar med något har jag hört och det verkar stämma.
För er som är intresserade (kanske en, två... tre.. ingen?) kan jag ju berätta att orken och viljan att göra saker har kommit tillbaka. Jag har tillochmed tagit upp kvällspromenaderna igen, det går lite saktare och jag går inte lika långt men ändå. Funderar faktiskt på att testa ett lätt konditionspass på gymet när jag ändå är igång. Saknar gymet. Jag har helt enkelt varit för trött den sista tiden, låsningen i bröstet gjorde väl inte saken bättre precis.
Förresten, vem vill ha en stor gul katt som skriker och vill in (eller ut) varje gång man sätter sig ner och ska ta det lugnt en stund?
måndag 20 september 2010
Helkroppsbild v 31
Ungefär så här ser jag ut just nu, för er som undrar.
Ja, det börjar ju närma sig förlossning med allt vad det innebär. Jag irriterar nästan ihjäl mig på alla som ska skrämmas och berätta hur ONT det gör och att jag ska ta ALL bedövning SOM FINNS! Är det verkligen så svårt för vissa att förstå att jag faktiskt inte är rädd eller orolig för att det ska göra ont? "Vänta bara, när värkarna väl börjat kommer du att tycka annorlunda"... är ni så säkra på det? Jag känner flera som fött både första och andra barnet helt utan smärtlindring och de har minsann inga hemskheter att komma med. Jag vet med mig att jag har en jäkligt hög smärttröskel och förlitar mig på att allt ska gå bra.
BB/förlossning/andningskurser har jag valt bort. Jag har inga psykiska spärrar och som sagt, att ha ont är jag absolut inte rädd för. (Det är en smärta du aldrig känt förr, går inte att jämföra med något annat, vänta bara...jag har hört det mesta). Bla, bla, bla. BLA!
Nog finns det väl värre saker än att klämma ut en unge, va?
torsdag 16 september 2010
Bitter
Varför jag är bitter.
Så fort jag sätter mig ner går det tungt att andas. Jag låter som ett jättefetto som försöker ta sig uppför en trappa.
Det beror på Ärtan.
Humörsvängningarna avlöser varandra. Grinar, suckar, skrattar, grinar, är arg, grinar.
Det är Ärtans fel.
Jag har inte en halv miljon kronor. Det är väl inte Ärtans fel men man kan ju alltid skylla på henne.
Jag vill träna men orkar inte. Jag är tjock och ful. Jag ryms snart inte i duschen. Det är svårt att sova på nätterna för någon i min mage sparkar och vänder sig och försöker kommunicera med hjälp av sina händer mot mina inre organ.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen- att vara gravid är inte roligt. Jag hoppas verkligen att det blir bättre när ungen väl kommit ut för just nu känner jag (får man ens erkänna det?) mig lite smått hatisk mot den som bor där inne, den som gör så att jag inte känner igen mig själv. Jag är bara DRÄKTIG helt enkelt. Som en ko. Jag är inte jag längre utan "den där som ska ha barn". Jävla, jävla äckligt jobbigt.
Så fort jag sätter mig ner går det tungt att andas. Jag låter som ett jättefetto som försöker ta sig uppför en trappa.
Det beror på Ärtan.
Humörsvängningarna avlöser varandra. Grinar, suckar, skrattar, grinar, är arg, grinar.
Det är Ärtans fel.
Jag har inte en halv miljon kronor. Det är väl inte Ärtans fel men man kan ju alltid skylla på henne.
Jag vill träna men orkar inte. Jag är tjock och ful. Jag ryms snart inte i duschen. Det är svårt att sova på nätterna för någon i min mage sparkar och vänder sig och försöker kommunicera med hjälp av sina händer mot mina inre organ.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen- att vara gravid är inte roligt. Jag hoppas verkligen att det blir bättre när ungen väl kommit ut för just nu känner jag (får man ens erkänna det?) mig lite smått hatisk mot den som bor där inne, den som gör så att jag inte känner igen mig själv. Jag är bara DRÄKTIG helt enkelt. Som en ko. Jag är inte jag längre utan "den där som ska ha barn". Jävla, jävla äckligt jobbigt.
onsdag 15 september 2010
Nej, thank you yxskaft.
För att börja med en positiv och uppskattande åsikt;
Milda/Unilever svarar väldigt snabbt på funderingar.
Vad som är mindre bra är själva svaren. Fick idag ett besked om att en närmare förklaring inte kunde lämnas, än den jag fick igår. Jag blev erbjuden en varucheck (på åttaånitti gissar jag för det är väl så mycket en Milda mat&bak kostar) som tack för mitt engagemang. Det enda jag behöver göra nu är att skicka min adress till dem. Jo tjena, hallå! Som att jag vill att de ska veta vart jag bor. Jag kanske vill vara mer jävlig i framtiden och man har ju hört hur vanligt det blivit med sk. torpeder som "besöker" besvärliga människor.
Min adress får ni aldrig! Fast det kanske inte är så svårt att lista ut... för en vanlig människa. För dem är det nog omöjligt att ta reda på.
Hur som helst, det skulle kanske vara en bra idé för att dryga ut hushållskassan litegrann. Maila en massa olika företag och ha synpunkter på deras produkter. Blir man erbjuden en drös gratis-saker som man behöver har man ju faktiskt sparat in en slant. Jag ska börja med Electrolux (kyl och frys, om de tillverkar spisar också tar jag gärna en sån), fortsätta med IKEA (tar nog en värdecheck där, cirka 10-15000 borde räcka för det jag vill ha) och sedan avrunda lite nätt med VING, Apollo eller annat resebolag. Kanske kan man leva på detta viset? Vore kul att testa men korrespondensen med alla olika företag tar sån tid, jag skulle behöva ta tjänstledigt.
Milda/Unilever svarar väldigt snabbt på funderingar.
Vad som är mindre bra är själva svaren. Fick idag ett besked om att en närmare förklaring inte kunde lämnas, än den jag fick igår. Jag blev erbjuden en varucheck (på åttaånitti gissar jag för det är väl så mycket en Milda mat&bak kostar) som tack för mitt engagemang. Det enda jag behöver göra nu är att skicka min adress till dem. Jo tjena, hallå! Som att jag vill att de ska veta vart jag bor. Jag kanske vill vara mer jävlig i framtiden och man har ju hört hur vanligt det blivit med sk. torpeder som "besöker" besvärliga människor.
Min adress får ni aldrig! Fast det kanske inte är så svårt att lista ut... för en vanlig människa. För dem är det nog omöjligt att ta reda på.
Hur som helst, det skulle kanske vara en bra idé för att dryga ut hushållskassan litegrann. Maila en massa olika företag och ha synpunkter på deras produkter. Blir man erbjuden en drös gratis-saker som man behöver har man ju faktiskt sparat in en slant. Jag ska börja med Electrolux (kyl och frys, om de tillverkar spisar också tar jag gärna en sån), fortsätta med IKEA (tar nog en värdecheck där, cirka 10-15000 borde räcka för det jag vill ha) och sedan avrunda lite nätt med VING, Apollo eller annat resebolag. Kanske kan man leva på detta viset? Vore kul att testa men korrespondensen med alla olika företag tar sån tid, jag skulle behöva ta tjänstledigt.
tisdag 14 september 2010
Dagen idag.
Idag var ingen speciellt rolig dag, var tvungen att ställa in några av mina planer men det är ju sånt som händer.
Har fått svar av Milda/Unilever.
Mitt mail undrade följande;
" Hej!
Undrar lite över reklamfilmen med Kocken Kari. Det som påstås i slutet (att han kan intyga det om han kunde)- är det ingen av er som har reagerat på att det låter helt fel? Antingen kan man något eller så kan man det inte oavsett om anledningen är att man har munnen full av mat eller vad än det nu månde vara. Han kan det ju tydligen inte så varför påstås det då att han kan "om han kunde"? Vore det inte lite mer rätt att säga att han SKULLE intyga det, om han kunde?"
Detta är då svaret jag fick;
"Hej Kristina,
Tack för du har tagit dig tid att skriva mail till oss, med synpunkter om Mildas reklamfilm.
Ja just så är det.
Kocken Kari njuter av det goda han har lagat med Milda mat & visp och har därför munnen full, vilket gör att han inte kan prata/intyga.
Trevlig höst!
Vänliga hälsningar
Anulina Svensson
Konsumentkontakt
Unilever Sverige AB"
Nu går genom mitt huvud en stilla undran. Vad för sorts svar är det egentligen? LÄSTE de ens mitt mail? Anställer de bara puckon på det där företaget? Javisst, ni har så rätt, det var flera stilla undringar men vem kan klandra mig?
Tycker ni att jag fick ett relevant svar? Finns det någon som läser min blogg som jobbar med kundtjänst eller liknande som har något att säga om detta?
Jag skickade i alla fall en replik och väntar nu igen spänt på svar.
Har fått svar av Milda/Unilever.
Mitt mail undrade följande;
" Hej!
Undrar lite över reklamfilmen med Kocken Kari. Det som påstås i slutet (att han kan intyga det om han kunde)- är det ingen av er som har reagerat på att det låter helt fel? Antingen kan man något eller så kan man det inte oavsett om anledningen är att man har munnen full av mat eller vad än det nu månde vara. Han kan det ju tydligen inte så varför påstås det då att han kan "om han kunde"? Vore det inte lite mer rätt att säga att han SKULLE intyga det, om han kunde?"
Detta är då svaret jag fick;
"Hej Kristina,
Tack för du har tagit dig tid att skriva mail till oss, med synpunkter om Mildas reklamfilm.
Ja just så är det.
Kocken Kari njuter av det goda han har lagat med Milda mat & visp och har därför munnen full, vilket gör att han inte kan prata/intyga.
Trevlig höst!
Vänliga hälsningar
Anulina Svensson
Konsumentkontakt
Unilever Sverige AB"
Nu går genom mitt huvud en stilla undran. Vad för sorts svar är det egentligen? LÄSTE de ens mitt mail? Anställer de bara puckon på det där företaget? Javisst, ni har så rätt, det var flera stilla undringar men vem kan klandra mig?
Tycker ni att jag fick ett relevant svar? Finns det någon som läser min blogg som jobbar med kundtjänst eller liknande som har något att säga om detta?
Jag skickade i alla fall en replik och väntar nu igen spänt på svar.
I punktform.
1. Ringde BM igårmorse, hon bokade in mig på en läkartid direkt och jag fick komma vid 13.15. Till världens coolaste läkare, kanske. Cirka 13.24 tryckte han ut en rejäl låsning ur mitt bröstben och nu känns allt hur bra som helst. Klockan åtta ska han ringa och fråga hur det gick. Då ska jag säga att det gick alldeles utmärkt.
Vårdcentralen i Norrfjärden är verkligen grymt bra.
2. Nu är mormor på sjukhus igen, mest troligt (fast det säger de jämt) sista svängen. Hon ligger på palliativa avdelningen och orkar tydligen inte vakna, nästan. Jag ska dit alldeles strax.
3. Först ska jag lämna Nikki-Pricki hos mamma, hon ska vara där till på fredag eftersom vår hanhundshatande Fläckhund ska kastreras.
4. Vid 13.30 ska jag besöka Malin, hon hade tydligen alldeles för mycket kaffe som tog hur stor plats som helst. Det är aldrig kul så jag ska försöka hjälpa henne att bli av med det.
Sist men inte minst ska jag på jobbet. Där ska jag maila min arbetsgivare och fixa anställningsbevis för vikarier, höra om inkomstuppgifter, berätta hur länge jag ska vara ledig (inte så jäkla länge faktiskt) och nåt mer som jag inte kommer ihåg.
Lite uthämtning av hundmedicin var väl också nåt jag skulle göra. Jag tror att dagen kommer att gå fort som fan.
Vårdcentralen i Norrfjärden är verkligen grymt bra.
2. Nu är mormor på sjukhus igen, mest troligt (fast det säger de jämt) sista svängen. Hon ligger på palliativa avdelningen och orkar tydligen inte vakna, nästan. Jag ska dit alldeles strax.
3. Först ska jag lämna Nikki-Pricki hos mamma, hon ska vara där till på fredag eftersom vår hanhundshatande Fläckhund ska kastreras.
4. Vid 13.30 ska jag besöka Malin, hon hade tydligen alldeles för mycket kaffe som tog hur stor plats som helst. Det är aldrig kul så jag ska försöka hjälpa henne att bli av med det.
Sist men inte minst ska jag på jobbet. Där ska jag maila min arbetsgivare och fixa anställningsbevis för vikarier, höra om inkomstuppgifter, berätta hur länge jag ska vara ledig (inte så jäkla länge faktiskt) och nåt mer som jag inte kommer ihåg.
Lite uthämtning av hundmedicin var väl också nåt jag skulle göra. Jag tror att dagen kommer att gå fort som fan.
söndag 12 september 2010
Hispig?
Usch, jag känner mig verkligen som värsta hypokondrikern just nu! I några dagar har jag till och från haft ett jätteäckligt tryck över bröstet och längst upp i lungorna/ längst ner i halsen. Det känns ungefär som när man ätit en för stor tugga av smörgåsen och den liksom pressas ner genom matstrupen. Det gör även ont i ryggen, vid skulderbladen.
Det är inte bebis som ligger och sparkar, det vet jag, för i så fall har den världens längsta ben om den kan sparka hela vägen upp till halsen.
Google ger inte många vettiga svar, struma, lungemboli och andra helvetessjukdomar som vanligt.
Det låter säkert skitfånigt men jag vågar inte ringa och fråga vad det eventuellt skulle kunna vara för fel på mig. Tänk om de (som förra gången) vill att jag ska komma in och sedan visar det sig att det är inget fel på mig alls? Det är så fruktansvärt pinsamt, för det känns som att man bara sitter och ljuger för att få en massa uppmärksamhet.
Jag försöker nog med att få tag på barnmorskan i morgon tidigt i stället, det måste jag ju ändå för att få ett nytt moderskapsintyg, skulle det gamla inte komma tillbaka. Hon kanske har något litet tips eller så.
Det är inte bebis som ligger och sparkar, det vet jag, för i så fall har den världens längsta ben om den kan sparka hela vägen upp till halsen.
Google ger inte många vettiga svar, struma, lungemboli och andra helvetessjukdomar som vanligt.
Det låter säkert skitfånigt men jag vågar inte ringa och fråga vad det eventuellt skulle kunna vara för fel på mig. Tänk om de (som förra gången) vill att jag ska komma in och sedan visar det sig att det är inget fel på mig alls? Det är så fruktansvärt pinsamt, för det känns som att man bara sitter och ljuger för att få en massa uppmärksamhet.
Jag försöker nog med att få tag på barnmorskan i morgon tidigt i stället, det måste jag ju ändå för att få ett nytt moderskapsintyg, skulle det gamla inte komma tillbaka. Hon kanske har något litet tips eller så.
30 långa..
Detta är vecka 28-magen. Titta ordentligt.
Vecka 30, tagen igår. Själv ser jag ingen speciell skillnad men däremot så märker jag skillnaden. Bebis har lärt sig att trycka upp mot lungorna så att det gör ont och är svårt att andas. De lär sig nya saker varje dag, tänka sig.
Men nu när jag tittade på förhandsgranskningen såg jag faktiskt skillnad. Jag börjar bli mega, jeeej :)
lördag 11 september 2010
Ett mail
"Hej! Undrar lite över reklamfilmen med Kocken Kari. Det som påstås i slutet (att han kan intyga det om han kunde)- är det ingen av er som har reagerat på att det låter helt fel? Antingen kan man något eller så kan man det inte oavsett om anledningen är att man har munnen full av mat eller vad än det nu månde vara. Han kan det ju tydligen inte så varför påstås det då att han kan "om han kunde"? Vore det inte lite mer rätt att säga att han SKULLE intyga det, om han kunde? "
Väntar spänt på svar.
Väntar spänt på svar.
Men jag bara måste.
Haha, jag är gravid och får klaga på allt om jag vill.
(Det tog ganska länge att döda getingen, förresten).
-"Kocken Kari", Milda (är det Milda?) gräddtjosanhejsan. "Det kan kocken Kari intyga... om han kunde". Han kan.. om han kunde. Jag kan flyga jag, om jag kunde. Det heter att han SKULLE intyga det, om han kunde. Fan alltså, låter de vilka idioter som helst göra reklamfilm nuförtiden? Kan man inte intyga något så kan man inte, punkt slut. Den reklamen irriterar mig till döds.
Jag sitter hemma och svullar ostbågar. Har strategiskt placerat ett badlakan bredvid mig så att jag kan torka av handen efter varje ostbåge. Ostbågssmulor är nog det äckligaste i världen.
Tror ni att det finns flytande ostbågar?
Alltså, jag kan bara inte sluta tänka på kocken Kari. Jag måste maila företaget.
(Det tog ganska länge att döda getingen, förresten).
-"Kocken Kari", Milda (är det Milda?) gräddtjosanhejsan. "Det kan kocken Kari intyga... om han kunde". Han kan.. om han kunde. Jag kan flyga jag, om jag kunde. Det heter att han SKULLE intyga det, om han kunde. Fan alltså, låter de vilka idioter som helst göra reklamfilm nuförtiden? Kan man inte intyga något så kan man inte, punkt slut. Den reklamen irriterar mig till döds.
Jag sitter hemma och svullar ostbågar. Har strategiskt placerat ett badlakan bredvid mig så att jag kan torka av handen efter varje ostbåge. Ostbågssmulor är nog det äckligaste i världen.
Tror ni att det finns flytande ostbågar?
Alltså, jag kan bara inte sluta tänka på kocken Kari. Jag måste maila företaget.
Försäkringskassan, frimärken och pappersvändning.
Jag tror bestämt att jag håller på att bli vansinnig.
Ett problem är mitt eget fel. Trots stora bokstäver "GLÖM EJ FRIMÄRKE", kastade jag brevet med moderskapsintyget på lådan utan.. just det, frimärke. Jag tar på mig all skuld för detta. Nu måste jag börja om från början igen med att försöka få tag på min barnmorska mellan 8.15-9.00 på måndag morgon. Lycka till, ungefär.
När jag väl lyckats skicka in det där intyget måste jag skicka inkomstpapprena till min arbetsgivare nere i Örebro. Detta måste även min smabo göra men han får inga papper, dem måste han beställa själv. Vart, hur, när? Ingen aning.
Arbetsgivaren måste i sin tur skicka papperna till FK.
Helvete nu kom det in en geting.
Måste döda. Klagar färdigt senare.
Ett problem är mitt eget fel. Trots stora bokstäver "GLÖM EJ FRIMÄRKE", kastade jag brevet med moderskapsintyget på lådan utan.. just det, frimärke. Jag tar på mig all skuld för detta. Nu måste jag börja om från början igen med att försöka få tag på min barnmorska mellan 8.15-9.00 på måndag morgon. Lycka till, ungefär.
När jag väl lyckats skicka in det där intyget måste jag skicka inkomstpapprena till min arbetsgivare nere i Örebro. Detta måste även min smabo göra men han får inga papper, dem måste han beställa själv. Vart, hur, när? Ingen aning.
Arbetsgivaren måste i sin tur skicka papperna till FK.
Helvete nu kom det in en geting.
Måste döda. Klagar färdigt senare.
fredag 10 september 2010
En annan del av en annan del.
Ikväll sitter jag hos mor min och skriver. Det är lite jobbigt för hon pratar oavbrutet under tiden så jag måste använda min obefintliga simultankapacitet. Om ni inte fattar vad jag menar så är det därför.
Vecka 30. The Big 3-0. Wow. Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den här punkten men det gjorde jag tydligtvis. Det känns som att jag har varit gravid i evigheters evighet, AMEN!
På tal om amen så blev mamma förfärad när jag berättade att vi inte tänker döpa barnet. "Men det måste man ju!!!" sa hon. "Det måste ju få ett namn!". Jag förklarade att namn, det ska bebisen visst ha, men det anmäler man till skatteverket och det har absolut ingenting med kyrkan att göra. Då blev hon lite lugnare.
Varför vi inte ska döpa orkar jag faktiskt inte gå in på. Jag har ganska bestämda åsikter just när det gäller religion, rätten att välja osv. osv. och jag ids helt enkelt inte börja förklara.
Jag har varit vrålhungrig hela veckan. Jävla skit. Jag har även proppat mig full med mat hela veckan, ännu mer jävla skit.
Magen växer med blixtens hastighet. Jag är tjock och tung och allt är jobbigt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; att vara gravid är inte något jag tycker speciellt mycket om. Jag gillar det inte alls. Bebisar gillar jag dock så det är fortfarande värt det. Typ.
Nu ska jag iväg på jobbet och försöka göra ... lite nytta. Har sovit mest hela dagen trots 10 timmars nattsömn, jag tror att idag är tröttaste dagen nånsin. Får så grymt dåligt samvete när jag inte gör nånting alls.
Vecka 30. The Big 3-0. Wow. Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den här punkten men det gjorde jag tydligtvis. Det känns som att jag har varit gravid i evigheters evighet, AMEN!
På tal om amen så blev mamma förfärad när jag berättade att vi inte tänker döpa barnet. "Men det måste man ju!!!" sa hon. "Det måste ju få ett namn!". Jag förklarade att namn, det ska bebisen visst ha, men det anmäler man till skatteverket och det har absolut ingenting med kyrkan att göra. Då blev hon lite lugnare.
Varför vi inte ska döpa orkar jag faktiskt inte gå in på. Jag har ganska bestämda åsikter just när det gäller religion, rätten att välja osv. osv. och jag ids helt enkelt inte börja förklara.
Jag har varit vrålhungrig hela veckan. Jävla skit. Jag har även proppat mig full med mat hela veckan, ännu mer jävla skit.
Magen växer med blixtens hastighet. Jag är tjock och tung och allt är jobbigt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; att vara gravid är inte något jag tycker speciellt mycket om. Jag gillar det inte alls. Bebisar gillar jag dock så det är fortfarande värt det. Typ.
Nu ska jag iväg på jobbet och försöka göra ... lite nytta. Har sovit mest hela dagen trots 10 timmars nattsömn, jag tror att idag är tröttaste dagen nånsin. Får så grymt dåligt samvete när jag inte gör nånting alls.
torsdag 9 september 2010
Men ge mig styrka...
...att inte irritera mig över folk som löjlar sig över småsaker! Uäck. Jag får arg-il så fort det händer.
(BTW, saknas det någon bokstav här och där, tro inte att jag gått och blivit analfabet. Jag sitter hos min far och han har en uråldrig dator med sega tangenter).
Mer arg-il;
*har hetstagitbort en del från fejjan på grund av deras ständigt jobbiga statusuppdateringar som skriker "BEKRÄFTA MIG, GE MIG UPPMÄRKSAMHET, VISST ÄR JAG DUKTIG?!". Eller de som inte kan låta bli att varje dag informera allmänheten om utseende och konstistens både på sitt eget och sina barns bajs.
*försäkringskassans infoträff sög röv, för att säga det på ett snällt sätt. En timme ur mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Borde debitera dem för det.
Nu ska jag dra på mig gympadojjorna och gå ut för att elda lite. Det hjälper mot arghet.
(BTW, saknas det någon bokstav här och där, tro inte att jag gått och blivit analfabet. Jag sitter hos min far och han har en uråldrig dator med sega tangenter).
Mer arg-il;
*har hetstagitbort en del från fejjan på grund av deras ständigt jobbiga statusuppdateringar som skriker "BEKRÄFTA MIG, GE MIG UPPMÄRKSAMHET, VISST ÄR JAG DUKTIG?!". Eller de som inte kan låta bli att varje dag informera allmänheten om utseende och konstistens både på sitt eget och sina barns bajs.
*försäkringskassans infoträff sög röv, för att säga det på ett snällt sätt. En timme ur mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Borde debitera dem för det.
Nu ska jag dra på mig gympadojjorna och gå ut för att elda lite. Det hjälper mot arghet.
onsdag 8 september 2010
Arga tanten
Jag brukar ofta skrämma små barn genom att säga att jag är Arga Tanten och om de inte uppför sig kommer jag och TAR DEM! Mycket effektivt knep enligt mig själv.
Idag är Arga Tanten irriterad och förbannad, gårdagen var ingen rolig dag på många sätt och vis och värre blev det allteftersom det närmade sig kväll.
Jag ska inte säga mer än att folk som har djur som gör illa sig ordentligt är enligt lag skyldiga att se till att de får vård direkt, oavsett om de är försäkrade eller inte. Att vänta i flera timmar så att man ska "hinna" försäkra djuret är inte bara djurplågeri det är även jävla idioti. "Jamen vadå", kanske någon tänker nu, "om man inte har råd att betala MÅSTE man ju göra så annars kanske djuret måste avlivas!". Ja.. så illa kan det vara. Är man så förbannat dum att man väntar med att försäkra sitt djur och sedan låter det lida när det gör illa sig borde man inte ha något djur överhuvudtaget så det kanske vore bäst så då.
Jävla, jävla puckon. Såja.
Idag är Arga Tanten irriterad och förbannad, gårdagen var ingen rolig dag på många sätt och vis och värre blev det allteftersom det närmade sig kväll.
Jag ska inte säga mer än att folk som har djur som gör illa sig ordentligt är enligt lag skyldiga att se till att de får vård direkt, oavsett om de är försäkrade eller inte. Att vänta i flera timmar så att man ska "hinna" försäkra djuret är inte bara djurplågeri det är även jävla idioti. "Jamen vadå", kanske någon tänker nu, "om man inte har råd att betala MÅSTE man ju göra så annars kanske djuret måste avlivas!". Ja.. så illa kan det vara. Är man så förbannat dum att man väntar med att försäkra sitt djur och sedan låter det lida när det gör illa sig borde man inte ha något djur överhuvudtaget så det kanske vore bäst så då.
Jävla, jävla puckon. Såja.
tisdag 7 september 2010
Lite snabbt bara
Ujuj, jag har egentligen inte tid att finnas ens.
MVC igår- allt bra som vanligt. Magen har slutat växa för den här gången, det verkar som att den växer i perioder och inte lite åt gången. Med ett SF-mått på 27 ligger jag ändå bra till. Bara att vänta på nästa explosion.
Min bebis sparkade barnmorskan. Ohyfsat tyckte jag, fullt naturligt tyckte BM.
Jag tog mig i kragen och berättade att jag inte är speciellt intresserad av vare sig amnings- eller förlossningskurser eller parrelationstjat så hon behöver inte informera så mycket mer om den saken. "Inte ens förlossning?" sa hon. "Nä", sa jag, "jag är inte speciellt orolig över just den biten". Det är ju sanning. Jag vet inte varför men jag känner faktiskt ingen stress alls över att jag ska klämma fram en unge mellan benen. Ut ska den ju så det är liksom ingen mening med att grubbla på det, typ.
Stora planen idag var att städa men jag tror jag nöjer mig med att dammsuga faktiskt. Så jäkla storstökigt var det inte.
MVC igår- allt bra som vanligt. Magen har slutat växa för den här gången, det verkar som att den växer i perioder och inte lite åt gången. Med ett SF-mått på 27 ligger jag ändå bra till. Bara att vänta på nästa explosion.
Min bebis sparkade barnmorskan. Ohyfsat tyckte jag, fullt naturligt tyckte BM.
Jag tog mig i kragen och berättade att jag inte är speciellt intresserad av vare sig amnings- eller förlossningskurser eller parrelationstjat så hon behöver inte informera så mycket mer om den saken. "Inte ens förlossning?" sa hon. "Nä", sa jag, "jag är inte speciellt orolig över just den biten". Det är ju sanning. Jag vet inte varför men jag känner faktiskt ingen stress alls över att jag ska klämma fram en unge mellan benen. Ut ska den ju så det är liksom ingen mening med att grubbla på det, typ.
Stora planen idag var att städa men jag tror jag nöjer mig med att dammsuga faktiskt. Så jäkla storstökigt var det inte.
fredag 3 september 2010
Fredagsnöje pt. 2
Vi lånade ut den lilla svarta odågan till far min och tog oss en rejäl cykeltur! Mysigt, men alltså, mössa i början av september? På mig alltså, det blåste ap-kallt om öronen!
....men ganska skönt i vattnet, tydligen. Jag vet inte jag för jag kände inte efter.
Funderar nu på att laga till lite middag men jag är inte speciellt hungrig så jag vet inte vad för middag jag skulle ha proppat i mig. Det är som Erika sa, när man tror att man är hungrig så är man egentligen törstig.
Fredagsnöje
Påfyllning av hundgodis. I vår butik har de inte de där pyttesmå frolicsarna och jag glömmer alltid att köpa dem när jag är någon annanstans, vilket innebär att jag får sitta och klämma sönder de stora i stället. Fyra små bitar blir det av en stor. Det är stört omöjligt att utföra om man glömt stänga påsen ordentligt så att de blivit hårda, det tycker hundarna är skitbra, på två olika sätt. 1. De får en jättegodis som naturligtvis är bättre än en liten. 2. Man bajsar så lätt när man har ätit ett gäng stora godisar. OBS Hundarnas åsikter, inte mina.
Jag vill idag passa på att kasta en grej i den "röda tunnan". En skalmackapär från en tillverkare med ett namn som rimmar på just mackapär.
Den är totalt jävla värdelös, köp den inte! Potatisarna flyger ur handen och skinnet på tummen skalas bort för man slinter så lätt med den.
Tur att jag slipper gräma mig, jag fick den nämligen i present för längesen så jag har inte lagt ner några slantar på den.
Ful är den också.
torsdag 2 september 2010
Jag räknar veckor
v. 27+4, alltså vecka 28, nästan vecka 29 om man säger det som jag brukar säga det. Blev lite konstig kvalitét på bilderna men ni får tro mig när jag säger att jag inte har en enda bristning. Faktiskt.
Min navel ser ut som något från yttre rymden. Navelpiercingens fel. Den håller på att ploppa ut. Naveln alltså. Piercingen tog jag ut för tjugo veckor sen ungefär.
onsdag 1 september 2010
Som lite jobbigt.
Det är som lite jobbigt, det här med att ta det lugnt. Jag vet att jag tjatar om det men det kan inte hjälpas.
När man har en bebis i magen måste man äta. När man inte gör någonting blir man inte hungrig. När man inte är hungrig tänker man inte på att man inte har ätit och vips! Magen blir större men kroppen blir mindre och tjatet från omgivningen kommer som ett brev på posten.
Jag bantar inte, för er som undrar. Jag är bara nästan aldrig hungrig och tyvärr har jag helt tappat suget för godis/chips/popcorn/skräpmat så jag kan inte kalorikompensera genom att trycka ett skrovmål på MAX. Näringsmässigt är det väl ett dåligt alternativ också.
Så vitamintabletter it is, viktnedgången får allmänheten ta med ro. Bebis är inte speciellt matfrisk, helt enkelt.
Tack för kommentarerna förresten, jag ska experimentera lite med ekonomifrågan. Jag har planer, nämligen. Stora planer. Stora HEMLIGA planer.
Magbilder kommer! Jag har idag fått tillbaka min telefon så nu kan jag fotografera igen. Det var en ny kille på telefonaffären, han var riktigt supertrevlig. "Hoppas den går sönder en gång till" sa han. "Då får du en helt ny telefon. Den här är skräp, jag förstår att du är frustrerad". Tack, okända kille på telefonaffär. Jag ska ta reda på vad du heter och skicka ett mail till din chef där det står att du är världens bästa personal. Du sa precis vad jag tänkte!
...och så kan jag lova så här mitt på blanka onsdagen, att jag ska bege mig mot Klubben alldeles, alldeles snart!
När man har en bebis i magen måste man äta. När man inte gör någonting blir man inte hungrig. När man inte är hungrig tänker man inte på att man inte har ätit och vips! Magen blir större men kroppen blir mindre och tjatet från omgivningen kommer som ett brev på posten.
Jag bantar inte, för er som undrar. Jag är bara nästan aldrig hungrig och tyvärr har jag helt tappat suget för godis/chips/popcorn/skräpmat så jag kan inte kalorikompensera genom att trycka ett skrovmål på MAX. Näringsmässigt är det väl ett dåligt alternativ också.
Så vitamintabletter it is, viktnedgången får allmänheten ta med ro. Bebis är inte speciellt matfrisk, helt enkelt.
Tack för kommentarerna förresten, jag ska experimentera lite med ekonomifrågan. Jag har planer, nämligen. Stora planer. Stora HEMLIGA planer.
Magbilder kommer! Jag har idag fått tillbaka min telefon så nu kan jag fotografera igen. Det var en ny kille på telefonaffären, han var riktigt supertrevlig. "Hoppas den går sönder en gång till" sa han. "Då får du en helt ny telefon. Den här är skräp, jag förstår att du är frustrerad". Tack, okända kille på telefonaffär. Jag ska ta reda på vad du heter och skicka ett mail till din chef där det står att du är världens bästa personal. Du sa precis vad jag tänkte!
...och så kan jag lova så här mitt på blanka onsdagen, att jag ska bege mig mot Klubben alldeles, alldeles snart!
Hehe
Det är kul att läsa på olika forum. Folk tycker dittan och dattan och frågar och undrar, sen blir de sura när de inte får medhåll från olika håll och kanter.
Är det inte lika bra att hålla det för sig själv då om man egentligen inte vill något annat än att blåsa upp sitt ego genom att höra att man har "alla rätt"?
Dagen idag är en skitdag, om ni undrar. En alldeles vanlig skit-onsdag med skitgrejer som ska göras skitlångsamt. Skithundar, skitkatt, skitirriterande flugor, skitkallt, skitont, skitsur.
Skit är en bra förstärkning på olika ord.
Jag är skitglad över att det är skitonsdag för det betyder att det snart är helg. Till helgen ska jag hålla på med ved. Skitkul.
Är det inte lika bra att hålla det för sig själv då om man egentligen inte vill något annat än att blåsa upp sitt ego genom att höra att man har "alla rätt"?
Dagen idag är en skitdag, om ni undrar. En alldeles vanlig skit-onsdag med skitgrejer som ska göras skitlångsamt. Skithundar, skitkatt, skitirriterande flugor, skitkallt, skitont, skitsur.
Skit är en bra förstärkning på olika ord.
Jag är skitglad över att det är skitonsdag för det betyder att det snart är helg. Till helgen ska jag hålla på med ved. Skitkul.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)