tisdag 30 november 2010

Tomtar förr om åren



Är ganska nyfiken på hur 2010 års tomte ser ut.
Dödade precis en spindel så nu sitter jag och väntar på regnet.

Vad tror ni händer?

Åkte till badhuset för att basta igår. När jag kom in såg jag misstänkt många små handdukar och det låg en massa barnjox överallt. Satte mig i bastun.
Efter fem minuter bröt helvetet lös. Jojjomänn, nog hade det varit babysim och så klart ska det torkas bebiskroppar i bastun där jag sitter.

Bebisar jävlat överallt utom här.
Någon tyckte att det såg så "mysigt" ut med min mage. Mysigt MY ASS!

Nu får bebisen dessutom leva med att L. kommer att vara besviken på henne en mycket lång tid då hon inte behagade att komma ut på det gissade datumet.

Sorry förresten om jag inte kommenterar hos er men jag är så sjukt jävla less på allt att jag inte tar mig för något alls.

måndag 29 november 2010

Det kommer inte att hända

Tänkte börja med att säga att INGENTING funkar för att få igång förlossningen. Har druckit mig igenom tre askar hallonbladsthé, en flaska ricinolja, gått på långa promenader, sprungit i trappor, terroriserat sambon när han mest av allt vill sova och inte känner för att mysa med en flodhäst... det funkar inte. Ut kommer bebisen när den vill.

..och inte vill den det idag, däremot har jag fått mysiga symptom på magsjuka. Varit vaken mer än halva natten med riktiga jävla kramper i övre delen av magen, känns som magknip ungefär, eller tarmvred. Så helvetes ont. RISIG i kistan också, om det nu är någon som undrar. Men att det skulle bli en bebis av det, det har jag svårt att tro. Det gör bara vridaomimagenhelvetesjävlagråtont. INTE på "rätt" sätt.

söndag 28 november 2010

Making money

Idag tjänar jag pengar och stannar hemma från stans "skyltsöndag". Hade kunnat åka dit och köpa en marsipangris som skulle ha fått symbolisera hur jag ser ut och känner mig men i stället sitter jag hemma och äter godis i lugn och ro.

Jag tror att jag kände av foglossning för första gången igår.
Glömde att delge den viktiga informationen att barnmorskan trodde att ungen var fixerad. Trodde.

Har sovit som en prinsessa i två nätter och jo, nog njuter jag av det men det får mig liksom att känna som om barnafödandet är miiiiiiles away. En kompis tror att det blir i morgon (den 29:e) och visst hade det varit nåt. Helgpass på förlossningen har jag räknat bort.

Det blir mycket bebisprat nu, mest på grund av att jag är less och det enda jag gör är att känna efter. Minsta lilla kan vara tecken.
Igår var klockan 13.33 och det var -13 grader ute när jag satte mig i bilen. "Det är nog ett tecken", tänkte jag. Det var det INTE.

fredag 26 november 2010

Lite mer skit

Hos barnmorskan idag fick jag ett oönskat "OJ!" när hon mätte magen. För två veckor sedan; 34 cm cirka. Idag; 38 fakking (citerar den där Misha i Robinson) centimeter!
Sedan sa hon att det inte spelade någon roll. Nähä, nej. Min misstanke om att världens största bebis kommer att födas fram av just mig verkar inte så långsökt nu va?

Nu måste jag googla.

Får man vara sur?

Får man vara sur på någon som inte är född än? För det är jag. Eller jag har varit det i alla fall, inatt. Hela natten har ungen bökat och stökat och jävlats utan att visa minsta lilla intresse av att komma ut. Nädå. Lite om-möblering bara, så att hon ska trivas bättre antar jag. Hon verkar inte ha några större problem med att flytta om där inne så antingen har jag världens rymligaste mage eller en inte så stor bebis. Tror mest på det första alternativet.

Men allvarligt, jag är genuint BITTER över att inget händer. Skitförbannad. Så arg att jag precis meddelade sambon att vill han ha fler barn, ja då får han minsann skaffa dem med någon annan för gravid, det tänker jag aldrig vara igen. Jag trodde faktiskt att rosa fluffmolnen gravidhärliga lyckokänslan skulle infinna sig NÅGON GÅNG under dessa nio (vi säger väl tio) månader men ICKET. Svart på vitt- att vara gravid är fan det tristaste jag någonsin har varit med om. Jämsmed att vänta på flyget i två dygn.

onsdag 24 november 2010

Namnfunderingar

I början var jag så säker på namn men nu är jag, som jag tidigare dryftat, inte alls så säker.

Emmeli
Meja, Maya
Minna
Isabel

Det är väl något av dessa som är mest på tapeten. Kanske blir lätt när man väl får träffa personen i fråga?

För er information

Jag föder INTE barn.
Jag har bara inget att förtälja.

Kör en "flytande föda" för-och eftermiddag (vatten, saft, thé, kaffe- räknas det som "föda" ens?), känner inte för att äta. Eller jo, hade inte tackat nej till lite älgskav och potatis men det är det minsann ingen som lagar till mig. Sambon brukar göra det men eftersom han inte är någon tankeläsare och dessutom inte hemma så har han ingen aning om vad jag vill.

Brukar ni förresten ha såna dagar när ni är så där EXTRA KÄRA i era partners? Det brukar jag ha, idag är en sån dag. Vill bara pussa och krama och ligga nerbäddad i sängen hela dagen, kanske dricka en flaska vin (ja inte nu då för Ärtan är ju fortfarande en del av min kropp) och enbart ha det så jävla bra som det bara går.

Det är bra dagar, vi ska ha en sådan dag snart. Så snart det bara går.

tisdag 23 november 2010

Lite gladare

Jag känner mig lite gladare. Nya taktiken: förtränga att Ärtan ens ska komma ut. Ignorera stormagen som är gode i vägen och låtsas som ingenting.

Ingen uppmärksamhet, Ärtan, vad tycker du om det va?! Nä just det. Inte så roligt.

måndag 22 november 2010

Förresten!

Fick frågan om det var svårt för mig att knyta skorna nu.

Svaret är nej.

Jag trycker bara ner fötterna sen sträcker jag ut dem och låter karln som står på knä framför mig knyta. Ibland blir det för hårt då får han knyta om.
Lätt som en plätt!

Det finns så mycket...

.. jamen hörni, dags för lite allmänt klag va?

Länstrafiken i Norrbotten erbjuder alla män över 30 år att åka buss gratis under en period om de visar upp sin bilnyckel. Männen under 30 år då, och kvinnor? Varför får de inte åka gratis buss? De som inte har någon bil, hur kommer det sig att de måste betala? Sure, världen är inte rättvis men man kan ju försöka i alla fall. Det rör egentligen inte mig i ryggen eftersom jag aldrig åker buss, ändå kan jag inte låta bli att klaga på det.

Den där förbannade reklamen, är det Alvedon kanske, när hunden kommer med räddande tabletter till den sjuka pojken, finns det någon sämre reklam? Så jävla lam. Bredbandsbolagets TV-reklam är ungefär lika sämst. Jag blir arg när jag ser dem. I morse blev jag även irriterad över TV-shops dammsugarförsäljare, en manlig demonstratör och en kvinna som blev ÖVERLYCKLIG över hur BRA DAMMSUGAREN VAR! Herregud kvinna, du behöver lite skoj i tillvaron.


Jag har i alla fall varit ute på långpromenad, ändå bra gjort av en klump.

Seriöst

Jag håller på att dö av smärta. Fel sorts smärta. Tandvärk! 07.40 öppnar tidsbokningen hos tandläkaren, vet inte om jag klarar mig tills dess. Hoppas på, och misstänker, en simpel inflammation i tandköttet men det kan lika gärna vara världens megahål som behöver lagas för tusentals kronor. Så värt det dock, att ha tandvärk är I N T E en av mina favoritsysselsättningar om man säger så.

Fullmånen suger förresten, det enda som hände igår/inatt var att jag hade massor med sammandragningar och en speedad bebis i magen. Just nu är jag på relativt dåligt humör och ger fan i om ungen kommer ut eller inte, jag har på känn att det inte är speciellt härligt att föda barn och ha ont i käften samtidigt. Man kanske inte tänker på det just då men det vore nog inte så trevligt att efter förlossningen få tillbaka ontet i munnen och grina illa för det.

Helvetes skitröv-tänder. SÅ lindrigt med löständer, alltså! Får jag inte en akuttid idag lägger jag mig ner och väntar på liemannen.

söndag 21 november 2010

El bildo beviso

Det lilla knortet är fortfarande kvar i magen.



Det syns inte så mkt bakifrån förutom att min röv är gigantisk.




Vecka 38





Vecka 40





V 38 fast framifrån som ni ju kan se.






V 40, nersjunken as hell men fortfarande inte en enda pyttig känning om att den eventuellt kan vara på gång att trilla ut.
Har som tappat tron på den berömda fullmånen men ger den idag och i morgon, annars får den ju liksom ingen chans!




lördag 20 november 2010

Big bang

Efter the big 3-0 finns en till milstolpe. The big 4-0. Eller 39+o som man säger på sjukhusspråk. Denna dagen är här nu, enligt barnmorskan på rutinultraljudet. Enligt mig så har den passerat för länge, länge sedan. Ungefär en vecka sedan, typ.

Ingen som läser min blogg som håller på med riter och blodsoffer så här kring fullmåne? Offra en get för mig då i såna fall och håll låda litgrann, det kanske hjälper mig på traven. Fast jag vill inte se den döda geten sen, sånt gör mig bara ledsen.

Läste ni förresten i berömda Piteå-Tidningen om Lennart som hade spenderat hela sommaren och hösten med att bygga sitt eget lilla tomtetåg av en åkgräsklippare och vagn? Han hade planerat att glädja ungarna under julhandeln och skjutsa dem fram och tillbaka på gågatan, självklart skulle han vara utklädd till tomten. Fin tanke och bra initiativ, kan man ju tycka! Det tycker inte Piteå Kommun. De anser att 1. det är föbjudet att framföra motordrivna fordon på gågatan. 2. det skulle bli för trångt 3. synd för Lennart och ungarna men det går inte.

Visst är kommungubbar (och tanter för den delen) roliga, sympatiska och framförallt problemlösande människor? De ser alltid möjligheter i stället för problem och gör verkligen sitt bästa på att ta reda på hur saker och ting kan bli verklighet i stället för att rida på paragrafer. Eller så inte. De skiter fullständigt i att ta reda på alternativ och dömer ut folks idéer utan att ens blinka. Jävla glädjedödare. Varför inte försöka hitta någon sorts lösning, när nu någon för en gångs skull faktiskt tänker till och försöker göra nåt kul?

Ja, jag blev upprörd. Inte konstigt att folk inte vill engagera sig.

Inatt har lilla Ärtan varit lugn och fin och jag har sovit riktigt bra. Tror att det beror på allt godis jag tryckte i mig igår. Övriga sällskapet satt och sörplade vin, jag funderade faktiskt ärligt på att ta ett halvt glas men gjorde det inte. Det var, för att uttrycka mig korrekt, på "det berömda" håret dock. Jag är verkligen jättesugen på vin.

Säger välkommen att läsa till Nina :)

torsdag 18 november 2010

Bara lurendrejeri

Efter att ha intalat mig själv att "det går över" och "så här har jag haft förut" började jag faktiskt tro att Ärtan var på väg inatt. Sedan somnade jag och det gick över. Så roligt var det. På Ärtanfronten intet nytt, med andra ord.

Hemmafronten är lika tråkig den. Jag ska äta frukost.

onsdag 17 november 2010

...men det är ju LJUG!

SMHI ljuger så det knakar! -11 grader påstår de att det är i Piteå. Sist jag kollade bodde jag typ där. Sist jag kollade utetemperaturen låg den på -20, cirka. Det är inte ens nära. Har de ingen gubbe på kontoret som kan ringa och fråga hur kallt det egentligen är uppe i norr?

Hursomhelst, tur att man kan ta reda på saker och ting själv. Har vickat för alla persienner på övervåningen och eldar för kung och fosterland, jag vet inte om jag ens ids klä på mig idag! Nog för att det är skönt att vara ute när det är kallt men det är mindre skönt när man varken får på sig långkalsonger eller täckbyxor. Det förstör liksom hela grejen. Så jo, en innedag i soffan lär det nog bli.

Ärta-status: ingen bebis så långt ögat kan nå.

Hundstatus: Jodå, som vanligt. Jag hade svårt att somna eftersom jag var tvungen att kolla vovven titt som tätt men det är kanske inte så underligt. Fint att någon tycker som mig (kommentar på förra inlägget) angående det där med "bara" en hund. För även om jag kan irritera mig till döds på hundarna så är de ändå mina bebisar, om ni fattar vad jag menar.

Jagstatus: Soffläge just nu och inom en överskådlig framtid. Ska fördriva tiden med googling, bloggläsning samt surra ihjäl sambon genom att vilja diskutera saker han tycker är tråkiga. Typ bebisklänningar och sånt.

tisdag 16 november 2010

Min bebis

Min lilla hundbebis, that is. Stackars Harley fick ett krampanfall idag och det var riktigt läskigt. Jag trodde att han nosade i luften när han låg ner men fattade att något var fel när han inte reagerade då jag pratade med honom. Skrek på sambon, så klart, och försökte klappa och stryka och gosa så han inte skulle vara rädd. Lilla stora sötnöthunden kissade ner sig och var allmänt eländig i flera minuter innan det gick över, men han verkar må bra nu.

Kom på att han råkat äta upp kattens avmaskningstablett förutom sina egna så misstänker att det kan bero på det, hundar av collietyp (han är ju aussie) är tydligen extra känsliga för såna saker. Bara att hoppas att det var en sak som bara händer en gång, det var som sagt läskigt och även om det "bara" är en hund så vill man ju inte att den ska vara sjuk eller må dåligt.

Något roligt

www.pitea-tidningen.se - alltid underhållande. Elva personer i Norrbotten som VÄGRAR låta sig testas för klamydia kan komma att TVÅNGSHÄMTAS! Det tyckte jag var jätteroligt. Jag är dock inte så svår att roa.

Den 21/11 är det fullmåne och nu när jag slutat försöka pressa ut Ärtan hoppas jag på månens dragningskraft. Det verkar faktiskt som om, har jag märkt efter lite Googlande, fler barn föds vid eller strax före/efter fullmåne. Bara att hålla tummarna, om inte annat är det en bra "milstolpe". Jag behöver såna och att sätta sig ner och vänta till nästa besök på MVC känns lite väl långdraget. Det är ju tio dagar dit.


Jag vill köpa en liten frysbox, nyare modell som inte drar så mycket ström. Någon som har en till övers? (Fifarao vilken trist grej att köpa!). Då kanske det skulle kännas lite roligare att baka och laga mat och sånt, om man kunde trycka in något i frysen så det inte ligger och bli gammalt som nu. Ingenting ryms i vår pyttefrys och det är skitirriterande.

måndag 15 november 2010

Jag tror...

..enligt denna fina tickern på höger sida är det en vecka kvar till BF. Det är något jag satte lite på "måfå" eftersom jag inte fått nåt beräknat datum ännu. Enligt ultraljudstanten sist är BF den 24/11, dvs om nio dagar. Viiiiiilket betyder att Ärtan kan komma så sent som 7:e december. Jag ställer in mig på det men hoppas att Mallas nedräkning stämmer bättre!

Saker som inte funkar för att få ut en bebis som inte vill:
-städa
-dricka hallonbladsthé
-promenera
-locka ut den med en plinga
-resonera med den (försöka)
-vara kass i kistan
-vara go med sambon (fast han påstår att han tror att det ska funka bara man försöker tillräckligt;)
-vila

Nope, nope, nope. Jag kommer att få en jättebebis som redan hunnit få sina visdomständer och säger "hörru, morsan! Ge mig en hundring va!". Alla små söta bebiskläder får jag ge bort till någon annan och att brottas med problem som "kan du köpa ut till mig?" och "jag ska ta liiiiiiiiiiivet av mig!!!!" kommer att bli min vardag från och med dag 1.

Snälla bebis? ....

lördag 13 november 2010

Inbillar mig

Jag har varit ganska säker på att lilla Ärtan skulle komma tidigare pga sammandragningar och förvärkar och gudvetvad men nu börjar jag faktiskt tro att det blir ett decemberbarn. Jag har mått såååå bra de senaste dagarna, ja sen i måndags ungefär, och inte sett skymten av tecken på att förlossningen skulle vara nära. Någon sammandragning då och då men ingenting att skryta över egentligen.

Nu är mitt gissningsdatum här (natten mellan den 13:e och 14:e), jag kan redan nu säga att jag hade feeeeeetfel! Jag känner mig som vanligt förutom en jättestor mage på framsidan. Hon har lugnat ner sig rejält i magen och knuffar bara lite då och då med rumpan eller fötterna för att påminna om att hon faktiskt finns. Ibland trycker hon ner med skallen så att det ilar uttahelvete mellan benen, då får jag kramp i ljumskarna och ser ut som ett riktigt pucko. Det värsta är när jag får kramp i båda samtidigt för då viker sig benen och jag slår huvet i närmaste möbel, om någon sådan finns att tillgå.

Igår hos barnmorskan hade mitt blodtryck gått ner till det normala igen, bebis hjärtljud 140 slag/minut och huvudet lätt ruckbart. På rätt ställe i magen också, bör tilläggas! Magen har sjunkit från 36 cm till 34, jippi. Nästa besök är den 26/11, alltså BF enligt RUL men efter BF enligt senare ultraljud. Hoppas att jag slipper åka dit :P

Hundpromenad-time, hör hur de börjar böka på och knorra. Tur att det inte är så kallt för jag kan inte stänga jackan om jag har en tjocktröja under!

fredag 12 november 2010

Detta med personlig hygien

Började fundera så smått när jag läste Jennys inlägg och vet att många har eller har haft samma problem som jag (och snart hon också) lider av. Hårväxt.

Jag ska inte sticka under stol med att jag nuförtiden har väldigt håriga ben. MELLAN benen är läget tyvärr inte bättre, snarare värre. Nu har jag börjat undra hur i hela fridens dagar jag ska lösa detta innan det är dags för skruttan att bli allmänt beskådad. Att på måfå vifta lite med rakhyveln där nere, det har jag ju redan skrivit om. Dålig idé tror jag. Kommer heller aldrig att låta sambon försöka sig på projektet, det känns som en ännu värre idé. Han är lite tankspridd och rätt som det är kommer jag att stå där könlös.
Låter man det vara som det är?
Kommer barnmorskorna att skämta om det i fikarummet? "Alltså, såg ni hon i rum 2? Typ DJUNGEL mellan benen, jag trodde aldrig ungen skulle hitta ut!" ..eller "Jamen alltså det hade ju varit bättre med snitt, att färdas genom det där lurvet måste ha varit traumatiskt för den stackars bebisen! Och benen sen! HON lär inte behöva långkallingar i vinter!".

Man får väl tacka sin lyckliga stjärna för att man har byxor på sig i vardagliga livet, annars hade det blivit som med killars skägg, smulor och skräp och små tomtar som fastnar i lurvet.


Näni, nu är det dags för besök hos barnmorskan, sen lär det väl inte bli så extremt mycket annat uträttat idag.

torsdag 11 november 2010

Om man skulle våga sig på..

... det ligger en fin ploghög med snö över heeeela infarten. De är roligast att skotta för det är skitjobbigt. Jag är dock inte riktigt säker på att mitt tillstånd tillåter denna sortens aktiviteter, var ute på promenad med hundarna för ett tag sedan och höll i princip på att svimma av utmattning trots att jag inte spatserade i något hiskeligt tempo precis.

Nåja, jag hinner väl snöskottningsträna senare i vinter, när Ärta och hela baletten är utanför magen.


Jag känner på mig att det kommer att bli en alldeles otroligt tråkig dag idag. Inte precis den känsla man vill ha redan klockan åtta på morgonen....

onsdag 10 november 2010

Det här får jag tycka..

..och du får gärna tycka annorlunda!

Tror att aggro-hormonerna tagit över.


Tyck nummer ett. Om jag kommer in i en kiosk och ska köpa snus och killen i kassan står och surrar med en annan kund (som redan har betalat) om nå förbannade husvagnsplatser bör han omgående sluta upp med det och fråga vad jag vill ha. Ignorerar han mig fullständigt blir jag efter ungefär 20 sekunder sur som fan och stövlar ut därifrån.
Visst ska man väl få vara trevlig och prata med sina bekanta men om någon tror att jag snällt ska stå och vänta och tycka att hans lilla pratstund är något som han har rätt till medans min tid inte alls är så viktig, då har de fel.


Tyck nummer två. Det är ingen mening med att klaga och bli deprimerad över vintervädret i november. Jössesamalia, ska det börjas redan nu får ju folk gå och vara deprimerade till framåt slutet av mars nån gång. Gilla läget, man är väl medveten om vart man har bosatt sig? Fast nog får ju folk gå och vara bittra bäst de vill, bara jag slipper.


Tyck nummer tre. Det börjar bli Ärtandags. Typ igår hade varit ett bra datum.

måndag 8 november 2010

Nu har det hänt.

Dagen jag visste skulle komma så fort jag fick veta att jag var gravid är här.

Jag fes på min sambo.
Jaaa, det är sant. Han märkte ingenting, visserligen, men självklart började jag asgarva och vrålade " Jag FES på dig!". Skrattade så mycket att jag nästan fes igen. Lovade sedan både mig själv och honom att när denna graviditeten är över och gashalterna i magen återgår till de normala ska jag bli en o-fisande flickvän igen. O-fisande, o-slemproppspratande och o-bajsbekymrade flickvän.
Just nu är det mycket av allt ovanstående.
(Hmm... dålig i magen idag, kan det vara ett tecken? Undrar om det var en bit slempropp eller bara nåt annat slajmigt? Du? Varför vill du inte diskutera det med mig? Va? Äsch, jag går ut och fiser lite i stället).


Trodde ni att jag menade någon annan dag?
Det hade varit något, det.

Allt är ju relativt

Vecka 20, sisådär ungefär. "Jag är så tjooooock! MÅSTE ha gravidbyxor!!"

Nu, typ i vecka 39 dvs. 38+0 (kanske bild i morgon) "Äsch.. så tjock är jag ju inte..kunde ha varit värre.."


Jag ska vara brutalt ärlig och erkänna att vikten faktiskt har varit en stor grej för mig. Mardrömmen var ju 25 kilo fett som aldrig försvann. Så här på sluttampen kan jag konstatera ungefär 16 kilo + och enligt mig själv är det ett bra resultat. Jag är säker på att det kommer att försvinna fort. Mars, gissar jag på, då kommer jag att vara hyfsat smal igen. Då ska stackars frusna Malla få tillbaka sin vinterjacka ;)

Barnmorskebesök idag gick okej, lite googling kvar att göra innan jag fått svar på frågorna man alltid glömmer att fråga.
Yttre livmodermun nästan helt utplånad, inre yttepyttelite öppen. Hjässan neråt men INTE fixerad, vi håller tummarna för att flicksnärtan inte vänder sig igen. Blodtryck aningens högt, ska kollas igen på fredag men jag gissar att det beror på sömnbrist i kombination med ständig molvärk.

Håll tummarna för att det INTE blir en decemberbebis!!

En bra anledning att smala till sig.

Morgonens räddning;

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5769594

Men ÄNTLIGEN! Vem vill köpa sura hundraåriga skor, egentligen? Nu fattas det visserligen fortfarande en massa butiker här i stan (TopShop och Mango till exempel) men detta är ju en bra start.
För mina kära läsare från stan har jag en gåta.
Affären MG´s mode, direkt till höger när man kommer in i Småstaden- VEM handlar där, NÄR och VARFÖR?
Jag har aldrig någonsin sett någon gå in där. Å andra sidan har jag aldrig sett någon gå UT därifrån heller, portal till en annan dimension kanske?

Gråt och tandagnisslan

Jamen vafan, kan man göra annat än grina illa när man haft ont i över ett dygn och ingenting verkar hända annat än att jag fiser mer än en 120-kilos karl som precis hällt i sig 14 starköl och ätit en kebab med stark sås?

Jag har inte jätteont men precis tillräckligt för att det ska vara stört omöjligt att sova.
Jippi.

lördag 6 november 2010

Jag har alldeles för lite att göra, tydligen

Intresseklubben antecknar, del 2.







Yoggi-yoghurt är jättegod men jag hatar plastflärpen under skruvkorken som man måste dra upp.
Antingen går den sönder och man måste peta upp den med kniv- skitirriterande, eller så lyckas man dra lös den och stänker yoghurt på kläderna. Inte bra. Har därför mailat ARLA och föreslagit att de ska ha en plastgrej på utsidan av korken i stället som liksom förseglar den på det viset. Vi får se vad de har att säga.

fredag 5 november 2010

Fredagsnöje

Så som en del resonerar, så är min uppfattning om vad humor är.

Hör här (eller läs, mer korrekt);

Det är oansvarigt att vara ensam hemma med sitt barn och dricka ett glas vin. Tänk om något skulle hända!


Ja, tänk. Är det då även oansvarigt att
-köra bil med sitt barn, tänk om man krockar?
-gå ut och gå ensam med sitt barn, tänk om man halkar och slår sig medvetslös?
-bära sitt barn ned för trappen, tänk om man ramlar?
-ta en migräntablett som gör en till en olämplig förare- tänk om något skulle hända?

Att man tar ett glas vin då och då i sin ensamhet, vilket jag tror många gör när ungen har somnat och mannen är på jobbet, hemma hos sig själv, inte involverad i barnets liv osv. osv. har väl ingenting med ansvar att göra? ..och vadå, "händer något"? Får barnet andnöd- ring 112. Händer det något mindre allvarligt- ring taxi. Eller mor din. Eller knacka på hos grannen.

Folk fokuserar så mycket på "OM" i stället för att vara realister och se hur det egentligen är.

Meeeen som Martin i "Bullen" skulle ha sagt, det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet. Fast i det här fallet är det väl så men alla måste vi få tycka och tänka som vi vill.

torsdag 4 november 2010

Tjuvlyssnat

Snabbt bara, måste in och handla innan mitt planerade besök hos Malla.

Hört i väntrummet på sjukhuset.

(Sköterska remsar dokument i dokumentförstöraren).
Kille: Det låter som att de maler ner ben.
Tjej: Det är så de kommer att göra med mig om det inte funkar.
Tyst en stund.
Tjej: Fast.. jag har alltid föreställt mig att det är så där ett UFO låter. Weiii...weiii...weiii.
Kille: Mm.
Tjej: Weii...weiii...weiii... WEEEEIIII!
Kille: Är du säker på att vi är på rätt avdelning?

...
Okej då. Kille är min sambo och Tjej är jag. Vi var ensamma i väntrummet.

Kamin

Vaknade strax före ett inatt och undrade. Vad i hela fridens dagar var i o-ordning nu då? Svetten fullkomligt RANN och mitt hår var alldeles blött. "Klimakteriet" var min första tanke. Gick upp, drack en liter saft (jo, mycket törstig) och la mig på soffan. Somnade om. Vaknade och drack lite mer. Snusade. Somnade. Vaknade.

Har nu tagit två panodil, är öm i ljumskarna som tusan, tror att det eventuellt kan ha med bebis att göra, de ska ju som börja sjunka ner och VIDGA BÄCKENET så smått nu.

Min "att-göra" idag är rensa garderoberna uppe. Tur att det bara är två stycken och tur att jag har insett mina begränsningar, en planerad syssla per dag är mer än lagom. Ids jag göra någonting utöver det är det en bonus. Försöker faktiskt att ha en liten grej planerad varje dag, i morgon är det dags att städa och torka ur köksskåpen. Alla tusen.

Hörni, vad är er åsikt om MAJS på hemmagjord köttfärspizza? Själv är jag lite kluven. Majs smakar ju ganska sött och jag är en stor motståndare till att blanda sött och salt. Det passar sig inte, helt enkelt!

Nu dags att väcka sambon som ska vara duktig och jobba.

onsdag 3 november 2010

Vansinnig!

Vansinnig är en överdrift, det är det verkligen, men frustrerad, det är jag i alla fall!

Igår påstod "de som kan", dvs. sjukhuspersonalen, att min bebis låg med huvudet djupt nere i bäckenet och att hon var, i det närmaste, fixerad.
Så hur kommer det sig då att jag igårkväll med stor säkerhet kände hur hon vände på sig igen? De kan väl inte o-fixera sig själva? Enligt alla läkare och barnmorskor jag pratat med är det alldeles för trångt för att bebis ens ska lyckas vända på sig utan att det gör väldigt ont/känns extremt obehagligt för mig, de menar på att det i princip inte händer.

Antingen har jag ett rejält megabautabrett bäcken som ger bebis supermycket rörelsefrihet eller så är det något som är konstigt.
Jag vet att det är tjatigt och jag vet att jag inte borde stressa upp mig över såna saker men det vore faktiskt trevligt att ha en liten aning om HUR mitt barn ligger när jag ska trycka ut det. Jag har nog svårt att acceptera att jag inte vet vilken dag hon ska komma, kontrollfreaket nummer ett, jag, blir ganska uppe i varv över sådana saker som inte går att kontrollera överehuvudtaget.

Jag tror att jag ringer barnmorskan idag och surrar lite. Bara för att.
Är ni less på att läsa om hur en ofödd bebis ligger?

Då ska jag berätta en roligare sak.
Hälsade på en liv levande tvåveckors-bebbe igår, tror ni att jag blev liiiiiite avis? Så jäsingens liten och söt, har svårt att tro att min också kommer att vara så pyttig.
När jag åkte hem fick jag panik. Det ÄR alltså en sån där vi ska ha. HUR i hela världen ska jag klara av att ta hand om en sådan liten varelse?

tisdag 2 november 2010

En rolig liten bebis.

Min bebis har humor, men skönt är ju det!
Hon hade nämligen vänt sig OCH fixerat sig under natten, alltså under de sju timmar vi hann vara hemma innan vi åkte tillbaka.
Som tur var gjorde de ett nytt ultraljud för säkerhets skull, när de klämde och kände var de helt säkra på att hon fortfarande låg i säte. Äschning, tänkte jag, och fick panik när jag insåg att de skulle sätta en sån där plastgrej i handen. I HANDEN! Sätt den i röven, i armvecket eller vars fan ni vill, men INTE i handen! Det, och tandläkaren, är min stora skräck. Efter lite gråt, hyperventilering, panikångest (skrämde nog upp sambon rejält, tror att jag glömt att berätta hur jag blir när jag ställs inför två av mina värsta fobier), rullades en UL-apparat in och stickningen fick vänta. Jag slapp den ju helt i slutändan och åkte hem nöjd och belåten med att ha en så lydig bebis. Jag sa ju åt henne igår att vända på sig, vilket hon verkade lyssna på.

Så här i efterhand kan jag säga att jag är nästan säker på att jag hade försökt föda i säte om hon legat kvar och om måtten var bra. Jag är emot snitt- men enbart på mig själv! Vad andra gör bryr jag mig inte ett dugg om, har man en bra anledning att vilja snittas, då ska man göra det. Så det så.

Jag har sovit tills nu och ska fortsätta på den linjen ett tag till. Idag blir en o-produktiv dag.

Som i räserfart

Lite megasnabbt ska jag berätta varför jag egentligen är vaken nu. Jag kanske skulle ha varit det i alla fall men ... ja, skitsamma.

Besök hos barnmorskan igår, som skulle klämma och känna på magen som vanligt. "Vi gör ingen gynundersökning", sa hon. Sen klämde hon. Summa summarum, det blev en liten undersökning som visade att det börjat hända saker så smått där nere, samt att Ärtan vänt sig sen den 22 oktober och nu låg i- waiiiiit for it- säte.
No big deal.

Ska strax iväg till Sunderbyns specmödra för ett vändningsförsök, vi får se hur det går! Jag är ju väldigt skeptisk till att snittas men att föda första barnet i säte låter inte särskilt skönt. Fast nu ska jag inte ta ut bekymren i förskott, hon kan ju göra en kullerbytta i magen och stanna i rätt position, vi får se! Jag utgår ifrån det i alla fall, ingen idé att bekymra sig i förskott.

måndag 1 november 2010

November, be gone!

HA! Jag visste det! Det blev november månad till slut! Där ett tag misströstade jag verkligen, men nu kan jag snart ropa "Hej!", trots att bäcken är frusen.


Så till viktigare saker. Jag har nu begärt föräldrapenning, som det så vackert heter, och är därmed föräldraledig.

Ledig. Jag förknippar "ledig" med sovmorgon, tomma vinpavor (eller boxar beroende på hur sugen man var kvällen innan), bakisbad i kalla sjöar och allmän pralinätning i soffan.
Verkligheten ser dock inte riktigt ut så under denna "ledighet", vad jag har förstått. Det börjas redan. Tre minuter över fem vaknade jag och kunde inte somna om. Jag har rastat hundarna och uträttat små ärenden över internet, druckit kaffe och snusat lite. Eldat. Letat en liten gul lapp som sitter inne med information om vilken tid barnmorskebesöket idag äger rum, letat utan resultat kanske jag ska påpeka. Sambon är ytterst ansvarig när det kommer till lappar och papper så det är honom jag ska skälla på. Nu måste jag förnedra mig och ringa till vårdcentralen, de kommer att inse hur virrig och o-organiserad jag är och granska mig extra noga när bebis är född för att vara säkra på att jag inte tappar bort den eller liknande.
Tack för det herr Fredriksson!

Ja, och så var det den här grejen med jobbiga höggravidsaker då. Vet ni, det värsta är inte förvärkar eller sammandragningar eller bautamage.
Det som är ABSOLUT värst är att man aldrig vet vad som är på gång i magen. Skit-eller pissnödig? Ingen aning, det trycker på samma lika hela tiden. Springer på toa i tid och otid för att vara helt säker på att inte bajsa ner mig, 19 gånger av 20 är det falskt alarm.
"Ska du på toaletten IGEN?!" undrar sambon. "Jo, det kan eventuellt hända att jag kanske måste uträtta ett eller annat behov... å andra sidan kan det lika gärna vara så att ungen boxar mig i tarmarna men det är värt att kollas upp på rätt ställe om man säger så. Har jag otur är jag nödig."
"Du behöver ju inte torka dig varje gång". "JOHO! Det måste jag ju, för att se om det kommer bloooood. Kommer det blod ska ungen snart tryckas ut".
"Men det går ju så mycket dasspapper". "Ska du säga som slarvar bort viktiga dokument".

Det där med dasspappret var lite lögn, jag får använda hur mycket jag vill för vi delar på dasspappersutgifterna. Men det hade varit roligt om min sambo hade varit så snål :) Då hade jag skrattat ännu oftare än vad jag redan gör.