Ett , två, tre, fyra...

...nya byxor äro dyra!
Därför ska jag ej handla nya byxor förrän i april när jag är smal och snygg. Ha!

Vi har slut internet hemma igen, kan ni tro. Jag lånar därför internet hos svärföräldrarna, Minna har jag hyst in hos farbror J. Hon skriker och han ser plågad ut.

Fan ibland blir jag så irriterad, alltså.

Tidigare och tidigare!

Måste bara börja med att säga att Minna-mojängen somnar tidigare och tidigare om kvällarna och vaknar bara en gång per natt för att äta, pluspoäng för henne där!

Sen såg jag att länken var trasig, det är nog jag som gjort nåt fel så klart, www.thistakes.com ska det vara om jag minns rätt, får väl kontrollera sedan.


För allas kännedom, jag vet precis hur många kalorier det är i ett glas vin. Jag vet precis hur många kalorier det är i det mesta och jag vet även precis hur många kalorier jag ska äta för att gå ner i vikt.

Diskussionen om att inte dricka när barnet är hemma/är så litet bla bla bla tänker jag inte ens ta. Alla gör vi som vi tycker känns rätt och bra och ingen är en bättre förälder än någon annan bara för att de inte dricker eller röker eller lämnar bort till barnvakt.
Som ni säkert har förstått syftar jag på en av kommentarerna till förra inlägget. Vad som störde mig med det var inte själva kommentaren utan en del av den "...och du drack säkert ännu mer". Jaså, gjorde jag säkert det? Någon verkar tro att jag är dum i hela huvudet (det är jag inte, bara i en liten del av det men det är vi nog allihopa), ingen som är vid sina sinnens fulla bruk dricker sig riktigt berusad med en liten bebis hemma? Herregud, alltså, man kan ju bli bakis och då är det skitjobbigt dagen efter. (OBS! Ironi!)

Tänka sig, jag förstörde inte min viktnedgång rejält heller för det blev ytterigare 0,5 kilo minus denna veckan, enligt vågen idag. Skulle det nu vara så att jag hade gått ner ett hekto extra om jag inte druckit vin, det kan jag leva med.
Angående lukten så luktar jag aldrig så gott nuförtiden.

-------------------
Annat matnyttigt;
På efterkontrollen i torsdags sa BM att jag hade varit duktig med mina knipövningar. Knipövningar? Vafan är det? Jag har bara starka mus-muskler helt enkelt.

I morgon är det någon sorts träff för föräldrar och barn i en kyrka som tydligen ligger här omkring. "Stor och liten" heter det. Jag funderar på att åka dit men det finns två problem. 1. Det är i kyrkan, måste man sjunga massa jesus-sånger då? 2. Jag har inte den blekaste aning om vart det är trots att jag bott i byn i typ fyra år.
Vi får väl se vart jag hamnar.

Spridda skurar

Börjar med ett tips;

titta in hos Fatima. Åk sedan till Sunderby Sjukhus och börja riva skiten.


På Facebook skriver alla vad de lagat/ska laga för mat. ALLA äter samma verkar det som. Det går tydligen mode i mat. Några få visar tecken på eget tänkande men i det stora hela har de flesta anammat "låtsaslyx"modellen med maträtter som låter sjukt svåra fast egentligen värmer man dem typ bara i micron.
Själv kör jag lite på trekvart. Halvfabrikat och Nutrilettshakes.

I morgon är det måndag och vikten ska kontrolleras. Jag har tjuv-vägt mig hela veckan och det ser INTE lovande ut kan jag tala om, trots att jag knappt ätit något. Typ. Hoppet är dock det sista som lämnar mig och jag hoppas verkligen att något litet gram lämnat min kropp.

Jag är ledsen

Alltså förlåt, jag hade stora planer för dagens inlägg men för det första så har jag varit lite seg och för det andra så har vädret varit så fint så jag har varit ute.

Nya tag en annan dag.

Jamen så det kan bli

Här har jag hållt mig borta hur länge som helst och vad händer?
Absolut ingenting.
Sorry, men anledningen till att jag inte uppdaterat er om vad som händer i min spännande värld är precis så tråkig som man kunde förvänta sig. En skrikande bebis har tagit all min tid. För hon är fortfarande inte glad om ni nu trodde det.

Fick flera råd på BVC.
Råd1: Ge mer mat. Jaha.. hur då? Jag ger ungen mat en gång i timmen, typ. Ska jag tvinga ner ännu mer så att hon spyr?
Råd2: Gå ut med barnvagnen. Jaha. Jodå, nog kan jag göra det, nog. Det är ju bara 25 minus ute 90% av tiden. Jag lär frysa röven av mig men visst.
Råd3: Vänta. Det blir bättre när hon blir äldre.

Jag följer mina egna råd så ordnar det sig nog.

Mina råd:
1. Köp öronproppar
2. Kör bil.

Eftersom jag inte har någon kategori som heter "gummor som inte fattar hur saker ska vara" får detta inlägg hamna under gubbar.

I morgon kommer lite mer matnyttigt, förhoppningsvis. Just nu skriker Minna igen och jag kan inte riktigt koncentrera mig på vad jag egentligen tänker på så jag nöjer mig med detta just nu.

För övrigt så är jag inne på typ 4:e vinglaset och ja, det smakar lika gott som det första.

Tunt om tips men...

... lika glad är jag ändå! Jag fick ju två, som jag tänker använda.



Delmål 1- 66kg Till mig själv: Ansiktsbehandling och ögonbrynsplockning av någon professionell pincetthanterare.



Delmål 2- 64kg Till mig själv: Vinkväll med Malla. Sätter detta i mitten eftersom det är något jag verkligen ser fram emot, jag är ganska säker på att det kan bli skitkul. Klippning, göra slingor i håret. Förhoppningsvis når jag detta mål snart för jag ser ut som en idiot på huvudet.



Delmål 3- 62kg Till mig själv: Nya kläder. Tio-kort (finns det fortfarande sånt?) på Korpen så jag kan köra lite spinning.

Åh, i morgon ska jag på efterkontroll och vågen på vårdcentralen är inte överens med min om hur mycket jag väger. Vilken vikt ska jag gå efter egentligen? Väger ungefär 1 kg mer på den vågen och rimligtvis borde den vara ganska exakt. Problemet är bara att jag inte kan åka dit och väga mig varje måndagsmorgon.
Tror att min våg, som förövrigt är väldigt snygg, börjar visa knasiga siffror. Det hoppar både hit och dit. Jag blir ju alldeles förvirrad.


BVC idag på tidig 2månaders. Jag ska fråga varför min unge aldrig är glad. Det verkar ju som att alla andra jävlar har glada små rosenkindade varelser hemma så det måste ju vara nåt fel på min gaphals. Eller så är det fel på mig, vad vet jag. Ska i alla fall föra det på tal.

Inspiration

Har suttit och letat runt lite efter inspiration. Inspiration till att fimpa några kilon och se formlig ut igen. Som vanligt hittade jag den på ett ställe jag besöker dagligen- den som söker skall finna! Detta inlägg hos Malla gav mig en ypperlig idé, delmål!

Jag har gått ner ynka 0,5 kilo på 2 veckor, för mycket mat och dryck och för lite bantning för att vara rak på sak. Så nuvarande vikten är 68,5.

Delmål;
1. 66 kg
2. 64 kg
3. 62 kg

Vad jag ska ge mig själv för presenter och belöningar när jag nått delmålen har jag inte klurat ut än. Det får inte vara för dyrt, typ jumbojettar eller räserbilar, utan saker som kostar ganska lite men ändå är bra.
Några förslag?

Detta med att...

...sakna gravidmagen. Tidigare har jag påstått att jag absolut aldrig, never ever, no way José skulle sakna den otympliga tjockmagen. Jag vidhåller fortfarande att den var fruktansvärd.
Själva känslan däremot, det är den jag saknar. Känslan av att något stort kommer att hända, förväntningarna- att inte riktigt veta vad som väntar. Alla gissningar och undringar, vem är det där inne, hur ser hon ut och hur kommer livet att bli när hon är här?
Under tiden jag gick omkring med Sveriges mest gigantiska mittparti uppskattade jag inte alls denna långa väntan och längtan, jag reflekterade inte ens över hur spännande det var utan fokuserade enbart på "dagen D". Antagligen är det så för de flesta, att man först efter barnet är fött uppmärksammar de känslor man faktiskt hade under tiden man bar det lilla livet inom sig. Glädjen över första kännbara sparken, att lyssna på hjärtljuden och så vidare i all oändlighet.

Nu har man ju en annan sorts känsla men jag kan säga direkt att jag inte låter mig själv längta bort Minnas bebisperiod, hur jobbig den än må vara ibland. Jag tror att det skulle vara ett stort misstag, att bara gå och vänta på att hon ska bli större och börja prata, gå och springa.

På en begravning jag var på i somras sa prästen något klokt;
Njut av varje dag precis så som den är. Njut av allt för tiden går så fort.
Det ska jag försöka göra, verkligen.
Fast visst fan är det svårt att njuta när ongen lagt en pizza i det nytvättade håret och inte en chans att jag kommer att ljuga och säga att allt är finemang tjufyra timmar om dygnet, men jag ska då helt säkert inte längta bort dagarna.

Foto-tajm

Mitt liv (just nu) i bilder.

Storspyan landade som tur var på barnets far. Ibland har man anledningar att vara skadeglad.

Nja...

"Snubblade in här av en slump, är väll lite olika hur länge det tar för överskottshuden att dra ihop sig, men för en del så gör den inte alls det, beror helt på, sen är det ju ett tecken på det lilla miraklets plats i din mage i 9 månader så hur som helst så är ju det, det enda man behöver fokusera på eller??"

Tack för kommentaren! Måste vara ärlig och svara att nej, det är inte det enda jag behöver fokusera på. Min bebis räcker gott och väl som bevis på att jag varit gravid- vilket förresten inte var något jag längtar tillbaka till.
Jag är ingen sån som kan vara stolt över maghud och bristningar (tur att jag inte fick några då) men jag går heller inte och tittar snett på de som helt enkelt inte bryr sig. Roligt för dem, en sak mindre att tänka på.

Ska nu återgå till skrikande bebis (som hålls av sambo ska jag väl tillägga).

Några fler

Ja, ni kan ju tänka själva, va? Min överskottshud på magen skulle räcka till hudtransplantat för sju hela personer ungefär. Det ser ut som att jag har fettvalkar när jag sitter ner och visst, det kanske jag har, men inte så stora som blir av överskottshuden.

Hur lång tid tar det innan det mesta dragit ihop sig?

Glädjeämnen!

Jag bara måste berätta vad som gjorde mig glad igårkväll.

Mitt förra inlägg kommenterades av GRANNEN ISA. Före detta grannen Isa. Isa´s nummer försvann ur min telefon när den gick sönder och jag kan FÖR MITT LIV inte komma ihåg vad hon heter i efternamn, att söka på "Isa Granne" funkade inte på Eniro. Så, Isa, om du skulle råka läsa det här inlägget också, maila gärna ditt nummer (chriszien@hotmail.com) så kan jag och Minna komma och förpesta, eller kanske förgylla, din tillvaro :)

Människor man tycker bra om vill man inte tappa bort.


Från det ena till det andra, Mini-Minna har sovit totalt cirka tre timmar inatt och valde för en stund sedan att bestämma sig för att sova tillbaka de missade timmarna. "Helvetesbarn" är ett ord som blivit flitigt använt där under småtimmarna. Självklart med kärleksfull röst.. typ ungefär.
Jag borde väl ta mig en tupplur jag också men eftersom jag oavbrutet hinkat i mig kaffe sitter jag just nu med ögonen vitt uppspärrade, pigg som en mört på våren. Jag tittar ut genom fönstret och undrar om "itiordning" sambon överlevde natten. Jag funderar på vad jag ska hitta på ikväll när han är på jobbet. Man kan inte bada en bebis hur många gånger som helst på en dag. När hon är vaken kan man inte heller greja på med annat utan måste kånka omkring på det lilla knytet och sjunga "Stilla Natt", alla verser på alla språk som finns. När språken tagit slut- ja då får man humma. "Stilla Natt" är favoritsången, förstår ni.
Inatt var hon billig, nu är hon dyr. Väldigt instabil prissättning där, håller sig inte konstant en sekund.

Vad det finns

Det finns tråkiga människor och det finns Tråkiga människor. En del människor är roliga men långt ifrån alla. Det finns människor som klagar över allt men inte gör något åt en enda liten grej. Vissa tycker synd om svältande barn men nöjer sig med just det, att tycka synd. "Stackars svältande barn" tänker de kanske. Sedan går de till korvkiosken och river av ett dunderlyxmål. "Fast jag har inte råd att ge 50 kr i månaden till de svältande barnen. Jag äter hellre skräpmat. Men visst är det synd om dem, alltid!"

Många människor skulle vilja en massa saker. Träna, fiska, lära sig spela harpa kanske, men ingenting blir av. "Jag har inte tid", tänker de kanske. Sedan sätter de sig framför TV:n och tittar på dokusåpa med folk som tränar. "Synd att jag inte har tid".

Några människor läser min blogg. "Hon är ju fan dum i huvet", tänker de kanske. Sedan läser de lite till och gör det till en vana, eller ovana- bestäm själva. "Hon är ju fan dum i huvet men jag vågar inte kommentera något så jag fortsätter bara att läsa och förfasa mig".
Hoho, förfasa på. Men har ni tänkt på att det faktiskt oftast är en själv (medvetet eller omedvetet) som sätter käppar i sitt eget hjul? Dumt, tycker jag. Bättre att koppla på en räsermotor.

Det var så lääääängesen!

Ett av mina stoltaste ögonblick i livet var när jag prickade papperskorgen i duschrummet på badhuset från flera meters avstånd. Jag kastade en tom schampoflaska och skröt vitt och brett om detta. Nu finns en konkurrent till detta ögonblick.
Som ni kanske redan vet snusar jag. På höger och vänster sida under överläppen, fast inte samtidigt. När man sitter och ger en bebis flaskan är det väldigt svårt att spotta ut snusen, det går liksom inte att använda händerna för att hjälpa till.

Igår var en sån gång. Jag var bara TVUNGEN att ta ut snusen så jag petade helt enkelt ner den med tungan och blåste ut den, på vinst eller förlust. Det blev vinst, snusen landade så fint precis bredvid en annan snus som jag lagt på bordet tidigare.
Äckligt? Javisst. Okvinnligt också, säkerligen. Men onekligen skillat som fan!


Dagens....
...besök: Sara.
...händelse: vi började dagen 06.30 med MAT så klart, sen gick vi ut på morgonpromenad innan det var dags för min frukost. Det var fanimej skönt tyckte jag, bebis och hund.
...händelse som inte har hänt ännu: jag och Minna ska sova borta, hennes moster kommer hem ikväll så det blir till att sällskapa. Herrn i huset ska tälta. Han är it i ordning!
...fundering: vem kom på att man kan koka saker? HUR kom denna människa på det? Man proppar ju inte ner mat i kokande vatten bara så där, ju.

..och så var det detta.

Hon är mitt socker, min söt- satt jag på dass skulle jag avbryta för hennes skull... men!

Jag upptäckte igår att jag fått fler kommentarer på ett inlägg som jag skrivit för ett ganska bra tag sen- jag är ganska sen och kollar för det mesta inte om någon kommenterat äldre inlägg, det ska jag bli bättre på.

I det inlägget undrade jag när det egentligen blir så där härligt med bebisar som alla säger att det är, för just då kändes det inte alls prinsessperfekt. Det gör det inte nu heller, men det tar sig! Vi lär känna varandra bättre och bättre för var dag som går, när jag tittar på Minna nu ser jag en liten människa, inte bara en bebis som ska matas, bytas på och bäras omkring på som jag gjorde i början.

Jag tycker inte att det är pinsamt eller skämmigt eller dumt att våga erkänna såna här saker. Små bebisar är JOBBIGA innan man lärt sig hur de funkar, vad de vill när de vrålar som om man nypt dem jättehårt och sannerligen innan man vant sig vid att ha en annan människa att ta hand om, en människa som är totalt beroende av dig och litar på att du ska fixa så att allt blir bra. Det är ganska skrämmande innan man förstått att man faktiskt kan. Det går!

Vardagsgymnastik

Det finns många övningar för dig som har bebis med ont i magen.

Triceps- tryck ned med båda armarna på barnvagnens handtag så den fjädrar upp, ned, upp ned. Upprepa tusen gånger.

Ben- Stå på ett ben och böj, böj, böj samtidigt som du skjuter vagnen fram och tillbaka.

Biceps- Bär runt bebis på ena armen, spänn biceps då och då så att det liksom gungar bebishuvudet. Byt arm då och då för att undvika osymmetri.

Axlar- Håll bebis under armarna. Åååååå hopp! Åååååå hopp! Undvik denna övning om bebis precis ätit.

Mage- sist men definitivt inte minst ( i alla fall inte på mig)- putta barnvagnen framåt genom att sätta handtaget mot magen och spänna magmusklerna. Dra tillbaka, upprepa. Osv, osv, i all oändlighet eller tills bebis somnar.


Självklart kan man hitta vardagsmotion i betydligt mer saker som man gör med bebis men dessa är mina främsta sätt att få röra på fläsket trots att jag är ganska upptagen med annat.

Som snabbast

Jo för jag ska hänga tvätten så jag har inte så mycket tid.

Jag har tvångstankar när det gäller tvätt. Den får absolut inte ligga blöt i maskinen i flera timmar efter det att maskinen tvättat klart. Då tycker jag att det börjar lukta fis från kläderna. Med andra ord bör jag inte starta en tvättmaskin sent på kvällen för då kan jag inte somna innan den är tömd.

Idag har jag:
burit omkring på unge med ont i magen. Unge som äntligen somnat, trött så som bara magontiga ungar kan bli var hon men det är inte det lättaste att somna när det bara vrider och sliter i lilla kulmagen.
Pulsat ut i snön med hunden. Hon måste ut även om Godzilla anfaller, så tragiskt är det.
Duschat. Värt att nämna då det definitivt inte händer lika ofta som förut. Nu luktar jag guld och gröna skogar och bara lite bebis-spya. Det var tydligen någon fläck jag lyckades missa.
Ätit en shake och två mackor samt ett glas mjölk. Det är en bra mängd.

Just nu:
tar bebisen upp halva nysoffan (fräsch och opinkad i än så länge) trots att hon bara är en tvärhand hög.
Ska jag koka kaffe och därmed basta. Basta som i "färdigt" typ, inte bastu-basta.

Oj

Såg precis att presentvinet var väldigt starkt så jag var tvungen att dricka av det vinet vi hade hemma i stället.
Får besök ikväll och vill inte bli full och odräglig som jag brukar bli när jag dricker lite för mycket. Svär och lever rövare, ni vet.

Ja det var väl inte riktigt sant det där. Att jag inte vill bli full är sant, därför dricker jag svagt vin. Det höll nog också på att bli gammalt. Resten = rappakalja. Förutom att jag får besök. Det får jag. Så ungefär 50% sanningshalt i detta inlägg då.

Husets herre

Husets herre Malte tycker att det är alldeles fantastiskt att vi äntligen skaffat det där kattgymet han alltid pratat om. Att en matchande kattsitter också tagit sin plats i huset gör inte saken sämre. Hur kul som helst tycker kattgubben och skiter fullständigt i att sakerna egentligen inte alls var menade för honom.

Störst går först, säger Malte och gymmar för fullt. Jo, för vår gula fara väger fortfarande mer än bebisfaran Minna, om än det bara handlar om några hundra gram.

BVC-kollen igår- inga anmärkningar. 54 cm (50 nyfödd) och 4270 gram (3395) Minna skrek sig hes under vägning och mätning och störtsomnade sedan så fort hon placerades i babyskyddet.

Har precis kommit hem efter att ha avlagt besök hos Malla. Mycket trevligt som vanligt, kom hem två vinflaskor, ett par jeans och ett lakan rikare. Jag har för mig att jag hörde att vinet höll på att bli gammalt så det är nog bäst att jag dricker lite nu. Man vill ju inte att fina viner ska gå till spillo.

För stunden

Dagarna går fort när man har något att göra hela tiden. Bebis sover? Yeah! Torka, tvätta, damma, plocka, kamma sig! Bebis vaken? Happ. Mata, rapa, byta, tvätta, sjunga! En evig rundgång, kan man väl säga.

Idag BVC och enmånadskoll. Jag vet redan att hon kommer att säga att vi har en mönsterbebis. Som nu vaknar igen.

Ett minne blott

Årets första, tillika det första sedan Minna-mojängen såg dagens ljus för en månad sedan, träningspass har avklarats. Man kan lugnt påstå att jag inte ligger på samma träningsnivå som jag gjorde när ovanstående bild togs, jag är inte ens i närheten, varken konditionsmässigt eller kroppsmässigt.
Svettades som en gris där jag tappert trampade på crosstrainern, pulsen var alldeles för hög och nivån alldeles för låg. I duschen tyckte jag att folk stirrade på min överskottsmaghud, kände bara för att tillverka en skylt som skulle upplysa min omgivning om att jag faktiskt ganska nyligen ftt barn och att tjockheten inte BARA berodde på överätning.

Men en början är alltid en början, fastän det känns surt att starta från noll igen. Min förhoppning är att det går fortare från noll till hundra denna gång, att kroppen liksom kommer ihåg att den faktiskt kan det här med motion och träning, och kost- så klart. Där har det som tur är inte hänt så mycket, jag är fortfarande anti skräpmat, kakor och fika och jag har inte börjat vräka i mig vanlig mat heller så det enda jag egentligen har att göra är att ta mig tid för träningen. Det måste jag göra, utan gymet blir jag en sur skit.
Tur att mini har mormor och farmor (och sin pappa förstås) som är behjälpliga några timmar i veckan.

Tänkte mjukstarta denna månad med 2 pass/vecka, 3 om jag har tid till det vilket jag har denna vecka. Nutrilett shakes har inhandlats och jag byter ut ett till två mål per dag, det tycker jag är rimligt. Mitt mål: -7 kilo. Jag vägde 66 då jag skrevs in i vecka 8, då hade jag gått upp några trivselkilon. Nu väger jag 69 kilo vilket innebär att jag siktar in mig på 62. Det är det minsta jag någonsin har vägt då jag har tränat och då hade jag storlek 36 på brallsen och small på T-shirtsen utan att det vällde över linningen och utan att magen syntes. Det tyckte jag var en bra storlek.

Själva datumet då jag vill väga 62 kilo (helst idag men det är ju fysiskt omöjligt om jag inte kapar av ett ben), ja vad ska vi säga? 0,5 till 1 kilo minus per vecka är väl rimligt, så om man drar till med 3 månader från idag? Det blir 3:e april det. Vi säger så. Då får jag fuska med lite extra vin någon vecka utan att det förstör.

Jaha..

.. att alla bara skriver om puttenuttiga sötbebisar med rosenkinder gör inte mitt humör bättre. När denna bebis är vaken är hon ett monster.
Hon har ont i magen och ger man såna där Minifom-droppar kaskadkräks hon all over vafan hon nu råkar vara i närheten av. Så enormt kul.

Får man säga att man känner för att reklamera, lämna tillbaka? För det gör jag ofta. Inte alltid men ofta.

Synnerigen ypperligt

Efter lugnaste nyårsfirandet på typ 13 år (med vissa undantag för de gånger jag jobbat) känner jag mig fräsch som en nyponros. Fyra cidrar fick vara nog, nu för tiden måste man ju ta i beaktande att lilla Fröken kräver viss uppmärksamhet några timmar nattetid, även nyårsnätter. Hon är totalt respektlös.


Nå, förväntningar på det nya året- fortsättning. Det finns som sagt inte så mycket jag förväntar mig. En relativt ordnad vardag, som jag redan nämnt, en hyfsad kroppsform till sommaren så man vågar sig på att spatsera omkring i bikini och sist men inte minst så hade lite ryssvärme inte varit helt fel. Tyvärr omger sig ryssarna med kyla just nu, liksom vi gör, så den där värmen den kan jag bara drömma om. I solariumet, kanske. Jo, för jag är blek som ett stackars lakan. Ett mycket vitt lakan. Tur att det bara krävs några tior så har man en okej hudfärg. Man ser i alla fall inte sjuk ut. Vissa passar bra att vara bleka. Jag får bara en blaskig, gråaktig färg och en (inte så snygg) blå nyans runt ögonen. Visst, jag behöver inte använda ögonskugga kanske ni tänker nu, problemet är bara att den där helsikes nyansen sitter runt hela ögonen och för att vara riktigt ärlig så liknar det inte ögonskugga. Inte det minsta.

Att jag åter skådar ett UNIBROW i spegeln gör inte saken bättre men det ska vi snart ändra på!