Året som gått.

Det är lite mer än ett dygn kvar av år 2011 och i bloggvärlden duggar sammanfattningar av året tätt. Jag kan ju inte vara sämre jag, även om mitt år inte har varit speciellt intressant- i alla fall inte för andra. Allmänintresset torde alltså vara ganska lågt men då jag är ganska ego gör jag detta för min egen skull, det är alltid roligt att gå tillbaka att titta då och då.

Januari, februari och mars spenderades inomhus med en kolikskrikande baby. Varför vi inte gick ut? -25 grader var varmaste dagen, ungefär, och snön låg i stora drivor vilket inte förbättrade oddsen för barnvagnspromenader. Att babyn hatade att ligga i sin barnvagn och bara skrek var också det en bidragande orsak till att 90% av tiden spenderades i hemmets, då inte speciellt lugna, vrå.

I takt med att det blev ljusare och ljusare ute ljusnade även vår tillvaro. Skrikperioderna blev kortare och kortare och timmarna av sammanhängande sömn blev längre. I april smög sig livet och värmen tillbaka igen och världen tinade upp.
Maj, juni och juli var riktigt varma och sköna, vi badade så mycket vi bara orkade (i ärlighetens namn inte speciellt mycket för vår baby var fortfarande riktigt skrikig och gnällig och sömnen var det väl sisådär med).
Minna lärde sig krypa ordentligt och vi var på 40-årsfest för min bror. Då hände det sig plötsligt att en liten lillebror blev till, bara så där. Har man trevligt så har man trevligt, you know the drill. Den överraskningen fick vi i slutet av juli, när chocken (ja, alltså vi vet ju hur barn blir till men...) väl hade lagt sig kom glädjen. Lite ångest också men mest glädje.

Hela långa augusti var vi lediga tillsammans, vi drog på kajaktur och tältade på en ö. I september började jag om att jobba och den 1:a oktober var vi båda officiellt tillbaka i arbete. Skönt, men ganska tidspressat schema när båda jobbar heltid men aldrig samtidigt. Vi blev fort vana.

I november började Minimojen att spatsera alldeles av sig själv, ganska prick när hon var 11 månader. Vi var sprickfärdiga av stolthet över att hon lärt sig något som de flesta barn lär sig. Vi fick veta att lillebror var en lillebror och att han beräknas anlända den 6/4 2012.

December har varit en hektisk månad. Minna fyllde ett år och firades av släkt och vänner med ett hejdundrande stort kalas. Minnas farmor fyllde 50, hon hade också kalas. Jul och släktträffarna löste av varandra, vi har inte varit hemma mer än några timmar sammanlagt på hela månaden.
Nu är det som sagt snart ett nytt år, ganska precis tre månader kvar till lillebrors ankomst och inte så länge kvar till våren. Det blir nog ett rätt bra år, nästa år.

Jag har inga speciella nyårslöften, jag hänger på Mallas januarilöften.
Minus vinet då för det dricker jag noll glas av just nu.
Sen lovar jag mig själv att får jag en till baby med kolik ska jag ha barnvakt minst en gång i veckan.
Klart slut.

Världssnabb

Sammanlagt tar det fem timmar att köra till och från IKEA. (Vi körde inte från Piteå utan startade lite längre söderut).
Vi åkte klockan åtta på morgonen.
Vi var hemma 16.15.
Otroligt effektiva, må jag säga.

Minna fick en massa saker. Taklampa, bordslampa, pallar.
Mjukdjur, hyllor, förvaring.
Till lillebror köpte jag bara en filt för han behöver inte så mycket ännu. Det gör inte Minna heller egentligen men det är ganska kul att göra fint i hennes rum.


GRAVIDSTATUS.
Vaknade med kramp i vaden i morse. Typisk gravidåkomma. När krampen väl släppt upptäckte jag att jag har huvudvärk, vi får hoppas på att den släpper snart men det ser inte så ljust ut. Även det är en "gravidkrämpa", jag hade ofta ont i huvudet förra gången också, den kan hålla i sig i ett och ett halvt dygn- gör inte riktigt lika ont som migrän men är oerhört irriterande. Jag blir ganska lättretlig om man säger så.
Enligt beräkningarna är det nu mindre än hundra dagar kvar till beräknad förlossning. Pojken växer och frodas och sparkar mig i revbenen så att det gör förbannat ont.
Har ingen övrig info.
Eller jo, inga bristningar i sikte ännu. Fick ju inga förra gången så jag håller tummarna för att slippa den här gången också. Står inte alls högst på min önskelista, får man så får man- det går inte att göra något åt- men jag hoppar gärna över det.


Nyårs-status.
Vad ska alla göra på Nyårsafton?
Vi ska bara vara hemma, laga lite mat (funderade på en trerätters middag men det är så svårt att hitta en förrätt som är färdiglagad som man bara värmer i micron), titta på TV och ta det lugnt. Jag längtar. Har inte tagit det lugnt eller njutit av att vara hemma på evigheter, det har varit väldigt stressigt den senaste tiden.
Det kan hända att jag somnar före tolvslaget. Det blir andra året i rad i så fall, kanske en ny tradition?

Men nu.

Nu ni, nu har jag vilat upp mig! Efter den stressfriaste julen någonsin är jag piggare än en mört. Vissa stunder.
Hoppas er jul har varit bra!

För tillfället har jag huvudet fullt med tankar på "KULLEN" byrå, "HENSVIK" skötbord/skåp, "TUPPLUR" rullgardin och liknande. Vi ska till IKEA en sväng imorrn, jajjemän, mitt i mellandagshets och köpgalenhet. Vi köper dock bara saker vi behöver. Lite doftljus också så klart. Kanske något pynt eller så. Några fina saker till Minna som hon saknar.
Mm. Bara nödvändiga grejor.
Plus en pizzaslice när vi är klara. Om jag äter något nyttigt i lunchrestaurangen vill säga, annars blir det ingen pizzaslice. Kanske.

Med magen går det bra. Den har exploderat och jag ser nu ut att vara i åttonde månaden, inget mellanting här inte- det är antingen eller. Tungt är det också, för Minna vill bli buren hela tiden. En ettåring extra gör ibland att det känns som om bebisen i magen ska ploppa ut där och då, hittills har det gått bra men vissa gånger måste jag helt enkelt säga nej till lilla Mini. Då blir hon inte så glad men det är inte så mycket att göra åt det.

Jag måste faktiskt fortsätta på min "nödvändigt från IKEA"-lista. Vill ju inte missa något. Typiskt bara att spjälsängen jag vill ha var på rea och slut i lager.

Jag är bara..

...så trött att allt börjar bli snurrigt.
Minna sover dåligt,
och de nätter jag inte sover med henne kan jag inte heller sova.
Det blir en "ond cirkel" för mig. Ju mer trött och stressad jag är, desto sämre sover jag. Det i sin tur innebär.. just det. Till sist funkar det inte alls längre och jag måste få sömntabletter för att komma tillbaka till en normal tillvaro igen. Ingen stresstålighet med andra ord.
Jag hoppas att det går över av sig självt den här gången för som jag tidigare nämnt är jag inte så sugen på att ta sömntabletter nu när jag är på tjocken.
Julen känns väl egentligen inte som det optimala just nu, hade varit bättre om det var januari för då är det lugnare. Jul, heltidsjobb, barn- och husskötsel är liksom en grej för mycket för mig.

Usch.
Jag hatar när det börjar kännas skrikigt i huvudet.

Lat söndag

Jag tänkte att er söndag kanske blir latare än min så här får ni lite bilder att titta på. Ni fördrev säkert tio sekunder!
Karln i huset förvärvsarbetar, själv börjar jag igen kl. 19. Timmarna tills dess ska jag fylla med barnskötsel, städning, tvättning och vedstapling.
Vi börjar med tvätt, en maskin är startad och två till väntar på sin tur. Nu ska vi bara plocka undan lite leksaker innan vi drar igång dammsugningen, det populäraste momentet hos Minna.

Doftsanering av soffan kanske också skulle vara på sin plats, ungen la av en liten men illaluktande spya mitt på ena dynan igår. Det stinker fortfarande.

Minna sover middag

Helvetes barn.
Det får man säga om sin egen unge om man inte menar det egentligen utan bara ibland.
För en minut sedan ungefär tänkte jag det. "Helvetes barn. Dumma baby. Varför tycker du så illa om att sova? Är det roligare att vara vaken och grina, ramla, slå sig och tycka att livet är allmänt pyton för att du är dödstrött?"
Du kan inte svara på ovanstående, lilla tvärsöver Fröken. Du förstår inte, det vet jag, och det är min uppgift här i livet, just nu i alla fall, att veta när du är trött eller hungrig eller vad som helst, och hjälpa dig att få vad du behöver.
Jag gör det också.
Ibland skulle det bara vara härligt med en sån där unge som sätter sig ner med snutte och tutte i soffan när han/hon är trött och sedan bara somnar nöjt och mysigt utan skrik, gråt, vrål, arga sparkar och slag, utan att kasta saker och dra sig själv i håret.
Ett barn som inte blir förbannat när man försöker gosa och lugna och stryka på huvudet.

Men Du är ju Du, lilla Minnamojäng, och även om det är jobbigt ibland så byter vi inte bort dig.
Inte än i alla fall ;P

Men tiden, den går ändå.

När man var yngre kändes det ibland som att tiden gick så otroligt sakta att den nästan stod still- kommer ni ihåg det? En förmiddag kändes som en evighet och när man skulle åka någonstans kunde det verka som om det var hundra mil bort trots att det egentligen bara var tre kilometer.
Så är det aldrig nu när man är vuxen och stor, inte för mig i alla fall. Dagarna liksom bara går, det finns alltid något att göra och tiden, den tänker man inte så mycket på förrän om kvällarna när en ny dag snart ska börja.
Jag gillar det. Jag gillar att fylla mina dagar med mer eller mindre betydelsefulla uppgifter, upplevelser och händelser. Jag älskar att sätta mig ner framåt kvällskvisten och inse att dagen har gått utan att jag ens har märkt det för jag har haft så fullt upp med allting annat att jag glömt bort tiden.
Mina dagar "slösas" aldrig bort, oavsett om jag gör något vettigt eller inte. En dag när man bara går hemma i pyamasbyxor och skitig gammal T-shirt räknas också, det är inte slöseri med tid.
En bakisdag är inte slöseri, ej eller en ligga-i-sängen-och-äta-pepparkakordag.
Att slösa med tiden, det är att haka upp sig vid den.

Vi sov borta inatt, jag och Barnet, för herren i huset skulle, som det så fint uttrycktes, ha en whiskeykväll tillsammans med en vän. "Nog kan ni sova hemma, vi ska vara tysta", tyckte han först, men jag insisterade på att få fly fältet.
Tur var ju det, för det skulle visa sig att min farhåga att herrarnas sofistikerade whiskeysipparstund mest troligt skulle urarta inte var helt fel.
Titta själva.




En kvinnas förstånd är ovärderligt. En karls förstånd också, men ibland måste de lära sig att göra konsekvensanalyser.
Ett glas whiskey= minst sju glas whiskey= hög ljudnivå= vaken baby= arg kvinna.
Nu blev det i stället;
Minst sju glas whiskey= hög ljudnivå= sen kväll= mer whiskey= vakna full= vara pigg ett tag= tycka det är kul när kvinna och barn kommer hem men somna två timmar senare tillsammans med huvudvärk, illamående och trött baby.

Nåja. Tur att man vet hur det brukar bli i alla fall.
Nu ska jag strax iväg och jobba, sen är jag ledig till fredag kväll :)

Vi väntar på kylan.

Nu säger meteorologeroch vanligt folk att det ska bli svinkallt. Jag väntar och längtar lite i hemlighet, vi har ju ny, fin ved hemma som måste testas. 20 minusgrader, kom igen!

Igår höll jag på att få en stroke av ilska. Jag brukar i vanliga fall inte bli så upprörd över att folk kör som idioter men någonstans måste man väl ändå dra en gräns?
På väg hem från diverse uppdrag hamnade jag och Minna bakom en söndagsbilist som körde 70 på 90-väg. Ingen fara på taket, vi låg efter för det var ändå så halkigt före, men bilen som kom bakom mig tyckte annorlunda och lade sig ungefär två centimeter bakom min bil. Oerhört irriterande, så jag tryckte lite lätt på bromsen och menade på att lite avstånd kan man väl ändå hålla.
So far so good. Bilen körde efter mig till korsningen där jag skulle svänga vänster, jag la ut blinkersen.. och vad tror ni händer? Jo, förarjävuln i den andra bilen KÖR OM mig precis när jag ska till att svänga vänster, han svänger själv vänster och genom bakrutan riktar en av passagerarna ett fint långfinger.
Vansinnet.
Bilen svängde in på OK, jag efter, jag var så arg att jag skakade. Den andra bilen stannade, jag stannade, men när jag klev ur fick småpojkarna stora skälvan och körde iväg. De åkte förbi flera gånger men vågade inte stanna mer, och efter ett tag drog de bort.
Tufft va?
Menar, vågar man inte stanna när en tjej och en liten bebis kliver ur bilen, ska man då egentligen ens bemöda sig med att göra obscena gester? Det var i och för sig inte det jag var arg över, det var vansinnesomkörningen som var en sekund ifrån att orsaka att jag krockade med Minna i bilen.
Jag kan säga helt ärligt att jag hoppas att de där idioterna kör av vägen och gör illa sig så där lite lagom innan de orsakar en olycka och gör illa andra också. Att det är småpojkar som "leker" skiter jag fullständigt i, ska de leka kan de köpa en plasttraktor eller, kanske mer passande för små fegisar, en sån där liten docka som gråter.

It vart hä då de!

Bättre, alltså.
Jag blev snarare tröttare men trots att sambon varit på jobbet hela eftermiddagen och blir kvar där över natten klarade jag mig fram tills Ongen somnade. Ibland måste man ha lite superkrafter, så är det bara.
Nu ska jag sitta och ha dåligt samvete över att jag inte kunde vara barnvakt till A&T ikväll, jag var helt enkelt inte alls så sugen på att smitta ner den familjen också! Min egen är väl helt okej att hosta på men andras håller jag mig ifrån. Ingen ska kunna beskylla mig för att vara smitthärd!

Nog om den där jävla förkylningen nu, det börjar bli tjatigt.
Riktigt fint inneväder ute, det stormar och snöregnar och har sig och jag har dragit täcke och kudde till soffan för en riktigt ordentlig soffnötarkväll- och natt. Jag rör mig inte ur fläcken, här blir jag kvar, om nu inte lilla Fröken bestämmer annorlunda. Man kan aldrig vara riktigt säker.

Idag fick jag små tårar i ögonen när jag satt och tittade på Mini då hon lekte med sina nallar. Hon pratar med dem och skäller på dem, pussar och kastar och plockar upp.. springer fram och tillbaka och flyttar och donar, alldeles själv tror hon sig att pyssla en liten stund. Jag skyller på att gravidhormonerna gör mig blödig. Allas ungar lär sig ju sånt.
Men är det inte alldeles extra fantastiskt när ens egen lilla knasmojäng gör det?

Jag chockar.

Jag ska chocka bort den här envisa förkylningen.

Pulkrace, varmbad och fredags-städ. Sen ska vi nog ha skrämt ihjäl alla baciller.
Ha en trevlig helg, det ska jag för det ska bli kallt, snöigt och mysigt :)

Inte pigg men pig.

Alltså, jag är förkyld och känner mig som en gris.
Så var det med den saken. Men alltid finns det något att glädjas över.
Inatt sov Minna hela natten utan att vakna en enda gång. I sitt eget rum, alldeles själv. Normalt sett vaknar hon ju minst 5-6 gånger oavsett vart hon sover så visst, jag är nöjd.

Nu kommer hon och Pappan hem från sin promenad, så det är lika bra att lägga ner allt vad datoriserande heter för hon den där ska bara Ha och Ha.

Jag ska också börja.

Nu tycker jag att det är dags att jag också börjar matblogga.

Dagens middag tog precis 7 minuter att tillaga och innehöll strax över 400 kalorier.






Till det drack jag FunLight Wildberries, flera glas. Jag tuggade även i mig en hårdmacka med lite lättmargarin på, som efterrätt serverades två mandariner som jag slukade medan jag läste kvällstidningen.

I morgon kan det eventuellt bli Weight Watchers Ricotta, vi får se vad jag är sugen på. Så stort är mitt intresse för mat. Ett nödvändigt ont, egentligen skulle jag nog helst äta bara mackor och frukt men då kan man tydligen få någon sorts brist av någonting.

Pulkpremiär

Igår fyllde Minna 1 år, det var folk och hälsade på hela dagen och vi var helt söndertrasade av trötthet när kvällen väl kom.
Hon fick bland annat en pulka i present, lämpligt nog snöade det i morse så vi tog ut den på en premiärtur.
Betyget blev klart godkänt, fast det roligaste var förstås att göra som på bilden, luta sig så att pulkan välte och bebisen åkte i snön. Jag försökte få till en stämningsfull vinterbild, ni vet med snöflingor som faller och bebis som nöjt sitter i pulkan... nåja, det är ju en glad unge på bilden i alla fall.

Inte det värsta, men nästan!

Alltså, det är en person som kommenterar här. En är bättre än ingen men jag vet att det är fler som läser. Själv kan jag i alla fall ursäkta mig med att det är ytterst sällan jag läser någon blogg, men när jag väl gör det brukar jag kommentera.
Nåja, jag ska inte fiska efter sånt.
Jag ska berätta snaskiga saker i stället, typ vad vi bråkar (kan man kalla det bråkar om man inte skriker? Eller ens är arg? Heter det diskuterar då? Bråkar låter då mer spännande) om och vad jag kan irritera ihjäl mig på.
Vad jag tycker om vissa saker.

Det här kan bli ett långt inlägg.

Ska vi börja med bråk?
Well. Min sambo klagar på att jag lägger papper (räkningar, lönerapporter, specialerbjudanden från Ellos) överallt, i alla skåp, lådor och hyllor. Han tycker att jag ska sortera i pärmar. Det "bråkade" vi om igår. Jag menade på att jodå, det kan jag visst göra, men vi har inga pärmar. "Köp då", tyckte han. Haha, in your dreams, sa jag då! Jag ansåg att det var hans uppgift att köpa pärmar eftersom det är HAN som stör sig på mina små papperssamlingar. Vi var oense ett tag, men idag köpte han de där jävla pärmarna. Jag rensade lite bland papperna och gissa vad? Det var egentligen inte papper som fyllde alla våra skåp till bristningsgränsen- det var hans sladdar och laddare och hörlurar! ÖVERALLT hade han lagt dem! Gamla playstationspel och filmer, inte mina saker! Det tyckte jag var jättekul och tjatade om det i en halvtimme, han var tyst hela tiden. Man ska inte kasta sten i galna glashus, käre sambo.

Sen var det väl slut med bråk. Om man inte räknar när jag bråkar med mitt barn angående spisknappar, kaffekoppar och småskräp som stoppas i munnen. Men det gör man inte.

Irritationsobjekten är desto fler. Vad sägs om;
* Folk som spelar dumma. Oftast kvinnor i sällskap med män, konstigt nog.
*Hyperotrevliga människor på öppna förskolan som ger fan i att deras lille Pelle slår Urban i huvudet med en traktor. "Han ÄÄÄÄÄR ju så liten!" Visst, men är man stor nog att slå någon så är man stor nog att bli tillsagd att inte göra så. Om man sedan förstår varför eller inte, det är en helt annan sak.
*Såna som satt i system att klanka ner på folk som klagar över saker, men när de sedan själva har något litet trivialt problem är det absolut inget fel med att de klagar. Svårt att förstå att andra också har problem och känslor, samt ett behov av att avreagera sig?
*När syltlocket eller annat valfritt lock klibbat fast och inte går att öppna. Chunky salsa kan vara riktigt överjävligt att få upp locket till.
*Sen finns det ju de som, oavsett vilket väder det är, aldrig är nöjda. För blåsigt, kallt, mycket snö, lite snö, varmt, soligt, molnigt... eller för den delen, myggigt. Det är ju i och för sig inget väder men lika jobbigt varje gång någon nämner det eftersom det oftast handlar om folk som bosatt sig där det finns mycket mygg eller någon som varit i myggtätt område. Vad hade du tänkt dig, liksom?!

Hittills inte så mycket snask, va?
Men här ska ni få höra.

Ibland undrar jag vad FAN vi har gjort. En unge till?! Hur ska det egentligen gå?
Ibland ångrar jag mig. Det gick så fort, vi kommer att ha två bebisar, en stor och en liten. Det blir skitjobbigt.
Jag fick aldrig bli smal och snygg innan magen började jäsa igen. Jag känner mig som en kossa många gånger. En sån där äcklig en. Med tryne och dålig hy. En gris-ko.
Gris-ko-känslan är väl ganska konstant, men ångern och funderingarna på hur det ska gå finns bara där ibland, ganska sällan men då och då. Oftast när jag haft en dålig dag och är tröttare än tröttast. För innerst inne VET jag ju att det kommer att gå galant. Med galant menar jag att vi kommer att överleva utan större men. Vi kommer att ha roligt en del dagar. Vi kommer kanske att hitta på saker när vi har tid, eller så kommer vi att ligga i soffan och kippa efter andan. Att gå på bio och somna lär inte vara något konstigt. Krogen (som jag för övrigt inte besökt sen i... juni) lär kännas lika avlägsen som en hel natts sömn.
Men nog går det bra. Man är väl ingen vekling, heller.

Magen och lite annat.

Det är inte riktigt vecka 23 ännu men snart nog, så här får ni se. Intresset för min mage är nog ganska svalt hos de flesta av er så nu lämnar vi den biten. Men visst har jag snygga trådar som hänger ner där på sidan? Pyamasbyxorna är ganska heta de också.

Hade ett samtal med sambon idag, angående julen. Han kom fram till att han skulle uppskatta om jag köpte lite raffiga jul-underkläder, ni vet, såna där röda med små tofsar och jävulskap på. Jag kom fram till att i år blir det nog en klassisk tomteutstyrsel med rock och byxa och allt, det behövs säkerligen ingen kudde att fylla ut rocken med heller.