tisdag 29 oktober 2013

Det verkar tomt!

Det ser ut som att jag inte har en enda läsare kvar här på bloggen men sånt är väl livet antar jag! Ger man upp i flera månader får man sannerligen skylla sig själv!
Inte för att jag lider av det, jag har nog mått mer dåligt över min superhemska dunderförkylning tror jag. Tack och lov börjar jag ana slutet i tunneln, jag mår bättre och än så länge har ingen av ungarna insjuknat. De skulle bara våga! En släng av barnmagsjuka är nog för hela vintern.

Jag hade dagen från helvetet igår. Unge herr Wille vaknade på sin allra sämsta sida, detsamma gällde fröken Minna. Hon blir ju tre år nu i december och fastän jag är en sån som inte "tror" på trots så måste jag erkänna att det finns något sådant som "treårshumör". Hon har upptäckt att hon är en egen liten person med en stor vilja som kan göra livet surt för både mor och bror. Det slutade med att jag baxade in båda barnen i bilen och åkte till stan. Där hämtade vi upp en kompis som vi åkte hem med, dagen krävde en stödperson!
Timmarna gick, om än långsamt, och när kvällen kom var Ärtan helt slut. Vredesutbrott tar kraft. Hon somnade på fläcken, det var knappt att sagan blev läst.

Idag är en annan dag. Har eventuellt tänkt åka in till stan och familjens hus men inget är bestämt riktigt än.. vet inte riktigt vilken grad av självplågeri jag orkar med idag.

söndag 27 oktober 2013

Bakning

Wille serverade mig en kaka men den var då förjäkla torr. Han lär inte vinna "Hela Sverige bakar" precis....

lördag 26 oktober 2013

Dyrt och heligt

Idag lovar jag på heder och samvete att jag inte ska skrika på ungarna en enda gång. Jag har nämligen tappat rösten och ju högre jag försöker prata desto mindre ljud kommer ur min mun.

fredag 25 oktober 2013

Brist på fantasi.

Julen närmar sig med stormsteg.
Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men julen är definitivt inte en av mina favorithögtider. Mitt i smällkalla vintern ska man bege sig ut på stadens torg och hitta perfekta julklappar till familjemedlemmar, man ska vara glad och finklädd fastän man bara fått sova en halvtimme natten innan och man ska äta en massa konstig mat, inte bara en utan kanske tre eller fler gånger beroende på hur ens familjekonstellation ser ut! Själv håller jag mig till skinka, potatis och köttbullar, det jag känner igen från resten av året.

I alla fall så känns det väl ändå lite roligare med julen nuförtiden, vi har ju barn och dem kan man skrämma med tomten och få sig ett gott skratt. Skämt åsido men jag tycker ändå att det känns lite bättre, att köpa julklappar till ungarna och deras små kusiner är ju betydligt mer givande än att köpa en slips till sin far, exempelvis.
Nu har jag dock fått härdsmälta i systemet. VAD ska jag köpa till mina barn?!? Småsaker som pussel och så är ju givna, någon liten bok och en eller annan penna .. men sen då? Vad gillar de i treårsåldern? Vad gillar de i tvåårsåldern? Kan man köpa en sån där Bobbycar som inte är en Bobbycar men kallas det för det liknar ändå en sån, med prinsesstryck och massa knappar som spelar prinsessmusik till Wille? För han ÄLSKAR verkligen dem. Måste jag i så fall köpa två så att de inte slår ihjäl varandra i kampen om vem som ska leka med den? Vi har ju haft en Blixten McQueen men den glömdes ute i regnet och dog.
Jag tycker att det är skitsvårt.
Det kanske slutar med att jag köper en ny dammsugare till mig själv och skriver att den är till ungarna för de leker då som allra bäst med dammsugaren när den väl är framtagen.

Från det, till kamelfrågan.
Jag var ju tvungen att googla för jag fick inga svar alls! Märkligt, jag som bara haft uppehåll sen april!
Jag letade då fram svaret.
Men jag säger det inte, orkar man inte svara så orkar man inte VETA! Eller nåt.

Nu ska jag försöka bli frisk genom att dricka en massa kaffe. Jo, för jag är fortfarande döende om än det känns lite bättre.

torsdag 24 oktober 2013

Döende

Nu är det nämligen så att jag tror att jag har någon sorts mördarbakterie i halsen och näsan. Jag har ALDRIG NÅGONSIN tidigare varit så här förkyld.
Som om hon hade ett 6e sinne insåg Minna att jag inte skulle orka hålla reda på henne som jag brukar så hon blev ett spottande skrikmonster. Tack och lov så lider Wille fortfarande av sviterna efter helgens magsjukeutbrott (det slapp jag iallafall) så han var lugn och foglig.

Bäst att jag försöker sova ihjäl den här jävla skiten. Gonatt.

onsdag 23 oktober 2013

Jag lyckades!!

Jag lyckades med ett mobilinlägg! Jag gjorde det alldeles själv utan någon som hjälpte mig, en tapperhetsmedalj kan eventuellt vara på sin plats!

Man ska inte ha för tätt mellan inläggen, har jag fått berättat för mig, det var därför jag tog uppehåll från april i år. Nu har jag MASSOR av saker att tala om, framförallt barnen, barnens blöjor och barnens göranden och låtanden, vilket är vad jag sysslat med mest hela tiden.

Nu däremot, har jag en fråga till er som eventuellt läser detta.

Jag och sambon har precis kommit hem efter en fantastisk resa till Turkiet. På bussen på väg till hotellet uppstod dock lite delade meningar då vi började diskutera vilda djur. Jag menade på att det var livsfarligt att sitta utan bälte i bussen då den ju faktiskt skulle kunna råka krocka med en vildkamel som kom utspringandes. Sambon å sin sida, hävdade bestämt att något sådant som en vildkamel inte existerar, de är bara sadlade och pyntade och visas upp på parkeringsplatser runt om i Turkiet.
"Nonsens", sa jag då. Självklart finns det vildkameler! ALLA djur har väl en vild motsvarighet? Vildhund, vildkatt, vildhäst, vildkamel. Vart kommer annars alla tama kameler ifrån, om man får undra?

Vad tror ni? Jag vill helt enkelt inte googla trots att det kanske skulle vara det mest självklara, för då får man bara någon trist förklaring liknande sambons. Jag tror ändå inte att det är så.

Resan var, när jag tänker efter, en resa full av kontroverser. Redan på flyget på vägen dit började det. I flygmatslådan låg en helsikes massa små påsar innehållandes allt från bestick till socker. Så långt var allt okej, vi öppnade dem i tur och ordning. En våtservett att torka händerna med, så praktiskt! Men, vad var det i DEN lilla påsen? Vi studerade noga förpackningen. "KREMA". Efter en stund fick jag en snilleblixt. Självklart var det handkräm i den, så man kunde smörja in sina händer efter att ha torkat dem. Flygplansluften är ju torr och så, de tänker verkligen på allt nu för tiden. Glad i hågen rev jag upp påsen, döm om min förvåning när ett vitt damm puffade upp.
"JAG HAR FÅTT MJÄLTBRAND I MIN!!!!" utbrast jag, och knuffade intensivt i sambon. Han satt med ansiktet djupt begravet i en tidning och låtsades inte höra, kvinnan i sätet framför tittade diskret (trodde hon ja) bakåt och jag märkte att flera stycken började skruva på sig i sina säten. Efter att ha konstaterat att det mest troliga var att det inte var mjältbrand började jag fundera på vad det kunde vara. Det tog ändå ganska länge innan jag kom på att det var grädde till kaffet.

Nu hoppas jag verkligen att jag ska kunna fortsätta blogga med någorlunda regelbundna inlägg, det är ju ett fantastiskt bra tidsfördriv!

Ja man måste ju..

Men måste testa, som alla andra. Annars är det ju lika bra att lägga sig ner och dö medans man inser att man är gammal och mossig och aldrig kommer att hänga med i utvecklingen.