tag:blogger.com,1999:blog-62632573375939555742024-02-21T18:47:29.982+01:00I en annan del av ingenstans. (Mitt kaos i ord och bilder)Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.comBlogger783125tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-46436315336743828302014-11-15T21:48:00.000+01:002014-11-15T21:48:01.849+01:00Allting har en ände..Ja, visst sägs det så. Att allting har en ände, men korven- den har två.<br />
<br />
Den här bloggen har dock inget slut. Ingen sån där äcklig slemmig bit som man skär bort och kastar i soporna, ger till hunden eller matar barnen med.<br />
Den här bloggen bara är.<br />
<br />
Så, här står jag nu, elva månader sedan sista inlägget. Jag har blivit ett barn rikare, några sömntimmar fattigare och lite fulare. Jag har till exempel inte plockat mina ögonbryn på en månad (förutom unibrow-stråna då), slå det om ni kan.<br />
VI har byggt en altan. Jag säger VI för utan min hjälp hade sambomannen aldrig fixat att skruva en miljon skruvar. Testa gärna själva, det är inte helt enkelt att bygga en altan samtidigt som man ska sköta tre barn under fyra år.<br />
VI har även bytt tak. Samma anledning till varför jag säger VI.<br />
<br />
Förutom att jag samlat på mig ytterligare ett barn har jag samlat på mig åtskilliga gravidkilon. Jag är inte den person jag var för två år sen, jag är dessutom betydligt surare. Det KAN ha att göra med att jag har typ tusen barn som kräver min uppmärksamhet dygnet runt men jag är inte säker. Jag började faktiskt gymma för ett par månader sen, världens tagg hade jag och allt var solsken. Tills förkylningen kom. Täppt bebisnäsa är inte att leka med och än har jag inte hämtat mig från alla huffanden och puffanden som höll mig vaken om nätterna.<br />
<br />
"Vila när babyn vilar" står det i bruksanvisningen man får från MVC. Jag försökte förmedla det till mina två äldre barn men det var som att tala med en vägg. Ingen hänsyn visades och jag har tappert fått vara vaken trots att bebisen har sovit.<br />
<br />
Arbetsmiljön. Don't get me started on arbetsmiljön, liksom. Att vara föräldraledig är ju ett heltidsjobb sägs det, men vart är skyddsombudet?!? Bullrigt, stressigt och inga raster. Lagen om dygnsvila följs inte- 7 dagar i veckan 52 veckor om året- är det ens någon som har uppmärksammat detta? Skamligt att det får förekomma i dagens Sverige.<br />
Tack och lov att jag börjar om att jobba i januari. Då kanske man får en lugn stund.<br />
<br />
Egentligen vill jag inte ha så mycket sagt med detta inlägg. Jag är tillbaka, kanske bara för en kort stund (tills förkylning eller magsjuka slår till) eller för alltid. Eller lite längre än så, vem vet?<br />
<br />
Det blev i alla fall en lillebror, en stor en. 4265g, 52 cm. Född 21/4. Han heter Joel och är hetlevrad. Det har han efter far sin.<br />
Och jo, tredje kolikungen. Hurra,Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-33570203690986318352014-01-17T09:06:00.000+01:002014-01-17T09:06:35.063+01:00Epiphany!Jo, jag insåg precis,<br />
att visst- mina morgonpigga barn gör mig trött.. men..<br />
att "sju resor värre" väntar bakom knuten.<br />
<br />
Så, allt är relativt,<br />
utom kanske tröttheten<br />
som verkar vara konstant.<br />
<br />
Mitt diktbidrag till PT. Om jag hade varit lagd åt det hållet.<br />
<br />
För att fortsätta på det glada temat "sömn" så kan jag med sorg berätta att restless legs verkar vara en återkommande gravidkrämpa för mig.<br />
Springer jag runt lite för mycket en dag, vilket jag gör de flesta dagar då sitta still-konceptet inte anammats av familjens yngsta medlemmar, då kommer ryckningarna i benen som ett brev på posten. Precis när jag ska somna.<br />
Sitter jag för mycket händer samma sak.<br />
<br />
Jag måste få bort det.<br />
Annars kapar jag benen.Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-29316892684408078152014-01-15T09:12:00.002+01:002014-01-15T09:12:53.922+01:00Tiden flyr... Ja, då vaknar man och helt plötsligt är det onsdag- bara så där! Halva januari är snart förbi och trots att det är en fruuuuuktansvärt lång månad- kanske den längsta månaden som finns- har jag en misstanke om att jag, när januari väl är slut, kommer att tycka att dagarna passerade i ett rasande tempo.<br />
<br />
Vi renoverar, vi möblerar. Vi jobbar, vi sköter barn. Vi gör vardagssysslor (tvätta, damma, handla) och vi stupar i säng strax efter 21 om kvällarna. Det finns liksom inte utrymme för att "ha tråkigt", trots att årstiden i sig är en ganska rutten årstid när man har två små barn som ska roas så gott det nu går.<br />
<br />
Igår var det ju till och med lite soligt. Vi hade barnvakt men den där solen fick vi inte riktigt njuta av, för vi höll på nere i källaren hela dagen. Med "höll på" menar jag inte roliga vuxengrejer, nä, utan läggning av heltäckningsmatta, ihopskruvning av möbler och ihopplockning av saker. Rätt som det var stod barnen på bron och var hemma igen. Trötta men glada efter en dag hos mormor och morfar som, till min stora tacksamhet, både hämtade och skjutsade hem barnen. En tidsbesparing som heter duga! Det är nämligen inte lätt att få ihop timmarna när allt annat också måste göras, på kvällarna har ingen av oss ork till att göra något annat än att slänga oss i soffan, ge varandra en high-five och tyst fira att vi överlevde dagen.<br />
<br />
Denna dag går dock i lugnets tecken och ingen kunde vara mer lycklig över det än jag.<br />
<br />
Vad gäller graviditet och sånt så är jag fortfarande på tjocken. Finns inte så mycket mer att säga om den saken, faktiskt.<br />
<br />
<br />Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-41986156782463853892014-01-12T10:19:00.002+01:002014-01-12T10:19:20.332+01:00Regarding IrvingiP4. I fredags strax efter klockan 12, eller var den halv ett- kanske ett, vad vet jag, satt jag i bilen på väg hem från min syster. En resa på dryga 30 mil, halkig, kurvig och snöig väg. En treåring i sätet bredvid pockade på min uppmärksamhet och när vi såg en invallad renhjord tog det hus i helvete. Hon SKULLE minsann ha en "renunge" med sig hem.<br />
45 minuter och åtskilliga "Lilla snigel" senare lugnade hon ner sig och somnade.<br />
<br />
Då började Mr. Irving att pocka på min uppmärksamhet.<br />
Den dansante engelsmannen irriterar sig, av tonfallet att döma, till bristningsgränsen på mödrar som ammar offentligt- framförallt om de tar plats. I synnerhet om de tar plats PÅ EN FIN RESTAURANG, den restaurang han sitter på.<br />
<br />
Jag ska inte gå in på någon diskussion om offentlig amning, där har jag inget att tillföra då jag 1. är partisk, jag har ju några snorungar själv, samt 2. inte är tillräckligt vidsynt. Jag kan helt enkelt för mitt liv inte sätta mig in i <i>varför </i>det ens skulle anses som stötande eller störande, på samma vis som jag inte kan förstå de som anser att utvecklingsstörda som låter avvikande är ett störningsmoment.<br />
<br />
Han pratade om mammor som ammar ståendes i gången på flygplan. Ganska störande om man måste på toaletten, jag förstår, men där är även tjocka gubbar som står och surrar med ett ölglas i näven en ganska stor källa till irritation.<br />
<br />
Någon påpekade något om gubb-bröst på stranden, det hade Mr Irving ingenting emot för det var ju inte deras fel, det är ju så det blir när män blir gamla. Att "det är så det blir när barn blir hungriga och kvinnor måste amma" är tydligen ingen bra ursäkt om man drar fram patten, nej då, det gäller endast gubbar.<br />
<br />
Hur som helst, av egen erfarenhet vet jag att engelsmän i allmänhet har ganska låg tolerans mot det de anser vara fel, vilket är ganska mycket. Man blir förvånad över hur deras syn på samhället verkar ha stagnerat, barn ska vara tysta, lydiga och snälla och en auktoritär uppfostran är kutym. Förutsatt att det inte är åt andra hållet,ingen uppfostran alls, likgiltighet, vilket verkar vara vanligt i de lägre samhällsklasserna. <br />
<br />
Nu till saken, det som Tony Irving fick mig att fundera över.<br />
Hur ORKAR så många lägga sin energi på att irritera sig över saker och ting? Inte bara amning och barnuppfostran utan allt mellan himmel och jord? Det måste vara fruktansvärt jobbigt att gnälla över såna saker i tid och otid och inte (som exempel) bara låta det passera.<br />
Många blev jätteirriterade över det där radioprogrammet. Själv kände jag mig bara trött. Trött på att det <b>alltid </b>ska finnas människor som tycker att vissa människor inte ska finnas, höras eller bli sedda. Ett barn kan inte rå för att det är ett barn, lika lite som en människa med funktionshinder eller utvecklingsstörning kan rå över hur de ser ut eller beter sig. Jag vill inte jämställa att vara barn med att ha ett handikapp men båda förtjänar respekt och förståelse.<br />
<br />
Det finns egentligen inte så mycket man kan göra åt saken om en mor behöver amma sitt barn, så varför sitta och elda upp sig själv? Hungrig unge, fine. Mat i boobisen, fine. Det är väl ungefär lika provocerande som om någon skulle ta upp en flaska och mata barnet, eller är verkligen en kvinnas bröst så fruktansvärt sexuellt laddat?<br />
Är det inte lika jobbigt när någon står i flygplansgången och flaskmatar? Super? Sträcker på benen? ..och vad blir bättre av att man blir på dåligt humör över det?<br />
<br />
Till sist vill jag bara beröra "children should be seen, but not heard". 1800-talet ringde. Enough said. Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-45507497841034482572014-01-07T07:19:00.001+01:002014-01-07T07:19:16.002+01:00Ännu en dag.<p dir="ltr">Ännu en tidig morgon, återigen två griniga barn som vaknade för tidigt för sitt eget bästa. NÄR får de egentligen ro i kroppen till att sova det de behöver för att vakna utvilade? NÄR kommer de att slå upp sina blå, inse att de fortfarande är trötta och stänga ögonlocken igen? Det är ingen som vet. Jag hade mer än gärna betalat för att få reda på det men inser att jag inte kan göra något annat än att vänta. Vänta, samt lägga mig före vår 80-åriga granne om kvällarna.</p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-87999515799084133822014-01-06T18:30:00.000+01:002014-01-06T18:30:12.417+01:00Veckans planerTrots att jag är tjock kan jag fortfarande göra saker. Än så länge.<br />
<br />
På onsdag åker jag och Minna till Gällivare, vi lämnar herrarna i huset för sig själva och hälsar på lilla kusinen. Jag tror att vi ser fram emot det lika mycket båda två, efter två veckors sjukdom och inomhus-tråkande är vi allt annat än överstimulerade. Tror även att lilla fröken behöver lite egentid, hon är en typisk treåring just nu med allt vad det innebär. Treårskrisen sägs vara en av livets värsta och det kan nog stämma. Allt är fel. Alltid. Humöret svänger från ena mikrosekunden till den andra och både mamman och lillebror får ta emot en och annan smäll. Häromdagen bjöd hon även brorsan på ett bett i ansiktet men då, mina vänner, kan jag tala om att det brann för mig. Eller brann och brann, men hon blev skickad på sitt rum med en skarp tillsägelse. Det tyckte hon var fruktansvärt orättvist då brorsan FAKTISKT stått framför spegeln när hon hade tänkt spegla sig, därav bitattacken.<br />
<br />
Nåja, kriser går över och med ganska mycket tålamod (tur att jag är gravid, då är jag lugn som en filbunke) lär även jag och sambomannen ta oss igenom detta med förståndet i behåll. Jag misstänker faktiskt att det är lillflickan som mår mest dåligt just nu, det är inte lätt att bli stor.<br />
<br />
Innan resan påbörjas på onsdag ska vi på MVC. Jag har redan tänkt ut värsta möjliga scenario (vilket inkluderar tjuveri av en massa kanyler... inte jag men Minna) samt klurat på hur jag bäst ska lyckas få henne att stå ut i ett och samma rum i tio minuter.<br />
Har inte riktigt någon plan ännu men det löser sig när den dagen kommer.<br />
<br />
-------<br />
Tillbaka till nutid.<br />
Jag var och handlade i förmiddags. På listan fanns fiskpinnar, normalt sett brukar det inte vara några bekymmer med det men just idag fick jag vika mig för naturlagarna.<br />
Jag är ju nämligen ganska kort, och som jag tidigare nämnt, tjock. Magen putar ut och är ett hinder i vardagen, speciellt när man ska nå en vara längst in i frysboxen.<br />
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att sträcka mig över kanten men insåg ganska snart att var jag inte försiktig, ja då skulle jag tippa över och hamna i själva frysen. Så jag fick svälja min stolthet och be om hjälp. Hädanefter skickar jag min långsmala sambo för att handla.<br />
-------<br />
Handlingen tog all min energi och nu längtar jag mest bara tills jag kommer hem och får gå och lägga mig. Att vara trött är tydligen min grej nuförtiden... Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-49673934693579298242014-01-04T21:08:00.001+01:002014-01-04T21:08:20.239+01:00Tuuuung<p class="mobile-photo"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkUpfTfSifH11D1GsKF7RJdVq-PtMUWE94qULeANK3z7U9BySLvngpRcrIRnI-KrhLcpKNapaYJ3dUYOW4U-aWUJkYteu35IyKBW8gr9SxIiTuPnaa1p4xcZnwt9utR0wNIH0nzPB3ViQ/s1600/DSC_0662-700240.jpg"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkUpfTfSifH11D1GsKF7RJdVq-PtMUWE94qULeANK3z7U9BySLvngpRcrIRnI-KrhLcpKNapaYJ3dUYOW4U-aWUJkYteu35IyKBW8gr9SxIiTuPnaa1p4xcZnwt9utR0wNIH0nzPB3ViQ/s320/DSC_0662-700240.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5965134483787442866" /></a></p><p dir="ltr">Den tredje graviditeten och jag stoltserar med min största mage ever. Vid denna tidpunkten alltså. Helt vansinnigt.</p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-89450358047692646272014-01-02T16:58:00.001+01:002014-01-02T16:58:50.374+01:00Mor åtalas för dråp på tvååring | Nyheter | Aftonbladet<p dir="ltr"><a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18111802.ab">http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18111802.ab</a></p> <p dir="ltr">..och här sitter man med dåligt samvete över att ungarna grinar då de inte får ha tutten på dagtid. Fan, så hemska människor det finns!</p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-81036598214365536462014-01-01T10:57:00.001+01:002014-01-01T10:57:07.065+01:00Bittra småbarnsföräldern<p dir="ltr">Det är jag! Inatt vid 12-slaget låg jag bredvid en hostig pojke och förbannade raketerna som störde vår nattsömn. Sen kom jag på mig själv och log litegrann. Om några år kommer jag nog att gilla raketer OCH hålla mig vaken, självmant. Men, har jag berättat om den gången jag fick en raket mitt mellan ögonen?! På riktigt alltså, en äkta nyårspjäs? Den trillade ner från skyn när jag tittade upp och landade prick mellan ögonen. Blodvite och tårar blev det, men i efterhand var jag bara glad att den missade själva tittgluggarna. Höjden av tur i oturen kan man väl säga! </p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-21341772563873301842013-12-31T13:47:00.001+01:002013-12-31T13:47:47.633+01:00Nu är det fest!<p dir="ltr">Barnen har fått russin och en dricka med sugrör. Själv svepte jag en festis apelsin, en gravid kvinnas bästa vän. Sambon är nere i källaren och maskeringstejpar lister och dörrkarmar, han har fått sig en dosa lössnus och en rulle dasspapper som han kan torka sin snoriga näsa med. Jag och ungarna ska gå till affären alldeles strax och försöka smitta så många som möjligt med snorbaciller. Sen ska vi vara ute i tio minuter. Efter det gör vi ett försök att piffa upp oss, lagar lite mat och äter den. I vanlig ordning går ungarna och lägger sig vid 20, jag och mannen lär slockna kring 22. Lite sent men det är ju ändå nyårsafton... ;) Gott nytt år på er! Mitt nyårslöfte för 2014 är att föda barn, jag kommer inte att misslyckas.</p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-54622839744820832882013-12-31T07:24:00.000+01:002013-12-31T07:24:09.971+01:00Snabba tankar.Tid har jag haft men definitivt inte ork, har det egentligen inte nu heller men..<br />
<br />
Detta med att beskatta socker och onyttig mat, det tycker jag bara är bra. På AB haglade kommentarerna om överförmynderi och "staten ska minsann bestämma allt" tätt och jag undrar hur vissa egentligen tänker. <br />
<br />
Skräpig mat är billigare än nyttig. Resultat; alla har inte råd att köpa nyttig mat utan måste köpa skräpig, vilket leder till att de som har en fet plånbok har en smal midja och tvärtom. Så en skattehöjning skulle göra allt mer rättvist, förutsatt att skatten på nyttig mat sänks. För tro det eller ej, ingen har dött av att inte ha råd att köpa godis eller chips eller en hamburgare för 10 kr. Däremot trillar många av pinnen på grund av felaktig kost. <br />
Att "bara de rika" har råd att köpa slisk och fett är väl ändå bättre än att många skippar billig mat pga att det är dyrare? <br />
<br />
Fram för en "onyttighetsskatt". <br />
<br />
-----------<br />
I morgon är det 2014.<br />
Hela familjen börjar det nya året med en hejdundrande förkylning. Det känns sådär. Positivt är väl att vi väntar på en ny familjemedlem, att lägga ut huset till försäljning och att vi kommer att vara föräldralediga tillsammans under 5 av årets 12 månader. <br />
<br />
Nyårsafton firas hemma, med lite god mat och snorpapper. Det sistnämnda ej för förtäring. Av oss vuxna i alla fall, småbarnen kan man inte lita på.Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-34758317724486907062013-12-28T07:51:00.001+01:002013-12-28T07:51:14.981+01:00Det är dags att skatta bort sockret | Daniel Swedin | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet<p dir="ltr"><a href="http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article18090049.ab">http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article18090049.ab</a></p> <p dir="ltr">Någon som har någon spontan tanke angående detta? Själv har jag flera, utvecklar vidare när jag har lite mer tid :) just nu tittar jag på en show, nämligen. Minnas morgonshow. Sång och dans, väldigt underhållande.</p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-28427585132101128442013-12-27T21:15:00.003+01:002013-12-27T21:15:43.861+01:00Jag kommer att glömma.Jag är väl medveten om att jag börjar bli lite till åren. Det vet man när man hela tiden säger "tiden går så fort" och "har du sett vad det ska bli för väder i morgon". <br />
Jag är även på det klara med att minnesförmågan avtar i takt med att åldern ökar. Därför har jag bestämt mig.<br />
Varje dag asgarvar jag åt något roligt som ungarna säger eller gör. Idag, till exempel. Minna kommer springandes och ropar "Mammaaaaa! Jag är bajsnödig"! En sekund senare kommer lillebror efter och ropar han också; "Mamma! Ap-nödig"! Jag höll på att dö av skratt. <br />
<br />
Ovanstående är bara en av de roliga grejerna som ungarna gör eller säger som jag kommer att glömma bort inom en snar framtid. Mitt enda nyårslöfte blir därför att köpa en liten bok där jag skriver upp allt sånt där som bara jag och barnens far tycker är roligt. Då kan vi skratta åt det på ålderns höst som ju lär komma snart... tiden går ju sååååå fort. Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-49115436218568197172013-12-27T07:04:00.001+01:002013-12-27T07:04:05.417+01:00Jinx?<p dir="ltr">"De har iallafall inte varit sjuka med feber sen i oktober. Det är ju bra". Så sa jag igår då ungarna var helt tokiga, jag tänkte vara lite positiv. Inatt 01.30 vaknade Lilleman med hosta och smittfebran, så var det med den optimismen. Snart sitter jag med två sjuka barn och minst två sömnlösa nätter. </p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-36995884301671333062013-12-26T08:34:00.001+01:002013-12-26T08:34:53.254+01:00Julkarameller<p class="mobile-photo"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDftko32jfGTrXJNBsrXeBvV0kmT9_7eZzElIsgLl1NCwBjzcjdiYAjPWFZrJ2O9xhMIWXCURib_xQOVEFLHWUjhBSTpdniBrF1i9g4Wx8GbvrK6v2u4hyphenhyphenCNCDCtuTFjpX0X07lJASWPM/s1600/IMG_20131224_144049-793255.JPG"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDftko32jfGTrXJNBsrXeBvV0kmT9_7eZzElIsgLl1NCwBjzcjdiYAjPWFZrJ2O9xhMIWXCURib_xQOVEFLHWUjhBSTpdniBrF1i9g4Wx8GbvrK6v2u4hyphenhyphenCNCDCtuTFjpX0X07lJASWPM/s320/IMG_20131224_144049-793255.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5961600554908596338" /></a></p><p dir="ltr">Dessa två var det finaste under granen! Jag och julen är nu kompisar, efter 15 års ovänskap. Tänk vad två små kottar kan göra för julstämningen! :) </p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-17049345628104190112013-12-24T06:32:00.000+01:002013-12-24T06:32:12.210+01:00God jul!-18 ute och jag måste tanka bilen innan jag rullar hem från jobbet. Handsklös. Det skulle inte förvåna mig om jag tappar ett finger eller två på kuppen men vad gör väl ett finger mindre när det är julafton?<br />
<br />
Direkt när jag kommer hem ska barn, sambo och jag själv packa in oss i bilen och rulla mot badhuset för jultvagning. Jag älskar det faktum att det förhoppningsvis kommer att bli en ny jultradition för oss, vem kan tycka illa om några timmars plaskande i bassängen i stället för att bara gå omkring och vänta på tomten? <br />
Att barnen blir rena är bara en bonus. <br />
<br />
Känner ingen stress, ingen hets och ingen irritation.<br />
Mår bara ganska bra och njuter av mitt gravidlugn. <br />
<br />
Hoppas att alla får en fin julafton, ta hand om er <3 p=""></3>Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-51676796039733894732013-12-22T09:58:00.000+01:002013-12-22T09:58:02.728+01:00Förresten det här med "hen"..Det kan inte ha undgått någon som är någorlunda uppdaterad att många nästan svimmar av ilska när vårt nya pronomen, "hen", används. Den arga massan förfasar sig över könsförvirring och avsaknad av könsidentitet, barn kommer att uppfostras som "hen-ar" och inte ha någon aning om huruvida de har en snopp eller snippa.<br />
<br />
Tänker ni så, ja då tänker ni fel. <br />
<br />
"Hen" är ett substitut. Min bebis i magen, till exempel. Jag vet ju vad det är för en kvalisort där inne, men några av er vet det inte. I stället för att kalla bebisen för "den" eller "det", ganska abstrakt i mitt tycke då just dessa ord syftar till föremål och objekt, kan man då säga hen. Han eller hon. <br />
<br />
När min bebis kommit ut och heter Putte eller Klara blir det genast lite tydligare, jag tror inte att mina vänner och bekanta kommer att benämna ungen hen då. Förutsatt att jag inte kallar hen för Putte-Klara, då kan vi får ett litet bekymmer. <br />
<br />
Men, låt oss för skojs skull säga att jag arbetar på förskola. Jag ska berätta något för en förälder, något som involverar ett annat barn men situationen kräver inte att jag nämner barnet vid namn eller specificerar vilket kön barnet har. Då kan jag, för att få lite omväxling i mitt berättande, byta ut "barnet" mot hen. "Ett annat barn bråkade med ditt barn idag. Hen har sagt förlåt och de är vänner igen". Könet på det andra barnet är i detta fall totalt ovidkommande. <br />
<br />
"Hen" handlar inte om att ta bort någons snopp eller snippa. Det är snarare en signal om att vad någon har mellan benen är oväsentligt, eller att man helt enkelt inte vet, vilket är fallet med många henbebisar i magar. <br />
<br />
Min treåring är fullt medveten om att hon har en snippa. Lillebror har en snopp, det har hon minsann sett (och nypt), ur den kan det komma kiss och den fungerar i princip likadant som hennes snippa fast den är utåt. När han med stor förtjusning hänger den utanför blöjan tittar hon och suckar. "Stoppa tillbaka snoppen Wille, den ska vara i blöjan annars pinkar du utanför". Hon vet att pappor inte kan ha bebisar i magen och har med skräckblandad förtjusning insett att små bebisar kommer ut någonstans där nere.<br />
Vad min treåring däremot är lyckligt omedveten om är att hon, just för att hon har en snippa, förväntas vara på ett visst sätt, se ut på ett visst sätt och leka med dockor, barnvagnar och köksattiraljer. Jag är fullständigt på det klara med att hon kommer att upptäcka även det en vacker dag och när den dagen kommer hoppas jag att vi varit så pass lyckade som föräldrar att vår dotter kommer att göra precis vafan hon vill ändå. Detsamma gäller vår son och vår bebis, vad hen nu än har mellan benen.<br />
Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-61528843281582497212013-12-22T08:20:00.001+01:002013-12-22T08:20:34.900+01:00Juletid, juleklapp och julefrid?För första gången på kanske 15 år ser jag fram emot julafton. <br />
Flickebarnet, som än så länge inte har någon egentlig koll på högtider, har undrat och funderat över det där med julklappar och tomtar och jag kan knappt vänta till tisdag morgon. Hennes min när hon inser att det är dagen J kommer att vara obetalbar. Lillebror är en härmapa så en sekund efter hon gjort sin min lär han göra en prick likadan. <br />
<br />
Jag har köpt julklapparna.<br />
Jag bakar inte, och jag lagar ingen mat. Vi är fortfarande så unga att föräldrar och svärföräldrar sköter den biten, men jag gissar att tiden kommer när det är upp till oss. <br />
Då drar vi <strong>naturligtvis </strong>till Thailand varje år. Förutsatt att jag vunnit de där miljonerna jag fantiserade om tidigare i veckan. För miljoner, det lär behövas om barna-alstrandet fortsätter i samma takt som nu (förhoppningsvis gör det INTE det, känner att min kropp kanske skulle behöva vila åtminstone tre, fyra år och efter det är jag ju nästan pensionär). <br />
Summa summarum- jag känner ingen stress alls. Mitt mål är att ALLA julhelger framöver ska vara befriade från spring och ångest, att julklappar inte ska få så mycket fokus och att alla i min familj ska tycka att det är roligt och mysigt med jul. Nästa år vid denna tid kanske vi bor någon helt annanstans där vi faktiskt har plats att rymma en hel massa folk, då kan jag nästan lova att julfirandet blir hos oss. Bor vi kvar i vårt lilla hus är det i princip en teknisk omöjlighet då det ska klämmas in fler ungar än vad som rimligen får plats på så liten yta. <br />
<br />
Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-60354626944259477322013-12-21T14:32:00.001+01:002013-12-21T14:32:11.272+01:00Vita lögner<p class="mobile-photo"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRuhq-_ZFiJOkJmlkwFpLBCbozFD6fcaXrqPMKe3PdLnDuJOWnbxXBLXEsWql_5HYNMR1bn2636CQUT1GrkUH9nAz_lMBIUUAbltRLW9immhur6F6ZgGrBGBeSyeICP27NnjzvOHlKUSc/s1600/DSC_0625-731273.jpg"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRuhq-_ZFiJOkJmlkwFpLBCbozFD6fcaXrqPMKe3PdLnDuJOWnbxXBLXEsWql_5HYNMR1bn2636CQUT1GrkUH9nAz_lMBIUUAbltRLW9immhur6F6ZgGrBGBeSyeICP27NnjzvOHlKUSc/s320/DSC_0625-731273.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5959837206528012018" /></a></p><p dir="ltr">"Jag är inte trött. Jag behöver inte vila idag, jag kan ligga i soffan och se på TV istället". Självklart. Det slutade så här.</p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-65741786152700765882013-12-21T07:05:00.001+01:002013-12-21T07:05:07.040+01:00Egen tidszon<p dir="ltr">"Mamma, jag vill ha en klänning på mig NU". <br> "Du får vänta, klockan är bara sju och jag dricker kaffe".<br> "Men min klocka är tio i fyra"!!!</p> <p dir="ltr">En av oss har helt fel. </p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-85024473567197632642013-12-18T07:02:00.000+01:002013-12-18T07:02:47.658+01:00Lagen om alltings jävlighet.I måndags bokade jag tid för en besiktning av grunden på huset vi tänkt köpa. "HURRA!!!!" tänkte jag när herr Besiktningsman hade en tid redan idag, att inte behöva vänta över jul och nyår är ganska perfekt. <br />
På måndagseftermiddagen ringde herr Mäklare till min sambo och förklarade ursäktande att fru Hustant minsann hade varit jättenoga och SKOTTAT FÖR ingången till krypgrunden. Med jord. Som nu är frusen. Sambomannen och mäklaren kom överens om att en stark man behövdes. Denne starke man är min sambo så idag ska han försöka skotta bort den frusna jorden. Funkar det så funkar det, annars blir väntan betydligt längre än över julhelgerna. <br />
<br />
Jag bytte skift på jobbet så att jag också kan vara med. Vad tror ni händer? Jo, personen som ska jobba dagskift ringer och sjukanmäler sig, en timme före beräknad ankomst. Alltså nu på morgonen. Man kan ju inte rå för att man blir sjuk men jag kände blodtrycket höjas en aning. Typiskt. Som tur var kunde vår enda vikarie ta skiftet så nu sitter jag och väntar på honom medans jag njuter av en lugn morgon, den första på länge. <br />
<br />
Vår lille son har lärt sig att klättra ur spjälsängen. En alldeles förträfflig kunskap, om ni frågar honom. Vansinne, om ni frågar mig. Vi var ju tvungna att revidera vårt beslut om stor säng för några veckor sedan, den pyttiga mannen vaknade nämligen vid 04.30 varje morgon och var enormt förtjust över att kunna kliva ur sängen och väcka övriga familjen, alldeles själv. Vi gick omkring som zombies, allihopa. <br />
Nu verkar det inte bättre än att vi får vänja oss vid att vara vakna vid den tiden. Jag gråter inombords men vetskapen om att barn blir större och då sover lite längre håller mig levande. Skräckhistorier om ungar som föds och förblir extremt morgonpigga hela livet undanbedes. Släck inte mitt hopp. <br />
<br />
Ser ni, jag är lite positiv trots allt. <br />
<br />
<strong>Graviditets-update.</strong><br />
Jag är nu i vecka 23, 22+4, och mår väl okej. Hjärtljud, blodtryck och annat var bara bra vid förra kontrollen och den lilla bebisen i magen verkar växa som den ska. Den sparkar nu så att det står härliga till och på utsidan ser det ut som att jag har en extremt orolig mage. <br />
<br />
Mitt enda bekymmer när det gäller just graviditeten är jobbiga kramper i magen, liknande dem jag fått de gånger barnmorskan försökt göra en hinnsvepning på mig i slutet av graviditeten. Vaknar på nätterna av att det gör helvetes ont längst upp i magen, plågsamt. Annars är väl allt som vanligt mest, något tjockare än genomsnitts-jag men det är ju då inget som helst konstigt med det. <br />
Jag googlar om k-vitamin, avnavling, vidöppen bjudning och såna intressanta saker. Tillmatning, amning... hade nästan trott att googles årliga lista skulle se helt annorlunda ut, så mycket googlar jag, men tydligtvis finns det fler än jag som letar och de letar helt andra saker. Eller sidor, för den delen. Varför googlar man aftonbladet? Är det inte lättare att skriva i adressfältet?<br />
<br />
Nåväl. Jag har väl kommit till slutsatsen att desto mer man vet, desto fler frågor har man. Att vara källkritisk på internet är inte det lättaste, mycket som från början ser ut att vara seriösta studier visar sig i slutändan vara någons personliga åsikter. Det är svårt att sålla. Jag tycker lite synd om dagens sjukvårdspersonal som kanske ibland, mot bättre vetande, måste ta hänsyn till att någon läst något på internet och avsäger sig (eller kräver) en viss sorts vård på grund av detta. Förstår ni vad jag menar? Självklart är det bra att man kan få information men man måste nog någonstans ha i bakhuvudet att den informationen måste kompletteras, speciellt när det gäller sjuk- och förlossningsvård. <br />
<br />
Jag ska i alla fall inte bemöda mig med att byta barnmorska. Kommer i stället att ta kontakt med förlossningen och fråga det jag behöver fråga om. Efter min senaste förlossning litar jag på att de är kapabla att svara på mina funderingar. Jag vet inte om jag har nämnt det men även denna födsel kommer att ske i ett annat landsting. Av förklarliga skäl kanske, den andra blev ju en helt annan upplevelse tack vare personalen i Västerbotten. <br />
<br />
<br />
Nu tar jag en till kopp kaffe och inväntar vikarien. <br />
<br />
Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-50199021989243538062013-12-16T15:13:00.001+01:002013-12-16T15:13:51.229+01:00Tidsfördriv<p class="mobile-photo"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUxpRtR8OJ0Q6RaPZG6mPXGNyfBbkkpmwuw_AXLitXCWi3uYhenzZy5JwVBwWh8lmfggq5vw4BrKsRrKMPZa4XLkQOE4loORCyu8IaArL4gtm0yjb8IacqSAJJrqSRhzUnPj0aRrAFdVc/s1600/DSC_0622-731230.jpg"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUxpRtR8OJ0Q6RaPZG6mPXGNyfBbkkpmwuw_AXLitXCWi3uYhenzZy5JwVBwWh8lmfggq5vw4BrKsRrKMPZa4XLkQOE4loORCyu8IaArL4gtm0yjb8IacqSAJJrqSRhzUnPj0aRrAFdVc/s320/DSC_0622-731230.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5957992522854007986" /></a></p><p dir="ltr">Sitter i barnens lekrum nere i källaren och försöker hålla dem nöjda tills det är dags att börja med middagslagningen. Lättare sagt än gjort men än så länge går det okej. </p> <p dir="ltr">Bilden föreställer årets Lucia i vårt hus. Hon lussar gärna varje dag och lucialinnet är numera nattlinne. Hon ser ut som en gammeldags mentalpatient när hon kommer glidandes i sina tofflor om morgnarna. </p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-7532734025061164242013-12-14T21:11:00.001+01:002013-12-14T21:11:12.429+01:00Hipster<p dir="ltr">Klockan är 21.10. Jag har precis lagt mig och hoppas på snar insomning och en hel natts sömn. Hippt. Jag kan nog vara den tristaste människan i världen.</p> Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-24038962654204415372013-12-13T08:20:00.002+01:002013-12-13T08:20:18.485+01:00Jag har insett!Nu har jag äntligen kommit till insikt.<br />
<br />
Min enda, stora chans att bli lite tätare (i plånboken alltså, inte någon annanstans) finns i lotter. Sannolikheten att jag vinner en större summa, 100000 eller över, är extremt liten. Däremot så är den betydligt större än att jag ska hitta mycket pengar på gatan.<br />
Så nu har jag bestämt mig för att köpa två lotter per vecka. Troligtvis lär jag inte vinna men chansen finns ju ändå...<br />
Pengar kan inte köpa lycka, blablabla, men det behöver jag inte. Jag är redan lycklig. Det skulle bara vara skönt att kunna vara lite slarvig med slantarna någon gång.<br />
<br />
<br />
<br />Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6263257337593955574.post-86850428647936446982013-12-12T06:58:00.001+01:002013-12-12T06:58:52.517+01:00MVC, husvärdering och andra ytterst spännande saker. Igår var mäklaren förbi och värderade vårt hus. Det ser bra ut. Hoppas bara att folk är köpsugna efter jul och nyår. Ett hus där framåt vårkanten sitter väl aldrig fel? <br />
<br />
Nu på morgonen åker jag direkt från jobbet till MVC och barnmorskebesök. Jag känner mig väl inte speciellt upprymd över att åka dit, för det första är det bara de trista rutinkontrollerna (jo, jag vet, superbra för att kolla så att allt står rätt till yadda yadda) och för det andra så har jag slarvat med järntabletterna och vill kunna fortsätta förneka att jag behöver de illamåendeframkallande, magstörande rödlila pillren. <br />
Barnmorskan på MVC är inte samma som den jag hade de andra två graviditeterna och jag upplever att jag saknar min förra. Man ska kanske inte jämföra men kunskaps- och erfarenhetsmässigt hade min förra betydligt mer att tillföra. Att höra "jag vet inte riktigt" på var och varannan fråga gör att det känns smått onödigt att ens fråga något. <br />
Men kontrollerna lär väl utföras så som de ska och jag har ändå bestämt mig för att ringa en förlossningsbarnmorska i ett senare skede för att försöka få lite klarhet i vissa saker. Så jag nöjer mig kanske med det, om jag nu inte får ett ryck och provar byta. <br />
<br />
I morgon är det lucia och jag har inte planerat något luciafika eller luciatåg för barnen. Det kanske gör mig till en sämre människa, vad vet jag, men mina barn verkar inte speciellt "gå i tåg"- benägna hur som helst. Går den ena bakom den andra knuffar bakomvarande genast omkull den som går framför och intar ledarposition. Detta upprepas tills dess att någon gör illa sig eller tills jag avbryter spektaklet, ett vrålande luciatåg klarar sig nog både vi och far/morföräldrar bra utan. Kanske nästa år. Eller året därpå, vi får se. Tids nog får de nog äta lussekatter och tåga fram med ljus i hår. <br />
Kickihttp://www.blogger.com/profile/07218197459512619721noreply@blogger.com0