Nå helsikkes.

Goda råd är, vad jag har hört, dyra, men jag fick gratis råd i kommentarsfältet till förra inlägget. Jag följer dem och gör vad jag kan för att vara världens bästa surkärring! Fast idag har jag varit ganska glad trots att Minna började dagen med att bajsa på golvet. Tilläggas kan ju att hon avslutade den med att spy på golvet, det kändes som en lämplig avrundning kanske. Däremellan har hon bara spytt och dreglat litegrann och varit på ganska bra humör så jag ger idag nio poäng av tio möjliga.

Jag har blivit skitdålig på att läsa allas bloggar. Det blir min utmaning, Malla. Att läsa bloggar och kommentera ibland. Låter kanske inte som en jättestor utmaning men för mig är det som att jonglera med tio bollar samtidigt som jag röker en cigarett. Ultrasvårt.
En annan sak jag måste bli bättre på är att visa bilder. Det kommer. Inte för att jag tar så fina eller intressanta bilder men tydligen så säger en bild mer än tusen ord så det kan ju vara idé att sticka in någon här och där när jag inte har så väldigt mycket att skriva om, typ nu. Synd bara att nya datorn inte innehåller några bilder ännu.


Mitt nya favoritord är förresten "praktmongo".

Det känns som om...

.. alltså, det här är inte lätt för mig att erkänna, jag finner inte riktigt orden men... jag tror att jag har gått och blivit en surjävla tant. Jag irriterar mig på folk som kör bil för fort, folk som kör bil för sakta, hundägare som låter sin hund pissa bredvid vår postlåda, dammet som syns när solen lyser in- precis allt.
Häromdagen kom jag på mig själv med att gå omkring och muttra för mig själv. "Jävla damm, helvetes tusan. Nu måste jag dammsuga OCKSÅ. Förbannade hund att lösa hår, och varför ska jag egentligen bo kvar i det här skithuset som bara är fult? Jag hatar det här huset". Muttermutter. Klag.
Vad har hänt och varför? Så här bitter brukar jag inte vara. Det kanske går över. Antingen det eller så har jag blivit en kärring på heltid.

Fan. Jag skulle ju aldrig bli en kärring.

Jag har inte slutat.

Jag har bara totalvägrat. Vår nya dator har sepe-at sig och eftersom vi är typ pensionärer så har vi ingen aning om hur man fixar saker. Vi lejde en ungdom och se, vidundret blev bättre. Det var tydligen bara något med någonting som kallas webbläsare. Typ. Han använde nåt ord som jag uppfattade som "sepe-du", därför antar jag att det var just sepe som var felet. Med datorn. Eller webbläsaren, eller nåt.

Ni har då inte gått miste om något. En helikopter flög precis förbi. Minna har gjort ultraljud på skallen och det var fina fisken, så klart. Jag har aldrig trott att det varit nåt fel i huvet på henne däremot har hon nästan drivit mig till vansinne en del gånger. Fast hennes arg-skrik-otröstligperiod verkar vara över, tack och lov. Vi har trixat och fixat och kommit fram till massor med saker, som att hon är en väldigt känslig dam som tycker om en väldigt inrutad vardag. Helst inga överraskningar, mat på bestämda tider och samma med sömnen. Maximalt en resa till bekanta alternativt affären per dag, annars blir det fel och konstigt. Helst inga större tillställningar för då sover hon dåligt på natten, osv osv.

Idag har vi pratat med en av läkarna som träffade mig när jag var sjuk, när Minna var nyfödd. Hon skulle i sin tur prata med sin chef och försöka få lite klarhet i varför det blev som det blev, med utebliven behandling och bristande kommunikation. Det känns skönt att börja dra i lite trådar där, någon skrev en kommentar om att det var ju tur att det gick så bra för mig men det var ju inte just så, det gick ganska dåligt. Att jag inte blev inlagd berodde inte på att jag inte mådde pyton, det berodde på missar från sjukvårdens sida.

Övrig information:
* Minna kan vända sig från rygg till mage, 3½ månad gammal var hon prick när hon gjorde det första gången. Hon har börjat äta gröt och ÄLSKAR palsternacka-morot puré. Jag råkade smaka lite och personligen tyckte jag att det var det äckligaste någonsin men jag är väl nöjd om hon är nöjd.
*Jag har planterat om några blommor men har cirka sjuttiofem kvar.
* Vi var ute på krogen i lördags, det var inte så kul som jag mindes det och jag hade definitivt hellre varit hemma och sovit eller nåt.

Nu ska jag försöka ta igen allt jag missat, kan bli en lång kväll men man måste ju läsa ikapp :)

Alldeles ny.

I morgon för precis ett år sedan (ja typ om man kan säga så) fick jag och min sambo reda på att Minno-Pinno, aka Ärtan, låg i min mage och jäste. Nu är hon tre och en halv månad. Jag har blivit ett år äldre och ... idag fick vi veta att Ärtan 2 är tillverkad!!! ....NOT. Men vi har köpt en ny dator och det är skitsvårt att skriva på tangentbordet när man inte är van. Det blir fel hela tiden, irriterande.

I morgon ska vi på dop. Jag är inte så mycket för just dop-högtiden, Minna ska ju till exempel inte döpas. Visst är det en fin tradition och så men jag ser det mer ur en religiös synvinkel- dopet är ju en invigelse i kristendomen, man lovar liksom att lära sitt barn den kristna tron och sånt och jag+kyrkan= tack, men nej tack. Vill Minna bli döpt senare i livet får hon det. Vill hon inte-fine.
Däremot respekterar jag att man döper sitt barn, alla tänker inte lika som jag och de får gärna göra på sitt eget sätt. Det ska bli kul att se lilla E imorgon!

Nu lägger jag ner för ikväll, det har tagit en halvtimme att skriva det här lilla inlägget för jag skriver fel hela jävla tiden.

Om man bara kunde...

Ibland vill man som bara säga "freeze" och att allting ska stanna precis som det är i just det ögonblicket. Tyvärr går ju inte det så då får man väl se till att ha med sig kameran i stället och föreviga de där små stunderna när allt är så nära perfekt som det går! (Att Minna började skrika en liten stund efter att bilden togs, det förtränger jag).

Tack L&E för en trevlig stund på badhuset, hoppas det blir fler gånger! Jag kan nästan lova att Minna kommer att bada längre stunder när hon blir lite större och inte är hungrig i tid och otid.


Idag ska Minna på sitt livs första kalas, hos kompisen A som fyller tre år. Det blir ingen tårta för Minnas del, inte för min del heller, men vi får det nog trevligt ändå.

Undersökning!

Hör här nu, vad brukar ni göra när ni vill "överraska" er partner lite extra? Nu menar jag inte i sänghalmen utan bara så där allmänt på en helt vanlig onsdag.

Själv har jag köpt gammal möglig ost och torra kex och lite vin, tänt tusen värmeljus (typ), städat, sminkat mig och tagit på mig en klänning. Ganska fantasilöst kanske men det är i alla fall någonting. Jag har kammat mig och sprejat på lite luktagott också.

Big failure

Malla undrade hur det gick med mitt "sluta-snusa"projekt. Det gick bra. Förutom att jag började äta som en gris för att kompensera att jag inte hade en påse tobak under läppen. Efter en vecka blev jag less, jag tänkte i banorna "bättre att snusa än att vara tjock", och började om. Nu snusar jag mer än någonsin! Jag måste verkligen skärpa mig. Att det var ett helvete att gå omkring och vara på dåligt humör med en skrikande bebis i famnen hjälpte väl till med beslutet också.
Men inte är jag ledsen för det, jag gillar att snusa, synd bara att det ska vara så helsikes dyrt. Tänderna ramlar av efter några år också men jag får väl ta den smällen. Tandläkarna ska ju försörja sig även de.

Nu är vi ytterst nära tidpunkten för avresan mot BADHUSET. Minna har haft en fantastisk morgon så alla förutsättningar för att det ska bli en trivsam upplevelse finns. Badblöjor hade ingen på ICA Sigvards hört talas om (bonnläppar är vi hela bunten) så jag får väl springa in på lite mer centrala ICA i Öjebyn. Har de inte där finns det på badhuset, fast det är såna där man bara har utanpå blöjan. 100 spänn kostar de, jag ringde och hörde. Glömde dock att fråga om storlekar, han i kassan lät stressad och det var mycket tjo och tjim runtom. Kul om det bara finns bautastora som jag får linda in hela ungen i.

Nu börjar det väl vara dags (Ajj Dajj?)

Nej, jag har inte gått och dött, jag har bara legat på den berömda latsidan. Det har varit skönt och så, men någon måtta får det ju verkligen vara.

Här har det hänt saker må ni tro. Minna ska göra ultraljud av skallen på måndag för barnläkaren vi träffade förra veckan tyckte att hennes huvud växt konstigt. PÖH! säger jag om det men lika bra att kolla då. Fast hennes huvud har inte växt knasigt. Det vet väl jag.

Vissa dagar är bättre än andra, idag är en halvknackig dag. Ungen upp 05.30, det må ju då vara, men gnällig och kinkig som få har hon varit nu största delen av tiden. Bäras? Tråååk! Ligga själv? NÄÄÄ! Babygym/sitter/leksaker? Jå men tjeena.. not. Promenad? Wäääääähhhhwähwäh. Jag glädjer mig åt att det är Crime Night på TV4Fakta ikväll, jag ska poppa popcorn och njuta av alla bestialiska mordhistorier. (Det där lät lite fel men jag gillar faktiskt såna där brottsprogram. De är spännande).
I morgon är det dags för Minnas första besök på badhuset. Känns lugnande att vi ska åka dit med två erfarna badare, en Vuxen och en Mini. Jag hade nog fått en mindre hjärnblödning om jag åkt dit ensam med min Mini.

För egen del har jag inte så mycket att berätta. Jag lagade lasagne igår. Med hjälp av Knorr Family Lasagne. Jo för vem tror på fullaste allvar att jag skulle ställa mig och blanda ihop en egen sås och allt det där?! Usch. Matlagning är trist och jag tar alla genvägar jag levandes kan. Det kan ju vara kul också, när man har hur mycket tid som helst och all världens råvaror hemma men eftersom jag är speciellt slarvig när jag handlar är det alltid något som saknas. Därför blir det lättast att köpa mixer och halvfärdiga saker. Jag har helt enkelt bättre saker för mig, bevisligen får jag i mig tillräckligt med näring ändå annars skulle jag väl inte sitta här.

Jag har börjat om att halvröka, det måste det bli ändring på. Halvröker, det gör man när man röker ibland. Typ en cigarett varannan dag. Kruxet är bara att det är så fruktansvärt härligt att gå ut på bron och röka när man burit omkring på en skrikkande bebis i två timmar. Det är som meditation fast meditation luktar inte skit.

Men det var då värst.

Stökig natt inatt. Inte så där stökig som vissa nätter kunde vara förr i tiden, med vin, sång och dans. Nejdå. Det är bara bebisen i huset som vaknat några fler gånger än vanligt. Tror att hon har nåt knäppt i magen för igårkväll och imorse fick hon upp sura uppstötningar, ganska mycket varje gång.
Intressant.

Jag ska ta och snabba mig här, har en massa saker som ska göras innan sambon, bebisen och hunden kommer tillbaka från sin förmiddagspromenad. Normalt sett så brukar jag också följa med men mitt skavsår, size mega, hindrar mig just idag.

Sen måste jag bara påpeka att Minna ska vaccineras idag, inte igår. Fast det kunde lika gärna ha varit igår för vi fick två lappar med två olika datum men jag körde uteslutningsmetoden. Jag uteslöt alltså att åka dit igår. Ingen ringde arga signaler så jag antar att det var idag, då.

Igår klappade min sambo en hackspett. Den måste ha varit sjuk för den satt bara där, uppburrad vid fågelbordet, och gick omkring lite då och då. Att man fick klappa den bevisar väl kanske att allt inte stod rätt till. Så herr F klappade den. Jag räknar kallt med att han insjuknar i fågelinfluensan om en sisådär tre, fyra dygn.
Minna har börjat "prata" massor. Eller hon protesterar mest med ett högt, klagande läte. Över att ligga på golvet, bli buren, byta blöja, ta på kläder... ni fattar. Hon protesterar över ALLT.
Jag börjar tro att kombinationen jag och Herr F inte var så lyckad ändå. Han var tydligen hyperaktiv som barn och jag, jag hade ett jävla humör. Det tillsammans blir ju .. oj oj oj. Men Minna är så söt när hon ligger och klagar, allt är bättre än skrik! Sen har jag gärna en unge med lite ruter i, det blir ju liksom ingen match annars ;P

Såg ni förresten "En unge i minuten" igår? Åååååhhh... jag är fan knäpp som börjar längta efter nästa (om det nu blir någon) förlossning redan. Det är ju bara en sån obeskrivligt skön känsla, när bebisen kommit ut och ligger på magen!
Men varför får man inga mössor till bebisarna i Sunderbyn? Tycker de att de ändå har det så varmt inne, eller? Nåja. Nästa unge (om det nu blir någon, än en gång) föds i Skellefteå där kanske man får en mössa.

Haha! (Som Peter Griffin i Family Guy säger det)

Sambon trodde att vi betalade för kaffet, det gjorde vi också men jag missade prishöjningen och betalade bara 2kr/kopp i stället för 3. När jag insåg mitt misstag var jag för lat för att hämta mer pengar så jag prutade lite.
Om vi dricker kaffe gratis varje gång kanske kyrkan inte har råd med kaffe längre och då blir det ju helt plötsligt meningslöst att gå dit på måndagar. Menar, vem vill gå till ett ställe där de inte har kaffe?! Så nästa gång ska jag betala fem kronor och kanske en krona för påtåren, då har jag nog sonat mina brott. Samt säkrat kaffets framtid.

Ingen ville gissa hur mycket jag gått ner sen igår så jag säger väl det utan vidare krusiduller. Två kilo. Jag misstänker att jag vägde mig med kläder på igår. Bärandes på en tung pinkeblöja eller nåt. Visst är det kul att gå ner fort i vikt men inte ens jag är dum nog att tro att viktklubb hjälper mig att gå ner två kilo om dagen. Det är ju befängt.

Alltså, visst är världen liten förresten? Vi träffade sambons kusins tjejs faster på Stor&Liten. Det blir som att man känner varandra lite fastän man inte gör det. Typ.

Det man inte gör idag...

...måste man göra i morgon.
Därför passar jag alltid på att göra så mycket jag orkar "idag", fast det är ju konstigt faktiskt, att det ändå finns en massa kvar att göra "i morgon". Ett mysterium, eller så är det jag som gör för lite bara.

I morgon har jag varit med i viktklubb.se i ett helt dygn. Man väger sig på måndagar. HUR MYCKET tror ni att jag har gått ner? Jag slår på stort och gissar på sjutton kilo.

Dagen i korthet: Tvättat för lite (inget alls, inte ett enda fjuttigt litet plagg. Det är inte jobbigt att tvätta om man jämför med hur det var förr i tiden men fi farao så trist det är att vika all tvätt när den torkat).
En promenad som gjorde ont på grund av ett stort skavsår.
Minna har sovit alldeles för lite för sitt eget bästa, som vanligt.
Haffat fyra böcker och syrrans gamla bokmärken som hon samlat och sorterat så fint. Böckerna ska jag läsa, bokmärkena ska Minna få när hon blir större. Typ om fem år.
Nu på kvällen när babyn somnat har jag dammtorkat och plockat ur diskmaskinen. Alltid något. Jag borde dammsuga men det vore kanske dumt för då vaknar nog babyn igen. Det kanske är sånt som gör att saker alltid blir kvar till morgondagen.

I morgon ska vi gå till Stor&Liten och stjäla kaffe från kyrkan igen. Fast sambon ska följa med och känner jag honom rätt betalar han för sig. Det blir inte lika spännande som förra gången alltså, men kanske trevligt ändå.
13.15 ungefär får Minno sin storspruta. Jag har förvarnat henne så hon kanske rymmer innan dess, vem vet. Det skulle då jag ha gjort.

Inträsting.

Helgen har varit... intressant. Minna har gett oss en lektion i skrikighet, vädret blåsigt. Status på mig: trött. Som förälder spelar det ju liksom ingen roll om man är sjuk eller inte, baby ska tas omhand oavsett. Jag tycker synd om mig själv nattetid, då Minna sover. Det är min "stackars Kicki"-tid. Lite skrytsamt kan jag dock säga att jag inte mått så fruktansvärt dåligt, lite sömnig bara. Ont i halsen. Hostig och snuvig. Annars fina fisken.

I morgon ska Minna vaccineras. Min stora skräck är sprutor. Hon är ju så liten! Tänk om de slinter och stick igenom hela magen? Eller benet? Uj uj. Hon kommer att gallskrika. Även om de sticker rätt, alltså. Röstresurser är något hon har gott om, jag hoppas att de på BVC utrustat sig med hörselskydd. Sambon har seriöst fått fel på hörseln efter att ha burit runt på skrikpaketet i tre månader, själv hörde jag ju dåligt redan från början så mig har det inte påverkat så mycket.

Jag har blivit sämst på att lägga upp bilder, mest för att jag inte ids. Lathet, alltså. Det kanske blir bättre snart, vem vet, men för tillfället får den lilla skara som läser här nöja sig med text, text och åter text. Snick-snack, döprat och struntsaker.


Idag hoppas vi INTE på en repris på gårdagen. Håller tummarna för att Minna ska få träffa moster I en liten stund innan hon åker tillbaka till kalla Gällivare.
Jag har gått med i viktklubb.se. Viktminskningen har definitivt inte gått så bra som jag önskade så nu blir det att ta i med hårdhandskarna. I och med att jag inte ammat, som planerat, går det ju bra att banta "med flit". Vi får väl se hur det går. Bra, tror jag. Bara jag får lite mer ork (läs; ongen lugnar ner sig) kan jag ju komma igång ordentligt med träningen, det har blivit huller om buller med den på senaste tiden. Det finns inga ursäkter, tyvärr. Jag har varit dålig på att hitta motivationen och glädjen till att träna, några få gånger har jag tagit mig iväg men det räcker inte.

Skärpning.
Lite mer KUBDISCIPLIN. Dåliga undanflykter duger inte. Bra undanflykter är lika dåliga de.

Världs-söta

Tack fina ni för alla kommentarer. Det känns bättre idag (förutom att jag gått och blivit smittad av sambons hemska förkylning). Många dagar känns det bara så orättvist, vi har missat många fina stunder på grund av en massa fel och missar som begåtts av sjukvårdspersonal. Hade jag till exempel fått rätt hjälp när jag var sjuk hade jag fortfarande kunnat amma och då kanske koliken kanske aldrig hade funnits med i bilden. Men men, det kommer fler stunder, vi får se till att ta vara på dem i stället för att gräma oss över hur det kunde ha varit.

Färdigältat.

Jag är som sagt inte så kry och det planerade och efterlängtade besöket hos L&E i morgon är inställt. Inte för att jag ligger till sängs eller så men det vore hemskt onödigt att smitta ner en massa annat folk känns det som. Håller stora tummen för att lillskiten ska klara sig ifrån snuva och hosta. Hon ska ju vaccineras på måndag och jag vet inte hur det är, om de måste vara kärnfriska då eller om det bara gäller för influensavaccinationer.

Förresten så har sambon kommit på hur man får Minna att skratta. Man säger "FY MINNA! FY! Tjock bebis!". Då garvar hon som tusan. Konstiga barn.

Nu ska jag passa på att göra köttfärsbiffar med fetaost, hur det nu kommer att gå. Matlagning är inte min starka sida.

Men ändå...

... är hon ju finheten personifierad.

Vad ska man göra?

Nu ska jag vara brutalt ärlig. Ni kanske tror att jag skojar, eller överdriver. Kanske tycker ni att jag är en extrem klagare som borde hålla käft och bita ihop, men det får ni tycka, då.

Jag vet inte om det "ska" vara så här när man har fått barn, en sak är dock säker- jag vet att man inte ska må så här.
Minna skriker hela tiden. Hon smågnäller, storskriker, skriker som vanligt... hon kräver ständig, och då menar jag ständig, intensiv stimulans. Att lägga henne i babygymet och sitta och surra med henne fungerar inte, babysittern samma sak. Hon sover inte trots att hon behöver sova. Hon vill äta hela tiden.
Jag kan inte ta med mig henne på stan, hon vägrar att ligga i vagnen och titta utan jag ska bära henne. Att sätta sig ner och ta en kopp kaffe på ett café är inte att tänka på- jag ska GÅ OMKRING och bära henne. En gång hann jag nästan gå in i en affär utan att hon började skrika.

Barnmorskan sa att Minna är överaktiv. Jag har funderat på om hon blir överstimulerad men när jag någon dag försökt få henne att varva ner, ta det lugnt och har det rofyllt runt omkring. då blir hon galen. Helt galen. Hon skriker tills hon tappar andan och sedan skriker hon ännu mer. Seriöst, jag håller på att bli vansinnig. Vi gråter ikapp om dagarna och jag har kommit på mig själv flera gånger med att räkna timmarna tills hon somnar.
Bärsele fungerar INTE. Skrik.
Jag får tvinga henne att sova om dagarna, men även där gäller samma sak- slutar jag att vagga vaggan eller stannar barnvagnen, då vaknar hon i samma sekund. 9 gånger av 10. Den tionde gången är hon så fruktansvärt trött och slut att hon måste sova.
Hon ligger aldrig stilla och bara tittar som andra babys verkar göra. Är jag och hälsar på någon kan det hända ibland, men aldrig hemma.

Är det jag som gör något fel? Jag orkar inte med att aktivera henne 100% av hennes vakna tid (sammanlagt kanske hon sover 2 timmar under dagarna, i 15-minutersintervaller) men jag kan heller inte låta henne ligga och skrika. Saknar hon något? Har hon ont? Har alla det så här? Ska man grina varje dag för att bebisen, vad man än gör, bara skriker och skriker och aldrig är nöjd?
Jag grinar till och med under tiden jag skriver det här. Sambon är ute och kör bil med Minna och sin 39-graders feber. Jag känner mig bara så uppgiven och misslyckad- visst hade jag räknat med tuffa dagar men jag kunde för mitt liv aldrig tro att det skulle bli på det här viset.

Åfifan

Nu har sötpluttinuttgullesnutt-bebisen GNÄLLT och SKRIKIT i tre dygn. Med lite pauser för att sova på nätterna. Jag känner mig inte speciellt motiverad att skriva blogg. Jag känner mig motiverad att boka en utlandssemester och lämna den lilla korven med sin far. Sin sjuke far, bör tilläggas.
Jag tror mig dock ha hittat roten till det onda, två små vita spetsar som sticker fram ur tandköttet. På Minna alltså, inte på sambon. Han är helt enkelt förkyld.