Jag lyckades!!

Jag lyckades med ett mobilinlägg! Jag gjorde det alldeles själv utan någon som hjälpte mig, en tapperhetsmedalj kan eventuellt vara på sin plats!

Man ska inte ha för tätt mellan inläggen, har jag fått berättat för mig, det var därför jag tog uppehåll från april i år. Nu har jag MASSOR av saker att tala om, framförallt barnen, barnens blöjor och barnens göranden och låtanden, vilket är vad jag sysslat med mest hela tiden.

Nu däremot, har jag en fråga till er som eventuellt läser detta.

Jag och sambon har precis kommit hem efter en fantastisk resa till Turkiet. På bussen på väg till hotellet uppstod dock lite delade meningar då vi började diskutera vilda djur. Jag menade på att det var livsfarligt att sitta utan bälte i bussen då den ju faktiskt skulle kunna råka krocka med en vildkamel som kom utspringandes. Sambon å sin sida, hävdade bestämt att något sådant som en vildkamel inte existerar, de är bara sadlade och pyntade och visas upp på parkeringsplatser runt om i Turkiet.
"Nonsens", sa jag då. Självklart finns det vildkameler! ALLA djur har väl en vild motsvarighet? Vildhund, vildkatt, vildhäst, vildkamel. Vart kommer annars alla tama kameler ifrån, om man får undra?

Vad tror ni? Jag vill helt enkelt inte googla trots att det kanske skulle vara det mest självklara, för då får man bara någon trist förklaring liknande sambons. Jag tror ändå inte att det är så.

Resan var, när jag tänker efter, en resa full av kontroverser. Redan på flyget på vägen dit började det. I flygmatslådan låg en helsikes massa små påsar innehållandes allt från bestick till socker. Så långt var allt okej, vi öppnade dem i tur och ordning. En våtservett att torka händerna med, så praktiskt! Men, vad var det i DEN lilla påsen? Vi studerade noga förpackningen. "KREMA". Efter en stund fick jag en snilleblixt. Självklart var det handkräm i den, så man kunde smörja in sina händer efter att ha torkat dem. Flygplansluften är ju torr och så, de tänker verkligen på allt nu för tiden. Glad i hågen rev jag upp påsen, döm om min förvåning när ett vitt damm puffade upp.
"JAG HAR FÅTT MJÄLTBRAND I MIN!!!!" utbrast jag, och knuffade intensivt i sambon. Han satt med ansiktet djupt begravet i en tidning och låtsades inte höra, kvinnan i sätet framför tittade diskret (trodde hon ja) bakåt och jag märkte att flera stycken började skruva på sig i sina säten. Efter att ha konstaterat att det mest troliga var att det inte var mjältbrand började jag fundera på vad det kunde vara. Det tog ändå ganska länge innan jag kom på att det var grädde till kaffet.

Nu hoppas jag verkligen att jag ska kunna fortsätta blogga med någorlunda regelbundna inlägg, det är ju ett fantastiskt bra tidsfördriv!