Va hä nå bjärrn i spåre?

Åh.

Varför ska jag alltid försätta mig i konstiga situationer? Plocka upp liftare, klättra upp där jag inte kan klättra ner, och så var det ju konversationerna med okända människor.

Jag är en sån som tycker att man ska vara artig och hälsa på gamlingar även om man aldrig sett dem förr. Hejhej, ska man säga och sen gå vidare. Man ska absolut inte lägga till någon följdfråga som jag råkade göra i helgen när jag skulle traska runt elljusspåret. Jag mötte en gubbe.

Hejhej sa jag. Hej sa gubben.

...Va hä nå bjärrn i spåre? undrade jag.

Dumt.

Det slutade med att gubben raljerade om björnar och gevär och bärplockare i all evighet. Till sist slet jag av honom hörapparaterna och sprang därifrån, typ.

Eller så lyssnade jag tålmodigt på hans rövarhistorier.

Det var i alla fall inte en enda björn i spåret, inte vad jag märkte.

Förresten den där jäkla låten "Under the coconut tree"- så sämst. Menar, vem vill ens nuppa och hångla och ha sig under ett kokosnötträd? Man kan ju få en kokosnöt i skallen och DÖ. Heter det inte palm förresten? Palmtree.

Andra låtar jag irriterar mig på;

"Hollywood Hills". Text: Bye, bye Hollywood Hills forever..blablabla... I'm gonna come back to walk these streets again. VADÅ?! Hejdå FÖR ALLTID... jag kommer tillbaka! Ööööh.

Robyn "Tell your girlfriend". Text: You just tell her that the only WAY her heart will mend is WHEN she learns to love again. Syftningsfel deluxe.

Sist men inte minst, namnet på Nicke Borgs (vet ni vem det är) platta; Homeland. Vafan är homeland? Heter land (Sverige är ett land, på svenska) land (uttala det läänd) på engelska eller? Idioti. Det låter då skit.