Ibland blir jag bara så less på allt. Less på att vara morsa, på att ha hus, på att traggla mig igenom dagarna och göra samma saker som jag gjorde dagen innan. Välling, barnskötning, städning, tvättning... oftast kommer denna stora trötthet under schemavecka 1, vår jobbigaste arbetsvecka. Vi hinner ses en timme på eftermiddagen, sen ska någon av oss iväg och jobba natt. Dagen efter har den andra personen dagskiftet. Det rullar på hela veckan, utom en dag då vi är lediga under dagtid. Att vi jobbat helgen före, den ena dag den andra natt, gör knappast saken bättre. Men nu är måndagen avklarad i alla fall, nattskiftet hägrar för min del och i efterhand brukar man inse att veckan försvunnit som en blixt. Just nu däremot, när vi är mitt i den, känns den avgrundslång..
Till helgen har vi barnen hos farmor och farfar lördag-söndag, då ska huset storstädas och julpyntas och förhoppningsvis får vi lite tid över till att äta något gott och se en film eller kanske bara sova.
Lilla Minna har idag blivit erbjuden 15-timmarsplats på en förskola några kilometer ifrån där vi bor. Den tänker jag tacka ja till, är ju närmre än 3 mil t&r som det var till den andra förskolan vi fick som förslag. Jag är medveten om att vi är extremt lyckligt lottade som inte "behöver" förskola trots att vi båda jobbar heltid men nu känns det verkligen som att det vore bra både för oss och lilla fröken att få lite tid ifrån varandra då och då.
Nu blir det 20 minuters taktikvila innan jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar