För första gången på kanske 15 år ser jag fram emot julafton.
Flickebarnet, som än så länge inte har någon egentlig koll på högtider, har undrat och funderat över det där med julklappar och tomtar och jag kan knappt vänta till tisdag morgon. Hennes min när hon inser att det är dagen J kommer att vara obetalbar. Lillebror är en härmapa så en sekund efter hon gjort sin min lär han göra en prick likadan.
Jag har köpt julklapparna.
Jag bakar inte, och jag lagar ingen mat. Vi är fortfarande så unga att föräldrar och svärföräldrar sköter den biten, men jag gissar att tiden kommer när det är upp till oss.
Då drar vi naturligtvis till Thailand varje år. Förutsatt att jag vunnit de där miljonerna jag fantiserade om tidigare i veckan. För miljoner, det lär behövas om barna-alstrandet fortsätter i samma takt som nu (förhoppningsvis gör det INTE det, känner att min kropp kanske skulle behöva vila åtminstone tre, fyra år och efter det är jag ju nästan pensionär).
Summa summarum- jag känner ingen stress alls. Mitt mål är att ALLA julhelger framöver ska vara befriade från spring och ångest, att julklappar inte ska få så mycket fokus och att alla i min familj ska tycka att det är roligt och mysigt med jul. Nästa år vid denna tid kanske vi bor någon helt annanstans där vi faktiskt har plats att rymma en hel massa folk, då kan jag nästan lova att julfirandet blir hos oss. Bor vi kvar i vårt lilla hus är det i princip en teknisk omöjlighet då det ska klämmas in fler ungar än vad som rimligen får plats på så liten yta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar