lördag 15 november 2014

Allting har en ände..

Ja, visst sägs det så. Att allting har en ände, men korven- den har två.

Den här bloggen har dock inget slut. Ingen sån där äcklig slemmig bit som man skär bort och kastar i soporna, ger till hunden eller matar barnen med.
Den här bloggen bara är.

Så, här står jag nu, elva månader sedan sista inlägget. Jag har blivit ett barn rikare, några sömntimmar fattigare och lite fulare. Jag har till exempel inte plockat mina ögonbryn på en månad (förutom unibrow-stråna då), slå det om ni kan.
VI har byggt en altan. Jag säger VI för utan min hjälp hade sambomannen aldrig fixat att skruva en miljon skruvar. Testa gärna själva, det är inte helt enkelt att bygga en altan samtidigt som man ska sköta tre barn under fyra år.
VI har även bytt tak. Samma anledning till varför jag säger VI.

Förutom att jag samlat på mig ytterligare ett barn har jag samlat på mig åtskilliga gravidkilon. Jag är inte den person jag var för två år sen, jag är dessutom betydligt surare. Det KAN ha att göra med att jag har typ tusen barn som kräver min uppmärksamhet dygnet runt men jag är inte säker. Jag började faktiskt gymma för ett par månader sen, världens tagg hade jag och allt var solsken. Tills förkylningen kom. Täppt bebisnäsa är inte att leka med och än har jag inte hämtat mig från alla huffanden och puffanden som höll mig vaken om nätterna.

"Vila när babyn vilar" står det i bruksanvisningen man får från MVC. Jag försökte förmedla det till mina två äldre barn men det var som att tala med en vägg. Ingen hänsyn visades och jag har tappert fått vara vaken trots att bebisen har sovit.

Arbetsmiljön. Don't get me started on arbetsmiljön, liksom. Att vara föräldraledig är ju ett heltidsjobb sägs det, men vart är skyddsombudet?!? Bullrigt, stressigt och inga raster. Lagen om dygnsvila följs inte- 7 dagar i veckan 52 veckor om året- är det ens någon som har uppmärksammat detta? Skamligt att det får förekomma i dagens Sverige.
Tack och lov att jag börjar om att jobba i januari. Då kanske man får en lugn stund.

Egentligen vill jag inte ha så mycket sagt med detta inlägg. Jag är tillbaka, kanske bara för en kort stund (tills förkylning eller magsjuka slår till) eller för alltid. Eller lite längre än så, vem vet?

Det blev i alla fall en lillebror, en stor en. 4265g, 52 cm. Född 21/4. Han heter Joel och är hetlevrad. Det har han efter far sin.
Och jo, tredje kolikungen. Hurra,