tisdag 31 december 2013

Nu är det fest!

Barnen har fått russin och en dricka med sugrör. Själv svepte jag en festis apelsin, en gravid kvinnas bästa vän. Sambon är nere i källaren och maskeringstejpar lister och dörrkarmar, han har fått sig en dosa lössnus och en rulle dasspapper som han kan torka sin snoriga näsa med. Jag och ungarna ska gå till affären alldeles strax och försöka smitta så många som möjligt med snorbaciller. Sen ska vi vara ute i tio minuter. Efter det gör vi ett försök att piffa upp oss, lagar lite mat och äter den. I vanlig ordning går ungarna och lägger sig vid 20, jag och mannen lär slockna kring 22. Lite sent men det är ju ändå nyårsafton... ;) Gott nytt år på er! Mitt nyårslöfte för 2014 är att föda barn, jag kommer inte att misslyckas.

Snabba tankar.

Tid har jag haft men definitivt inte ork, har det egentligen inte nu heller men..

Detta med att beskatta socker och onyttig mat, det tycker jag bara är bra. På AB haglade kommentarerna om överförmynderi och "staten ska minsann bestämma allt" tätt och jag undrar hur vissa egentligen tänker.

Skräpig mat är billigare än nyttig. Resultat; alla har inte råd att köpa nyttig mat utan måste köpa skräpig, vilket leder till att de som har en fet plånbok har en smal midja och tvärtom. Så en skattehöjning skulle göra allt mer rättvist, förutsatt att skatten på nyttig mat sänks. För tro det eller ej, ingen har dött av att inte ha råd att köpa godis eller chips eller en hamburgare för 10 kr. Däremot trillar många av pinnen på grund av felaktig kost.
Att "bara de rika" har råd att köpa slisk och fett är väl ändå bättre än att många skippar billig mat pga att det är dyrare?

Fram för en "onyttighetsskatt".

-----------
I morgon är det 2014.
Hela familjen börjar det nya året med en hejdundrande förkylning. Det känns sådär. Positivt är väl att vi väntar på en ny familjemedlem, att lägga ut huset till försäljning och att vi kommer att vara föräldralediga tillsammans under 5 av årets 12 månader.

Nyårsafton firas hemma, med lite god mat och snorpapper. Det sistnämnda ej för förtäring. Av oss vuxna i alla fall, småbarnen kan man inte lita på.

lördag 28 december 2013

Det är dags att skatta bort sockret | Daniel Swedin | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article18090049.ab

Någon som har någon spontan tanke angående detta? Själv har jag flera, utvecklar vidare när jag har lite mer tid :) just nu tittar jag på en show, nämligen. Minnas morgonshow. Sång och dans, väldigt underhållande.

fredag 27 december 2013

Jag kommer att glömma.

Jag är väl medveten om att jag börjar bli lite till åren. Det vet man när man hela tiden säger "tiden går så fort" och "har du sett vad det ska bli för väder i morgon".
Jag är även på det klara med att minnesförmågan avtar i takt med att åldern ökar. Därför har jag bestämt mig.
Varje dag asgarvar jag åt något roligt som ungarna säger eller gör. Idag, till exempel. Minna kommer springandes och ropar "Mammaaaaa! Jag är bajsnödig"! En sekund senare kommer lillebror efter och ropar han också; "Mamma! Ap-nödig"! Jag höll på att dö av skratt.

Ovanstående är bara en av de roliga grejerna som ungarna gör eller säger som jag kommer att glömma bort inom en snar framtid. Mitt enda nyårslöfte blir därför att köpa en liten bok där jag skriver upp allt sånt där som bara jag och barnens far tycker är roligt. Då kan vi skratta åt det på ålderns höst som ju lär komma snart... tiden går ju sååååå fort.

Jinx?

"De har iallafall inte varit sjuka med feber sen i oktober. Det är ju bra". Så sa jag igår då ungarna var helt tokiga, jag tänkte vara lite positiv. Inatt 01.30 vaknade Lilleman med hosta och smittfebran, så var det med den optimismen. Snart sitter jag med två sjuka barn och minst två sömnlösa nätter.

torsdag 26 december 2013

Julkarameller

Dessa två var det finaste under granen! Jag och julen är nu kompisar, efter 15 års ovänskap. Tänk vad två små kottar kan göra för julstämningen! :)

tisdag 24 december 2013

God jul!

-18 ute och jag måste tanka bilen innan jag rullar hem från jobbet. Handsklös. Det skulle inte förvåna mig om jag tappar ett finger eller två på kuppen men vad gör väl ett finger mindre när det är julafton?

Direkt när jag kommer hem ska barn, sambo och jag själv packa in oss i bilen och rulla mot badhuset för jultvagning. Jag älskar det faktum att det förhoppningsvis kommer att bli en ny jultradition för oss, vem kan tycka illa om några timmars plaskande i bassängen i stället för att bara gå omkring och vänta på tomten?
Att barnen blir rena är bara en bonus.

Känner ingen stress, ingen hets och ingen irritation.
Mår bara ganska bra och njuter av mitt gravidlugn.

Hoppas att alla får en fin julafton, ta hand om er <3 p="">

söndag 22 december 2013

Förresten det här med "hen"..

Det kan inte ha undgått någon som är någorlunda uppdaterad att många nästan svimmar av ilska när vårt nya pronomen, "hen", används. Den arga massan förfasar sig över könsförvirring och avsaknad av könsidentitet, barn kommer att uppfostras som "hen-ar" och inte ha någon aning om huruvida de har en snopp eller snippa.

Tänker ni så, ja då tänker ni fel.

"Hen" är ett substitut. Min bebis i magen, till exempel. Jag vet ju vad det är för en kvalisort där inne, men några av er vet det inte. I stället för att kalla bebisen för "den" eller "det", ganska abstrakt i mitt tycke då just dessa ord syftar till föremål och objekt, kan man då säga hen. Han eller hon.

När min bebis kommit ut och heter Putte eller Klara blir det genast lite tydligare, jag tror inte att mina vänner och bekanta kommer att benämna ungen hen då. Förutsatt att jag inte kallar hen för Putte-Klara, då kan vi får ett litet bekymmer.

Men, låt oss för skojs skull säga att jag arbetar på förskola. Jag ska berätta något för en förälder, något som involverar ett annat barn men situationen kräver inte att jag nämner barnet vid namn eller specificerar vilket kön barnet har. Då kan jag, för att få lite omväxling i mitt berättande, byta ut "barnet" mot hen. "Ett annat barn bråkade med ditt barn idag. Hen har sagt förlåt och de är vänner igen". Könet på det andra barnet är i detta fall totalt ovidkommande.

"Hen" handlar inte om att ta bort någons snopp eller snippa. Det är snarare en signal om att vad någon har mellan benen är oväsentligt, eller att man helt enkelt inte vet, vilket är fallet med många henbebisar i magar.

Min treåring är fullt medveten om att hon har en snippa. Lillebror har en snopp, det har hon minsann sett (och nypt), ur den kan det komma kiss och den fungerar i princip likadant som hennes snippa fast den är utåt. När han med stor förtjusning hänger den utanför blöjan tittar hon och suckar. "Stoppa tillbaka snoppen Wille, den ska vara i blöjan annars pinkar du utanför". Hon vet att pappor inte kan ha bebisar i magen och har med skräckblandad förtjusning insett att små bebisar kommer ut någonstans där nere.
Vad min treåring däremot är lyckligt omedveten om är att hon, just för att hon har en snippa, förväntas vara på ett visst sätt, se ut på ett visst sätt och leka med dockor, barnvagnar och köksattiraljer. Jag är fullständigt på det klara med att hon kommer att upptäcka även det en vacker dag och när den dagen kommer hoppas jag att vi varit så pass lyckade som föräldrar att vår dotter kommer att göra precis vafan hon vill ändå. Detsamma gäller vår son och vår bebis, vad hen nu än har mellan benen.

Juletid, juleklapp och julefrid?

För första gången på kanske 15 år ser jag fram emot julafton.
Flickebarnet, som än så länge inte har någon egentlig koll på högtider, har undrat och funderat över det där med julklappar och tomtar och jag kan knappt vänta till tisdag morgon. Hennes min när hon inser att det är dagen J kommer att vara obetalbar. Lillebror är en härmapa så en sekund efter hon gjort sin min lär han göra en prick likadan.

Jag har köpt julklapparna.
Jag bakar inte, och jag lagar ingen mat. Vi är fortfarande så unga att föräldrar och svärföräldrar sköter den biten, men jag gissar  att tiden kommer när det är upp till oss.
Då drar vi naturligtvis till Thailand varje år. Förutsatt att jag vunnit de där miljonerna jag fantiserade om tidigare i veckan. För miljoner, det lär behövas om barna-alstrandet fortsätter i samma takt som nu (förhoppningsvis gör det INTE det, känner att min kropp kanske skulle behöva vila åtminstone tre, fyra år och efter det är jag ju nästan pensionär).
Summa summarum- jag känner ingen stress alls. Mitt mål är att ALLA julhelger framöver ska vara befriade från spring och ångest, att julklappar inte ska få så mycket fokus och att alla i min familj ska tycka att det är roligt och mysigt med jul. Nästa år vid denna tid kanske vi bor någon helt annanstans där vi faktiskt har plats att rymma en hel massa folk, då kan jag nästan lova att julfirandet blir hos oss. Bor vi kvar i vårt lilla hus är det i princip en teknisk omöjlighet då det ska klämmas in fler ungar än vad som rimligen får plats på så liten yta.

lördag 21 december 2013

Vita lögner

"Jag är inte trött. Jag behöver inte vila idag, jag kan ligga i soffan och se på TV istället". Självklart. Det slutade så här.

Egen tidszon

"Mamma, jag vill ha en klänning på mig NU".
"Du får vänta, klockan är bara sju och jag dricker kaffe".
"Men min klocka är tio i fyra"!!!

En av oss har helt fel.

onsdag 18 december 2013

Lagen om alltings jävlighet.

I måndags bokade jag tid för en besiktning av grunden på huset vi tänkt köpa. "HURRA!!!!" tänkte jag när herr Besiktningsman hade en tid redan idag, att inte behöva vänta över jul och nyår är ganska perfekt.
På måndagseftermiddagen ringde herr Mäklare till min sambo och förklarade ursäktande att fru Hustant minsann hade varit jättenoga och SKOTTAT FÖR ingången till krypgrunden. Med jord. Som nu är frusen. Sambomannen och mäklaren kom överens om att en stark man behövdes. Denne starke man är min sambo så idag ska han försöka skotta bort den frusna jorden. Funkar det så funkar det, annars blir väntan betydligt längre än över julhelgerna.

Jag bytte skift på jobbet så att jag också kan vara med. Vad tror ni händer? Jo, personen som ska jobba dagskift ringer och sjukanmäler sig, en timme före beräknad ankomst. Alltså nu på morgonen. Man kan ju inte rå för att man blir sjuk men jag kände blodtrycket höjas en aning. Typiskt. Som tur var kunde vår enda vikarie ta skiftet så nu sitter jag och väntar på honom medans jag njuter av en lugn morgon, den första på länge.

Vår lille son har lärt sig att klättra ur spjälsängen. En alldeles förträfflig kunskap, om ni frågar honom. Vansinne, om ni frågar mig. Vi var ju tvungna att revidera vårt beslut om stor säng för några veckor sedan, den pyttiga mannen vaknade nämligen vid 04.30 varje morgon och var enormt förtjust över att kunna kliva ur sängen och väcka övriga familjen, alldeles själv. Vi gick omkring som zombies, allihopa.
Nu verkar det inte bättre än att vi får vänja oss vid att vara vakna vid den tiden. Jag gråter inombords men vetskapen om att barn blir större och då sover lite längre håller mig levande. Skräckhistorier om ungar som föds och förblir extremt morgonpigga hela livet undanbedes. Släck inte mitt hopp.

Ser ni, jag är lite positiv trots allt.

Graviditets-update.
Jag är nu i vecka 23, 22+4, och mår väl okej. Hjärtljud, blodtryck och annat var bara bra vid förra kontrollen och den lilla bebisen i magen verkar växa som den ska. Den sparkar nu så att det står härliga till och på utsidan ser det ut som att jag har en extremt orolig mage.

Mitt enda bekymmer när det gäller just graviditeten är jobbiga kramper i magen, liknande dem jag fått de gånger barnmorskan försökt göra en hinnsvepning på mig i slutet av graviditeten. Vaknar på nätterna av att det gör helvetes ont längst upp i magen, plågsamt. Annars är väl allt som vanligt mest, något tjockare än genomsnitts-jag men det är ju då inget som helst konstigt med det.
Jag googlar om k-vitamin, avnavling, vidöppen bjudning och såna intressanta saker. Tillmatning, amning... hade nästan trott att googles årliga lista skulle se helt annorlunda ut, så mycket googlar jag, men tydligtvis finns det fler än jag som letar och de letar helt andra saker. Eller sidor, för den delen. Varför googlar man aftonbladet? Är det inte lättare att skriva i adressfältet?

Nåväl. Jag har väl kommit till slutsatsen att desto mer man vet, desto fler frågor har man. Att vara källkritisk på internet är inte det lättaste, mycket som från början ser ut att vara seriösta studier visar sig i slutändan vara någons personliga åsikter. Det är svårt att  sålla. Jag tycker lite synd om dagens sjukvårdspersonal som kanske ibland, mot bättre vetande, måste ta hänsyn till att någon läst något på internet och avsäger sig (eller kräver) en viss sorts vård på grund av detta. Förstår ni vad jag menar? Självklart är det bra att man kan få information men man måste nog någonstans ha i bakhuvudet att den informationen måste kompletteras, speciellt när det gäller sjuk- och förlossningsvård.

Jag ska i alla fall inte bemöda mig med att byta barnmorska. Kommer i stället att ta kontakt med förlossningen och fråga det jag behöver fråga om. Efter min senaste förlossning litar jag på att de är kapabla att svara på mina funderingar. Jag vet inte om jag har nämnt det men även denna födsel kommer att ske i ett annat landsting. Av förklarliga skäl kanske, den andra blev ju en helt annan upplevelse tack vare personalen i Västerbotten.


Nu tar jag en till kopp kaffe och inväntar vikarien. 

måndag 16 december 2013

Tidsfördriv

Sitter i barnens lekrum nere i källaren och försöker hålla dem nöjda tills det är dags att börja med middagslagningen. Lättare sagt än gjort men än så länge går det okej.

Bilden föreställer årets Lucia i vårt hus. Hon lussar gärna varje dag och lucialinnet är numera nattlinne. Hon ser ut som en gammeldags mentalpatient när hon kommer glidandes i sina tofflor om morgnarna.

lördag 14 december 2013

Hipster

Klockan är 21.10. Jag har precis lagt mig och hoppas på snar insomning och en hel natts sömn. Hippt. Jag kan nog vara den tristaste människan i världen.

fredag 13 december 2013

Jag har insett!

Nu har jag äntligen kommit till insikt.

Min enda, stora chans att bli lite tätare (i plånboken alltså, inte någon annanstans) finns i lotter. Sannolikheten att jag vinner en större summa, 100000 eller över, är extremt liten. Däremot så är den betydligt större än att jag ska hitta mycket pengar på gatan.
Så nu har jag bestämt mig för att köpa två lotter per vecka. Troligtvis lär jag inte vinna men chansen finns ju ändå...
Pengar kan inte köpa lycka, blablabla, men det behöver jag inte. Jag är redan lycklig. Det skulle bara vara skönt att kunna vara lite slarvig med slantarna någon gång.



torsdag 12 december 2013

MVC, husvärdering och andra ytterst spännande saker.

Igår var mäklaren förbi och värderade vårt hus. Det ser bra ut. Hoppas bara att folk är köpsugna efter jul och nyår. Ett hus där framåt vårkanten sitter väl aldrig fel?

Nu på morgonen åker jag direkt från jobbet till MVC och barnmorskebesök. Jag känner mig väl inte speciellt upprymd över att åka dit, för det första är det bara de trista rutinkontrollerna (jo, jag vet, superbra för att kolla så att allt står rätt till yadda yadda) och för det andra så har jag slarvat med järntabletterna och vill kunna fortsätta förneka att jag behöver de illamåendeframkallande, magstörande rödlila pillren.
Barnmorskan på MVC är inte samma som den jag hade de andra två graviditeterna och jag upplever att jag saknar min förra. Man ska kanske inte jämföra men kunskaps- och erfarenhetsmässigt hade min förra betydligt mer att tillföra. Att höra "jag vet inte riktigt" på var och varannan fråga gör att det känns smått onödigt att ens fråga något.
Men kontrollerna lär väl utföras så som de ska och jag har ändå bestämt mig för att ringa en förlossningsbarnmorska i ett senare skede för att försöka få lite klarhet i vissa saker. Så jag nöjer mig kanske med det, om jag nu inte får ett ryck och provar byta.

I morgon är det lucia och jag har inte planerat något luciafika eller luciatåg för barnen. Det kanske gör mig till en sämre människa, vad vet jag, men mina barn verkar inte speciellt "gå i tåg"- benägna hur som helst. Går den ena bakom den andra knuffar bakomvarande genast omkull den som går framför och intar ledarposition. Detta upprepas tills dess att någon gör illa sig eller tills jag avbryter spektaklet, ett vrålande luciatåg klarar sig nog både vi och far/morföräldrar bra utan. Kanske nästa år. Eller året därpå, vi får se. Tids nog får de nog äta lussekatter och tåga fram med ljus i hår.

måndag 9 december 2013

Hallonbåtar

Visst är de snygga, mina två små lintottar?!
Fast hade de varit mer morgonpigga hade jag definitivt adopterat bort dem på momangen. Kanske.

Muntergök

Jag har varit gladare, och piggare. En unge vaknade vid 04. Den andra 06. Båda är nu trötta och griniga, med en timme kvar till lunch ska vi nu gå ner i lekrummet och försöka underhålla varandra så gott det går. Mörkt och svalt gör att barnen sover bättre.. Jo men visst. Undrar hur det skulle se ut om det var ljust och varmt?!

fredag 6 december 2013

Den där känslan..

..när man vaknar efter en hysterisk skräckfilmsmardröm (innehöll både hotell, pensionärer, gömma sig under sängen och människor som knuffas ner i blöt betong) och sedan inser att man inte kan somna om för det finns inga vapen att ta till UTIFALL ATT. Det är då man accepterar att vara vaken resten av natten och skrämma upp sig själv ännu mer med sina egna tankar.
Mardrömmar är inte en av mina favoriter när det kommer till gravidåkommor. Dock en verklig sådan.
Saknar att ha sambopappans sällskap extra mycket just nu.

torsdag 5 december 2013

Nu ska det kontrolleras.

Idag ska Minna på kontroll. BVC ska försäkra sig om att hon verkligen fyllt tre år och kan alla saker en treåring bör kunna för att godkännas i deras papper.
Jag är lite orolig över att de ska säga att hon minsann nog fyllt fyra.

Skämt åsido, jag tycker faktiskt att det är ganska kul och intressant att åka dit någon gång nu och då för att uppmärksamma allt som barnet faktiskt lärt sig och kan. Man tänker ju inte precis på det när man är hemmavid, det blir något naturligt som bara händer, det där med kommunikationsförmågan och allt det fysiska.
Jag har läst skräckhistorier om folk med övernitiska bvc-sköterskor men "vår" är då allt annat än nitisk. Hon är som en liten pepparkaksgumma, supergullig.

Jag blev faktiskt sur över artikeln jag delade igår. Inte just över samsovningsdelen, men den där tvåtimmars-rekommendationen för nyförlösta. Hur har de tänkt sig att det ska gå till, egentligen? Ska en undersköterska stå och glo på barnet de första två timmarna medans det ligger på mammans eller pappans bröst? Ska de peta föräldern i sidan med en lång pinne om man råkar slumra till? Jag vet inte jag, men de första två timmarna är man som mor ganska upptagen med både det ena och det andra- efterbördsskede, ev. ihoplappning, dusch, få på sig kläderna utan att bloda ner sig helt, pinkkontroll, ringa samtal till nära och kära, klämma i sig lite mat- och så uppe i varv av alla endorfiner och hormoner som koppen fylls av. Jag har aldrig hört talas om en kvinna som somnar på sekunden efter att ha klämt ut en unge. När allt det där är färdigt däremot, och nu kan jag bara tala av egen erfarenhet, kan det hända att man slocknar och sover djupa snarksömnen. Speciellt om man, som jag, levt med grava sömnproblem under sista veckorna av graviditeten. För egen del hade jag sinnesnärvaro nog att lägga ifrån mig babyn i den lilla plastlådan, något som tydligen inte uppskattades av sköterskorna då de faktiskt, utan att jag märkte det, var inne och plockade upp babyn, tilläggsmatade honom samt drog på honom ett extra lager kläder. Efteråt undrade de varför han låg i lådan. Att jag sov så djupt att jag inte märkte att någon var inne i rummet och tog min baby tycker jag är ett alldeles utmärkt svar på den frågan.

Hemma har jag somnat med baby på magen, ammandes, sittandes- ja nästan ståendes ibland men då sover man som mamma inte lika djupt. Man märker varje liten handrörelse och vaknar av en knappnål som faller. Men vilken normal människa skulle vakna av att lilla bebis slutar andas? PSD händer även om barnet sover i sin egen säng, skrämmande nog. Även vid ett sånt tillfälle skuldbelägger föräldrarna sig själva. Man borde ha märkt det. Men vissa saker här i livet kan vi inte hindra, hemska saker händer.
Mammor går ut med barnvagnen, blir påkörda, bebis dör. Hände här för inte så länge sedan. Bör vi sluta gå ut med barnvagnen?

onsdag 4 december 2013

Ytterligare en sak man inte bör.

http://www.expressen.se/halsa/nya-bud-sov-inte-med-spadbarnet/

Kanske ska avskärma ungen helt från omvärlden så minskar risken ännu mer? Låt den sova i en skrubb?
Eller avråd från att åka bil med barn för risken finns ju att man krockar?

tisdag 3 december 2013

Stor

Uppspelt

Jag är nog den som är mest exalterad inför Minnas födelsedag. Synd bara att hon vaknar före skam, jag har inte en chans att väcka henne med paket på sängen om jag inte vill kliva upp vid 4.
Nu är det precis 3 år sedan vi åkte till förlossningen. 3 dygn senare åkte vi hem med en pytteliten Minna, den finaste flickan vi någonsin sett <3

måndag 2 december 2013

Den stora Tröttheten.

Ibland blir jag bara så less på allt. Less på att vara morsa, på att ha hus, på att traggla mig igenom dagarna och göra samma saker som jag gjorde dagen innan. Välling, barnskötning, städning, tvättning... oftast kommer denna stora trötthet under schemavecka 1, vår jobbigaste arbetsvecka. Vi hinner ses en timme på eftermiddagen, sen ska någon av oss iväg och jobba natt. Dagen efter har den andra personen dagskiftet. Det rullar på hela veckan, utom en dag då vi är lediga under dagtid. Att vi jobbat helgen före, den ena dag den andra natt, gör knappast saken bättre. Men nu är måndagen avklarad i alla fall, nattskiftet hägrar för min del och i efterhand brukar man inse att veckan försvunnit som en blixt. Just nu däremot, när vi är mitt i den, känns den avgrundslång..

Till helgen har vi barnen hos farmor och farfar lördag-söndag, då ska huset storstädas och julpyntas och förhoppningsvis får vi lite tid över till att äta något gott och se en film eller kanske bara sova.

Lilla Minna har idag blivit erbjuden 15-timmarsplats på en förskola några kilometer ifrån där vi bor. Den tänker jag tacka ja till, är ju närmre än 3 mil t&r som det var till den andra förskolan vi fick som förslag. Jag är medveten om att vi är extremt lyckligt lottade som inte "behöver" förskola trots att vi båda jobbar heltid men nu känns det verkligen som att det vore bra både för oss och lilla fröken att få lite tid ifrån varandra då och då.

Nu blir det 20 minuters taktikvila innan jobbet.

En liten uppföljning!

Min klump i halsen.
Den är nu borta! Alla prover visade att jag mådde bra och själva sköldkörtelförstoringen var bara en reaktion på dunderförkylningen jag dragit på mig. Jag saknar den inte, varken klumpen eller förkylningen.

Det var väl egentligen bara det jag hade att följa upp. Lite trist men ändå bra att jag inte har fler åkommor att fundera över.

Efter diverse gravid-krämpor så som illamående och jättetrötthet har jag nu hittat tillbaka till min form (ganska rund) och mår i princip som en prinsessa. Visst mår jag illa men inte tillnärmelsevis lika illa som tidigare vilket jag ju är tacksam över. Illamående är inte min grej, jag tycker så synd om mig själv att jag nästan lägger mig ner och ger upp.
Mer än hälften av de 280 dagarna har gått men mina graviditeter tenderar att hålla i sig lite längre så vi säger väl att det är ungefär 150 dagar kvar nu, jag hyser inga som helst förhoppningar på att föda på utsatt datum. Willes 2-årskalas den 16e lär gå av stapeln utan en liten bebis närvarande, det är dock tveksamt om jag kommer att kunna vistas i köket då magen lär dominera och ta plats. Synd.... då måste sambopappan sköta fikastöket... synd.

På onsdag blir Minna-ärtan hela 3 år. Älsko-tjorvungen. Hon är nog den envisaste, finaste treåring jag känner. Fortfarande obeskrivligt avogt inställd till att ta på sig kläder, prinsesskläder går bra men andra är det mer kinkigt med, och fortfarande besviken över hur jobbigt det är med naturliga behov så som att kissa. Att gå på toaletten är slöseri med tid, tycker Minna. Det stjäl av de roligare sakerna i livet, därför har hon satt i system att vänta in i det sista innan hon går på dass.
Hon är en stor flicka, längd- och viktmässigt närmar hon sig nog en normal 4-åring, men i huvudet är hon bara tre. Ibland glömmer jag bort mig och tror att hon är äldre än vad hon är.
Tänk att det är tre år sedan jag satt med magen i vädret och var bitter över att ungen aldrig ville komma ut. Det skulle räcka med ett barn, sa jag, för graviditeter var inget för mig. Nu sitter jag här och väntar mitt tredje barn.

Jag har alltså varit gravid delar av 2010, 2011, 2012 och 2013, samt kommer att vara det de första 4 månaderna av 2014. Fem i rad, inte illa av någon som tycker att det är sisådär att vara på tjocken. Men det är ju barnen jag vill åt, och ska sanningen fram så är det inte så hemskt ändå. Jag har nog blivit vuxen, någonstans efter vägen.

söndag 1 december 2013

Ingen startsträcka.

Här är fullt upp från sekunden barnen slår upp sin små blå på morgonen. Byta blöja, morgonpink, göra upp eld, hämta tidning. Slå på kaffet, fixa välling, mata katten. Avstyra syskonbråk, servera välling. Skynda att skumma igenom nyheterna innan flaskorna tömts. Precis nu har barnen kastrullkonsert i vardagsrummet. Två låtar på repertoaren, old Macdonald och Lilla snigel.

Sen när visas förresten julkalendern 8.45?! Är det kanske helgtider? Mina barn gör ingen skillnad på veckodagarna, här vaknas det kring 06 oavsett, att det är kallt och vinter och mörkt och helg skiter de högaktningsfullt i. Så att ändra programtider på helgerna är inte populärt, det ruckar deras världsbild. Och min lugn-tid.