onsdag 29 december 2010

I bilder ser vi året



Bakis på nyårsdagen- vem har inte varit där?



Som ni alla säkert vet så var jag på tjocken i princip hela året. Frukt var det enda jag var sugen på, kunde äta hur mycket som helst, när som helst.




Framåt vårkanten åkte hela familjen utom Malte till Gällivare. Denna bilden är från Stora Sjöfallet, vi var de enda som var där den dagen. Det var kallt och duggregnade. Vi hittade en stig som var bortglömd, den gick rakt uppåt. Självklart gick vi upp. Hade vi inte hittat en alternativ väg ner hade vi suttit där uppe än.




Jag fick en ny cykel. Eller fick och fick, jag köpte en ny cykel. Halva. Resten slantade sambon upp. Mitt mål var att cykla 50 mil under sommaren, det blev kanske 10 på sin höjd. Det blir till att cykla ikapp nästa sommar med andra ord.





Den 4/12 föddes lilla Minna, en vecka efter beräknat datum. Hon var inte alls gigantisk som jag föreställt mig, tvärtom. En liten skit, en HUNGRIG skit. Vi håller fortfarande på att acklimatisera oss, det är väldigt ovant att ha en bebis i huset. Hon styr och ställer lite som hon vill, trots sin ringa ålder.


Det har varit ett ganska händelsefattigt år, för lite träning och för mycket soffnötning, inget vin och ett begränsat antal cigaretter. Festinbjudningarna har lyst med sin frånvaro men lika glad har jag varit för det.

Jag har inga större önskningar inför nästa år, den stora förhoppningen är väl att vi lyckas få till någon sorts ordnad vardag, vi tre. Det ska nog fixa sig.





lördag 25 december 2010

Har tänkt lite på... ..

..alla dessa människor som har statusuppdateringar som lyder ungefär "Stress, stress, stress" eller "dygnet har för få timmar, man hinner inte med någonting"- hur lyckas de finna tid att sitta på fejjan? De måste ju prioritera åt helvete snett.

"Nä, jag hann inte laga middag/städa/hälsa på X/vadsomhelst .. men jag hann kommentera sjuttioelva inlägg och nitton bilder och skriva tretton statusuppdateringar. Plus spela lite Farmville. Jag är överbonde nu".

Lite fascinerande faktiskt. Roligt också.
Jag påstår inte att folk ska stressa ihjäl sig för att hinna allt. Jag påstår bara att det är underligt att det finns tid för vissa saker men inte för andra.


Jag utmanar ödet och vågar mig på att berätta att Minna sover och har så gjort i flera timmar. Hon fick en hejdundrande dos ersättning när hon inte blev nöjd efter två tuttar och enormt mycket sugande, efter det slocknade hon i något som liknade mjölkchock och hon ligger som sagt utslagen ännu.
Har hunnit fixa lite nere i källaren, hade som tänkt få lämna soffan nattetid och i stället sova i sängen. Ska bara ta ner lite blöjor och grejs så vi kan byta där nere också, sedan är vi redo för införandet av någon sorts rutin.

Åh, vi har ju förresten varit ute på första barnvagnspromenaden, jag, Minna och hunden. Endast 19- tänkte jag, då är det bäst att passa på! Hunden var skraj för barnvagnen, Minna sov och jag svor över guppigt plogade vägar. Mest nöjd var jag över att jag fick barnvagnen ned- och uppför utetrappan utan att välta eller tappa den. Applåder till mig!

Är det normalt?

Är det normalt att inte ha någon matlust när man ammar?

Så fort jag äter något får jag ont i magen, riktig jäkla magknip.

Ett lyxproblem egentligen, inskrivningsvikten förväntas vara nådd inom en vecka ungefär, men det känns lite upp och ned bara.



Tur att det ligger en massa frukt och skräpar (i fruktfat alltså inte här och där) i vårt hus. Då och då tar jag mig en frukt. Nog äter jag mat också, sambon fixar ju och lagar, men det smakar inte något. Vi ska ut och äta med familjen F ikväll, barn, farbröder, mammor och pappor, och det enda jag kan tänka på är att jag kommer att börja må illa när jag ser all mat. Julbordet igår var hur fint som helst, fast det enda jag fick i mig var en potatis, fyra köttbullar, en bit skinka och en halv macka. Det är inte likt mig, julafton brukar vara en dag då jag går upp minst två kilo.

Inte en endaste chokladbit var jag sugen på heller.

Idag har jag ätit ett äpple och att nu trycka i mig frukost känns som en omöjlig uppgift trots att fröken F sover.



Ursäkta. Jag ljög. Hon sov. Nu är hon vaken.

torsdag 23 december 2010

Sen glömde jag..

Att önska alla en GOD JUL! När jag skriver nästa inlägg lär julen vara over and done with så jag passar på nu.

Hoppas ni får en trevlig och mysig julafton utan allt för mycket stress.

En fantastisk kvalité

Jag är dålig på många sätt och vis, till och med katastrofal på vissa grejor. Att baka till exempel, eller hantera stress. Man kan säga att jag tar mig vatten över huvudet många gånger när jag tror att jag fixar något jag normalt sett inte brukar fixa- det slutar oftast inte bra. Det är dock inget jag lider och grämer mig över- snarare tvärtom. Jag ser mina bra sidor också.

Den mest enastående egenskap jag har kommer väl till pass med lilla Minna i huset, nämligen egenskapen att jag är fantastisk på att fungera väldigt lång tid utan att äta. Mitt blodsocker håller sig på en okej nivå trots missade, uppskjutna och bortglömda måltider- det är något jag uppskattar för tillfället.


Jag har fått sova några timmar nu och har i nuläget inga planer på att använda babyn som spisbränsle så ni kan lägga ner luren, ni som stått i telefonkö hos soc sen ni läste föregående inlägg.

Dagens....



Längta: Lite humanare temperatur. Bara lite.


Sysslor: Känns ofantligt tunga att tänka på just nu.


Telefonsamtal: Inte var det ett samtal till fjärran land i alla fall. Slog en pling till sambon i sovrummet och informerade om att han hade två minuter på sig att komma upp annars skulle ungen åka i kaminen. Han lyssnade.


Samtalsämne: Inget. Är sur så orkar inte med att konversera och hålla på.

onsdag 22 december 2010

...inte kasta sten i glashus!

"Jag blir ALDRIG sjuk!" har varit en stående replik från min sida när folk beklagat sig över sina sjukdomar. Stolt har jag basunerat ut att mitt immunförsvar är synnerligen effektivt, sedan har jag tittat lite nedlåtande på den stackars sjuka personen och försökt se medlidande ut.
Jag har verkligen fått tillbaka för gammal ost, kan man väl säga, fast jag tror att det uttrycket är lite föråldrat. Gamla uttryck borde återinföras. "Dra på trissor", "å det grövsta" och liknande.

Idag känner jag mig piggare och har dammtorkat. Samtidigt blev jag irriterad för när man slarvar med dammtorkningen ser det tio gånger värre ut än om man inte hade utfört arbetet alls. Enligt mig borde det inte vara så, det borde se hälften så taskigt ut som innan man torkade. Synd att allt inte är som jag vill att det ska vara.

Jag ska faktiskt på JOBBMÖTE idag så jag känner mig lite stressad. Kan ju inte se ut som jag gör nu, med hår som står åt alla håll och kanter, fnasiga läppar och nånting som är på väg att bilda en finne mitt mellan ögonen. Läge för en snabbrenovering.

tisdag 21 december 2010

Börjar om från början, va...

Nu har jag fått en superdunderkur penicillin mot den elaka urinvägsinfektionen. Jejj! När jag blivit frisk ska vi börja om från början igen, från scratch. Har inte riktigt kunnat njuta av dessa första två veckor, om man säger så.

Idag har jag bara legat i soffan. Matat, sovit, matat. Väntar nu på att fröken ska vakna för att äta sin lunch.
Kul förresten, att hon spydde på sin pappa i morse. Han tyckte inte att det var lika kul.

måndag 20 december 2010

Som om jag inte redan misstänkte det..

...karusellen slutar aldrig att snurra.
Nästan 39 graders feber och sköterskan trodde att jag hade en UVI som gått upp till njurarna. Akuten nästa.

Men jag ska inte klaga, det finns de som har det värre.

Eller, jo fan jag ska klaga. Just nu ger jag blanka fan i de som har det värre och tycker synd om mig själv. Sådetså.

Vi ger oss av.

Alldeles strax ska det HÄLSAS PÅ. Grannen Iris. Vi drar inte så långa turer men man måste ju börja någonstans.

Inatt var Minna gratis så hade någon bebissugen själv ringt och bett att få henne hade jag inte varit svår att övertala. Vid 4-snåret övervägde jag en Blocketannons men hejdade mig i sista stund.
Barnet har fått för sig att natt är dag och tvärtom- hur gör man för att ändra på det? Har försökt att väcka henne på dagen när hon sover men det är lönlöst. Nåväl, hä årrn sä.


Julklappar- ingen inköpt än så länge. Ute i god tid som vanligt, tjosan hejsan. Julklappen till mig själv som jag brukar köpa varje år, den får vänta ett tag. Tills jag känner mig nog smal, vilket lär dröja.

Någon som har en aning om när man kan börja styrketräna? Barnmorskan på BB sa att situps var förbjuden frukt men hur funkar det med allting annat? Konditionsträning måste ju vara okej men jag funderar lite över vikter och maskiner, många av dem tränar ju magen "på köpet" om ni förstår vad jag menar.

söndag 19 december 2010

Jag smiter

Smiter iväg då och då. Senaste utflykten- Barnens Hus för att införskaffa andra flaskor. Jå tjena. När jag kom fram såg jag att mitt VISA-kort (mycket produktplacering nu) saknades. Låg kvar hemma i sambons plånbok så klart. Blev några svordomar men vafan ska man göra. Raka vägen hem igen utan flaskjäklar. Får åka in imorrn igen.

Nu ska jag på dagens andra eskapad- affären tvärs över gatan. Där ska jag handla ungefär lika roliga saker- amningskupor och snus.
Spännande liv det här. Nästan så att man saknar att vara gravid, då kom jag mig i alla fall ut.

Övrig info: Väntar besök, det ska ätas pizza och sånt. Eller, besöket och sambon ska äta skräpmat. Själv köper jag mig nåt lite nyttigare, man måste ju tänka på figuren. Figuren som för övrigt är ett minne blott. För tillfället.

lördag 18 december 2010

Omslag.

Jag har ätit och vilat och helt plötsligt känns livet liiiiite mer uthärdligt. Gode myche faktiskt, som jag brukar säga. Nu väntar jag på avgrundsvrålet från vaggan, signalen om att det är dags att sätta sig i soffan och mata det bottenlösa odjuret.


Hon skulle nästan passa att bo i en grotta och äta allt som passerar, vore hon inte så fruktansvärt snygg.
Eller, har ni sett "SvampBob Fyrkant"-filmen? Monstret som har en godis på tungan som lockbete? Minna skulle passa att vara ett sådant.




Jag hittade ingen bild på monstret men vill passa på att rekommendera filmen. Den är skitkul.


Min älskade sambo har åkt för att handla. Jag måste bara påpeka att han har varit otroligt fantastisk de senaste två veckorna- ett stort stöd när jag helst av allt bara längtat efter att få lägga mig ner och dö. Utan honom hade det inte funkat, det är då ett som är säkert.
Han lagar mat och diskar och fejar och vaggar Minna till sömns, han tvättar och skottar och rastar hunden, han gör egentligen allt utom att mata bebisen (fast till och med det gör han ju, kvällsmålet= ersättning) och det är jag oerhört tacksam över.
För att nu vara lite blödig.

Helt ärligt




Jag är härjad. Spyless på att mata, mata, mata. Har världens sårigaste högra bröstvårta, det gör ont. Pumpen kostade 600 spänn och den suger. Inte suger som i "suger ur mjölken bra" utan SUCKS. Helvetesguförbannat.



Tur att ungen är ganska söt när hon inte är hungrig.


Synd bara att hon är hungrig 90% av sin vakna tid.


Så, när blir det härligt med bebisar? För helt ärligt talat, det här är inte speciellt kul.

fredag 17 december 2010

Smaken är som baken








Detta är ROSTBOLLEN. Den finns att beskåda i en rondell i Luleå om man önskar att se .. ja, en rostig boll. Skräp, med andra ord. Jag är inte riktigt säker men jag har för mig att jag hört att detta konstverk kostade hundratusentals kronor, vilket får mig att kräkas litegrann. Jag hade kunnat knåpa ihop ett snyggare alster för bara 50000. Typ en jättestor sprattelgubbe.

Hade jag kört den där grävmaskinen eller vad det nu är hade jag undrat hur långt en sådan boll egentligen kan rulla och råkat slinta lite med skopan.

Något annat

Jag må vara nära att förvandlas till en sunkmorsa efter knappt två veckor in the business men jag kan fortfarande tänka på andra saker än bajs och rapar.

Varför saltar de inte bröden lite extra, där på brödfabriken? Nu måste man ju använda extrasaltat bregott och eftersom jag är tjock kan jag inte äta det utan får nöja mig med Lätta, på sin höjd. Detta i sin tur innebär att jag måste salta mina mackor för att bli tillfredsställd. Det tycker jag är skitjobbigt för vi har en stor saltburk som det alltid kommer för mycket ur och jag är för snål för att investera i saltmojänger som funkar som de ska. Salt är billigt minsann men snygga och funktionella saltmojänger, de kostar skjortan.

Lite knasigt av AMF-pension va, att be folk skicka ett meddelande som kommer fram om 20 år? Jomen, tänk att få ett sms av sin döde make, typ... det tycker jag låter ganska makabert. Fast det finns det ju mycket här i världen som är.

I en veckas tid ska jag nu vara "veckans blogg" hos Malla. Det innebär att jag flitigt ska svara på kommentarer och skriva fyndiga inlägg. Hur nu det ska gå till, men jag ska verkligen göra mitt bästa. Vem vet, kanske sömnbrist och oregelbundna (om ens existerande) måltider gör hjärnan rapp&rask?

torsdag 16 december 2010

Julsånger och bajsblöjor.

Insåg fakta; det är snart jul. Inga julklappar köpta, julpynt= två stjärnor, julstämningen är alltså ungefär noll. Meeeen jag vet å andra sidan vilken dag det är idag, det är torsdag. Inte alldeles lätt att hålla reda på dagarna när den ena är den andra lik. Mata, mata, bära, mata, byta blöja, fan hon har bajsat IGEN.. urk.

Jag för noggrann statistik över bajsblöjebyten, jag ligger typ 10 före sambon som är lite osäker på hur man rengör ordentligt i alla veck och vrår och skrymslen. Han är otroligt duktig dock och lär sig fort.
Vi sjunger egenkomponerade barnvisor för fröken när hon ska sova. Med det menar jag att melodierna är gamla välkända slagdängor men orden är lite so and so. Det gör ingenting, försöker jag att intala mig själv, för bebisar är inte så petnoga med att alla ord ska hamna rätt.


Ja, nu, vad skriver man om när allt som händer är bebisrelaterat? Bara för att jag tycker att min unge är världens intressantaste gör inte alla andra det och jag ska försöka erbjuda annat än bara bebisprat.
En fascinerande upptäckt 1: ömma bröstvårtor gör satans ont.
En fascinerande upptäckt 2: dagarna går fortare än någonsin. Man hinner knappt upp så ska man i säng igen. Blir det bättre sen?
..och så nummer 3: att passa tider och planera är något som tillhör det förflutna. För tillfället, i alla fall.

tisdag 14 december 2010

She´s back!

..å de är så uttahelvete kallt att jag inte vågar mig ut. Bebis sover efter ett redigt mål mat, herrejösses, hur mycket kan en bebis sova egentligen? Känns som att jag borde aktivera henne på något sätt. Bio, teater, konsert? Tråkigt att ligga och snarka 90% av dagen.






Förlossningsberättelser är inget för mig. Ni kan få en sammanfattning i stället.

Fredag kväll- räknar värkar och tittar på klockan. Intalar mig själv att jag inbillar mig. Ringer förlossningen när det är 6-7 minuter mellan, bara för att varna för inkommande bred last inom en snar framtid. Får komma in direkt.

Bricanyl, sömnpiller och patienthotell till fredag morgon. Skickas på shoppingrunda med 4 minuter mellan värkarna. Behöver jag säga att jag inte var speciellt sugen på shopping?
15.00 Barnmorskan Ingela har bråttom och tar hål på hinnorna, då kommer det igång med besked. Slänger lustgasen åt helvete, "den här är ju TOTALT JÄVLA VÄRDELÖS!", hinner inte med eftersom värkarna kommer så tätt.
Ap-högt blodtryck, måste ta EDA pga. risken för hjärnblödning. Gubben sticker fel. När han väl stuckit rätt blir allt bättre. Trodde jag, ja. Värksvag, måste få dropp. Ungen ligger med ansiktet uppåt och på sniskan, samt har en fostersvulst the size of Sydamerika, typ.
Skriker åt dumma Ingela som gör illas. Vill hem. Oroar mig för att pinka på madrassen ("VET NI hur SVÅRT det är att tvätta en madrass?!", kanske bästa kommentaren förutom "Å nej, vi missar ju Så mycket bättre och ikväll är det Plura!")

Ut kom ungen till sist, 19.14. Självklart snyggast i världen trots att håret saknades. Hon har börjat få hår nu.

Det där med spinalhuvudvärken är ju ganska uttjatat nu men kan påpeka att jag börjar bli redigt irriterad på att de skickade hem mig. Har nästan inga minnen från förra veckan och det känns ganska obehagligt.


Bilden ovan är från när jag precis fått bedövningen. Jag var då snäll och bjöd bort min smörgås till herr Fredriksson. Man känner inte riktigt för att äta när man ligger och brölar.

fredag 10 december 2010

Och årets nobelpris i medicin går till..

..han som uppfann Frukt & Fiber. Motivering; Gör skitande till ett nöje.

Men för att vara seriös,
jag har mått skit och det är fortfarande inte bra. Googla "spinalhuvudvärk". Tänk migrän gånger tio i snart en hel vecka.
Tror ni jag är nå less? (...och ledsen. Jag vill ju få besök och hälsa på och visa bebis och allt som man ska göra).
Hoppas att ni har tålamod tills jag blir frisk. Känner mig som en stor skit som inte har hört av mig till folk och de få som har träffat mig har fått stå ut med en zombie. Plus att jag stinker röv och död ekorre. Och sur mjölk.

Det är jag nöjd med trots allt, att mjölken runnit till. Med den här huvudvärken och allt som har blivit. Visst låter det töntigt, klaga över huvudvärk? Fast det är som sagt ingen vanlig huvudvärk.

Gu va självisk jag är. Ärtan Minna är världens snällaste men precis som far sin när det gäller mat. När hungern infinner sig ska käket serveras på direkten annars blir det gråt och skrik och tandagnisslan (fast hon har inga tänder). Hon vaknar med ett illvrål och undrar vart fan matfabriken tog vägen, var är morsan när hon behövs? Latar sig i soffan så klart, jävla slökärring.

onsdag 8 december 2010

Ärtan Fredriksson




En snabbis bara- TACK FÖR ALLA GRATTISAR! Jag är inte riktigt i form att svara på alla fina kommentarer riktigt ännu, men om några dygn borde jag vara fit for fight igen. Fröken Minna Fredriksson (aka Ärtan)kom till världen lördagen den 4/12 klockan 19.14. Berättar lite mer detaljerat senare men som ni kan se nedan är hon inte det minsta lik en cykel.




Nyfödd Minna och nyöverkörd jag. Blåa läppar och svullet ansikte kanske är nya flugan för i vinter?


Inte det minsta lik en cykel, alltså. Skönt det.

Som sagt mår lite risigt men borde vara tillbaka till helgen. Orkar inte ringa till folk men folk är välkomna att ringa till mig :)

fredag 3 december 2010

Räknar... väntar...

Jag ropar inte "hej" för bäcken är ganska bred och det tar ett tag att hoppa över den men jag kan i alla fall säga att jag tror att jag hoppar relativt snart :P

Fast jag kan lika gärna fega ur så tro inget nu.

Händelsefattig dag

Det körde inte ens förbi en brandbil igår så jag tänkte spara er besväret att läsa en massa tråk, därför blev det inget inlägg igår. Bebisen klamrar sig fortfarande fast, tror att hon håller i för kung och fosterland, så någon sådan har vi inte sett skymten av. Har jag sagt att jag längtar?!

Var hos barnmorskan igår, inget nytt under solen där. Bra hjärtljud på fröken Fredriksson, SF samma som förra veckan, fint blodtryck på mig.
Sköna kommentaren; "Om du mot förmodan inte blivit förlöst nästa torsdag... eller ja, det kan ju mycket väl hända att du INTE har blivit det, det vet man aldrig, men du får i alla fall en tid då". Suuuuuuck.

onsdag 1 december 2010

Jag hörde en brandbil

Jag hörde en brandbil. Då gick jag till fönstret och SÅG en brandbil susa förbi. Två gubbar i den, hann jag räkna till. Den ena höll på att ta på sig handskarna.
Sen ringde det i sambons telefon, det var hans mamma som undrade om vi var hemma för det hade inträffat en olycka i närheten. Vi var hemma.
Brandbilar är spännande saker.

Idag ploppar det nog inte ut någon bebis, nu vet alla det. Jag ska på biblioteket, gå en sväng med sambo och hundar på stan, fika och sedan åka till sambons föräldrar för att lämna lite grejer. Det är ganska skönt att ha en sambo hemma titt som tätt, han sköter sig verkligen. Igår städade han hela huset, sen åkte han på jobbet. Hundarna var hos hundvakt så jag hade fridens liljor hela kvällen.

tisdag 30 november 2010

Tomtar förr om åren



Är ganska nyfiken på hur 2010 års tomte ser ut.
Dödade precis en spindel så nu sitter jag och väntar på regnet.

Vad tror ni händer?

Åkte till badhuset för att basta igår. När jag kom in såg jag misstänkt många små handdukar och det låg en massa barnjox överallt. Satte mig i bastun.
Efter fem minuter bröt helvetet lös. Jojjomänn, nog hade det varit babysim och så klart ska det torkas bebiskroppar i bastun där jag sitter.

Bebisar jävlat överallt utom här.
Någon tyckte att det såg så "mysigt" ut med min mage. Mysigt MY ASS!

Nu får bebisen dessutom leva med att L. kommer att vara besviken på henne en mycket lång tid då hon inte behagade att komma ut på det gissade datumet.

Sorry förresten om jag inte kommenterar hos er men jag är så sjukt jävla less på allt att jag inte tar mig för något alls.

måndag 29 november 2010

Det kommer inte att hända

Tänkte börja med att säga att INGENTING funkar för att få igång förlossningen. Har druckit mig igenom tre askar hallonbladsthé, en flaska ricinolja, gått på långa promenader, sprungit i trappor, terroriserat sambon när han mest av allt vill sova och inte känner för att mysa med en flodhäst... det funkar inte. Ut kommer bebisen när den vill.

..och inte vill den det idag, däremot har jag fått mysiga symptom på magsjuka. Varit vaken mer än halva natten med riktiga jävla kramper i övre delen av magen, känns som magknip ungefär, eller tarmvred. Så helvetes ont. RISIG i kistan också, om det nu är någon som undrar. Men att det skulle bli en bebis av det, det har jag svårt att tro. Det gör bara vridaomimagenhelvetesjävlagråtont. INTE på "rätt" sätt.

söndag 28 november 2010

Making money

Idag tjänar jag pengar och stannar hemma från stans "skyltsöndag". Hade kunnat åka dit och köpa en marsipangris som skulle ha fått symbolisera hur jag ser ut och känner mig men i stället sitter jag hemma och äter godis i lugn och ro.

Jag tror att jag kände av foglossning för första gången igår.
Glömde att delge den viktiga informationen att barnmorskan trodde att ungen var fixerad. Trodde.

Har sovit som en prinsessa i två nätter och jo, nog njuter jag av det men det får mig liksom att känna som om barnafödandet är miiiiiiles away. En kompis tror att det blir i morgon (den 29:e) och visst hade det varit nåt. Helgpass på förlossningen har jag räknat bort.

Det blir mycket bebisprat nu, mest på grund av att jag är less och det enda jag gör är att känna efter. Minsta lilla kan vara tecken.
Igår var klockan 13.33 och det var -13 grader ute när jag satte mig i bilen. "Det är nog ett tecken", tänkte jag. Det var det INTE.

fredag 26 november 2010

Lite mer skit

Hos barnmorskan idag fick jag ett oönskat "OJ!" när hon mätte magen. För två veckor sedan; 34 cm cirka. Idag; 38 fakking (citerar den där Misha i Robinson) centimeter!
Sedan sa hon att det inte spelade någon roll. Nähä, nej. Min misstanke om att världens största bebis kommer att födas fram av just mig verkar inte så långsökt nu va?

Nu måste jag googla.

Får man vara sur?

Får man vara sur på någon som inte är född än? För det är jag. Eller jag har varit det i alla fall, inatt. Hela natten har ungen bökat och stökat och jävlats utan att visa minsta lilla intresse av att komma ut. Nädå. Lite om-möblering bara, så att hon ska trivas bättre antar jag. Hon verkar inte ha några större problem med att flytta om där inne så antingen har jag världens rymligaste mage eller en inte så stor bebis. Tror mest på det första alternativet.

Men allvarligt, jag är genuint BITTER över att inget händer. Skitförbannad. Så arg att jag precis meddelade sambon att vill han ha fler barn, ja då får han minsann skaffa dem med någon annan för gravid, det tänker jag aldrig vara igen. Jag trodde faktiskt att rosa fluffmolnen gravidhärliga lyckokänslan skulle infinna sig NÅGON GÅNG under dessa nio (vi säger väl tio) månader men ICKET. Svart på vitt- att vara gravid är fan det tristaste jag någonsin har varit med om. Jämsmed att vänta på flyget i två dygn.

onsdag 24 november 2010

Namnfunderingar

I början var jag så säker på namn men nu är jag, som jag tidigare dryftat, inte alls så säker.

Emmeli
Meja, Maya
Minna
Isabel

Det är väl något av dessa som är mest på tapeten. Kanske blir lätt när man väl får träffa personen i fråga?

För er information

Jag föder INTE barn.
Jag har bara inget att förtälja.

Kör en "flytande föda" för-och eftermiddag (vatten, saft, thé, kaffe- räknas det som "föda" ens?), känner inte för att äta. Eller jo, hade inte tackat nej till lite älgskav och potatis men det är det minsann ingen som lagar till mig. Sambon brukar göra det men eftersom han inte är någon tankeläsare och dessutom inte hemma så har han ingen aning om vad jag vill.

Brukar ni förresten ha såna dagar när ni är så där EXTRA KÄRA i era partners? Det brukar jag ha, idag är en sån dag. Vill bara pussa och krama och ligga nerbäddad i sängen hela dagen, kanske dricka en flaska vin (ja inte nu då för Ärtan är ju fortfarande en del av min kropp) och enbart ha det så jävla bra som det bara går.

Det är bra dagar, vi ska ha en sådan dag snart. Så snart det bara går.

tisdag 23 november 2010

Lite gladare

Jag känner mig lite gladare. Nya taktiken: förtränga att Ärtan ens ska komma ut. Ignorera stormagen som är gode i vägen och låtsas som ingenting.

Ingen uppmärksamhet, Ärtan, vad tycker du om det va?! Nä just det. Inte så roligt.

måndag 22 november 2010

Förresten!

Fick frågan om det var svårt för mig att knyta skorna nu.

Svaret är nej.

Jag trycker bara ner fötterna sen sträcker jag ut dem och låter karln som står på knä framför mig knyta. Ibland blir det för hårt då får han knyta om.
Lätt som en plätt!

Det finns så mycket...

.. jamen hörni, dags för lite allmänt klag va?

Länstrafiken i Norrbotten erbjuder alla män över 30 år att åka buss gratis under en period om de visar upp sin bilnyckel. Männen under 30 år då, och kvinnor? Varför får de inte åka gratis buss? De som inte har någon bil, hur kommer det sig att de måste betala? Sure, världen är inte rättvis men man kan ju försöka i alla fall. Det rör egentligen inte mig i ryggen eftersom jag aldrig åker buss, ändå kan jag inte låta bli att klaga på det.

Den där förbannade reklamen, är det Alvedon kanske, när hunden kommer med räddande tabletter till den sjuka pojken, finns det någon sämre reklam? Så jävla lam. Bredbandsbolagets TV-reklam är ungefär lika sämst. Jag blir arg när jag ser dem. I morse blev jag även irriterad över TV-shops dammsugarförsäljare, en manlig demonstratör och en kvinna som blev ÖVERLYCKLIG över hur BRA DAMMSUGAREN VAR! Herregud kvinna, du behöver lite skoj i tillvaron.


Jag har i alla fall varit ute på långpromenad, ändå bra gjort av en klump.

Seriöst

Jag håller på att dö av smärta. Fel sorts smärta. Tandvärk! 07.40 öppnar tidsbokningen hos tandläkaren, vet inte om jag klarar mig tills dess. Hoppas på, och misstänker, en simpel inflammation i tandköttet men det kan lika gärna vara världens megahål som behöver lagas för tusentals kronor. Så värt det dock, att ha tandvärk är I N T E en av mina favoritsysselsättningar om man säger så.

Fullmånen suger förresten, det enda som hände igår/inatt var att jag hade massor med sammandragningar och en speedad bebis i magen. Just nu är jag på relativt dåligt humör och ger fan i om ungen kommer ut eller inte, jag har på känn att det inte är speciellt härligt att föda barn och ha ont i käften samtidigt. Man kanske inte tänker på det just då men det vore nog inte så trevligt att efter förlossningen få tillbaka ontet i munnen och grina illa för det.

Helvetes skitröv-tänder. SÅ lindrigt med löständer, alltså! Får jag inte en akuttid idag lägger jag mig ner och väntar på liemannen.

söndag 21 november 2010

El bildo beviso

Det lilla knortet är fortfarande kvar i magen.



Det syns inte så mkt bakifrån förutom att min röv är gigantisk.




Vecka 38





Vecka 40





V 38 fast framifrån som ni ju kan se.






V 40, nersjunken as hell men fortfarande inte en enda pyttig känning om att den eventuellt kan vara på gång att trilla ut.
Har som tappat tron på den berömda fullmånen men ger den idag och i morgon, annars får den ju liksom ingen chans!




lördag 20 november 2010

Big bang

Efter the big 3-0 finns en till milstolpe. The big 4-0. Eller 39+o som man säger på sjukhusspråk. Denna dagen är här nu, enligt barnmorskan på rutinultraljudet. Enligt mig så har den passerat för länge, länge sedan. Ungefär en vecka sedan, typ.

Ingen som läser min blogg som håller på med riter och blodsoffer så här kring fullmåne? Offra en get för mig då i såna fall och håll låda litgrann, det kanske hjälper mig på traven. Fast jag vill inte se den döda geten sen, sånt gör mig bara ledsen.

Läste ni förresten i berömda Piteå-Tidningen om Lennart som hade spenderat hela sommaren och hösten med att bygga sitt eget lilla tomtetåg av en åkgräsklippare och vagn? Han hade planerat att glädja ungarna under julhandeln och skjutsa dem fram och tillbaka på gågatan, självklart skulle han vara utklädd till tomten. Fin tanke och bra initiativ, kan man ju tycka! Det tycker inte Piteå Kommun. De anser att 1. det är föbjudet att framföra motordrivna fordon på gågatan. 2. det skulle bli för trångt 3. synd för Lennart och ungarna men det går inte.

Visst är kommungubbar (och tanter för den delen) roliga, sympatiska och framförallt problemlösande människor? De ser alltid möjligheter i stället för problem och gör verkligen sitt bästa på att ta reda på hur saker och ting kan bli verklighet i stället för att rida på paragrafer. Eller så inte. De skiter fullständigt i att ta reda på alternativ och dömer ut folks idéer utan att ens blinka. Jävla glädjedödare. Varför inte försöka hitta någon sorts lösning, när nu någon för en gångs skull faktiskt tänker till och försöker göra nåt kul?

Ja, jag blev upprörd. Inte konstigt att folk inte vill engagera sig.

Inatt har lilla Ärtan varit lugn och fin och jag har sovit riktigt bra. Tror att det beror på allt godis jag tryckte i mig igår. Övriga sällskapet satt och sörplade vin, jag funderade faktiskt ärligt på att ta ett halvt glas men gjorde det inte. Det var, för att uttrycka mig korrekt, på "det berömda" håret dock. Jag är verkligen jättesugen på vin.

Säger välkommen att läsa till Nina :)

torsdag 18 november 2010

Bara lurendrejeri

Efter att ha intalat mig själv att "det går över" och "så här har jag haft förut" började jag faktiskt tro att Ärtan var på väg inatt. Sedan somnade jag och det gick över. Så roligt var det. På Ärtanfronten intet nytt, med andra ord.

Hemmafronten är lika tråkig den. Jag ska äta frukost.

onsdag 17 november 2010

...men det är ju LJUG!

SMHI ljuger så det knakar! -11 grader påstår de att det är i Piteå. Sist jag kollade bodde jag typ där. Sist jag kollade utetemperaturen låg den på -20, cirka. Det är inte ens nära. Har de ingen gubbe på kontoret som kan ringa och fråga hur kallt det egentligen är uppe i norr?

Hursomhelst, tur att man kan ta reda på saker och ting själv. Har vickat för alla persienner på övervåningen och eldar för kung och fosterland, jag vet inte om jag ens ids klä på mig idag! Nog för att det är skönt att vara ute när det är kallt men det är mindre skönt när man varken får på sig långkalsonger eller täckbyxor. Det förstör liksom hela grejen. Så jo, en innedag i soffan lär det nog bli.

Ärta-status: ingen bebis så långt ögat kan nå.

Hundstatus: Jodå, som vanligt. Jag hade svårt att somna eftersom jag var tvungen att kolla vovven titt som tätt men det är kanske inte så underligt. Fint att någon tycker som mig (kommentar på förra inlägget) angående det där med "bara" en hund. För även om jag kan irritera mig till döds på hundarna så är de ändå mina bebisar, om ni fattar vad jag menar.

Jagstatus: Soffläge just nu och inom en överskådlig framtid. Ska fördriva tiden med googling, bloggläsning samt surra ihjäl sambon genom att vilja diskutera saker han tycker är tråkiga. Typ bebisklänningar och sånt.

tisdag 16 november 2010

Min bebis

Min lilla hundbebis, that is. Stackars Harley fick ett krampanfall idag och det var riktigt läskigt. Jag trodde att han nosade i luften när han låg ner men fattade att något var fel när han inte reagerade då jag pratade med honom. Skrek på sambon, så klart, och försökte klappa och stryka och gosa så han inte skulle vara rädd. Lilla stora sötnöthunden kissade ner sig och var allmänt eländig i flera minuter innan det gick över, men han verkar må bra nu.

Kom på att han råkat äta upp kattens avmaskningstablett förutom sina egna så misstänker att det kan bero på det, hundar av collietyp (han är ju aussie) är tydligen extra känsliga för såna saker. Bara att hoppas att det var en sak som bara händer en gång, det var som sagt läskigt och även om det "bara" är en hund så vill man ju inte att den ska vara sjuk eller må dåligt.

Något roligt

www.pitea-tidningen.se - alltid underhållande. Elva personer i Norrbotten som VÄGRAR låta sig testas för klamydia kan komma att TVÅNGSHÄMTAS! Det tyckte jag var jätteroligt. Jag är dock inte så svår att roa.

Den 21/11 är det fullmåne och nu när jag slutat försöka pressa ut Ärtan hoppas jag på månens dragningskraft. Det verkar faktiskt som om, har jag märkt efter lite Googlande, fler barn föds vid eller strax före/efter fullmåne. Bara att hålla tummarna, om inte annat är det en bra "milstolpe". Jag behöver såna och att sätta sig ner och vänta till nästa besök på MVC känns lite väl långdraget. Det är ju tio dagar dit.


Jag vill köpa en liten frysbox, nyare modell som inte drar så mycket ström. Någon som har en till övers? (Fifarao vilken trist grej att köpa!). Då kanske det skulle kännas lite roligare att baka och laga mat och sånt, om man kunde trycka in något i frysen så det inte ligger och bli gammalt som nu. Ingenting ryms i vår pyttefrys och det är skitirriterande.

måndag 15 november 2010

Jag tror...

..enligt denna fina tickern på höger sida är det en vecka kvar till BF. Det är något jag satte lite på "måfå" eftersom jag inte fått nåt beräknat datum ännu. Enligt ultraljudstanten sist är BF den 24/11, dvs om nio dagar. Viiiiiilket betyder att Ärtan kan komma så sent som 7:e december. Jag ställer in mig på det men hoppas att Mallas nedräkning stämmer bättre!

Saker som inte funkar för att få ut en bebis som inte vill:
-städa
-dricka hallonbladsthé
-promenera
-locka ut den med en plinga
-resonera med den (försöka)
-vara kass i kistan
-vara go med sambon (fast han påstår att han tror att det ska funka bara man försöker tillräckligt;)
-vila

Nope, nope, nope. Jag kommer att få en jättebebis som redan hunnit få sina visdomständer och säger "hörru, morsan! Ge mig en hundring va!". Alla små söta bebiskläder får jag ge bort till någon annan och att brottas med problem som "kan du köpa ut till mig?" och "jag ska ta liiiiiiiiiiivet av mig!!!!" kommer att bli min vardag från och med dag 1.

Snälla bebis? ....

lördag 13 november 2010

Inbillar mig

Jag har varit ganska säker på att lilla Ärtan skulle komma tidigare pga sammandragningar och förvärkar och gudvetvad men nu börjar jag faktiskt tro att det blir ett decemberbarn. Jag har mått såååå bra de senaste dagarna, ja sen i måndags ungefär, och inte sett skymten av tecken på att förlossningen skulle vara nära. Någon sammandragning då och då men ingenting att skryta över egentligen.

Nu är mitt gissningsdatum här (natten mellan den 13:e och 14:e), jag kan redan nu säga att jag hade feeeeeetfel! Jag känner mig som vanligt förutom en jättestor mage på framsidan. Hon har lugnat ner sig rejält i magen och knuffar bara lite då och då med rumpan eller fötterna för att påminna om att hon faktiskt finns. Ibland trycker hon ner med skallen så att det ilar uttahelvete mellan benen, då får jag kramp i ljumskarna och ser ut som ett riktigt pucko. Det värsta är när jag får kramp i båda samtidigt för då viker sig benen och jag slår huvet i närmaste möbel, om någon sådan finns att tillgå.

Igår hos barnmorskan hade mitt blodtryck gått ner till det normala igen, bebis hjärtljud 140 slag/minut och huvudet lätt ruckbart. På rätt ställe i magen också, bör tilläggas! Magen har sjunkit från 36 cm till 34, jippi. Nästa besök är den 26/11, alltså BF enligt RUL men efter BF enligt senare ultraljud. Hoppas att jag slipper åka dit :P

Hundpromenad-time, hör hur de börjar böka på och knorra. Tur att det inte är så kallt för jag kan inte stänga jackan om jag har en tjocktröja under!

fredag 12 november 2010

Detta med personlig hygien

Började fundera så smått när jag läste Jennys inlägg och vet att många har eller har haft samma problem som jag (och snart hon också) lider av. Hårväxt.

Jag ska inte sticka under stol med att jag nuförtiden har väldigt håriga ben. MELLAN benen är läget tyvärr inte bättre, snarare värre. Nu har jag börjat undra hur i hela fridens dagar jag ska lösa detta innan det är dags för skruttan att bli allmänt beskådad. Att på måfå vifta lite med rakhyveln där nere, det har jag ju redan skrivit om. Dålig idé tror jag. Kommer heller aldrig att låta sambon försöka sig på projektet, det känns som en ännu värre idé. Han är lite tankspridd och rätt som det är kommer jag att stå där könlös.
Låter man det vara som det är?
Kommer barnmorskorna att skämta om det i fikarummet? "Alltså, såg ni hon i rum 2? Typ DJUNGEL mellan benen, jag trodde aldrig ungen skulle hitta ut!" ..eller "Jamen alltså det hade ju varit bättre med snitt, att färdas genom det där lurvet måste ha varit traumatiskt för den stackars bebisen! Och benen sen! HON lär inte behöva långkallingar i vinter!".

Man får väl tacka sin lyckliga stjärna för att man har byxor på sig i vardagliga livet, annars hade det blivit som med killars skägg, smulor och skräp och små tomtar som fastnar i lurvet.


Näni, nu är det dags för besök hos barnmorskan, sen lär det väl inte bli så extremt mycket annat uträttat idag.

torsdag 11 november 2010

Om man skulle våga sig på..

... det ligger en fin ploghög med snö över heeeela infarten. De är roligast att skotta för det är skitjobbigt. Jag är dock inte riktigt säker på att mitt tillstånd tillåter denna sortens aktiviteter, var ute på promenad med hundarna för ett tag sedan och höll i princip på att svimma av utmattning trots att jag inte spatserade i något hiskeligt tempo precis.

Nåja, jag hinner väl snöskottningsträna senare i vinter, när Ärta och hela baletten är utanför magen.


Jag känner på mig att det kommer att bli en alldeles otroligt tråkig dag idag. Inte precis den känsla man vill ha redan klockan åtta på morgonen....

onsdag 10 november 2010

Det här får jag tycka..

..och du får gärna tycka annorlunda!

Tror att aggro-hormonerna tagit över.


Tyck nummer ett. Om jag kommer in i en kiosk och ska köpa snus och killen i kassan står och surrar med en annan kund (som redan har betalat) om nå förbannade husvagnsplatser bör han omgående sluta upp med det och fråga vad jag vill ha. Ignorerar han mig fullständigt blir jag efter ungefär 20 sekunder sur som fan och stövlar ut därifrån.
Visst ska man väl få vara trevlig och prata med sina bekanta men om någon tror att jag snällt ska stå och vänta och tycka att hans lilla pratstund är något som han har rätt till medans min tid inte alls är så viktig, då har de fel.


Tyck nummer två. Det är ingen mening med att klaga och bli deprimerad över vintervädret i november. Jössesamalia, ska det börjas redan nu får ju folk gå och vara deprimerade till framåt slutet av mars nån gång. Gilla läget, man är väl medveten om vart man har bosatt sig? Fast nog får ju folk gå och vara bittra bäst de vill, bara jag slipper.


Tyck nummer tre. Det börjar bli Ärtandags. Typ igår hade varit ett bra datum.

måndag 8 november 2010

Nu har det hänt.

Dagen jag visste skulle komma så fort jag fick veta att jag var gravid är här.

Jag fes på min sambo.
Jaaa, det är sant. Han märkte ingenting, visserligen, men självklart började jag asgarva och vrålade " Jag FES på dig!". Skrattade så mycket att jag nästan fes igen. Lovade sedan både mig själv och honom att när denna graviditeten är över och gashalterna i magen återgår till de normala ska jag bli en o-fisande flickvän igen. O-fisande, o-slemproppspratande och o-bajsbekymrade flickvän.
Just nu är det mycket av allt ovanstående.
(Hmm... dålig i magen idag, kan det vara ett tecken? Undrar om det var en bit slempropp eller bara nåt annat slajmigt? Du? Varför vill du inte diskutera det med mig? Va? Äsch, jag går ut och fiser lite i stället).


Trodde ni att jag menade någon annan dag?
Det hade varit något, det.

Allt är ju relativt

Vecka 20, sisådär ungefär. "Jag är så tjooooock! MÅSTE ha gravidbyxor!!"

Nu, typ i vecka 39 dvs. 38+0 (kanske bild i morgon) "Äsch.. så tjock är jag ju inte..kunde ha varit värre.."


Jag ska vara brutalt ärlig och erkänna att vikten faktiskt har varit en stor grej för mig. Mardrömmen var ju 25 kilo fett som aldrig försvann. Så här på sluttampen kan jag konstatera ungefär 16 kilo + och enligt mig själv är det ett bra resultat. Jag är säker på att det kommer att försvinna fort. Mars, gissar jag på, då kommer jag att vara hyfsat smal igen. Då ska stackars frusna Malla få tillbaka sin vinterjacka ;)

Barnmorskebesök idag gick okej, lite googling kvar att göra innan jag fått svar på frågorna man alltid glömmer att fråga.
Yttre livmodermun nästan helt utplånad, inre yttepyttelite öppen. Hjässan neråt men INTE fixerad, vi håller tummarna för att flicksnärtan inte vänder sig igen. Blodtryck aningens högt, ska kollas igen på fredag men jag gissar att det beror på sömnbrist i kombination med ständig molvärk.

Håll tummarna för att det INTE blir en decemberbebis!!

En bra anledning att smala till sig.

Morgonens räddning;

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5769594

Men ÄNTLIGEN! Vem vill köpa sura hundraåriga skor, egentligen? Nu fattas det visserligen fortfarande en massa butiker här i stan (TopShop och Mango till exempel) men detta är ju en bra start.
För mina kära läsare från stan har jag en gåta.
Affären MG´s mode, direkt till höger när man kommer in i Småstaden- VEM handlar där, NÄR och VARFÖR?
Jag har aldrig någonsin sett någon gå in där. Å andra sidan har jag aldrig sett någon gå UT därifrån heller, portal till en annan dimension kanske?

Gråt och tandagnisslan

Jamen vafan, kan man göra annat än grina illa när man haft ont i över ett dygn och ingenting verkar hända annat än att jag fiser mer än en 120-kilos karl som precis hällt i sig 14 starköl och ätit en kebab med stark sås?

Jag har inte jätteont men precis tillräckligt för att det ska vara stört omöjligt att sova.
Jippi.

lördag 6 november 2010

Jag har alldeles för lite att göra, tydligen

Intresseklubben antecknar, del 2.







Yoggi-yoghurt är jättegod men jag hatar plastflärpen under skruvkorken som man måste dra upp.
Antingen går den sönder och man måste peta upp den med kniv- skitirriterande, eller så lyckas man dra lös den och stänker yoghurt på kläderna. Inte bra. Har därför mailat ARLA och föreslagit att de ska ha en plastgrej på utsidan av korken i stället som liksom förseglar den på det viset. Vi får se vad de har att säga.

fredag 5 november 2010

Fredagsnöje

Så som en del resonerar, så är min uppfattning om vad humor är.

Hör här (eller läs, mer korrekt);

Det är oansvarigt att vara ensam hemma med sitt barn och dricka ett glas vin. Tänk om något skulle hända!


Ja, tänk. Är det då även oansvarigt att
-köra bil med sitt barn, tänk om man krockar?
-gå ut och gå ensam med sitt barn, tänk om man halkar och slår sig medvetslös?
-bära sitt barn ned för trappen, tänk om man ramlar?
-ta en migräntablett som gör en till en olämplig förare- tänk om något skulle hända?

Att man tar ett glas vin då och då i sin ensamhet, vilket jag tror många gör när ungen har somnat och mannen är på jobbet, hemma hos sig själv, inte involverad i barnets liv osv. osv. har väl ingenting med ansvar att göra? ..och vadå, "händer något"? Får barnet andnöd- ring 112. Händer det något mindre allvarligt- ring taxi. Eller mor din. Eller knacka på hos grannen.

Folk fokuserar så mycket på "OM" i stället för att vara realister och se hur det egentligen är.

Meeeen som Martin i "Bullen" skulle ha sagt, det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet. Fast i det här fallet är det väl så men alla måste vi få tycka och tänka som vi vill.

torsdag 4 november 2010

Tjuvlyssnat

Snabbt bara, måste in och handla innan mitt planerade besök hos Malla.

Hört i väntrummet på sjukhuset.

(Sköterska remsar dokument i dokumentförstöraren).
Kille: Det låter som att de maler ner ben.
Tjej: Det är så de kommer att göra med mig om det inte funkar.
Tyst en stund.
Tjej: Fast.. jag har alltid föreställt mig att det är så där ett UFO låter. Weiii...weiii...weiii.
Kille: Mm.
Tjej: Weii...weiii...weiii... WEEEEIIII!
Kille: Är du säker på att vi är på rätt avdelning?

...
Okej då. Kille är min sambo och Tjej är jag. Vi var ensamma i väntrummet.

Kamin

Vaknade strax före ett inatt och undrade. Vad i hela fridens dagar var i o-ordning nu då? Svetten fullkomligt RANN och mitt hår var alldeles blött. "Klimakteriet" var min första tanke. Gick upp, drack en liter saft (jo, mycket törstig) och la mig på soffan. Somnade om. Vaknade och drack lite mer. Snusade. Somnade. Vaknade.

Har nu tagit två panodil, är öm i ljumskarna som tusan, tror att det eventuellt kan ha med bebis att göra, de ska ju som börja sjunka ner och VIDGA BÄCKENET så smått nu.

Min "att-göra" idag är rensa garderoberna uppe. Tur att det bara är två stycken och tur att jag har insett mina begränsningar, en planerad syssla per dag är mer än lagom. Ids jag göra någonting utöver det är det en bonus. Försöker faktiskt att ha en liten grej planerad varje dag, i morgon är det dags att städa och torka ur köksskåpen. Alla tusen.

Hörni, vad är er åsikt om MAJS på hemmagjord köttfärspizza? Själv är jag lite kluven. Majs smakar ju ganska sött och jag är en stor motståndare till att blanda sött och salt. Det passar sig inte, helt enkelt!

Nu dags att väcka sambon som ska vara duktig och jobba.

onsdag 3 november 2010

Vansinnig!

Vansinnig är en överdrift, det är det verkligen, men frustrerad, det är jag i alla fall!

Igår påstod "de som kan", dvs. sjukhuspersonalen, att min bebis låg med huvudet djupt nere i bäckenet och att hon var, i det närmaste, fixerad.
Så hur kommer det sig då att jag igårkväll med stor säkerhet kände hur hon vände på sig igen? De kan väl inte o-fixera sig själva? Enligt alla läkare och barnmorskor jag pratat med är det alldeles för trångt för att bebis ens ska lyckas vända på sig utan att det gör väldigt ont/känns extremt obehagligt för mig, de menar på att det i princip inte händer.

Antingen har jag ett rejält megabautabrett bäcken som ger bebis supermycket rörelsefrihet eller så är det något som är konstigt.
Jag vet att det är tjatigt och jag vet att jag inte borde stressa upp mig över såna saker men det vore faktiskt trevligt att ha en liten aning om HUR mitt barn ligger när jag ska trycka ut det. Jag har nog svårt att acceptera att jag inte vet vilken dag hon ska komma, kontrollfreaket nummer ett, jag, blir ganska uppe i varv över sådana saker som inte går att kontrollera överehuvudtaget.

Jag tror att jag ringer barnmorskan idag och surrar lite. Bara för att.
Är ni less på att läsa om hur en ofödd bebis ligger?

Då ska jag berätta en roligare sak.
Hälsade på en liv levande tvåveckors-bebbe igår, tror ni att jag blev liiiiiite avis? Så jäsingens liten och söt, har svårt att tro att min också kommer att vara så pyttig.
När jag åkte hem fick jag panik. Det ÄR alltså en sån där vi ska ha. HUR i hela världen ska jag klara av att ta hand om en sådan liten varelse?

tisdag 2 november 2010

En rolig liten bebis.

Min bebis har humor, men skönt är ju det!
Hon hade nämligen vänt sig OCH fixerat sig under natten, alltså under de sju timmar vi hann vara hemma innan vi åkte tillbaka.
Som tur var gjorde de ett nytt ultraljud för säkerhets skull, när de klämde och kände var de helt säkra på att hon fortfarande låg i säte. Äschning, tänkte jag, och fick panik när jag insåg att de skulle sätta en sån där plastgrej i handen. I HANDEN! Sätt den i röven, i armvecket eller vars fan ni vill, men INTE i handen! Det, och tandläkaren, är min stora skräck. Efter lite gråt, hyperventilering, panikångest (skrämde nog upp sambon rejält, tror att jag glömt att berätta hur jag blir när jag ställs inför två av mina värsta fobier), rullades en UL-apparat in och stickningen fick vänta. Jag slapp den ju helt i slutändan och åkte hem nöjd och belåten med att ha en så lydig bebis. Jag sa ju åt henne igår att vända på sig, vilket hon verkade lyssna på.

Så här i efterhand kan jag säga att jag är nästan säker på att jag hade försökt föda i säte om hon legat kvar och om måtten var bra. Jag är emot snitt- men enbart på mig själv! Vad andra gör bryr jag mig inte ett dugg om, har man en bra anledning att vilja snittas, då ska man göra det. Så det så.

Jag har sovit tills nu och ska fortsätta på den linjen ett tag till. Idag blir en o-produktiv dag.

Som i räserfart

Lite megasnabbt ska jag berätta varför jag egentligen är vaken nu. Jag kanske skulle ha varit det i alla fall men ... ja, skitsamma.

Besök hos barnmorskan igår, som skulle klämma och känna på magen som vanligt. "Vi gör ingen gynundersökning", sa hon. Sen klämde hon. Summa summarum, det blev en liten undersökning som visade att det börjat hända saker så smått där nere, samt att Ärtan vänt sig sen den 22 oktober och nu låg i- waiiiiit for it- säte.
No big deal.

Ska strax iväg till Sunderbyns specmödra för ett vändningsförsök, vi får se hur det går! Jag är ju väldigt skeptisk till att snittas men att föda första barnet i säte låter inte särskilt skönt. Fast nu ska jag inte ta ut bekymren i förskott, hon kan ju göra en kullerbytta i magen och stanna i rätt position, vi får se! Jag utgår ifrån det i alla fall, ingen idé att bekymra sig i förskott.

måndag 1 november 2010

November, be gone!

HA! Jag visste det! Det blev november månad till slut! Där ett tag misströstade jag verkligen, men nu kan jag snart ropa "Hej!", trots att bäcken är frusen.


Så till viktigare saker. Jag har nu begärt föräldrapenning, som det så vackert heter, och är därmed föräldraledig.

Ledig. Jag förknippar "ledig" med sovmorgon, tomma vinpavor (eller boxar beroende på hur sugen man var kvällen innan), bakisbad i kalla sjöar och allmän pralinätning i soffan.
Verkligheten ser dock inte riktigt ut så under denna "ledighet", vad jag har förstått. Det börjas redan. Tre minuter över fem vaknade jag och kunde inte somna om. Jag har rastat hundarna och uträttat små ärenden över internet, druckit kaffe och snusat lite. Eldat. Letat en liten gul lapp som sitter inne med information om vilken tid barnmorskebesöket idag äger rum, letat utan resultat kanske jag ska påpeka. Sambon är ytterst ansvarig när det kommer till lappar och papper så det är honom jag ska skälla på. Nu måste jag förnedra mig och ringa till vårdcentralen, de kommer att inse hur virrig och o-organiserad jag är och granska mig extra noga när bebis är född för att vara säkra på att jag inte tappar bort den eller liknande.
Tack för det herr Fredriksson!

Ja, och så var det den här grejen med jobbiga höggravidsaker då. Vet ni, det värsta är inte förvärkar eller sammandragningar eller bautamage.
Det som är ABSOLUT värst är att man aldrig vet vad som är på gång i magen. Skit-eller pissnödig? Ingen aning, det trycker på samma lika hela tiden. Springer på toa i tid och otid för att vara helt säker på att inte bajsa ner mig, 19 gånger av 20 är det falskt alarm.
"Ska du på toaletten IGEN?!" undrar sambon. "Jo, det kan eventuellt hända att jag kanske måste uträtta ett eller annat behov... å andra sidan kan det lika gärna vara så att ungen boxar mig i tarmarna men det är värt att kollas upp på rätt ställe om man säger så. Har jag otur är jag nödig."
"Du behöver ju inte torka dig varje gång". "JOHO! Det måste jag ju, för att se om det kommer bloooood. Kommer det blod ska ungen snart tryckas ut".
"Men det går ju så mycket dasspapper". "Ska du säga som slarvar bort viktiga dokument".

Det där med dasspappret var lite lögn, jag får använda hur mycket jag vill för vi delar på dasspappersutgifterna. Men det hade varit roligt om min sambo hade varit så snål :) Då hade jag skrattat ännu oftare än vad jag redan gör.

söndag 31 oktober 2010

Hjälp, då.

Från och med i morgon är jag officiellt föräldraledig. Jag har ångest för det är flera veckor kvar innan jag är beräknad att bli förälder "på riktigt", så vad fan ska jag hitta på?

När herrn i huset är borta och jobbar dagtid (vilket händer ibland) MÅSTE jag rasta hundarna två gånger. Det är skitjobbigt. Jag vaggar fram som en pingvin och tycker synd om mig själv heeeela promenaden. Min positiva attityd är som bortblåst på grund av andfåddhet, ont i magen och andra roliga på-slutet-krämpor. Inte kul med motion, alltså.

Någon kan väl komma och hälsa på, någon gång? Jag är inte så het på att köra bil, det är nämligen ytterst obekvämt.
Jag är medveten om att vi bor längst borti åssit men kom igen, det är LIKA LÅNGT för mig att åka till er som det är för er att åka till mig!
Någon som vill följa med på badhuset? Bada varmvattenbassäng (tis&tors kväll) med pensionärerna, basta och kanske raka benen? Inte mina ben, dem kan jag faktiskt (och ska, inom en väldigt snar framtid) raka själv.

Någon som vill ge bort en garderob? Helst inte världens fulaste men det går nog bra med den också. Det är en sak vi har väldigt dåligt av i detta huset- garderober.
Eller en byrå.
Eller nåt med korgar.
Bara någonting skulle vara fint. Då kan jag pyssla med det och vara strängt upptagen i säkert tre dagar.
Kanske vore idé att åka på reprisen? Vet inte om folk har en massa garderober och byråer som bara står och skräpar, det lät lite långsökt nu när jag tänker efter.

fredag 29 oktober 2010

Partyhattarna på

Blås i trumpeterna (vilka ni vill), dansa macarena, klappa händerna och fira- idag jobbar jag mitt sista skift! Från och med klockan 16.00 idag ska jag enbart ligga i soffan, pilla naveln (lite svårt men jag kan ju pilla där naveln en gång var) och äta praliner dag ut och dag in. Jag ska bli en första klassens lyxhustru. I några dagar eller veckor. Sen ska jag amma, byta bajsblöjor och lida av sömnbrist. I typ en miljon år. Det är det värt. Kanske.

Här på jobbet borde jag få något gjort för att visa att jag egentligen är oumbärlig och att mina kollegors liv kommer bli extremt mycket fattigare utan mig i närheten. Sagt och gjort. Vi ska gå och handla ost, det lär nog visa dem.

torsdag 28 oktober 2010

En blödig flodhäst

Bara att erkänna, hormonerna har tagit över. Det, i kombination med några timmars dötid, har resulterat i snor-rinnig, röd jättenäsa och lite små ångestattacker.

Vadå bebis?! En riktig, komma ut, vår alldeles egna? Det måste vara ett skämt.


Ååå.. bebis! En riktig, komma ut, vår alldeles egna! (Snor, snörvel). Fantastiskt.


Måste jag köpa fler pyttiga bebiskläder eller har jag tillräckligt? Är det något extremt viktigt som jag har glömt? Panik. (Snor, snörvel).
Hur lång tid kommer det att ta att bli smal igen? Tänk om jag aldrig blir smal igen? Tänk om huden på magen inte drar ihop sig nåt alls! Thank God för plastikkirurgi.

Omvänd psykologi suger

Funkar inte alls, hon verkar snarare trivas bättre med att jag inte försöker vålda ut henne med tankekraft. Håhåjaja, nu ger jag snart upp. Fast i morgon hade jag tänkt testa att locka ut henne med en pingla eller lite godis. Det måste man göra när ingen ser för annars tror folk att man blivit galen när man står och pinglar och håller en godis mellan benen.
Man kanske HAR blivit galen då?


On a different note så har jag möblerat om idag, sitter nu halvdöd och irriterar mig på att jag inte mäktar med att flytta taklampor, att jag inte har obegränsat med pengar och att en tant på TV vann 300000 på jättetrisslotten i morse. Det borde ha varit jag!
Jag ÄR missunnsam när bra saker händer människor som jag inte känner (riktigt ärligt? Ibland när det gäller såna jag känner också) för jag tycker verkligen att jag förtjänar en massa bra saker förutom dem jag redan har. Nog tycker jag att man ska få vara lite missunnsam och bitter ibland, det gäller bara att hålla det på en lagom nivå.


Sista arbetspasset i morgon, hörni! Ni anar inte hur skönt det känns, börjar inse nu att Ärtan Meya inte är så långt borta! Jo, för lite overkligt känns det allt fortfarande, jag har som vant mig vid att hon är där inne och bråkar och har sig så blotta tanken på att hon en dag inom en ganska snar framtid ska titta ut är överväldigande.


Dagens efterlysning;
När jag bodde i Tyskland läste jag en bok. Den hette "Den Bär..." nånting, nånting. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad den hette men det var ingen barnbok. Den var ganska udda och konstig, handlade om en björn som ni kanske förstår. En massa spöken och gastar och hans resor till en massa knäppa öar. Häxor tror jag också var med på ett hörn.
Jag har googlat och sökt och letat men det enda jag hittar är "Bear in the big blue house", det är alltså ett barnprogram och inte rätt. Nog för att jag har erfarenhet av det också, dagisbarnen i England älskade det programmet, men det är fel.
Någon som har NÅGON aning om vad jag kan tänkas mena för en bok? Vill gärna läsa den igen.

onsdag 27 oktober 2010

Dagens teknik

Dansa ut ungen.
Verkar inte ha fungerat för hon är fortfarande kvar, så även ontet. Ska köra lite omvänd psykologi i morgon, typ "kom INTE ut, jag VILL inte att du ska komma ut, ve och fasa, stanna där inne!". Har många knep på lager.


Jag har en väldigt viktig fundering, faktiskt.
Idag när jag körde in till stan hade jag sån satans värk i ryggslutet så jag tryckte igång sätesvärmaren... skööönt! Njöt för fulla muggar tills en hemsk tanke slog mig; Vad händer om vattnet skulle gå ordentligt och bara forsa ut? Blir det kortslutning, elektriska stolen, dödsfälla?! Stängde snabbt av den eventuella mördarmanicken och ringde till sambon. Han skrattade lite men började nog fundera själv. Någon som vet svaret på denna fråga? Har det hänt tidigare, gravid kvinna hittad död under mystiska omständigheter? Bäst att ta det säkra före det osäkra.

På tal om vattenavgång så håller jag tummarna för att det ska gå på jobbet, då får kollegorna sig en ny och förhoppningsvis bekvämare säng.

tisdag 26 oktober 2010

Jag provar allt.

Nästan allt.
Lånade en bok på biblioteket igår, i den boken kunde man läsa mycket om positiva tankar och psyke, mindfulness och sånt hokus-pokus. Men det kan väl inte skada?

Så, inatt när jag vaknade av att det gjorde jätteväldigt ont mitt inuti mig tänkte jag positivt. "Hej bebis", tänkte jag. "Vill du komma ut nu så får du väldigt gärna göra det, välkommen!". Hon kom inte ut. Jag fortsatte att tänka positivt, tog två panodil, gick ut på promenad med två missnöjda hundar (vadå gå ut klockan två på natten? Är matte jävlat it i ordning?! Skönhetssömnen förstörd! ...men okej jag bajsar väl då.) och vände och vred mig ett tag, orolig för att råka väcka sambon som sov så gott. Jag somnade till slut.


Idag- en okej dag. Lite dimmig på grund av sömnbristen men lyckades ändå följa med sambo och hundar till stranden för spring och bus. Kan ju tillägga att springet och buset inte sköttes av mig. Jag gick mest som en barbamama och skrek "Vänta på mig, gå med mig!", förgäves så klart för ingen, absolut ingen, orkar väl gå i snigelfart om man inte har ont eller är jättetjock.
Jag sov när vi kom hem.

söndag 24 oktober 2010

A dick is a dick is a...

Ni som varit duktiga och läst min blogg tidigare vet att jag haft problem med min telefon. Inte problem med att hitta den eller så, men tekniska problem. Den var inne på lagning tusen gånger, sedan fick jag reklamera den.
Nu har jag en telefon som är nyare än den gamla och jag är nöjd.

Hur som helst, ni kanske också kan dra er till minnes att det var krångel med att få en lånetelefon? En idiot till butikschef som ljög och sen blev sur när det visade sig att jag hade rätt? Det var i alla fall han som lämnade ut min nya telefon.
Ni kan aldrig gissa vad han hette.
Dick. SÅ jävla PASSANDE! Jag var två sekunder ifrån att börja asgarva och kissa ner mig inne i affären men jag lyckades behärska mig såpass att jag bara fnittrade lite lätt.

Det är det roligaste som hänt mig den senaste tiden.

Förtydliganden

Jag är inte stressad för att jag vill att bebis ska komma tidigare, jag är stressad för att jag har ont precis hela tiden och bara känner för att grina. Förvärkar varje dag i en månad är inget jag ser fram emot, precis. Nu har ju jag varit envis som synden och jobbar en vecka till men så här med facit i hand hade det nog varit bättre om jag fått vara ledig föregående vecka också. Tur att man har världens bästa sambo som lagar mat, jobbar extra skift och rastar hundar.
Läkaren jag träffade på specmödra i söndags förklarade att hon genom tidigare vikuppskattningar beräknade en viktökning på 300-350 g/ vecka för min Ärta, så om man går efter det kommer hon att bli ganska stor. Vid varje UL har jag fått datumet tillbakaflyttat så det verkar som att jag har en liten slutspurtare i magen :)
Meeeen som jag ser på andra kommentarer är ju viktuppskattningen inte något att bry sig om egentligen, så det ska vi bara glömma.

Nåja, nu ska vi vara glada över det lilla, vilostund strax och sol ute!

Det är så många saker jag skulle vilja passa på att göra under de lediga veckorna innan bebis kommer. Åka tåg och hälsa på Ärtans småkusiner långt nere i söder, göra färdigt lilla toan i källaren, tapetsera, tälta, åka på IKEA, köpa julklappar.. miljoner saker. Hoppas att jag hinner med att köpa alla julklappar i alla fall, det vore ju hemskt skönt.

Visst har jag blivit tråkig? Det kan jag inte hjälpa. Jag kunde ju alltid ljuga och säga "idag har jag hoppat bungyjump" eller "sprungit 6 km" eller något annat mer eller mindre intressant men jag har på känn att ni skulle ana att jag for med osanning. Jag säger som det är i stället; Jag äter och sover och klagar. Mitt liv i en liten ask just nu.

Tack förresten för alla pepp-kommentarer :)

lördag 23 oktober 2010

Nå, vet ni vad?

Jag är en tråkig människa som bara går och väntar på dagen B. Bebis alltså. Bebis, bebis, bebis, inget annat i mitt huvud för tillfället. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt men nu sitter jag här med lång näsa och fetstor mage och bara längtar efter en skrikig, bajsig och krävande unge. Vilka tvära kast.

Igår fick jag till min stora glädje bricanyl, smärtstillande och insomningstablett på spec-mödra. Detta resulterade i att jag fick sova ett par timmar inatt, ganska lugnt med sammandragningarna idag och faktiskt, tro det eller ej, så passade jag på att hets-göra saker jag inte orkat de senaste veckorna. Tvätta, vara ute med hundarna, hälsa på folk, vara ute lite mer med hundarna, promenera.. kanske dumt. Jag borde väl ha vilat men det var så SKÖNT att kunna röra på sig utan att vika sig dubbel av förvärks-smärtor och sammandragningar så jag kunde inte låta bli.

En herregud tjock unge kommer jag att få om jag går tiden ut. 2600 g cirka redan nu, med fem veckor kvar till BF ungefär... det betyder 5x300g, vilket är 1,5 kilo för er som inte är så haj på matte. 1,5+2,6= 4,1 stora, tunga kilon. NÄ säger jag åt det, inte en chans. Mellan den 13 och 14 november trycker jag ut Ärtan, vare sig hon vill eller inte. Typ.

Är nu enligt UL i vecka 35+3, alltså tre dagar längre gången än beräknat förra UL. Hon har en stor mage (mått 36+2) så hon brås på mammsen.

fredag 22 oktober 2010

Hej.

Nu är det fredag och helg. Jag jobbar nattskift heeela helgen lång, vilken lycka! På måndag har jag prick och precis en dag kvar att jobba innan jag blir en sån där föräldraledig människa, jäää! Fortfarande förvärkar, igårkväll blev det lite värre än vad det har varit men det är mer okej nu. Jag hade tänkt hålla mig borta från allt vad specmödra heter, åtminstonde i helgen sen får vi väl se hur läget är. Jag tror att det kommer att försvinna snart.


Igår var en riktigt rejäl skitdag men se på fan, den passerade den också! Alltid finns det något att vara glad över, att jag fick fina överraskningen av en kompis gav ju faktiskt dagen en liten guldig kant!
Får frukost/lunchen serverad idag- lyx :)

torsdag 21 oktober 2010

..och det vrids och det vänds och det suckas.

Jag skulle vilja att någon spelade in mig när jag "sover". För jag sover inte, jag jobbar på det. Natten har INTE varit bra, orsaken heter förvärkar. Tydligen något som man ska ha, men inte får man någon bebis av det. Nädå. Det är bara träning inför de riktiga värkarna. Lite "smaka på det här, vad tror du om det fast tusen gånger värre?", typ.

Förvärkar gör inte ONT, ONT, de gör mensvärkont. Mina försvinner tydligen inte om jag tar alvedon eller panodil så jag får vackert leva med dem. Det börjar på kvällen och fram till fyra slumrar jag bara lite lätt för att vakna till när det liksom ilar i magen och den blir hård som sten. Upp och promenera runt i huset lite (bara för att, det hjälper inte speciellt bra), för att sedan lägga mig igen och samma procedur upprepas en tio, femton gånger fram till runt fyratiden ungefär. Då somnar jag. Hade inte varit några problem om man inte hade haft livet att kliva upp till strax efter klockan 06.
Jag må låta konstig men jag längtar till riktiga värkar som ger resultat. Ska jag nu ändå ha ont är det lika bra att ha skitont direkt i stället för att gå i flera veckor och ha småont. Hur vet man egentligen vad som är skitont och småont? Det är ju så olika från person till person, vissa skulle påstå att mitt småont är skitont eftersom jag har en väldigt hög smärttröskel (formad av njurstensanfall och andra roligheter). Jag kan nog kallt räkna med att när blod och/eller vatten samlas i byxorna, då har det startat. För är det bara ontet kommer jag mest troligt att övertyga mig själv om att det är förvärkar, oavsett om jag håller på att svimma eller ej.


Precis nu ska jag dricka mitt kaffe, sedan promenera hundar. Begravning efter lunch idag, så att vila kan jag ju glömma.

onsdag 20 oktober 2010

I sanningens namn

Mina vänners bebisar ploppar ut, den ena efter den andra och själv står jag ensam kvar med magen i vädret. För att göra saken värre verkar det inte bättre än att vädret i magen börjat köra ihop sig, jag är fylld av beundran för min sambo som inte med ett ord nämnt att jag nog mest troligt är en läckande gasbomb som är på väg att brisera.
Själv hade jag garvat ihjäl mig åt honom hade han haft sådana bekymmer.

Jag känner mig inte speciellt sexy med andra ord men det är sånt man får leva med.

När vi ändå är inne på väder och vind kan jag ärligt säga att jag verkligen hoppas att det blir snö i morgon! Längtar efter kallt och vitt. Varje dag närmare vinter är en dag närmare Ärtan, det gillar jag.

tisdag 19 oktober 2010

Intressanta fakta

Lär känna mig lite bättre,

saker ni inte visste ni ville veta!

När jag var liten fastnade jag med tummen i en kaffepanna. Jag lekte med den i badkaret och den fastnade ordentligt. Ingen tid för påklädning fanns, med en överhängande tumamputeringsrisk var det bara att vira in ungen (mig) i ett badlakan och åka upp på akuten.
Mitt hår var kortklippt efter en hubba-bubbaincident och där, mitt i väntrummet, trodde ett annat akutfall att jag var en pojke.
Tack gode gud att jag inte var påklädd, tänkte nog jag då, och flashade hela härligheten. "Titta! Jag är ingen pojke!" Pappa skäms fortfarande när han drar sig till minnes denna händelse. Själv kan jag tycka att jag var ett ovanligt skärpt barn.


Så här i magsjuketider när var och varannan verkar drabbas kan jag meddela att jag, i vuxen ålder (eller, sedan jag var 11-12 ungefär) drabbats av magsjuka EN gång. Om den gången nu räknas, det var tre år sedan och jag kräktes två gånger innan jag blev frisk. I övrigt har jag inte varit sjuk alls, faktiskt. Inte ens en sketen förkylning. Lite trist när man vill ha uppmärksamhet.

Förut sov jag aldrig. Jag var hyperaktiv och det var ingen större höjdare, ska jag ta och tala om. Det slutade med sömntabletter (världens bästa uppfinning) och nu sover jag faktiskt ganska bra om ni frågar mig. Alltså, jag äter inte tabletter längre utan sover bra ändå.

Mina fötter är nästan lika breda som de är långa. Gympaskorna är mina bästa vänner.

Jag har världens tunnaste hår. Kommer nog att vara flintskallig innan jag fyllt 30.

Jag kommer nog att bli bitter och elak mot ungdomar när jag blir äldre. De har ju en massa roligt att se fram emot medans det enda jag ser i horisonten är ålderdom, död och elände. Jag har full förståelse för sura gamla tanter, det måste man ha om man själv ska bli en.

måndag 18 oktober 2010

Vart är världen på väg

..när sjukvårdspersonalen blir sjuk?

Fast det är väl människor också, de som alla andra. Ibland verkar det inte som det, bara.

Barnmorskan sjuk idag så jag får minsann vänta med mitt besök. Det spelar ingen större roll. Idag är en ontimagen-liggaisoffandag. Jag har aldrig kännt mig så ofrisk som jag gjort den senaste veckan, nästan så att jag börjar misstänka hypokondri. Har talat om för sambon att detta med att vara gravid inte var något för mig så nästa barn, om det nu blir ett sånt, får bli antingen hittebarn eller adoption.
Lindrigt med hittebarn men vad jag har förstått är det inte så många som lägger sina nyfödda i korgar utanför folks dörrar längre.

Två jobbveckor kvar innan hemmavistelsen börjar. Jag är redo, kan jag ta och tala om.

lördag 16 oktober 2010

Er önskan är min lag

Eller, jag skulle ha gjort det anyway.




Vill ni veta nåt sjukt?




Min mage har sjunkit ner! Kolla.



Vecka 30


Vecka 35.


Visst ser ni? ...och trots att det kanske ser ut som bristningar så NÄ, inga såna! Ytliga blodkärl, javisst, men inte EN ENDA bristning. Fast nu har jag väl ropat hej innan jag kommit över bäcken.
Tur att ni inte valde tvättkorgen för den är tom nu.

Hur som helst, det känns att bebis ligger med huvudet neråt. Hon trycker på, det ilar i livmodertappen och jag har, tro det eller ej, mensvärk till och från.
Jag hoppas att hon kommer snart. Sammandragningarna är inte så farliga, det värsta är ilen som kommer lite då och då. Plus en konstig krampaktig känsla i ljumskarna, jag faller nästan ihop. Tror att det har att göra med ligament och sånt där.

Om ni undrar så längtar jag tills hon behagar komma ut. Satte mig ner och skulle skriva förlossningsbrev men det kändes så otroligt fånigt så det slutade jag ut, jag har ju inga speciella önskemål egentligen förutom att klämma ut ungen utan att spricka från hål till hål om man nu ska vara grov i mun.
Jag tror att hon kommer snart.

Poll of the day

Tack för alla kommentarer på senaste inlägget. Som ni säkert förstår, börjar jag bli duktigt less på tjockislivet nu. "Det är inte länge kvar" är en klen tröst när en halvtimme till känns som en evighet.

Dagens undersökning, vad vill ni se?

1. En sprillans ny bild på den groteskt stora gravidmagen

2. En bild på vår överfulla tvättkorg. (Då måste jag skynda mig för det ska tvättas idag).

3. Inget.

fredag 15 oktober 2010

Jag är ledsen..

... men tyvärr, ingen särskild lust att skriva om någonting alls. Inte mycket att berätta heller, jag bara sover, är sur och irriterad och väntar på fröken Bebis. Jag mår skit, faktiskt. Risig i kistan, mår illa, trött hela tiden och som sagt, på riktigt uselt humör. Törstig. TJOCK! Jag äter hela tiden nu, vågar inte väga mig. Mycket kakor.

Något annat som var uselt i veckan var ju den där BB/Förlossningsinfon. Vi gick faktiskt dit men efter en timme kände jag att jag verkligen inte ville slösa bort mer av mitt liv på att titta på bilder av badkar, barnmorskor som pratar i telefon och entréer. Det fanns folk som satt och antecknade, jag undrar vad de skrev? "Badkar, ej bubbel- vanligt! Bada en stund, sen upp."? Filmen de visade var från stenåldern nån gång och de tjatade om bröl, krafter och en massa annat tjafs. Jag vill väl inte VETA OM att jag kommer att BRÖLA heller?! Fy farao så pinsamt. Nu måste jag tänka på att inte bröla också, somm om jag inte hade nog med intebajsanermig och intespricka.

Till råga på allt så har jag börjat tveka när det gäller namnet och tittar oavbrutet överallt för att se om jag hittar nåt som jag verkligen, verkligen känner är rätt. Svårt som fan.

måndag 11 oktober 2010

Mindre bra idéer.

Ni vet när man är halvt mellan sömn och vaken? Det är ju då man får sina mest briljanta idéer, eller, det tycker man i alla fall då. Igår när jag låg och vilade kom jag på en alldeles ypperlig plot till en bok/film. Jag blev eld och lågor och kunde inte vila längre, så bra var det!
Efter några timmar skulle jag berätta handlingen för min sambo. Det lät inte alls lika bra som det hade gjort i mitt huvud och slutade med att han tyckte att jag skulle hitta på något trevligt i stället för att stå och prata en massa goja.

Då hittade jag på att vi skulle åka in på Colorama och köpa tapeter och tapetklister så han får tapetsera klart någon gång. Jag är ungefär 97% säker på att han ångrar att han sa så där till mig.

Jag har egentligen inte tid att sitta här som ett fån, ska äta frukost och sen ge mig ut på äventyr. Jobb i eftermiddag och resten av veckan, har börjat nedräkningen till 1:a november nu! Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var ganska tungt att jobba men så länge jag orkar hålla mig sysselsatt ska jag verkligen försöka!

fredag 8 oktober 2010

Lite sammanfattning

Kanske väl tidigt att börja sammanfatta själva graviditeten redan i vecka 34, men det skiter jag i.

Sammanfattning, vecka 0-34. I siffror.

Trötta dagar; Kanske 1/10 av tiden. Eller njä, det var i överkant. 7 fulla dagar.

Tycka synd om dagar; Samma. Tycker synd om mig själv när jag är trött.

Antal spyor; 1. Kan ha varit snabb-magsjuka, är inte säker.

Så här många gånger har jag sagt "Ska vi inte prata om MIG nu" till min sambo; Typ 8. Alla igår.

Barnmorskebesök; Alldeles för många för min smak. Tusen.

Värden; Skitbra, nästan. Massa siffror, svårt att komma ihåg.

Kilon; 12 kilo plus hittills. Inget jag är speciellt orolig över, de kommer att försvinna fort.

Föräldrapenning; Ingen ännu, men från och med 1:a november bra med slantar trots ledighet.

SF-mått v 34 (33+0); 33. Över kurvan med en stor ökning den senaste veckan.


Sammanfattning utan siffror.

Jag har alltså inte mått illa eller haft någon foglossning att prata om. Jag har känt mig som vanligt förutom att magen har blivit större. Min kondition är sämst i världen, tydligen får man tillbaka den ganska snabbt efteråt. Det är jag glad över.
Vi tog reda på att Ärtan är en flicka. Det är jag också glad över. Jag har högvis med kläder åt henne och hon kommer troligtvis att måsta byta 5-8 gånger per dag för att hinna ha allt innan hon växer ur det.
Herr Sambo tvingas känna på magen i tid och otid och jag tror att han börjar bli ganska less på mitt tjat om hur jag vill att själva förlossningen ska gå till. Stackarn.

Ibland har jag varit arg på bebisen som tar så lång tid på sig men det verkar inte hjälpa ett dugg.

Tur att tiden fortfarande går fort, vissa påstår att den sniglar sig fram men det beror nog på att de sätter sig på sina arschlen och väntar.



Can we fix it? Yes, we can!

Tog tag i dagen med buller och bång. Ringde lönekontoret och förklarade vad som var fel. "Vad heter du då" frågade kvinnan, trots att jag presenterat mig innan. Efter ännu en presentation kom frågan "...och vad var problemet egentligen?".

HALLÅ! Talar jag för döva öron? Sluddrigt? Nåja, förklarade igen. Det är inte andras fel att de blev som de vart när de int vart som de skulle bli.
Slutade med att jag själv fick fylla i mina inkomstuppgifter beräknat på aktuell lön. Grattis! Vad vinner jag? Löneförhöjning och ändrad beskrivning av mina arbetsuppgifter borde vara på sin plats. Herregud, jag tror jag ska göra verklighet av mina planer att köpa ett par snygga glasögon utan styrka och ha dem på mig för att få en ny slags image. Lite så där kontors-chic.

Jag märker ju redan att jag kommer att balansera föräldrarollen med lätthet. Organiserad, kunnig och flexibel (med viss reservation för flexibel, men man lär ju få fixa just den biten) kommer jag att glida fram med min Blackberry och hyperstajlade unge.
Jag är som gjord för kontorskvinne-livet, vad fan håller jag på med egentligen?

torsdag 7 oktober 2010

Att anställa inkompetent personal

Jag är en person med väldigt starka åsikter om det mesta. I begreppet "det mesta" ingår även kompetensbedömning vid anställning av personal. Jag är själv gruppchef på mitt jobb och där ingår att intervjua människor vid nyanställning eller vikariat. Jag ser det som viktigt att personen jag väljer är kompetent och vet vad denne gör.

Så varför, säg mig varför, är inte detta något som alla tycker är viktigt? HUR kan man anställa en löneadministratör som är så totalt nollad när det gäller inkomstuppgifter för föräldrapenning att hon plitar ner uppgifter som inte är aktuella och inte har varit det på två år? Till och med jag förstår hur dessa uppgifter ska redovisas, jag hade fyllt i allt själv om det inte hade varit för att FK kräver att ansvarig löneadministratör ska göra det.

Jag blir less, trött och irriterad på människor som inte tar sig tid att lära sig hur saker och ting fungerar utan gör allt halvdant. Ordentligt ska det vara! Jag sköter mitt jobb och jag förväntar mig att andra sköter sitt. Fel kan alla göra men när det handlar om ren och skär lathet, eller om sådant man bara SKA kunna för att kunna kalla sig vad man nu kallar sig, ja då tycker jag faktiskt att jag har all rätt i världen att bli sur. Klaga!
Tog saken i egna händer och ringde försäkringskassan för att få mina misstankar att det hon skickat mig var fel bekräftade så nu behöver jag "bara" ringa till lönekontoret i morgon och reda ut den här soppan. Blanketterna har redan skickats 100 mil dit och sedan 100 mil tillbaka igen, jag har helt enkelt inte tid att sitta och vänta på att få tillbaka dem igen.

Att ägg finns är ju fan briljant

You kokar it, then you låter det kallna och sen kan you äta it när du känner för det. Vänta inte för länge bara, även ett hårdkokt ägg kan härskna!
Min sambo är fruktansvärt glad i ägg. Hur lindrigt är inte det? Koka ett på morgonen när han ligger och sover och han är ÖVERLYCKLIG när han vaknar. Som Homer med donuts, fast ägg är väl snäppet nyttigare gissar jag.


Humöret och formen är bättre idag, kroppen verkar ha återhämtat sig från simningen i tisdags. Kanske chockar den genom att upprepa proceduren nu i eftermiddag, vem vet. ELLER, så tar jag ut hundarna i dystert grått landskap, vi får se.

Ärtan-Fjärtan i magen har rivstartat dagen genom att trycka så hårt på min kisseblåsa att olyckan var nära. Jag satt och körde bil på väg hem från jobbet så det fanns inte så mycket att göra åt det annat än att hålla mig och skrika "Men lägg av! Det räcker! Jag pinkar ner mig JUUUU!". Att peta tillbaka hjälper inte ett dugg, då blir hon bara sur. Annars brukar jag faktiskt peta på ganska bra på flickebarnet, satt för mig själv igår och funderade på om det är något som kommer att märkas när hon är ute. Kommer barnmorskan att utbrista något i stil med "Det här barnet har ju pet-skador, bäst att ringa socialtjänsten med en gång!"? Hoppas inte. Jag har även daskat henne lite lätt på vad jag tror var rumpan (kan lika gärna ha varit skallen) då hon låg och putade med den så att det såg ut som om jag hade en handboll ovanför magen. Kunde bara inte låta bli, ju.

onsdag 6 oktober 2010

Något om allt

Väldigt intensiv vecka i veckan, det känns i kroppen men samtidigt är det härligt att jobba mycket, man hinner inte fundera på saker och ting och tiden går fort som bara den. Det är nästan så att jag är lite nervös, menar, nu är det inte länge kvar tills jag springer omkring hemma i flera veckor INNAN bebisen kommer- klockan lär gå i snigelfart.

Nu börjar jag känna mig totalt värdelös. Magen är gigantisk (positivt är dock att själva kroppen i övrigt inte blivit speciellt fet), tröttheten på väg tillbaka (börjat om med järntabletter igen, håller tummarna för att det hjälper) och så fort jag tränar eller så blir jag dödstrött dagen efter. Igår var jag till exempel och simmade, har inte mått speciellt bra idag. Men det har nog med andra saker att göra också, personliga saker.

Mormor dog natten mot måndag. Sorgligt för mig men för henne kändes det nog ganska skönt att få slippa ha ont. Det tar väl på krafterna också antar jag, för hur det än är blir man ju ändå ledsen när man förlorar någon som står en nära. "Hon fick ett långt liv" är ingen vidare tröst, om än det är sant.

Jag hoppas på en grå, regnig och blåsig dag imorgon, en hemma-städa-pyssla-dag. Det vore skönt faktiskt, känns som att jag inte varit hemma på jättelänge.

måndag 4 oktober 2010

Bebis

Vore bra om bebisflickan kunde komma snart så att jag fick något som skingrade tankarna lite. Fast man får ju inte vara självisk. Ett tag till ska hon bakas, och komma ut helfärdig och så där "nypafastinteförhårtfastänmanäralltbrasugen"-knubbig. Ska vi säga fyra veckor till, Ärto? Låter inte det som en bra överenskommelse?

Verkar bli en grå och blåsig dag idag, bäst att komma igång med något att göra innan jag växer fast i soffan.

För er som undrar; 04.54, cirka. Vaknade jag. Av att telefonen ringde.

söndag 3 oktober 2010

När sömnlösheten ändå hägrar.

Efter ett 24-timmars arbetspass är jag inte speciellt sugen på att ta tag i saker och ting här hemma men å andra sidan, om jag alltid väntade tills jag var sugen med att göra saker (städa, tvätta, diska, ha sex, vika tvätt, gå ut med hundarna) skulle det inte bli mycket gjort.
Därför planerar jag nu att inom en snar framtid, dvs. så snart jag skrivit klart, starta tvättmaskinen och börja fixa i kontoret/hundrummet/bebisskötrummet. Alltiett-rummet kan man väl säga. Jag är inte riktigt säker på hur jag vill ha saker och ting där inne så det är bara att sätta igång.

Jag känner ändå att jag inte kommer att sova särskilt mycket inatt så det är lika bra att göra något produktivt av tiden jag är vaken.

Köpte "MAMA gravid"-tidningen igår. Vad hela den där förbannade tidningen förmedlade var följande;
1. Det är skitjobbigt att vara gravid. ALLA får ALLA MÖJLIGA besvär.
2. Att föda gör SKITONT. Självaste Hin Håle skulle inte ha kunnat komma på en värre bestraffning till kvinnan om han så funderade tills hjärnan brakade ihop.
3. Är man gravid ska man unna sig kläder. Gravidjeans för 2500 spänn är man värd- minst.
Att man sedan mest troligt aldrig mer kan ha kläderna är väl skitsamma.

Tanken slog mig som en blixt från klar himmel. Det har blivit INNE att vara motvalls! Folk är så fruktansvärt spyless på puttenuttigulliplutti, allt är underbart, fina fisken, lätt som en plätt att det börjat luta alldeles för mycket åt andra hållet. Nu ska man plötsligt vara megabitter och cynisk och kräkas galla, är det någon som skulle råka nämna att något är bra, ja då är man helt sonika PRÄKTIG och ljuger.
Men, vadå, om det är inne att vara motvalls, då är det väl motvalls att vara nöjd? Kärringen mot strömmen liksom, som man brukar säga.

Här kommer då jag, som från min upphöjda piedestal aldrig missat en möjlighet att se ned på präktighetens grå massa, jag, som minsann skulle klaga på ALLT under min graviditet (foglossningar, illamående och halsbränna).. ja, här kommer jag och har nio månader som är totalt befriade från allt vad krämpor heter. Inte ens en liten förkylning har jag åkt på. Ska jag känna efter ordentligt så jo, jag har lite tandvärk på vänster sida nere men jag tror mer att det beror på popcornskal som har lirkat sig in under tandköttet än på att jag är gravid.
Vad vill folk att jag ska säga? Att hitta på saker för att verka intressant och förbannad har aldrig varit min grej och kommer nog aldrig att bli heller.

Ganska synd om mig som gick miste om chansen att vara bitter och tjurig, menar, det finns väl ändå ingen bättre tidpunkt än när man är gravid?

lördag 2 oktober 2010

Ändrade planer







Det blev stranden och 1½ timmes spring och godisletande i stället. Lika glada är vi så klart för det :)
Nu har jag fem minuters paus kvar innan städningen.. tufft liv.



Håll igång tills du brakar ihop.

Jag och hundarna ska på utflykt idag, vi passar på när hussen i huset jobbar.
Den här vägen går vi.





Då kommer vi hit,





och när vi kommer hem ser båda hundarna ut så här. Fast en är inte svart och brun och vit. Oftast.



Min teori är, att ju mer jag rör på mig- även om det nu går i snigelfart- desto bättre mår jag. Hittills inga problem med något blodtryck eller liknande och det ser jag som något som stödjer mitt resonemang. Så länge man tar det i sin egen takt är rörelse bättre än vila.
Att vila från stress och andra trista saker är ju en helt annan grej. Det började jag med redan innan jag blev på tjocken. Typ flera år innan.
Jag KAN vara den minst stressade människa jag känner.