fredag 10 februari 2012

Hade tänkt hinna.

Jag hade tänkt hinna lägga upp några före-bilder på köket, om nu någon skulle vara intresserad. Vi får väl se vad som blir men speciellt mycket helgbloggande kan jag inte lova. I eftermiddag kl. 16 stänger jag av telefonen för inkommande samtal, åter måndag morgon 08.00.
Jag orkar fan inte med att ständigt vara kontaktbar för kreti och pleti, det är väl ändå inte det som är meningen med livet?

Gravid-update.
Vecka 33 och jag känner mig ungefär som vanligt. Bara tjockare.
Har grävt fram lite bebisgrejer och lagt dem på lämpligt ställe, dvs. i en hög i källaren. Ska måla vaggan och hade behövt hjälp av någon sykunnig person att fixa stoppning till innersidorna, men jag tror mig veta vem jag ska fråga.
Själv har jag sönder symaskiner bara jag petar på dem så att fixa det mol allena vore rena katastrofen.

Min pappa säger...


Min pappa säger att vissa dörrar ska vara stängda. Det tycker inte jag.

torsdag 9 februari 2012

Så här ligger det till.

Jag har haft lite ont om tid och energi på senaste tiden,
därför har jag valt bort bloggen. Jag har funderat och spekulerat och dividerat ganska mycket- egentligen har jag väl inte kommit fram till så många bra lösningar på saker och ting men något måste ju ha hänt för nu känner jag att energin är på väg tillbaka.

En närstående har problem av olika slag och jag har vänt ut och in på mig själv för att hinna hjälpa, ringa samtal, vara med på möten.
Bilarna har gått sönder, den ena efter den andra.
Det har varit mycket på jobbet, anställningsintervjuer, planering och dittan och dattan. Utöver 40 timmars arbetsvecka.
Men tiden har gått fort i alla fall. Så fort att jag inte hunnit reflektera över att jag faktiskt är höggravid med bara 57 dagar kvar till beräknad födsel. Så fort att jag inte hunnit duscha vissa dagar utan stupat i säng, bara för att konstatera att sömnbesvären (givetvis pga. graviditeten, en ganska vanlig åkomma vad jag har förstått) återigen gör sig påminda. Huvudvärken, den fina hormonhuvudvärken, är självklart ett naturligt inslag i min vardag.

Jag är irriterad och ledsen över att jag inte känner mig som mig själv.
Men vet ni? Det kan jag leva med ett tag till. Sedan kan jag fokusera på barn, familj, träning, mig själv och hemma. Sist men inte minst- på de människor runt omkring som faktiskt betyder något för mig, av en eller annan anledning.
EN person, som jag inte ens känner så vidare värst bra eller har haft annat än sporadisk kontakt med, har hört av sig för att fråga hur jag mår. En enda, förutom familjen då. Det gjorde mig glad och fick mig faktiskt att börja se saker lite mer positivt.


Slutgrävt för denna gång.
Nu har jag börjat med ett projekt som verkar gå ganska enligt planerna. Jag har hets-städat ut en massa skräp ur mitt liv (närmare bestämt ur ett av sovrummen nere), plus att jag monterat ner några köksluckor som jag ska grundmåla senare i eftermiddag när sambon kommer hem från jobbet och kan ta hand om lilltjohalia. Hon är bra på mycket men någon vidare hjälpreda är hon inte trots att hon försöker så gott hon kan.
Jag börjar i alla fall med två luckor så jag får se hur det ser ut innan jag jobbar vidare. Rätt som det är måste vi köpa ett sprillans nytt kök för att jag har förstört det, men man kan ju inte annat än testa.

onsdag 8 februari 2012

Bara en rad...

...det KOMMER mera. Snart.