Dagen före.

Midsommar brukade vara julafton för mig. Årets bästa högtid, festkväll och allmänt bra, så där. Nu är min kropp värd åt en liten pyssling så midsommar blir ungefär som vilken annan fredag som helst, förutom att vi ska till Luleå där herrn i huset ska äta god mat och dricka goda drinkar. Själv ska jag bara vräka i mig av maten. Drinkarna, de får klara sig utan mig i år. Det kommer ju fler midsomrar.

Gick ut med hundarna i morse och återupptäckte hur roligt det kan vara att ta en tidig promenad med båda bestarna i koppel. De visade sig från sin bästa sida och gick så fint bredvid, då är det faktiskt kul. Annat är det när de får för sig att de är två sibiriska draghundar- ärligt talat- då brukar jag önska att jag aldrig någonsin skaffat hund.

Harley badade, Nikki badade nästan (inte tillräckligt varmt i vattnet för collie, tydligen) och jag var allmänt nöjd. Är nog fortfarande på bra humör efter gårdagens glada nyheter.

Alldeles strax ska jag dra med mig sambon in till stan, han har ärende på en affär full med burkar och flaskor och jag själv hade tänkt köpa ett par skor, en kofta och några hundra par strumpbyxor. Strumpbyxor är verkligen en förbrukningsvara, i alla fall för mig. Jag lyckas alltid hitta spikar, trästolar med stickor och andra riviga saker och självklart stryker jag benen så precis att strumpbyxorna går sönder. Antingen det eller så har jag ben likt rivjärn.

Jag ska faktiskt titta efter någon liten klänning till bebis också, hur ska man egentligen kunna hålla sig?

Det var ingen cykel.

Det var ingen cykel, inte heller en jättefis som syntes där i magen. En liten, liten, liten... flicka var det, ser man på! Hon vevade med armarna som om hon aldrig gjort annat, nu känns det som om jag faktiskt nästan kan förstå att det finns någon där inne.

Övrigt: Två armar, två ben, huvud och kropp. Ryggrad. Allt såg bra ut. Flyttad fem dagar, så hon kommer mest troligt efter lönen, den 26/11 är det beräknad födsel. (+/- några dagar... eller veckor, man vet ju aldrig).

Det var det, det!

En speleman..

Har ni läst om den där Alexander Rybak? Ni vet, norrmannen som vann stora musikslaktartävlingen förra året? Han har tydligen ett hemskt humör och när han blir skitsur måste han slå sönder något- en fiol, en hand eller nåt. Annars exploderar han.

Tycker inte ni också att det låter som något en treåring skulle göra? Typ "Näääääää!! De blev ikke som jeg VILLE!!!! Jeg vil ikke, jeg vil ikke, JEG VIL IKKE! Dumma, dumma dej."

Ett tips till unge herr Rybak; Sluta bete dig som en unge. Folk skrattar åt dig.

Uppdrag; präktig.

Den här stenen ska jag titta på idag, förhoppningsvis finns det väl andra saker att se också, på den lilla turen jag ska dra med hundar, sambo och Ärta på. Vi ska nämligen vara präktiga och besöka arkeologstigen i Jävre.


Det var cirka tusen år sedan jag var där så jag lär ju passa in i inredningen om man säger så.


Övriga fakta; Ont i skallen för att jag sovit så hårt. Blev mätt av alla tabletter jag knaprade i morse (folsyra, multivitamin brus, Hemofer järntabletter i förebyggande syfte och två Panodil Zapp) så det blir en shake till "frukost". Det är nu mindre än ett dygn kvar till ultraljudsundersökningen och utflykten är ett sätt att fördriva tiden. Det ligger tre gamla frukter i fruktfatet men jag ids inte kasta bort dem.. för jag är lat. Kanske gör det senare idag.



Nu ska jag förbarma mig över hundarna som inte är kloka nog att gå ut själva genom den öppna dörren för att morgonpinka på gården. Själv har jag redan morgonpinkat så jag är ganska nöjd, jag.


Förresten, just nu är jag väldigt upptagen med att i mitt huvud komma på saker att säga nästa gång jag ska träffa han i telefonaffären. Är det inte han som jobbar ska jag klaga på honom. ÄR det han som jobbar ska jag nog också klaga. Jag måste bara komma på bra klag-dängor.

Quit your dayjob, snorkiga du.

Jag var inne på telefonbutiken idag. Följande blev sagt;

Han-i-kassan; Hej, vad kan jag hjälpa dig med?
Jag-i-affären; Jag var här för en månad sedan. Min telefon fungerar inte som den ska och du sa att ni skulle ringa när ni fick in en lånetelefon. Ingen har ringt.
HIK; Nä, men vi HAR ju inte FÅTT IN några lånetelefoner! Vi har faktiskt 40 stycken utlånade och VÄNTELISTA.
JIA; Jaså. Hur länge ska man behöva vänta då? Jag betalar ju för något som inte fungerar.
HIK; Det ingår inte i garantin att få en lånetelefon. Det är egentligen för försäkringskunder.
JIA; Vadå för försäkringskunder?
HIK; Jamen, alltså, du- sådana som har sina telefoner försäkrade.

Lång paus.
Jag-i-affären; Jaha. Men det har ju jag.
Ännu längre paus, kassatjockis skruvar på sig.
Han-i-kassan; Åh, okej. Då ska vi se här.
JIA; Varför sa du inte det förra gången jag var här?
HIK; Jag vet ite. Det ska man säga. Men du ska ju veta om det.
JIA; Happ.

Killen knapprade och knapprade och gick iväg. Han kom tillbaka med en telefon.
HIK; Sådärdå. Har du allt på SIM-kortet?
JIA; Mm. Vad är det här för en telefon då?
HIK; En lånetelefon.
JIA; Men ni hade ju inga lånetelefoner inne.
HIK; Nä.. men.. alltså.. ja, du vet, det här är ju en lånetelefon som.. ehh.. företaget äger. För försäkringskunder. Alltså... ja.. sådär.

Innan jag skulle gå passade jag på att undra om han inte fattade att jag var sur då min telefon varit trasig så länge och jag inte fått det fixat.
HIK; Mjoooo... fast min personliga åsikt är ju att man i varje hushåll ska ha minst två extratelefoner. Utifall den man har skulle gå sönder alltså.
JIA; Jaså det tycker du? Så du menar alltså att när jag köper en telefon ska jag köpa en till ifall den andra skulle gå sönder? Har du två TV-apparater också?
HIK; Nä, men en TV har man inte med sig överallt.
JIA; Du har ingen aning om vad jag gör med min TV. Hursomhelst, när jag köper något förväntar jag mig att det ska fungera. Jag ska inte behöva köpa en massa likadana bara för att ha "utifall att". En ny sak ska inte vara trasig.

... ni fattar va, att jag var ganska så irriterad även när jag lämnade affären? Förbannade inkompetenta idiot.

Grinolle

De senaste dagarna har jag varit en riktig häxa, sur och tvär och allmänt o-inspirerad. Alldeles strax ska jag göra denna negativa energi användbar genom att åka in till stan, besöka The Phone House och vara ordentligt arg. Fortfarande samma fel på telefonen, ingen som ringt angående lånetelefon och herregud dålig service- varför ska jag betala för något som knappt går att använda? Jävla idioter, det är vad de är.

Det enda jag egentligen vill just nu är att gå och lägga mig och sova tills min semester börjar, det blir lite mindre än en månad det.

Naturligtvis överdriver jag.
Så dåligt humör är jag inte på, bara över vissa saker. Jag ska passa på medans det håller i sig.

Cykeln är förresten fortfarande i kartong så tog ingen bild. Det är en stor kartong kan jag ta och tala om, men inte speciellt intressant.

Som ett snabbtåg

Nu lider vecka 18 i graviditeten mot sitt slut och vecka 19 tar vid. En hektisk vecka, mycket jobb, besök på sjukhuset och några samtal att ringa. Varför känns det ibland så jobbigt att ringa till ställen? Typ försäkringsbolag eller kundtjänst någonstans? Kanske är det för att man oftast får vänta hur länge som helst, vad vet jag.

Prick och precis en månad kvar till semestern och ungefär 3½ månad kvar tills jag är permanent arbetsbefriad ett helt år. Det ser jag fram emot. Tror jag. Kanske blir jag ensam och bitter, kanske börjar jag åka buss som fredagsnöje och kanske skaffar jag små pippifåglar som kan hålla mig sällskap. Den som lever får se. Jag är inget större fan av pippifåglar, fast man kan ju alltid ändra sig.
Hur många dagar är det förresten till nyårsafton?

Igår gjorde vi något spännande och ovanligt- vi besökte vänner. Därifrån åkte vi två saker rikare... eller nja, en åtminstone. Sambon VÄGRAR att låta mig adoptera en av kattungarna som huserade där, fastän jag redan hunnit döpa den och allt. Roger tänkte jag mig att han skulle heta, han ser ut som Malte fast beige. Helt fantastisk.
Nåja.
Jag vet att sambon har rätt när han säger att det räcker med djur nu men kattungar är ju så förtvivlat söta. Speciellt när de är beige, långhåriga och heter Roger.
Ja får nöja mig med en cykel och så den andra grejen som jag blev otroligt glad över att den fanns. Ni vet, ACTA GRACO babyskydd (till bilen) med en vagn som var otroligt liten och smidig och lätt att fälla ihop. Det ska bli Ärtans resevagn. Den större, liggvagnen, blir mer en hemma-sova-promenera-vagn. Najs. Det bor nog en liten pryl-flata någonstans långt inuti mig trots allt.

Tack för kommentaren förresten, Tigris Predikantan. Alltid kul med nya som kommenterar, och det ligger ju något i det också. Ganska mycket.
Igår på vägen hem dryftades detta;
Jag till sambon; "Jag är arg på dig".
Sambon; "Varför då?".
Jag; "Inte vet väl jag. Behövs det en anledning, eller?"
Sambon (suckar lite lätt); "Nä. Det behövs väl inte det".
Tystnad.

Nu ska vi strax åka till schtorschtan för att köpa mig en cykel. Kanske blir den ihopmonterad ikväll?! Inte av mig i alla fall men är sambon på fixhumör får ni se en bild ikväll :)

Stinko

Jag ska strax duscha för jag stinker. Först måste jag rasta hundarna vilket inte känns speciellt lockande, de senaste timmarna har jag varit så jävla seg, har halsbränna och vill bara sova.
Det regnar ute också, så hundarna blir dyngsura och luktar skit när de kommer in. En jobbig konsekvens av att vara gravid är att jag har universums bästa luktsinne. Fast jag känner bara äckel-lukter. Godoft verkar gå obemärkt förbi.

Dåligt humör? Jag? Det kan ni vara säkra på.

En dag mindre

En dag mindre kvar till det berömda ultraljudet och jag funderar och funderar. Alla säger att det kommer att bli mycket lättare att förstå när man har "sett" den, bla bla bla. Jag hoppas då verkligen det. Själva undersökningen är jag inte orolig över, jag vet på ett ungefär hur den går till och vad de ska kolla, det jag undrar mest över är om det verkligen kommer att kännas annorlunda efteråt? Gör det så att jag inser att jag faktiskt har en bebis i magen? Självklart vet jag det nu, men det finns ärligt talat inte så värst mycket känslor runtomkring det hela. Ärtan sparkar då och då, fast i mitt huvud är det bara en väldigt gasig mage. Viktuppgång på 2-3 kilo- skyller på alldeles för mycket mat och för lite motion.

När jag köpte barnvagnen kändes det som att jag lurades när jag sa att jag var gravid. Nu står den i garaget och skräpar och jag ägnar den inte en tanke förutom när den är i vägen när jag ska ha något därifrån. Det är inte så speciellt ofta men det händer då och då.
En del påstår att den som utför själva undersökningen kan bestämma själv om hon/han vill säga könet, om de kan se vad det blir. Skulle det vara så att det går att se men att personen inte VILL berätta, då kommer jag att bli vansinnig. Jag BRYR MIG INTE OM vad det blir, flicka eller pojke spelar ingen roll, men jag vill veta. Jag vill ha koll på åtminstone en liten grej under den här tiden.

Något dumt

Hejhej.
Regnet öser ner ute vilket betyder att inga TV-kanaler fungerar här hemma. Man kan bara se på TV här när det är klart och soligt, alltså blir det inte mycket tittande.
Alltså sitter jag och kollar omkring på världsberömda Internet i stället, tittar och förundras över hur knasiga saker och ting kan bli. En sida som fascinerar mig extra mycket är familjeliv.se, tydligen en väldigt populär site för folk som vill bli/ska bli/är föräldrar. Där kan man fråga om saker man undrar över och det är väldigt mycket, tydligen.

Vissa funderingar på "familjeliv" är minst sagt tragiska, andra bara konstiga. Någon vill veta om deras barn har ett knäppt namn, en annan frågar om det är okej att gå på toaletten trots att barnet skriker och en tredje är nyfiken på allt möjligt.
Det som de flesta verkar ha gemensamt är att de är väldigt osäkra på sin egen förmåga att vara föräldrar. Vad hände egentligen med sunt förnuft? Jag kan förstå att man är lite skakis så där i början men hallå, även om man skulle råka göra något litet "fel"- vad spelar det för roll? Jag tror inte att ungen får bestående men av att man till exempel råkar glömma den i bilen en kort stund när man varit och handlat. (Jag har själv blivit glömd både här och där, en tankspridd far är orsaken. Såvitt jag vet har jag ingen separationsångest).

Whatever, det kan säker vara ett bra forum men det verkar som att det mest används för att döma och spä på folks stora oro för att inte vara perfekta. Synd, tycker jag, för jag är säker på att de flesta är väldigt bra föräldrar.

Nu ska jag då äta popcorn och skratta åt konstiga facebookstatusar.
..och nej, inget prinsessbröllopskollande för mig imorrn.

Skrämseltaktik

Igår klippte jag gräset i hus #2. Sambon följde med utifall jag inte skulle orka klippa allt (men det orkade jag såklart) och det var nog tur det, annars hade jag skrotat vår gamla skruttiga Golf. När vi skulle åka därifrån startade sambon bilen i vanlig ordning men i stället för ett fint "brum, brum" lät det POFF och ett stort moln uppenbarade sig där vid motorhuven. Min första, ganska ogenomtänkta reaktion var att glatt utbrista "Jaha! Det var den bilen det. Motorn exploderade". Jag vet inte så mycket om bilar men när man ser på film brukar ju motorn göra sånt. Jag hann till och med börja fundera på vilken bil vi skulle köpa, är ju lite sugen på en liten, fin och o-rostig Kicki&Ärtan-bil. En blå kanske. Hur som helst så var det inte "den bilen", det var bara ett tändstift som hade suttit löst och ploppade bort i starten. Lätt fixat tydligen.. så nu måste jag ta tag i mina planer och restaurera Golfen inför höstens och vinterns bravader.


Eftersom vi nu är färdiga med det som ska göras i huset har vi bestämt oss för att ta ledigt ett tag innan vi börjar med nästa hus, så igår kväll åkte vi ut och fiskade. Inte EN ENDA fisk blev det, däremot hade myggen fest på hundarna. Jag själv smorde in mig rejält med myggmedel så mig vågade de sig inte i närheten av, vet inte om det är så fiffigt när man har bebis i magen men man kan ju i alla fall hoppas att den ploppar ut och är livslångt impregnerad mot mygg, knott och fästingar.
Jag vägrar då att idka oskyddad utevistelse i den monstruösa invasion av mygg som drabbat oss. Man får ju för fasiken blodbrist av mindre!

Idag blir det fortsatt fiske, så snart sambon behagar vakna. Jag har tydligen överansträngt min häl (har ni hört så fånigt) och varje gång jag ska gå någonstans gör det svinigt ont i den så för min del blir det tåtrippande ut till stället och sen stillasittande bevakning av bottenmete. Hoppas på minst en fisk idag. Har en teori om att de redan är mätta efter att ha kalasat på en massa mygg men simmar de förbi lite färgglatt powerbait kan de förmodligen inte motstå. Gratis är gott, liksom.

Till sist vill jag bara OREKOMMENDERA San Miquel 0,0 "ölen". Det är äppeljuice blandat med alkoholfri öl och det smakar.. ungefär som det låter. Röv. Väljer definitivt Cola Zero i stället.

Hejdådå

Visning ikväll, bara att hoppas på en köpare direkt.. fast jag har väl inte så höga förväntningar precis. Bättre så, då slipper man bli besviken. Funderade där ett tag på att hyra in en massa kompisar så att det skulle se mer populärt ut men gjorde det aldrig. Har ingen större aning om hur många (är det ens någon) som har anmält sig så jag tror bestämt att det blir till att sitta med en kikare någonstans bra till och smygtitta.

Njää.

Orkar inte ta mig tid till att skriva en massa o-eller i-ntressanta inlägg hela dagarna. Hur motiverad blir man ens, när man tvingas spendera 4000 spänn på en fånig energideklaration? Eller när det bara är en massa skit som ska göras och man vill göra naaaada?

Jag är så trött, så trött.. så otroligt trött. Less.
Köp vårt hus. 750000:- prutat och klart.

Samt se till att få fotbollsVM over and done with, de där tutorna gör mig vansinnig. Jag hör dem i TV-n varje jävla dag.

Finally

Äntligen hemma och snart i hamn- ledig hela veckan men ändå inte. Husvisning på torsdag och det är ganska mycket som ska hinnas innan dess. Stackars sambon får stå för det mesta av arbetet men jag sköter hundar och matlagning- alltid något...

Idag- köpt barnvagn och en massa annat tjafs. Fick frågan om jag hade bebisen hemma eller om det var en present- förvånar tydligen folk när jag säger att den ligger där i magen och har där legat i snart 20 veckor. De har lika svårt att tro det som jag.

Hursomhelst så tycker jag inte att det är speciellt kul att köpa babygrejer. Jag gillar inte att shoppa i vanliga fall och när man måste gå igenom en massa saker och vara noggrann är det ännu tristare. I-landsproblem, jag vet.

Sambo-älsklingen ska köpa en cykel till mig, sötast :) Jag kunde visserligen ha köpt den själv, för egna pengar, men det är alltid roligare när någon annan köper saker åt en, eller hur? Det blir en rejäl BILTEMA-cykel tror jag, kanske inte nån vidare kvalité men det känns snålt att börja önska sig en rääääser som kostar 20000 när jag själv varit för sniken för att köpa mig ens en ballongdäckshoj. Förresten så gillar jag utseendet på cyklarna. Titta här bara;

Najs. Sen ska jag ju varken tävlingscykla eller hojja Sverige-runt så behöver ju inget vidunder precis. Nä, den här vill jag ha. Punkt.

I ingenstans

Hej! Nu är jag jävlat i buschen. Det är lugnt och skönt och inte en enda kotte så långt ögat kan nå, förutom tanten som jobbar på hotellet där vi bor. Hon gör allt. Tvättar, lagar mat, sköter kiosken, diskar... ja, ni förstår.
På bilden ovanför ser ni potatisbacken. Det är en brant backe där byns invånare odlar sin potatis. Inte som hemma alltså, där vi är smarta och odlar plant- mindre jobb på det sättet.
Visst ser det ut som en kines på ett risfält?

Förutom att trådlåsa internet är långsammast ever, ingen TV finns på rummen och de enda hotellgästerna förutom vi är två fågelskådande danskar- ja förutom det så är allt som in the movies här. In the skräckmovies. Men, som sagt, lugnt och skönt.

Upptäckter

Jag kom precis på en grej. Det är redan juni månad och jag har fortfarande inte badat i havet eller i någon sjö en endaste gång! Fruktansvärt. Hade det inte varit så kallt i vattnet (och ganska kyligt i luften) hade saker och ting sett annorlunda ut. Jag får väl hetsbada efter midsommar så jag hinner komma upp i ett respektabelt antal dopp innan sommaren är slut, dvs. i augusti någon gång.

Idag höll jag på att börja grina för att jag var så trött. Inte moget, jag vet, men ni kan inte ens ana hur jag känner mig just nu. Stress med allting, hundar som ska tas om hand, jobb som ska skötas, hus som ska säljas... jag hoppas verkligen att det är dåligt väder minst en dag i helgen så att vi kan ligga i hotellpoolen inomhus och slappa en hel dag. Jag hoppas att sängarna är sköna, duschen stor och maten god. Jag hoppas på minst 30 timmars sömn sammanlagt- då räknar jag inte med timmarna jag kommer att sova i minibussen.
DET är jag bra på, att sova i bilar. Jag tar alltid med en kudde och somnar efter tjugo minuter ungefär, inget vidare resesällskap alltså men alltid väldigt utvilad när jag kommer fram, till skillnad från den som måste köra. "Den som måste köra" är aldrig jag, vet inte varför men jag blir aldrig vald till chaufför. Alltid ska någon dra sig till minnes den gången jag råkade köra fel väg i rondellen eller höll på att köra på en älg när jag skrev sms samtidigt som jag rattade bilen. Petitesser. Jag klagar inte högt dock, egentligen vill jag ju inget annat än att dregelsova när jag åker bil.

Bara tänker

Sitter här i soffan och bara tänker. Åtta minuter kvar tills affären bredvid huset öppnar, då ska jag gå dit och köpa TIPP-EX. "TIPP-EX?" tänker ni nu, "det har väl ingen köpt på år och dagar? Finns det ens kvar?" Ingen aning, men jag behöver det. Mäklaren Hejnar ville ha några planlösnings-ritningar och de vi har är inte riktigt aktuella så jag tog på mig den eminenta uppgiften att fixa till dem lite. Var på biblioteket och kopierade igår, ytterligare en stenåldersgrej. Det verkar inte bättre än att jag går bakåt i utvecklingen.

Träffade en kompis igår, en kompis som också är på tjocken, hon ska ha ungefär en månad före mig. Det var kul att surra av sig lite och det verkar som om vi har ungefär samma tankar kring alltihop. Vi slipper i alla fall sitta ensamma med kräkdoftande kläder när bebisarna ploppat ut, känner vi panik är det bara att ringa till varandra.

Knäppskallar tänker jag också på, det finns många såna. Alla är inte knäppskallar på samma sätt men trots det kategoriserar jag dem under samma flik. Orkar inte göra graderingar, precis. Jag gillar inte knäppskallar men det är kul att skratta åt deras knäppa påhitt.

Nu ska jag se om det finns TIPP-EX på affären. Fast jag tänker då minsann inte fråga efter det för då tror de väl att det är nåt fel på mig.

Måsten

Det här tycker Harley att man ska göra på sommaren, leka och beta. Jag har försökt att förklara att han inte är ett får, han är en fårhund, men det verkar ha gått obemärkt förbi.

Något som däremot inte passerade utan att märkas var mitt samtal med mäklaren igår. Tydligen var det bråttom, bråttom och idag har han (jag kallar honom Hejnar) varit här och tagit bilder och stängt in våra hundar i badrummet. De gör sig tydligen inte bra på bild.
Hur som helst, denna hets resulterade i ett städ- och fixryck utan dess like. Hela kvällen igår sprang vi runt med latexfog och möbler, till sist sa min stackars kropp ifrån och jag var tvungen att lägga mig på soffan med akuta magsmärtor. Fint och rent blev det i alla fall.


Uppstigning 06.00 i morse och grejade sista detaljerna. Jag lär inte ha några som helst problem att somna ikväll, nu tycker jag nästan att det ska bli skönt med lite "semester" i Ammarnäs. Inga hundar, ingen katt.. bara kollegor samt några extra arbetspass. Så länge jag slipper ifrån huset är jag mer än nöjd.


Nu måste jag säga hejhej så länge, dags att skifta brallor och åka iväg mot nya äventyr. Ett arbetspass.

Halv vecka med halv ångest

Här i byn börjar veckan med ångest över att vi på torsdag tar vårt pick och pack och åker till Ammarnäs med jobbet. Till på söndag blir vi borta och jag kan säga med en gång att jag mycket hellre hade stannat hemma och gjort klart det som klart ska göras här i huset. Känns som att det är lite slöseri med tid, att det sedan är kallare breddgrader vi åker till gör ju inte saken bättre. Får väl försöka göra det bästa av de dagarna också, trots att de hade behövts till annat.

Vecka 17 i preggo-teten enligt barnmorskesnurran, fortfarande inget nytt under solen förutom att det nu är lite färre dagar kvar tills det är dags för ultraljud. Ni som förväntat er att se en bild därifrån senare kommer dock att bli besvikna, gör inte bebis "fuck-you"-fingret eller en akrobatisk konst kan ni gå in på vilket familjeforum som helst och titta på en bild- alla ser ändå likadana ut.

Trött och slut i kroppen idag, gårdagen var vikt för fönsterputsning och rensning för min del, trappmålning och fixning för sambomannens. Lyckligtvis hade ondheten i min rygg från i lördags (korsryggen orkade tydligen inte med lite gräsklippning- synd för dig korsrygg för det lär hända igen snart) gått över så jag slapp i alla fall det.
Trots att jag helst av allt skulle vilja lägga mig i sängen och somna om är det inte det jag ska göra just nu. En utedag med hundarna, ett besök på sjukhuset och sen ett träningspass på arbetstid- det är planerna för dagen.

Nummer två

Nej, det handlar inte om toalettbestyr även om man hade kunnat tro det. Det handlar om hus. Vi är ju nu för tiden stolta husägare till hus i plural. Det ena är inte vårt "på papper" ännu men så snart vi krängt iväg hus nummer ett skriver vi under och flyttar in.
Förändring är bra.

Alldeles strax ska jag iväg och klippa gräset vid huset där vi inte bor.

Igår var det fiskepremiär i Nybodatjärn och jag frös halvt ihjäl på kuppen. Ingen fisk blev det heller, till råga på allt. Eller, en nappade men precis när den var på väg att dras upp gick linan av och den försvann med bete, krok och allt. Fiskjäkel.

Detta är livet

07.30- åkte ifrån jobbet efter ett nattskift som inte innehöll någon sömn alls, nästan.
07.49 typ- anlände hos Malla. Skyndade mig att prata lite skit och drack två koppar kaffe. Skrattade åt rolig grävmaskinist som hade "väntat hela morgonen ute på parkeringen" och tyckte att karln i huset skulle komma hem och berätta vart alla rör och ledningar gick.

Åkte hem strax före nio, åt frukost. Plockade, fixade, donade. In till stan för att köpa grejer. Hem. Ut med hundar. Lunch. Vila. Äpple. Besökte mor & far, eldade en stor brasa med skräp. Köpte mat på MAX. Latade mig. Det gör jag fortfarande.

Jag har ont i mina fotleder och fötterna över huvud taget.

Idag kom jag förresten på anledningen till varför en del tar livet av sig, jag tänkte nämligen själv göra det efter att ha stött lilltån hårt i en kant.
"FAAAAAN vad OOOONT det gör!!!!!" tänkte jag först. När den värsta smärtan lagt sig kom jag på att denna hemskhet med tusen procents säkerhet kommer att drabba mig igen vid något tillfälle- det var då jag tänkte om det verkligen var värt det. Leva med vetskapen om att det kommer att hända igen, liksom. Jag kom fram till att det var det. Ärtan ska inte behöva växa upp utan sin mamma. Däremot har jag full förståelse om nu någon skulle välja att aldrig mer behöva slå lilltån i en vass kant.

Efterlysning!

Bra tips på barnvagnar! Har reviderat mitt tidigare beslut att köpa begagnat (för kräsen) och gått vilse i djungeln. Har inte alls höga krav... den ska bara vara relativt lätt att promenera med när det är vinter (här ligger det snö på gatorna till april), gå att göra om till sittvagn när bebis blir större (kombivagn), inte vara alltför stor (vill inte köpa ny bil), finnas i olika färger och mönster (svårt att välja), ha alla tillbehör (myggnät, regnskydd, skötväska, åkpåse) och sist men inte minst, kosta omkring 6000:- nånting (snål).

Någon som har ett litet hum om sånt?

Very solig dag idag, gissa om jag ska pressa? Jopp. Slutat med spf, nu är det dags att maxa. Verkar inte som att jag får såna där pigmentfläckar så då är det ju bara att tuta och köra.

Åjo, förresten, igår kände jag ju faktiskt Ärtan i magen. Säkert. Det kändes knäppt, som att jag åkte en liten bergochdalbana.

Så här är det

Livet just nu är inte speciellt spännande. Barnvakt lör-sön åt systersonen, tvingades se ESC från början till slut. Bedrövelse.
Sön-klippte gräs åt min mor. Lite kalas för brorsonen som fyller 11 snart.
Igår- planterade ut en massa blommor (jag skiter i om det blir frost orkar inte försöka hålla dem vid liv i små plastkrukor längre). Fixade hemma.

Under helgen hann jag även med 36 timmars arbete.

Väntar fortfarande på att herr eller fru Bebis ska märkas av på ett eller annat vis. Svullen-magen har lagt sig och kvar är bara den vanliga magen med lite extra fett där vid naveln och på sidorna. Det syns inte ett jota. UL i slutet av juni, om ganska precis tre veckor och en dag. Tiden går så fort nu så det kommer snart att vara dags.

Nästa torsdag- Ammarnäs med jobbet. Hemma på söndagen igen.

Väntar på skattepengarna. Mest väntar jag på sambons skattepengar för han skulle få tillbaka en helvetes massa. Jeeej! Tur att jag kan hans VISA-kod :P