fredag 30 april 2010

Fulvädersdagar

Jag gillar faktiskt dagar som den här- gråa och kalla och jag har all rätt i världen att vara inne hela dagen och bara göra det jag vill göra.

Idag ville jag baka brownies, de blev väldans lyckade och jag pyntade dem med kristyrspiraler och lite strössel. Har utvecklats till värsta bakvirtuosen under dessa första graviditetsveckor, kanske blir jag en bullmamma ändå? (Om inte annat kommer jag att vräka i mig godsaker tills jag ser ut som en fotboll).

Ikväll blir det inget speciellt, spenderar kvällen hos föräldrarna tillsammans med sambo och hundar, det skulle tydligen bjudas på mat.
Lördag imorrn och jag har lovat gamla mormor att komma förbi med datorn så hon får se bilderna på nya barnbarnsbarnet Evelina som bor i Söderköping. Jag passar på imorrn eftersom förmiddagen ändå kommer att bli trist- misstänker att herrn i huset sover ungefär halva dagen då han ju fått mitt tillstånd att dricka öl ikväll.
Jag dricker cola zero, jag.

Ha en trevlig valborgsmässoafton!

torsdag 29 april 2010

Många tack.









Ja, titta på dessa bilder. De togs i eftermiddags, av undertecknad, när jag var på väg ner från ett berg.
Jag skulle vilja tacka den som uppfann Gore-Tex. Mycket blötsnö med lera längst under kunde annars ha blivit ett helvete. Nu blev ju fötterna blöta ändå eftersom jag inte investerat i de där nya kängorna som jag ju faktiskt behöver men det kunde ha varit så mycket värre.
Sedan vill jag även tacka skoterfolket. Tack vare att ni kört upp och ner ganska många gånger sjönk jag inte ner till knäna i snön hela tiden, bara halva.
Tack även till dig/ni som varit uppe vid eldstaden före mig och inte lyckats få upp eld men däremot eldat såpass mycket på några pinnar så att de blivit relativt torra. Utan dessa pinnar hade jag inte fått upp någon eld och gått miste om kaffet.
Behöver jag tillägga att det var skitjobbigt att ta sig upp? Typ 2000 i puls och arg som ett bi pulsade jag fram i snöhelvetet. Grinade lite då och då. Tänkte vända men gjorde inte det av någon konstig anledning, det är jag glad över nu för det var ganska skönt att sitta där uppe och fundera på allt och ingenting.
Mina två varulvar är trötta, mätta och nöjda.
Städade när jag kom hem och förhoppningsvis gjorde dessa kraftansträngningar att jag slipper mina "Restless legs" ikväll. Rör jag på mig för lite under dagen brukar det visa sig när jag ska sova, då måste jag ligga och vicka på fötterna i minst en halvtimme innan jag somnar.

Hetsätning och dess konsekvenser

Igår valde jag att skippa middagen till förmån för chips och dip. Hetsade i mig en HEL påse (när man väl börjat) och mådde illa hela kvällen- så INTE värt det!
Idag blir det Nutrilett-shake till frukost, Varma Koppen till lunch och vindruvor lite hela dagen. Usch. Känner mig fortfarande illa till mods.

Det verkar som att solen tänkt skina ett tag idag så det blir väl att vara ute och greja på med ingenting alls förmodar jag. Typ sola. Typ hundpromenera.
Typ drömma om barnvagn, bebis och julafton.
Haha, jag längtar till julafton nu, inte för att Ärtan kommer att fatta att det är jul men jag har en förhoppning om att mitt jul-hat kommer att dämpas en smula när man har en unge. Det blir då i alla fall ingen "fly-julen-åk-till-solen" i år som vi hade tänkt oss, kanske ett annat år.

onsdag 28 april 2010

Fatso

Don´t fear. Ni behöver inte titta, jag varnar er. Är magen så här stor redan kan man bara hålla tummarna för att den inte växer så mycket mer på ett tag.









Ja, jag har i vecka 11 blivit tvungen att införskaffa sådana byxor. Onormalt? Kanske. Oskönt? Nä.

Vårtecken och andra tecken



Titta, visst är det här världens kanske bästa vårtecken? Jag skulle kunna skaffa ett alldeles eget lamm, bara för att de är så ulliga och söta. Som vuxna är de tyvärr inte lika fina, de har bajs i pälsen och låter illa och högt.



Denna fina ruta poppade upp mitt i allt, har ingen aning om varför. Saknade svarsalternativet "Har redan aktiverat tröga tangenter genom att spilla en massa vin över dem, så nej tack".

tisdag 27 april 2010

Gråtattacker

Satt och läste "Allers" (jag vet... men vafan ska man läsa då, när det inte finns nåt annat?) igår och hade stora svårigheter med det. Inte för att texten var oläslig på nåt sätt men tydligen fann jag innehållet väldigt sentimentalt och grät och hulkade mig igenom tidningen. Tur att jag var ensam.

Det är lite kul med humörsvängningar, i alla fall i efterhand.
Fick även en konstig tvångstanke och var tvungen att åka och köpa städgrejor för över hundra kronor. Om jag sedan städade eller ej låter vi vara osagt. Idag skulle jag i alla fall behöva tvätta men vi får se vad som händer med den saken. Hade jag haft skitmycket pengar hade jag kastat alla kläder efter användning och haft någon annan som köpte nya till mig.

måndag 26 april 2010

Varning

Igårkväll var jag nästan säker på att min mage skulle sprängas. Det såg ut som om jag ätit två meloner, så svullen var jag.
Idag mår jag inte så jäkla bra. Kanske går det över.

Hur som helst, idag börjar vecka 11. Nu till helgen blir det maj månad, i mitten på den går det över i andra trimestern. (Trimester? Tänker bara på SEMESTER när jag hör det, tre månader kvar!) Första gången på mycket länge, kanske första gången någonsin, som jag önskar att sommaren kommer att övergå i höst mycket, mycket fort.

Ska ta och jobba vidare trots att jag inte är speciellt taggad.

söndag 25 april 2010

Personlighetsförändring

Jag vet inte riktigt vad som har hänt men nåt fel är det.
Blev alldeles otroligt sugen på att baka bullar igår- och gjorde det också. Med bra resultat. Varifrån kommer denna plötsliga lust till att baka? Jag har aldrig ens bakat bullar, före igår vill säga.







Jag känner även en stark drift att baka såna där söta små muffins med glasyr och hjärtan och sånt på, cheesecake, chokladkakor.. hjälp! Vi har ju inte ens nog stor frys att rymma bakverk i, vad fan är det här för knäpp?

lördag 24 april 2010

Ointressant

Jag är ledsen, men jag är väldans ointressant för närvarande. Bor på jobbet 75% av min vakna tid och resterande 25% spenderar jag i soffan. Wow.

Jag hoppas att Ärtan växer. Känner mindre och mindre av symptomen och undrar ganska mycket. Två veckor kvar ungefär tills jag ska tillbaka till vårdcentralen där jag förhoppningsvis får bekräftat (än en gång) att allt ser bra ut. Finns inte så mycket annat att göra än att försöka pyssla på som vanligt, tur att tiden går fort nu när det börjar närma sig sommar.


Förresten, nån mer än jag som bojkottar ointressanta statusuppdateringar på Facebook? Exempelvis vad folk ska eller har ätit eller hur deras unges bajs såg ut? Kanske är det väldans ohövligt men jag har ju aldrig påstått att jag skulle vara speciellt finkänslig av mig.

torsdag 22 april 2010

Så här ligger det till

Jag är realist och alltså fullständigt medveten om att vår unge KAN komma att bli ful. Det vet man ju liksom inte förrän den har kommit ut. Är ganska säker på att hon/han inte kommer att vara ful i våra ögon, men kanske i andras. Jag har själv tyckt att en bebis har varit ful.

Någon som däremot INTE har en ful bebis är fru Bollerup.
Rösta på sötskiten Nellie vettja, det är hon värd.

Om nu vår bebis skulle vara alldeles otroligt ful får jag väl sno Mallas bilder och skicka till släkt och vänner i stället.
Jag TROR inte att den kommer att vara det.

Imorrn är det fredag, hörni. Jag ska jobba cirka tusen timmar i helgen så det var min planering.

Men.. VAFAN HAR HON PÅ SIG?!

Tänker ni så någon gång, när ni ser en människa som verkligen misslyckats med "dagens outfit"? Det gör jag, ofta. Trots att jag själv är så långt ifrån modeguru som går att komma och mest går i mjukisbyxor eller träningskläder är det som ändå oundvikligt att reagera om jag ser något som ser riktigt FEL ut.

Som igår, på skolan som luktar kodynga och hästpruttar.
Tjej, ca. 18-19 år, 170 cm lång (uppskattningsvis). Iklädd, läs och häpna, spetsstrumpbyxor, vita benvärmare, skor med 7 cm klack, kort jacka.. ja, hittills låter det väl som en ganska normal utstyrsel om man ska på krogen, det jag reagerade mest på var den svarta kjolen som inte ens var lång nog att täcka arschlet .. som ju faktiskt är en kjols syfte om jag har förstått det rätt.
Ja, jag glodde. Jag skäms inte ens när jag glor, ibland är det befogat.

Nu sitter säkert en eller annan människa hemma i sin lugna, perfekta, trygga, fördomsfria vrå och fnyser åt det här inlägget. "Döm inte någon efter hur de klär sig", "Vi lever i ett fritt land alla får ha på sig vad de vill". Sant, förvisso, men detta fria land tillåter även att jag spyr galla över folk som klär sig/uppför sig/tycker på ett visst sätt. Att vissa har problem med detta men är alldeles för chicken för att våga säga något- det är ju inte mitt bekymmer.

-----------------------
Jag har ställt tomatplantorna och basilikan i solen, nu är det dags att vara LEDIG!

onsdag 21 april 2010

Fel-lyssnat

Jag har den fula ovanan att lyssna på TV innan jag somnar.
Igårkväll råkade jag halvlyssna på en reklam för tandkräm som förhindrar erosionsskador. Gissa vad jag hörde?



Aprilskämt

Jag tror att det här med vulkanen på Island är någon slags försenat, långt aprilskämt. Det blir nog jobbigt för alla som har missat sina utlandssemestrar när de får höra det men tänk vad kul vi kommer att ha när vi pratar om det om några år.
Ett skämt i "nylonstrumpan över TV:n"-klassen.
ELLER så är det på jätteriktigt och året fortsätter som det har börjat- kallt, mörkt och allmänt jävligt.

Idag är det onsdag. Utmaningen fortsätter och läget i det här huset ser bra ut. Igår blev det sen middag som vanligt på tisdagar men det vore ju alldeles för stenhårt att tvingas skippa middagen, speciellt efter att jag hade varit och simmat och stressat iväg på hundkurs direkt efter det.
Förresten så var det sista gången igår, på den där hundkursen. Harley fick diplom och en studentmössa, de andra hundarna skrev i mössan och när det var över sprang vi lyckligt ut genom dörren.
Tisdagarna blev genast mindre stressiga.

Ber om ursäkt för att jag har varit dålig på att kommentera och så, som ni kanske kunnat ana har humöret inte varit det bästa. Det är det fortfarande inte men det går åt rätt håll, om man säger så. Jag känner mig som världens tråkigaste människa, får varken dricka vin eller sprit och ser väl egentligen inte fram emot en sommar som kommer att ge mig smeknamnet "Festförstöraren", "Hormonmonstret" eller "Fetblobben". Kanske allihop.
Till råga på allt har Ärtan bestämt att jag ska må lite halvilla av snus. Synd för dig, Ärtan, för jag trycker upp en prilla under läppen i alla fall.

tisdag 20 april 2010

Väldigt fort

Mycket som snurrar i skallen just nu, tänkte bara snabbt förklara det.

Det mesta är positivt, att jag lyckats rensa bort en massa "kompisar" ur mitt liv, att vi har planerna för huset helt klara och sånt.
En del är negativt, stressen i huvet, funderingar på hur fort allt kommer att gå och vad som kommer att hända- men det är ju inte nåt att oroa sig över, inget man kan påverka. Livet alltså.

Måste skynda mig, dags att börja jobba.

måndag 19 april 2010

Vaknar på rätt sida

Måndag, ska fanimej se till att den här veckan blir bättre än förra.

Vädret går ju då inte att klaga på. Ska strax ut på morgonpromenad, sen blir det frukost. Som vanligt.

Har gått upp ett halvt kilo sen förra måndagen och VET att det beror på att jag ätit som en gris. Även på den punkten ska veckan bli bättre än den förra.
Nystartar min kvällsfikebojkott tack vare Mallas utmaningslista som ser ut som följer;

Madlar - avstår från fika och godis fram till maj månads slut.

Kicki - har redan börjat sin utmaning, men fortsätter med denna som är att låta bli kvällsfika.

Helena - har slutat röka för ett par veckor sedan och utmanar sig själv med att fortsätta hålla upp med detta!

MK - har ingen blogg (det borde minsann vara hennes utmaning att fixa en! :P) men hon ska i alla fall motionera 4 dagar i veckan och hålla sig borta från solarium under samma tid!

Gafflan - skippar GODIS!

Alexandra - utmanar sig själv med att ta med matlåda till jobbet VARJE dag plus att utföra minst 2 fysiska aktiviteter per vecka.

Linnea - skippar onödiga kalorier som pasta, ris och fika

Jennie - Slutar sliska på veckorna + 5 powerwalks i veckan

Monica - ska promenera 30-60 minuter om dagen i 4 veckor!

Carola - låter bli all sorts slisk på vardagarna.

Alexandra (Neijas mamma) - ska träna upp lite muskler genom att göra 30 situps + 30 ryggövningar varje dag!

Linda - ska motionera 5 ggr i veckan!

Anna - utmanar sig själv med fysiska aktiviteter 5 dagar i veckan.

Finnpajsaren - utmanar sig själv med att utföra "rörelseglädje" 2-3 ggr i veckan : )

Knasterfaster - ska träna 2-3 ggr i veckan + cykla till jobbet minst 4 dagar/vecka!

Hannah - utmanar sig själv med att gå ner 1 kg/veckan!

Sandra - ska hålla sig från fika/godis fram tills deras resa om ca en månad.

Malin - motionerar från och med idag 5 ggr i veckan under utmaningen!

Fru Venus - ska sluta använda trosor som rullar ihop sig under traktordäcket, hon ska inte heller äta något efter 18 på kvällen. Hon ska även promenera minst 30 minuter om dagen!

Anne - utmanar sig själv med att motionera 2-3 ggr per vecka, 60 minuter per tillfälle!

Märta - kan ha tagit på sig den svåraste ELLER den svåraste utmaningen, att inte skotta snö förrän i november!

Ewa - ska inte äta så mycket slisk plus motionera 4 gånger i veckan.

Leon (jajjemen, jag fick med mig maken!) - ska BARA äta sötsaker på lördagar!

Mimmi - tränar 3 dar i veckan och promenerar resterande.

Kristin - ska ta sig minst 4 morgonpromenader i veckan!

Veronica - ska sluta röka! IN OCH PEPPA!!!! :D

Susanne - ska promenera/cykla 5 dagar i veckan och läsa biologi minst en timma/dag.

Nilla - skippar socker i en månad!

Kalbomaman - tänker organisera mera! Ta bort allt från tv-rummet som inte hör hemma där!

Tina - äter inga kolhydrater efter lunch samt låter bli slisk + att hon ska rensa trädgården innan den 1:a maj.

Liw - går på powerwalks varje vardagsmorgon i minst 60 minuter. Hon ska även träna hemma 20 minuter efter promenaderna med hjälp av ett program som hon följer.

Angelica - slutar med sötsaker på kvällarna fram tills hon får bort gravidkulan :P

Catarina - och hennes man äter GI, skippar godis, kakor, slisk och chips och alkohol (de börjar dock 1:a maj)

Joanna - ska söka minst 5 jobb i veckan tills hon vet om hon blir uppsagt eller inte. Hon skippar även godis, chips och kakor så länge hon inte går på bio : )


De flesta på den här listan (som är tagen direkt från Mallas blogg) är okända för mig, men tänkte som att det blir ännu mer pepp, ju fler ställen de finns synliga på!

--------------------------------
VECKANS TRÄNING.

Måndag; Gym, crosstrainer 30-40 min.
Tisdag; Simning, 30-40 min
Torsdag; Simning, 30-40 min
Söndag; Simning, 40 min

Det går tungt med träningen, pga. min trötthet, mitt låga blodtryck och ett deprimerat tillstånd. Förra veckan bidrog en psykbryt-hund till utebliven simning på torsdagen, det FÅR bara inte hända!
Eftersom det har gått pissigt ett bra tag nu åker jag till gymmet med inställningen att det kommer att bli blä. Måste försöka ändra på det nu, det är liksom ingen bra början. Men SÅ KLART kommer det att gå bättre i veckan!

söndag 18 april 2010

Villa är illa

Dagens sanning; det är INTE kul att renovera. Inte när man hittar överraskningar och tusenfotingar under golvlisterna.
Fukt i källaren innebär att vi nu måste riva bort all väv, låta det torka ett tag och sen fixa ytan på betongen och måla. Nice. Som om vi inte redan hade nog med projekt. Som tur är har det inte blivit någon riktig fuktskada ännu men det känns ändå surt. Nästa år säljer vi iväg skiten fort som attan.

Min halvdeppade sinnesstämning gör inte allt lättare, snarare tvärtom. Jag borde väl vara glad och lycklig och förväntansfull och alldeles otroligt magiskt uppfylld av gravidkänslor, i stället känns allt bara trist och jobbigt. Att ta mig upp om morgnarna är en kraftansträngning och att sen förmå mig själv att göra något är ännu jobbigare.
Bättre lycka nästa vecka, kanske.

Ännu en vecka.

Slutet på v. 9 som har varat i två veckor.. tack vare ultraljudet jag gjorde. Sånt man får leva med .
So far har det varit ganska lindrigt måste jag säga. Ibland undrar jag om det ens finns kvar nåt men det borde det ju rimligtvis göra. Det är typ hundra veckor kvar tills besöket hos läkaren (nä, men minst tre i alla fall) och tusen veckor tills det där vanliga ultraljudet. Tur att tiden går fort i alla fall, nu när det är vår.

Jag känner mig lat som fan, ingenting blir gjort pga. hemskt besvärlig trötthet och så blir jag liksom lite halvt deprimerad där på eftermiddagarna. Konstig känsla.
Träningen går inte heller så bra, jag är inte riktigt säker på vad det beror på men jag har mina aningar. Tar mig då dit ändå, även om det bara blir en halvtimmes simning, eller en kvart, eller vafan som helst. Måste ju hålla vanan vid liv.

lördag 17 april 2010

Vafan..

Här i huset är vi rastlösa. Vill göra nåt men vet inte vad. Borde ge hundarna mat men ORKAR inte.
Konstig känsla i kroppen. Kanske sambomannen lagar middag idag?
Kanske vill jag ha pommes och beasås?
Kanske är jag dum i huvet.

Glädjespridare.

Vaknade med vetskapen att smhi-gubbarna lovat snö idag och förväntade mig att se stora, plufsiga flingor singla ner utanför fönstret. Döm om min förvåning när solen sken och fåglarna kvittrade, det var en glad överraskning. Jag är fullt medveten om att det kan snöa i eftermiddag men just nu väljer jag att förtränga denna kunskap och tänka på annat.

TV. Det är fan bara skit på TV på helgerna. Jag ser varken "Så ska det låta" eller "Talang 2010". Filmer är trist. Tv4 Fakta är sambon less på. Igår såg vi Charlie Sheen (2½ men) och "How I met your mother". Det var det enda. Ikväll tror jag att vi dumpar TV:n till förmån för spackling. Betydligt mer underhållande.

Fönsterputsning. Någon dag i nästa vecka är det dags för årets första fönsterputsning. Kanske det tråkigaste som finns? Ska passa på att fålla upp gardinerna som just nu bara är nålade och har varit det så länge jag kan minnas. Måste försöka låna en symaskin av någon vänlig själ, kanske bjuda hit sambons mamma på fika och kaffe och smyga in lite gardinfållning så där smidigt som bara jag kan.

Pengar. Det hade inte varit helt fel att vinna en miljon eller några stycken. Hundratusen kunde jag nöja mig med, eller bara några extra tusenlappar. Det är länge till skatteåterbäringen och jag vill ha en massa saker. Förvaringssystem till tvättstugan, golv, kakel, vägg- och takfärg, toalettstol och tvättställ till lilltoan, mattor, lampor, nya blommor.. skulle kunna fortsätta forever men ingen har tid att läsa en så lång önskelista.
Tur att elräkningen börjar bli human, nu finns det ju en liten möjlighet att spara lite penkki till nästa vinter.

fredag 16 april 2010

Försvarstal

Njaru, Malla,
läste ditt inlägg om mataffärerna och kände direkt att jag måste försvara min favoritaffär även om det innebär BLOGGKRIG!
Skyndade mig att plocka fram matkassar från stor-ICA och Willy´s och packade dem identiskt.





Som ni kan skönja av bilderna- ingen märkbar skillnad! Identiskt packade förutom att Willy´s påse var på väg att tippa framlänges och därför ser lite knasig ut. Detta beror dock inte på påsens konstruktion utan på packarens oförmåga att se till att den stod ordentligt innan hon skyndade sig att ta kort.
Så där ja, Willy´s.
Jag gjorde så gott jag kunde.

Att vakna med ett handikapp

Huvudvärk är inte roligt.
Att vakna med huvudvärk är nästan det o-roligaste som finns.
ÄNNU mer trist är att det inte verkar bättre än att jag får dras med det irriterande trycket i skallen, det är mer regel än undantag att jag får ont någon gång under dagen.

Sjukt symptom.
Man KAN inte amputera skallen hur mycket man än vill, jag använder den ju inte så mycket men tydligen fyller den andra funktioner.
Ljumskarna kan man inte heller ta bort för att de gör ont, sa de på sjukvårdsrådgivningen.

torsdag 15 april 2010

Förberedelser.

Jag förbereder mig inför helgen, jag är nämligen ledig och övar på att ta det lite lugnt så att kroppen inte blir chockad. Inte för att jag haft en hektisk vecka men jag planerar att det ska vara soligt och fint väder och jag ska sitta på röven i solstolen hela långa helgen (förutom söndag morgon då jag ska simma).

Vi har väl alla skitdagar, va? Ni vet väl att när man är gravid, då kan man liksom ha skitdagar närhelst man känner för det? Surhet, bitterfitt-ness, irritation, ingen motivation att göra nåt- allt kan ursäktas med att man är på tjocken. Ingen kommer att döma en för det, de säger bara ahaaaaaa och nickar lite förstående på skallen. Allt irrationellt beteende blir plötsligt accepterat, det gillar jag och utnyttjar det till max. Redan.

Alldeles för mig själv.

Att jag är på tjocken intresserar troligtvis inte någon annan än mig själv och min sambo. Vi tycker att det är det mest intressanta i hela världen och diskuterar det ganska frekvent.
Namn (fast vi vet redan vilket namn vi ska ha, kille eller tjej- we´re ready), att det är länge kvar, möbler, kläder, grejor... för att fatta mig kort; allt.

Ni kan alltså uteslutande räkna med att ganska många inlägg kommer att handla om hur det går och vad som händer, trots att jag VET att det är bland det tristaste man som utomstående kan läsa. Kanske, kanske lyckas jag göra det lite intressant, om inte får ni väl kolla etiketten och scrolla förbi alla tusentals inlägg som handlar om ärtor och magar.

Fast ännu har det inte börjat hända så mycket, mer än att jag funderar på att amputera ljumskarna när jag ska sova.

Det är vår nu.



Harley väntar på boll. Koncentrerad.





Äääääntligen! Han ger fan i att han ramlar när han ska hämta bollen, det är fortfarande det roligaste som finns! Näst efter att äta, förstås.





Tvätt på tork UTE. På tiden, tycker jag.





Fick akut fruktabstinens igårkväll. 84 kr senare kom jag hem med en jävla massa frukt. Åt upp hälften av vindruvorna, råkade tappa andra hälften på hunden. Åt en mango. Ett äpple. Var mätt hela kvällen, fortfarande lite jäst.



Skyndade på snösmältningen genom att skotta ut en massa snö i gången. Ångrade mig då jag nästan halkade ihjäl mig när jag skulle slänga soporna men nu är det borta, väck! 5 plusgrader så här på morgonkvisten är inte fy skam.






onsdag 14 april 2010

Mina alldeles egna projekt.

Här i huset finns det alltid något att göra.

Hallen-projektet är nästan avslutat, bara lite lister och skit kvar (sambons jobb) samt pyntning. Nya mattor, nån blomma och så, ni vet.

När herr Fredriksson håller på med spackling och målning och sånt hittar jag lätt nya saker att fokusera på. Just nu, till exempel, är tvättstugan i fara. Jag har redan baxat ut stora, tunga, gamla frysen- den har aldrig använts utan bara stått där inne och tagit en massa plats. Efter lite svordomar och en massa knuffande fick jag till slut ut den. Bäst att passa på när mannen i huset är borta, han har som förbjudit mig att bära extremtunga saker, det jag tycker bäst om i hela världen.

Hur som helst, tvättstugan. Torktumlaren och tvättmaskinen står på en bänk. Den bänken ska BORT. Naturligtvis inser jag mina begränsningar, jag orkar helt enkelt inte lyfta ner mackapärerna därifrån, så nu står det plötsligt stilla.
På väggarna har någon dum jävel (skyller på Kurt, han som bodde här före oss) satt upp pärlspont. Den ska BORT! Betongvägg ska jag ha! Ena sidan är täckt med vitt kakel som ska få vara kvar, ska bara fixa till fogarna. Min förhoppning är att när pärlsponten är borta kommer det att vara superlätt att byta den gamla droppande kranen som Kurt naturligtvis byggde in i sin iver att få upp lite trä på väggen. Dumma gamla gubbe. Sen ska betongväggen naturligtvis fixas till på finurligast möjligast sätt. Det kommer att bli grymt fint.
Enda momentet jag inte kan görs själv är att måla golvet, tydligen är starka färg-ångor inget vidare bra för bebis i magen.

Tvättstugan kommer att bli billig att göra om, inga nya maskiner eller så, bara färg. Lite förvaring hade jag också tänkt få dit, för sängkläder och badlakan och så. Bebis ska få sitt eget skåp i badrummet, på badlakanens bekostnad.


Efter tvättstugan kommer lilla toaletten i källaren.
Just nu står där en ljusgrön toalett som inte fungerar som den ska, så den ska bytas. Tvättställ och spegel likaså. Utöver det är det även där måla, måla, måla som gäller, eventuellt lite kakling om jag får som jag vill.

Pararellt med detta ska vi fixa hall och golv i källaren, de två sovrummen, entré och klädkammare. Utomhus stängsel, plantera buskar, ingång och trapp till källaren, infart, resten av gräsmattan och eventuellt inglasning light på stora bron.
Sju månader har vi på oss, nemas problemas!


Lite roligt var förresten att mäklaren som sålde stugan kom förbi idag. Han stannade bilen på gatan när vi var på väg ut med hundarna, han hade "sett oss på håll", sa han och undrade om vi inte skulle ta och sälja huset när vi ändå var i sälja fastighets-svängen. Vi avböjde och bad att få återkomma nästa vår.

Man blir ju nästan rörd...

...när väderrapporten lovar moln och tråkigheter och solen skiner i alla fall. Det brukar ju vara tvärtom.



Viktigare saker nu.



Jag och min brorson sysslar här med viktiga saker, som ni ser. Kanske det mest viktiga som finns i hela världen- vi har roligt. Många är skitdåliga på det, fråga mig inte varför.

Mitt råd idag blir; gör nåt kul för tusan. Ge fan i att fokusera på det negativa, det finns folk som har det betydligt värre.

Jag ska göra nåt kul idag, jag ska sola och bli brun.

tisdag 13 april 2010

En sak till

Skitungar som pratar om att "de måste bli vuxna nu för de ska minsann bli föräldrar" kan gå och skjuta sig, eller nåt.

Vem fan har påstått att man måste bli så otroligt viktig och petig och sticka näsan i vädret, döma andra som man inte ser som vuxna eftersom de inte har barn och INTE VET VAD DET INNEBÄR?
Man kan vara vuxen utan att vara förälder. Många utan barn har ett mer givande liv än de med barn. Många av dem har också insett vad "att vara förälder" innebär, vilket man kan säga att en del som redan skaffat unge faktiskt missuppfattat.

Så var det med den saken.

Konstant kaos

Mitt täcke ligger framme i soffan hela dagen.

Oftast ligger jag under det, inte sovandes men väldigt oengagerad i resten av världen. Kan bara inte ha det så här, före simningen (som jag för övrigt måste släpa mig själv till) åker jag till apoteket.

Har ni förresten tänkt på att tanterna på apoteket ofta ifrågasätter det man ska handla? Vill man ha alvedon, ja då börjar de surra om ipren. Vill man ha avmaskningsmedel för hundar ska de undra en massa oväsentliga saker, och ska man köpa graviditetstest tycker de att man ska berätta när man senast hade sin mens.
Nyfikna jävla kärringar. (Nej, det är inte alltid "bara för att hjälpa till". Jag vet väl vad jag vill ha, man kan ju faktiskt googla!)
Varför jobbar det inga män på apoteket?

Hundträning efter simningen betyder sen middag, på jobbet. 19.30. Ska vara riktigt husmorsaktig och ta med en burk köttsoppa som jag köpt på willys, värma i micron och bara hälla i mig. Sen ska jag sova.

måndag 12 april 2010

1:a gången

Besök hos barnmorskan idag, för första gången.

Det gick bra och hon var ingen hagga.

Lågt blodvärde och blodtryck- förklarar trötthet och yrsel som jag haft de senaste veckorna. Tydligen inte så vanligt med lågt blodvärde så tidigt i preggo-perioden men om jag kommer ihåg rätt så hade jag det vid hälsokontrollen i höstas också.
Bra BMI, blodsocker och så, inga konstigheter där.

Fick tid hos läkaren den 11 maj, känns som att det är evigheter dit men jag vet ju att det kommer att gå fort (ish).

Nu ska jag googla järntillskott.

Orosmoment

De som påstår att jag borde sluta tänka på vikt och mat och sånt nu när jag är på tjocken, kan inte de bara lägga av?

För det är lättare sagt än gjort. Helt ärligt så VILL jag inte ens sluta tänka på det. Jag VILL inte äta kakor och chips och godis och en hel jävla massa mat- det ger mig bara ångest.
Jag är fullt medveten om att jag kommer att gå upp i vikt, det är liksom oundvikligt allteftersom bullen jäser, och ärligt talat så skiter jag i hur många kilon det blir i slutändan- så länge det inte blir en bunt fettkilon. Jag har redan nu nog med underhuds(och överhuds)fett till att amma en sju, åtta ungar så ett lager till är väldigt, väldigt oönskat.

Däremot kan jag tycka att mitt knäppa förhållande till mat är lite jobbigt just nu, jag dricker inga shakes och det känns som att jag äter hela tiden- jag går omkring och känner mig som om jag svullar, för att tala klarspråk.
Man vänjer sig väl.
Förhoppningsvis.


Nu ska jag promenera bort en del av dagens framtida kalori-intag. Med hundar, utan sambo för han sover.

I veckan dådå

Veckans träning;

Tisdag- simma
Torsdag- simma
Fredag- gym
Söndag- simma

Det vanliga med andra ord, inga konstigheter.


Veckans övriga planer;

Måndag- besök på vårdcentralen. Städa. Sola om det är soligt.

Tisdag- Ev. finfrämmande, hundkurs på kvällen.

osv, osv. Inte så spännande vecka i veckan heller.

Fifarao hur trist man kan vara.

söndag 11 april 2010

Hått å nått

Hått- vädret.
Nått- att jag haft ont i skallen och varit trött hela eftermiddagen. Nu pigg igen.

Hått- simningen i morse, 1,3 km på 40 min. Inte snabb, men envis.
Nått- boobisar mer onda än vanligt pga. träningsvärk.

Hått- kvällspromenad strax
Hått- hundar nöjda
Hått- besök hos barnmorskan imorrn
Hått- skitmycket ledig i veckan

Nått- pissnödig och sambon låst in sig på dass. Vägrar gå till källartoan, alldeles för bekväm av mig.

Den som påstår..

..att bakisdagar är underskattade, de ljuger. Kände efter om jag var sugen på ett glas vin igår, det var jag absolut inte. Fick ont i magen bara av att tänka på det. Inte för att jag skulle ha druckit det även om jag haft abstinensbesvär men ändå, var ju tvungen att känna efter.

Det finns ganska mycket man kan göra på helgen om man inte vaknar och är bakis. Gå ut med hundarna, simma, dricka kaffe, stiga upp tidigt, må bra. Man utnyttjar liksom tiden på ett finurligare sätt i stället för att ligga kvar i sängen och trycka i sig en megachipspåse för att sedan somna om. Jag saknar inte bakisdagar. Hade börjat känna avsmak för dem redan innan jag blev på tjocken så det är bara bra med en niomånaders paus.. lagomt till nyår kommer jag nog att känna mig ganska sugen på vin och kex och mögelost.


Nu ska jag i alla fall försöka få igång kroppen lite med en kort promenad innan simturen på badhuset. Ska försöka få igång sambomannen också, han ligger kvar och slöar som vanligt. Nog ska han lida för att jag är morgonpigg, nog!

lördag 10 april 2010

Ta itu

Måste ta itu med lite hundträning så här på morgonkvisten.

Ska bara dricka upp mitt kaffe och äta frukost sen bär det av ut i plusgraderna. Känns som att jag försummat mina chanser i veckan så det är lika bra att göra det nu på morgonen medans jag fortfarande har energi. Eftermiddagen ska ägnas åt husfix och då är det alltid bra om hundarna är trötta.
Sambomannen tar en och jag tar en. Skönt med bara ett monster för en gångs skull!

Ibland ångrar jag att vi skaffade hund. Jag är inte en sån som "har bara för att ha", hundarna kräver ganska mycket tid, motion och mental stimulans- nästan varje dag. Vissa dagar (typ igår) vill jag bara stänga in dem i garaget och glömma att de finns men det gör jag så klart inte. Fast jag vill.
Kursen jag går med Harley är otroligt givande, mest för honom. Han får någon timme varje tisdagkväll när jag bryr mig bara om honom och han får använda sin hjärna, något som han behöver få göra för att må bra. Även om jag är sur och trött när vi åker dit, lämnar jag alltid stället med ett leende på läpparna. och en trött hund i kopplet. En trött men glad hund.

Efter 12 idag ska vi på Öppen Träning med hundarna, sedan borde de vara ganska avslappnade och lugna.

Hörde en gång någon som sa;
Jag vill gärna ha en hund.. men inte en sån man måste gå ut och gå med och sånt.

Vad är det för sorts hund? Tyg?

fredag 9 april 2010

Undringar och fundringar och inget alls precis.

Väntar på att sambomannen ska komma hem från jobbet, har väl en sisådär 2½ timme kvar att vänta skulle jag tro. Håller på med lite multitasking, tittar TV, läser bok och skriver strunt. Tur att jag är kvinna och kan hålla isär alla dessa saker... eller? Är det så?

På senare tid har jag märkt att jag har gröt i hjärnan. Irrar och virrar och glömmer saker jag ska göra, orkar inte koncentrera mig på att lyssna på vad folk säger till mig vilket innebär att jag, när de pratat klart, inte hört ett enda ord de sagt.
Preggosymptom eller bara tillfälligt sinnessvag?

Preggosymptom har jag fått, några stycken.

- Dödstrött.
- Svagt illamående, men bara pyttelite, lite då och då under dagen.
- Huvudvärk.
- Törstig (pissar som en häst, mest troligt för att jag dricker som en kamel).
- Galet ömma och HÅRDA bröstvårtor. Är nästan rädd att jag ska peta ut nåt öga på sambomannen när vi sover, så illa är det.

Att jag är sur och jävlig beror nog på att jag är så trött. Jag har faktiskt inte ro i kroppen att vila under dagen som det står att man ska göra, hallå, vissa av oss har faktiskt ett liv, ett jobb och saker som måste fixas!
Äsch, tröttheten lär gå över snart, inget varar ju för evigt.

Fellow grapes, we have a situa..rrrgh..


Ask med vindruvor- inköptes på lilla ICA den 9:e april omkring 16.25.
Asken återfanns cirka 16.45, vid den tiden fanns endast skelettet kvar som bevis på att det faktiskt funnits vindruvor.
Lokalbefolkningen (en stycken, jag själv) slukade alltså sitt byte med hull och hår men inga kärnor för druvorna var kärnfria.
Nu väntas risig mage.
Eftersom jag åt alla vindruvorna före middagen är jag för mätt för att äta middag. Får ta popcorn och vitlöksdip lite senare i stället, bra alternativ till lagad mat. Mycket näringsrikt.
Kan tillägga att jag köpte tuggpinnar till hundarna, tuggpinnar gjorda av oxstrupe. De stank gammal röv och jag höll på att spy. Nu luktar hundarna gammal röv i munnen (värre än förut) och de vägrar sluta att andas genom den. Flås, flås.
Ska gå och leta reda på lite silvertejp.

Meh!

Folk bli nog aldrig "som folk", lika bra att inse det.

...men kan de inte bara fatta att många gånger är det deras inställning till saker och ting som gör att livet känns så jävla jobbigt?

Well, well.

I morse snöade det och jag dunkade igång vindrutetorkarna för att få bort snön från rutan. Det gick alldeles ypperligt men tyvärr hade jag bildörren öppen så all snö åkte rutschkana direkt in i bilen i stället. På vägen till jobbet spottade fläkten vatten i ansiktet på mig allteftersom snön som fastnat där inne långsamt smälte. Det blev en sjö i sidofacket på dörren men jag intalade mig själv att det är bra för luftfuktigheten i bilen.

Igår var jag trött och sur, tills det var dags att sova. Då låg jag och vred och vände på mig i flera timmar vilket märks idag, jag är fortfarande trött och sur. Verkar som att det kommer att hålla i sig, mitt usla humör, men det är väl då ändå en världslig sak.
Försöker att skaka av mig tröttheten och börjar om på ny kula igen.

Efter jobbet är det ju helg! Träningspass! Kanske lite fixa hemma?
...att det skulle bli sol i morgon gör ju inte saken sämre!

torsdag 8 april 2010

Lägger ner

Jag lägger ner resten av dagen och är nöjd nu.

Nöjd och förbannat trött. Inte ens 40 minuter simning gjorde mig piggare, då är det verkligen allvar.


Förresten, varför är det så många som skriver "Vad skulle man ha gjort idag då?" på sin statusuppdatering på Facebook? Har de inte saker att göra? Vet de inte hur man hittar på nåt att göra? Kom hit till mig då, här finns det en massa ni kan hjälpa till med. Jag ligger i soffan och dirigerar.

Great minds think alike

Visst är det så, bevisligen!

Både jag och Malla fixade till i hallen igår. Skillnaden är att hon hann klart, jag inte. Bilder kommer när det är färdigt, förhoppningsvis efter helgen. Har lite snickeriarbete och målning kvar innan jag kan kalla det ett avslutat projekt.

Det innebär alltså, mina vänner, att jag tog (slet) mig upp ur träsket igår och gjorde något produktivt i stället för att ligga i soffan och lata mig. Det kändes skönt när jag väl var igång men ni ska veta att det krävdes typ tusen kilo självdisciplin och lite bitchslaps på mig själv innan jag faktiskt bestämde mig för att nog fick vara nog.


Idag är det hämta möbler jag köpte på Kupan, köra skräp till soptippen, köpa lite plankor, köpa lite färg, simning och jobb på agendan. Lika bra att hålla igång medans man kan, liksom. Eller vill, viljan spelar också stor roll, och jag VILL verkligen bli klar med kontoret, hallen och trappan! Relativt snart. Är sugen på att börja i källaren. Jag har lagt band på mig och bara rensat ut allt skräp i det som ska bli Ärte-Lortens rum, det är lite kvar men det får sambomannen bära upp då jag inte orkar kånka på otympliga saker.

Kontrollfreak som jag är har jag redan planerat hur det ska se ut i båda sovrummen. Ärtan ska få grönt och fint, hade tänkt mig lamellgardiner men det kommer ju att gå åt pipsvängen när den väl börjar krypa så jag får hitta en annan lösning till det. Herr F ska få bygga lite elementskydd, jag ska fixa en trevlig, inbyggd förvaring för leksaker och sånt där grejs.

Men det är länge dit. Evigheters evigheter, nästan.

onsdag 7 april 2010

Luften gick ur mig

Har varit på strålande fint humör,

tills för ungefär en timme sedan. Så har det varit nu de senaste dagarna, förmiddagarna går hur bra som helst men efter lunch blir jag astrött, sur och grinig.
Skulle ha behövt hinna med mycket, mycket mer idag men nu tänker jag faktiskt lägga mig i soffan och vila en stund.

Eller så tar jag bara en till kopp kaffe och rycker upp mig ur light-depressionen.

Fifarao.
Less på husdjuren, huset och grejer som ska göras.
Tur för sambomannen att han inte är hemma för då hade mitt urusla humör gått ut över honom.

Nu är det nära


Omkring +-0 grader inatt, jag jublar lite inombords!

Hur länge tror ni det dröjer innan marken är fri från snö? OBS! Inte uppskottade giant-snöhögar, bara vanlig snö!
Jag gissar på 13-14 dagar.
Vinner jag får jag en cykel i slutet av april. Eller nåt liknande. Kanske lite korv att grilla på Valborgsmässoafton.

Just idag är det massor med snö kvar men jag ska ändå snöra på mig kängorna och traska iväg på morgonpromenaden med vovvarna.
Bajspåsar- check!

Efter det är det onsdags-städ för hela slanten. Tror bestämt att det blir bra.

Jag har varken tid eller ork

En del fixar "hemliga" bloggar där de kan tycka vad de vill.
Ingen vet vem de är och bara speciellt inbjudna personer kan läsa det som skrivs.
Bra idé, definitivt, men inget för mig.
Jag har varken tid eller ork, jag har nog med att koncentrera mig på en liten sketen blogg. När sommaren kommer lär jag ta många och långa pauser och alla kommer att glömma bort att det ens finns någonstans där jag kluddar ner vad som händer och sker och vad jag tycker och tänker.
Vart vill jag då komma med det här? Ingen speciell stans egentligen.
Däremot kan jag tycka som så, att nyfikna människor får faktiskt ta konsekvenserna av sin nyfikenhet. Skulle det råka stå något ni inte håller med om? Ogillar jag något ni gillar? Skulle jag aldrig göra saker på de sätt ni gör? Men dutti-nutti då, vad spelar det egentligen för roll?
Vi kan inte alla få medhåll hela förbannade tiden, det vore ju alldeles otroligt trist! Fan, det värsta jag vet är folk man inte kan vara ärlig mot utan att de bryter ihop på ett eller annat sätt. Det näst värsta är när folk inte är ärliga mot mig, de träffar mig och ser mig i ögonen och tjatar på om det ena eller det andra och jag VET vad de sagt tidigare, till någon annan.
Sen påstår de att de står för vad de tycker.
Bull-jävla-shit säger jag då.
Att ha en åsikt, bu eller bä, behöver inte vara något dumt eller elakt.
Jag vet ju att konsten att ta negativ kritik är svår att bemästra, jag kan själv vara jäkligt dålig på det från och till. Det är väl då den berömda självinsikten ska ta vid, antar jag. Synd bara att många inte ens har förmågan att tänka utanför "the box".

tisdag 6 april 2010

En ärta med ett hjärta

Mitt bedrägeri lyckades.

Jag kan nu utan att ljuga säga att ärtan faktiskt finns fast den är 1 vecka yngre än beräknat. Hjärtat slår, den ligger där den ska och allt såg frid och fröjd ut.

Nu finns det till och med bildbevis, så UP YOURS Ulla på gyn.

I´m a monster

Tid på Hermelinen idag klockan 14.40.

Jag vet inte exakt vad de ska göra men jag hoppas så klart på ett tidigt UL och ett trevligt besked!
Drog till med en rejäl historia om ondhet i magen och slängde in lite blod i den också när jag ändå var igång, pinsamt om de genomskådar min bluff men nu är det bara så att jag vill veta om det är något där inne.

På vårdcentralen hänvisade de till gyn. På gyn till vårdcentralen. På jorcentralen till gyn.
Ulla som svarade på gyn lät ungefär som världens suraste och bittraste kvinna, hon kan inte ha fått sig på länge.

Ingen som vet, förresten, om de där ultraljudsmackapärerna blir utslitna väldigt fort eller om det bara är jobbigt att använda dem? Tycker nästan att det borde vara praxis att göra ett tidigt UL, det skulle nog hjälpa många paranoida och oroliga människor.
Nu är det nog tjatat om det här. Gör de inget idag lägger jag ner hela skiten och ställer in mig på katastrof. Kanske inte riktigt, men jag kommer i alla fall att bli jävligt besviken.

Hur detta slutar lär ni få reda på ikväll.

Det är konstigt.

Visst är det lite knäppt egentligen,
att det inte känns likadant för alla att ha en bebis i magen? Det finns liksom inga symptom som man måste ha för att vara på tjocken "på riktigt", förutom ett positivt gravtest då men det kan man ju inte kalla symptom.

Alla frågar om jag börjat må illa än. Nja, säger jag då.
Jag har ingen huvudvärk, är inte speciellt trött, inte ont i magen*, är varken mer eller mindre hungrig än förr och känner mig definitivt inte preggo även om jag försöker intala mig själv att jag faktiskt är det.


* Idag ska jag göra en fuling och se om det funkar. Ni får veta mer senare. Eller, fuling och fuling, jag betalar skatt som alla andra så jag tycker att jag har rätt att nyttja landstingets resurser. Spännande va? En liten cliffhanger. To be continued...

Stackars sambomannen har nog ännu svårare att förstå att ärtan i magen finns där. Han känner ju inte ömma boobisar eller små humörsvängningar, han får bara ta konsekvenserna av dessa underliga saker. Å andra sidan har han nu en privatchaufför i nio månader så visst njuter han av vissa fördelar, om än han nu inte dricker så ofta. Nackdelen med det är dock att jag vägrar att stanna längre än tio så vill han inte hem då får han ta taxi och komma hem till en arg kvinna efteråt.

Ska fila på min lilla scam.

måndag 5 april 2010

Nyfikenheten stillad


Så här kommer tydligen vår ärta att se ut. Inte så jävla ful men ganska lik Chucky va?

By the way

Jo förresten,

under morgonpromenaden och i duschen hann jag med att fundera lite (ganska mycket) över en grej.
Vem är det egentligen som påstår,
att om man har en åsikt som inte stämmer överens med någon annans om hur man till exempel ska sköta saker och ting, att man då automatiskt anser att den andra personen gör det dåligt, fel eller är sämre än en själv?

Att man inte tycker eller gör lika behöver väl inte betyda att man ser sig själv som bättre än någon annan?
Folk som tar det på det sättet måste ju tänka så själva, annars hade de nog insett att de flesta vuxna människor, oavsett vilken åsikt de är av, respekterar andra och accepterar att vi alla är olika.
Livet handlar inte alltid om att vara bäst, göra "rätt" eller hävda sig på ett eller annat sätt.

Veckans planer och bestyr

Ja, gomorron.

Gråmulen måndag med allt vad det innebär. Dagen idag är ju i princip en söndag så jag ska behandla den som en sådan också, genom att bara göra sånt som jag vill (och lite till). Besök hos Malla på förmiddagen, en sväng förbi brorsonen som fyllde hela 6 år förra veckan och allmänt lite dittan och dattan. Handla grönsaker på Willys och diverse andra vuxensaker.

Träningsplaneringen i veckan är följande;
Tisdag- simma
Torsdag- simma
Fredag- gym
Söndag- simma

Ett litet sketet gympass, men jag ska plussa på 10 minuter på simningen eftersom halvtimmen jag brukar simma börjar kännas lite väl kort.

Jobb ska jag också hinna med, med start inatt. Där finns det hur många saker som helst att ordna och fixa så jag lär inte sitta sysslolös. En fördel om man vill att dagarna ska gå fort och det vill man ju.
I övrigt ser det ut att bli ganska lugnt för min del, hundkurs med Harley i morgon är väl det enda jag har planerat utöver träning och jobb. Det och måla färdigt i hallen. Riva lite väv, kanske. Det finns alltid något att göra om man nu skulle råka ha tråkigt någon stund.


Vecka 9 nu och fortfarande inga märkvärdiga symptom. Jag var nog inte på tjocken ändå, det var kanske bara inbillning? En vecka kvar till barnmorskebesöket som känns ganska överflödigt då jag ju ändå inte får bekräftat att det faktiskt finns någonting där inne i fetmagen. Ska det vara så jäkla jobbigt att göra ett tidigt ultraljud? Det verkar nästan som att de är rädda att nöta ut den där jävla apparaten, den används inte i onödan, liksom. För mig kanske det är NÖDAN! Jag kanske är världens nyfiknaste och otåligaste, tänker ingen på det?!
Jajja, har i alla fall bestämt mig för att ta det så lugnt det går och vänta typ två månader till på att få redan på om det är en bebis, en dinosaurie eller bara tomt i magen.
Den som väntar på något gott... brukar de ju säga. Jag hatar det uttrycket.

Inget val

Dessa två odur har mig helt i sitt våld. De har fått mig att anpassa mina morgonrutiner efter deras önskemål och behov och det är numera mer regel än undantag att kliva upp strax före fan om morgnarna.



Meeeen, vad gör man inte, de är ju trots allt människans bästa vänner, eller hur det nu var. De bidrar till en lång, skön promenad före frukost och det är inte fy skam- i alla fall inte nu när bakisdagar är ett minne blott.
Att städningen sker regelbundet kan jag också tacka de fyrbenta för, vill jag inte att hundhåren ska ta över bör jag dammsuga minst varannan dag. I morse tyckte tydligen en av dem att det var dags att tvätta mattan i hallen och påpekade detta genom att helt sonika kräkas litegrann på den. Fixat, de är fullt medvetna om att matte inte låter en matta med kräk på ligga kvar på golvet i det skicket.

söndag 4 april 2010

Takdropp




Det har förvisso sin charm, det här med våren, men som den obotliga kärring jag är ser jag självklart nackdelar med den också!
Ta det här med takdropp till exempel. Tycker ni att en droppande kran är irriterande har ni aldrig varit med utanför vårt hus klockan 11 en varm söndagsförmiddag. Mmm... skönt.. sola! "Dropp. Dropp. Droppdroppdropp". Det droppar och har sig så man får springa på dass stup i kvarten, dessutom blåser det ibland till och dropparna landar då lägligt mitt i pannan på en icket ont anande soldyrkare.
Nåja, takdroppet kan jag väl leva med, det betyder ju att snön är på väg bort dit den hör hemma- dvs. i vattnet.


Värre är det då med skoteråkarna som passerar mitt emot, på OK. Det ska väl tankas och fyllas på proviant (kakor och coca-cola, det verkar skoteråkare gilla) kan jag gissa, samt pratas högt med andra skoteråkare som råkar befinna sig på samma ställe. Mest troligt har den höga ljudvolymen från skotern gjort 95% av dess brukare hörselskadade, vilket innebär att de måste skrika åt varandra trots att de står näsa mot näsa. Vissa kanske bråkar om vem som ska få tanka först och skriker av den anledningen, vad vet jag, men för det mesta tror jag att de bara har knäck i lurarna. Jag hör då de flesta konversationer högt och tydligt och ändå är jag i princip döv på ena örat.


I det stora hela är ju våren en bra tid, som sagt, det innebär att sommaren snart är här och sommaren, den klagar jag aldrig på! Ja, om det nu inte regnar eller är kallt eller blåser eller är för varmt eller för vindstilla eller för torrt. Då är den ju inte bra alls.

Färdigfirat

Blä, känner mig inte speciellt nyttig efter påsksvullandet,

har faktiskt en känsla som liknar ångest som ligger och gnager! Skam den som fortsätter på brottets bana, dock, idag är en ny dag och i morgon är en ny vecka med nya träningsplaner.

Tvingade hem mannen vid 21-tiden igår, visst är det väl så att om man är chaufför får man bestämma vilken tid man ska åka hem? Jag kan hur som helst aldrig stanna så mycket längre eftersom tröttheten slår till med full kraft omkring 22 och då är även jag oförmögen att köra bil. Dagen var för övrigt hemskt trevlig, bra sällskap och jäkligt fint väder kan ju göra vem som helst på bra humör! Till och med en surjävlapåskkärring (undertecknad).


Alldeles strax morgonpromenad med hundarna. Tränar just nu på att ha båda två kopplade samtidigt, en viss teknik krävs men överlag går det faktiskt bra. Brukar passa på så här före fan om morgnarna, ingen annan är ute och jag får vara ifred med mina odjur. Jag måste förmodligen börja testa andra tider också, så får vi se hur det funkar när det kommer andra hundar och går. När tiden väl kommer för barnvagnspromenader vill man ju liksom inte ha två monster vid sidan om som drar iväg med både mig och barn så fort de får syn på en annan varelse.

Är väl bara att ta tag i dagen och ge sig iväg då. Inga krusiduller.

lördag 3 april 2010

Här ska firas påsk

Fast hur firar man påsk?

Tänkte svulla godis igår och köpte jättepåse men efter några stycken mådde jag illa och somnade.
Jag är verkligen wild&crazy.

Åker iväg över dagen, med sambo och hundar och vänner, hoppas på lite solsken så solbrännan bättras på en smula. Känner mig blek som ett lakan.

Min mage har redan börjat svälla och jag är ganska säker på att det inte beror på för mycket mat. Kan inte ens dra in den och se smal ut, så något är det ju som händer där inne. V 9 på måndag- kan det vara normalt? Lär väl inte fortsätta i den här takten, i såna fall kommer jag att få en groteskt stor mage. Det lär jag kanske få i alla fall men kanske inte så snabbt.

fredag 2 april 2010

Väldigt upptagen

Jag har lite för mycket tid till mitt förfogande just nu, därför tänkte jag ta upp lite tankar som gäller föräldraledighet.

Bebislorten är fortfarande långt borta (fast ganska nära ändå) men jag har redan berättat på jobbet och för brukarens föräldrar. Jag vet ju att jag är oumbärlig och måste därför försöka förbereda kollegor och arbetsgivare på det som komma skall.

Hur som helst, jag har tittat fram och tillbaka på den här föräldrapenning-grejen och beslutat mig för att jag har det ganska bra ändå. Ska maxa uttaget med 7 dagar i veckan, sno några dagar från sambon och få ut ungefär 1 år i ledighet. Efter det får herr F vara hemma i någon månad innan ordningen återigen infinner sig.
För er som inte vet det, kan jag informera om att vi jobbar på samma ställe fast olika skift. När jag är ledig kommer sambon ändå att vara hemma mycket eftersom det är dag/kväll/nattskift, lite varierat så där.
När vi båda börjat om att jobba igen finns det ett litet problem. Vår lilla lort kommer troligtvis aldrig att få gå fulla dagar på dagis (jag vet att det heter förskola men jag är gammal och säger dagis) eftersom det alltid är någon hemma. Han eller hon kommer att vara ett sk. 15-timmarsbarn. Jag kan tycka att det är lite trist, inte på grund av att jag redan längtar efter att lämna iväg min ofödda unge utan för att jag tror att dagis faktiskt har stor betydelse för ett barns sociala utveckling. Personalen på en förskola aktiverar och stimulerar de små på ett sätt de flesta föräldrar inte gör, det vet jag själv då jag ju har arbetat inom yrket i flera år.

Nu gled jag in på ett litet sidospår, let´s glida tillbaka igen.

Föräldraledighet.
Mycket cash ger det ju inte. Enligt mina beräkningar kommer jag att få ca. 12000 i lönekuvertet när jag tar ut 7 dagar/vecka under den tiden jag har tänkt vara ledig. Det är väl inte så lite men betydligt mindre än vad jag är van vid.
Vi har redan börjat se över räkningar och utgifter och som tur är kommer det mesta i huset att vara klart innan Lorten tittar ut så de utgifterna kommer inte att finnas. En bil mindre kommer att rulla till och från jobbet, bara där blir det en besparing på ungefär 1000 kr i månaden, om jag nu inte börjar ränna land och rike runt med bebisen.

Jag försöker att inte fundera så mycket över såna här saker men samtidigt är det lite jobbigt för kontrollfreaket Kicki att inte riktigt veta hur det kommer att bli. I vilket fall som helst måste man ju anpassa sig efter rådande omständigheter och det brukar jag (och sambo) vara bra på så jag tror inte att det ska bli några som helst problem.

Då sitter man här igen

Fick ett bra mail (inte varje dag) som handlade om val och attityder.
Kortfattat ville det tala om detta;

Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring blir varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk ska påverka ditt humör,
det är du som väljer om du ska vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det alltid ditt val hur du lever ditt liv.

Tänkte bara dela med mig av det, finns säkert någon som behöver en liten knuff i baken.



Nu när det börjar närma sig vår och snön tinar har jag en av mina bättre perioder. Jag skrattar hela tiden men det beror inte på att jag är speciellt lycklig eller så, nää, fan, för vem kan hålla sig för skratt när folk halkar stup i kvarten?
Det stämmer. Så här i bryta-lårbenshalsentider har jag fullt upp med att fnissa åt människor som snavar till eller glider och regelrätta ramlingar framkallar hysteriska skrattattacker. Det roligaste är ändå en nästanramling, ni vet när någon halkar och kämpar febrilt för att behålla balansen genom att vifta med armarna på roliga sätt. Har man tur hinner man även med att kolla in ansiktsuttrycket som brkar vara fasa blandat med förvåning och koncentration.
Fan, hur elak får men bli egentligen? Just i det ögonblicket något håller på att hända funderar jag ju liksom inte ens över att det kanske kan sluta illa, jag har fullt upp med att tycka att det är skojjigt. Efteråt kan man såklart stanna till och fråga om det gick bra, om personen inte redan skyndsamt ställt sig upp och tittat sig omkring för att se om någon sett händelsen.

En annan sak som hör våren till är ju skitiga hundar. Sörjan och leran som tinar fram tenderar att fastna under tassar och magar och ni kan tro att det första odjuren gör när de kommer in, det är att gå på det fina, vita köksgolvet.
Kommer det att bli modernt med tassavtryck, tro?


I eftermiddag, mina vänner och ovänner, gör jag helg efter en lång och faktiskt ganska produktiv arbetsvecka. Det är tydligen påsk och folk verkar fira den på något konstigt vis, eftersom jag inte är så mycket för religiösa högtider väljer jag att tro att påsken är till för att hedra påskharen. Hur som helst, ytterligare en vecka att lägga till samlingen.

Sammanfattningsvis ska jag bara tycka några saker;
- Det är skönt att vara en bitterfitta ibland.
- Jag hör av mig till folk av en anledning. Hör jag INTE, dvs. aldrig av mig är det av precis samma anledning men tvärtom.
- Det är skittrist att vara nykter när andra är fulla. Inget att hymla om- det suger hårt. Fast då brukar jag tänka att de kommer få skrumplever och jag kommer att få en bebis, då är bebis lätt det roligaste alternativet, alla kategorier.

torsdag 1 april 2010

Gamla människor

Gamla människor (uråldriga alltså) är så förtvivlat roliga, allihop!

Jag ska bli en sur gammal tant när jag blir pensionär. Fälla folk med käppen och köra över deras hälsenor med rullatorn samtidigt som jag låtsas att jag är både döv och blind.
Jag ska mata duvor genom att försöka pricka huvan på andra människors jackor så att fåglarna attackerar dem, dunka i väggen och skriva arga anonyma lappar till grannar som har fest/spelar musik/skramlar med pannor i köket/går omkring i lägenheten efter klockan åtta på kvällen.

Jag ska nypa unga, snygga killar i rumpan och inte ens skämmas över det.

Jo, jag ska bli en festlig pensionär.

Lite om mig.

Det var ett tag sedan ni fick höra obekväma sanningar om mig, eller ja, det var ett tag sedan ni fick höra någonting alls av intresse!

Därför tycker jag att det är på tiden nu. Here we go, sanningslista.


* Mina fötter är extremt fula. Breda som ankfötter och mina tår ser ut som missbildade potatisar med konstiga naglar. Gympadojjor är i princip de enda skor jag får på mig. Jag gillar inte när någon tar på mina fötter för jag tror att de ska få kräkkänslor och bli äcklade.

* Jag är ganska ointresserad av kläder och mode. En huvtröja och ett par jeans är alltsomoftast min outfit. Eller träningskläder till vardags. Känns som onödigt att dra på sig värsta stassen och sminka sig och fixa håret bara för att två timmar efteråt byta om, ta på mössan och gå ut med hundarna i skogen.
Slutsats- jag går nästan alltid och ser ful ut.

* Att vara trevlig mot folk jag inte gillar, att låtsas, är inte min grej. Jag är väldigt dålig på att le inställsamt, allt jag egentligen tänker brukar lysa igenom på något konstigt vis. Därför är jag sinnessjukt less på att umgås med folk som tjurar ihop om man skulle råka ha en annan åsikt än deras.
Jag är dock inte så mycket bättre själv, jag tycker så klart att alla ska tycka som mig för jag har ju alltid rätt!

* Jag snusar riktigt snus och dricker riktigt kaffe. Ve och fasa, ack vilken hemsk människa jag ÄR!

* Tålamod med andra människor är något jag saknar. Många, speciellt tjejer, retar mig till vansinne genom att 1. låtsas vara dummare än vad de egentligen är, 2. försöka framställa sig själva som perfekta, 3. säga vad de tror att man vill höra.
Skit ner er och frys fast, säger jag bara. Kom tillbaka när hjärnan börjat fungera, det är varken gulligt eller speciellt attraktivt att framstå som ett spån.

* Jag hade aldrig skaffat barn om jag inte haft ett jobb. Mitt kontrollbehov kräver ordning och reda. Nu skiter jag i andra, det här är mitt personliga krav och ingenting som gäller någon annan än mig. Alla tycker vi olika och alla vill vi ha det på olika sätt, inget konstigt med det.



Sömnlöst svammel


Ungefär så här ser Lorten tydligen ut nu, i vecka 8.
Inte så fruktansvärt snygg men förhoppningsvis hinner den bli lite sötare under resterande 32 veckor.










Anledningen till min sömnlöshet lämnar vi därhän.



På kvällen när jag ska sova brukar jag ligga och försöka lösa alla världsproblem. Igårkväll var inget undantag och jag lyckades faktiskt klura ut några saker. Å andra sidan, världsproblem för mig är typ "vart ska jag ställa vitrinskåpet" och "vilken lampa ska vi ha i hallen". Jag har alltid haft svårt med perspektiv på saker och ting.
Igår funderade jag på hundarna. Jag gillar förresten att ta ut bekymmer i förskott och är redan lite orolig över hur det ska gå när Lorten blivit 2-3 år och springer omkring och viftar och skriker. Våra vallhundar är inte så otroligt imponerade av sådana konster och försöker stoppa dem genom att nafsa och hoppa litegrann. Inte så lyckat för en mini-människa, alltså.


Hur som helst, just den saken lyckades jag inte klura ut igår, däremot kom jag underfund med vilka mattor vi ska ha i kontoret, hallen och köket. Alltid något.