Inte välkommen

Jag har inte önskat er en trevlig midsommar, det är väl lite för sent nu men hoppas att ni hade en fin midsommarafton! Själv började jag dagen med att stiga upp, det är väl i och för sig normalt men jag steg upp 04.20 när Mini tyckte att det var dags att vakna.
På kvällen grillade vi hos storebror med familj, broren himself blev tyvärr utringd på jobb så han var inte ens där. Fantastiskt lugn och skön kväll, men nu blir det snart andra bullar. Party party på gång, inte riktigt ännu men tiden går ju sååååååå fort... tydligtvis. Många verkar tycka det. Jag tycker då inte att den går nåt mycket fortare än vad den alltid har gått. Ibland blir jag så less. Folk kommenterar hur "stor" Mini har blivit och hur "fort" tiden har gått. NÄÄ, vill jag säga då. Tiden har gått precis som den brukar, hon är lite över sex månader och det har tagit henne precis lika länge att bli så stor som hon är nu, sex månader tar alltid sex månader, lika lång tid varje gång. Så det så.

Så till min fråga. Jag har en sån idag nämligen.
Jag undrar om det finns någon människa, alltså någon som ni känner eller har känt eller så, ingen mördare typ, som ni ALDRIG MER skulle släppa in i ert hus? Någon som ni liksom känner att "Nä, den här människan vill jag absolut inte ha att göra med"?
Jag har några stycken. Jag tror inte att de är speciellt ledsna över det, känslan är nog ömsesidig om man säger så, men jag kunde då inte bry mig mindre.
Det är som inte mitt problem om någon inte gillar mig, alla kan inte tycka om alla punkt slut, och ibland vill jag bara kräkas på såna som är så jävla tillgjorda och lena att de inte vågar säga ifrån för att de är rädda att folk ska bli sura. Vad är det värsta som kan hända? En käftsmäll eller? Jag tar hellre det, då kan jag i alla fall gå därifrån och veta att jag sa min åsikt.

En prilla, sen gonatt. Typ.

Alltså, när man- som jag- har en liten bebis som älskar att vara vaken och upptäcka alla saker som finns runt omkring (sova är för mesproppar va?), då måste man faktiskt anpassa gåochläggasig- tiden efter det också. Med andra ord, strax gonatt.

Jag måste bara hänga tvätten först. Jag har köpt Vanish OxiAction superduperultra extra effektiv mot fläckar på vita plagg, får väl se om de rått på lasagnefläckarna på Minnas nyaste nya vita body. Ja, det var pappan i huset som matade utan haklapp. Samma dag som jag köpt tröjåbäket.

Minna älskar att krypa. Idag kröp hon till sin kompis och drog henne i håret. Hon drar katten i svansen och hunden i örat. Hon har även börjat dra sig upp mot möbler, nu saknas bara att hon börjar dra sig om morgnarna (haha). Det kan jag nog drömma om, alla mina syskonbarn är morgonpiggast i Sverige, det är i och för sig även jag nu när jag vant mig.

Efter jag har hängt tvätten måste jag ut med hunden.
Plocka undan lite.
Egentligen duscha men det ids jag fanimej inte.

Idag sa Minna "huppeli duppeli". Jag tror hon menade "jävla kärring" för hon lät arg när hon sa det. Tack för den då.

Jag undrar.

Jag kanske är dum som inte fattar, eller så är jag inte som alla andra, men vad är egentligen det här att "vara sig själv" när man blivit förälder?

Idag har jag läst ikapp lite bloggar och i typ tre av dem (ni vet vilka ni är ;) står det om att få vara sig själv. Alltså inte "mamma". Hur menar man då?
Jag känner mig alltid som mig själv. Jag gör det jag vill, när jag vill och Mini hänger på. Jag svär, blir arg, sjunger, dansar, surar.. går ut i skogen, på affären. Träffar kompisar, snackar skit, snusar. Det är jag. Jag är alltid JAG. Inte "mamma". Jag tänker inte på mig själv som "mamma". Minna ser mig och tänker det (eller "hon som bär mig och ger mig mat").

Så, frågan är väl egentligen; vad menar man när man säger att man vill vara sig själv en stund? Är man inte alltid sig själv?
Jag undrar inte på ett elakt sätt, utan jag undrar bara för att jag inte förstår :)

-----------
Vårt sovrum börjar bli klart. Vi ser ljuset i tunneln. Igår kämpade vi med dörrkarm och dörr, det tog 4½ timme och dörren blev bra förutom att vi hängde den upp och ned. Det ändrade vi på och tadaa! The dörr gick att öppna och stänga. När vi fått dit dörrtryckena vill säga. Det tog bara en halvtimme typ.
Att lägga heltäckningsmattan gick fort som attan så nu ser det nästan färdigt ut.

Vi köpte fel tapeter två gånger så imorrn ska de bytas igen.
Vi höll på att köpa fel dörr pga. en oduglig säljare på ByggMax. Vad anställer de för okunnigt folk egentligen?! Trodde att folk på såna ställen skulle ha ett hum om hur man sätter upp en dörr och vilka mått man ska ha till karmarna. Som tur var fanns det en tjej som hjälpte oss så vi fick rätt.

Nu ska jag fortsätta med diverse göromål, det är en aldrig sinande ström och det känns ..ärligt talat.. ganska skönt :)

Spik, spik.

Seriöst, jag hinner inte med det här.
Vi bygger och bygger allt vi hinner när Mini sover/är på bra humör/blir buren av en av oss.

Jag tar härmed officiellt en paus på obestämd framtid. Vill ni mig nåt får ni ringa. Eller skriva brev eller vad ni vill.

Men ändå.

Alla vet det, så jag säger det inte.
Vädret alltså.

Vi är hyfsat upptagna här i byn. Solar, badar och myser.

Mini har premiärvandrat, inte så långt och inte med sina egna ben men ändå.
Hon har även hunnit med strandbesök och grillafton, inte illa för en så liten dam. Värmen verkar inte bekymra henne nämnvärt, hon tycker snarare att det är skönt att slippa klä på sig. Att krypa runt i bara blöjan, det är grejer det!

Haha, den där filmen "Cellular" måste ju vara en av de sämsta! Är det verkligen så att "sommarunderhållningen" redan har börjat? ....

Uppe i ottan

Min bebis vaknar oftast före fan om morgnarna.

Get used to it mummy, säger hon till mig.

Okej då säger jag, men jag tänker då jäklat säkert inte vara social innan morgontidningen har landat i brevlådan. Det är inte mänskligt att stiga upp så här tidigt.

Mini tar sig framåt

Två dagar efter sin sexmånadersdag visar Mini sina skills.
Hon har ålat omkring på golvet hela kvällen och är nöjdare än nöjdast.
Jag kanske har världens duktigaste barn?! ;)

Ps. Jag fick inte ens träningsvärk av cykelturen. Tre mil lätt som en plätt. Däremot blev jag bakis efter att ha firat dessa tre mil med rödvin.
Tjoho.

Cykeltur

Imorrn ska vi cykla Infjärden runt tillsammans med en massa andra.
Vi (inte "massa andra") startar från vårt hus. Kom å följ vettja.

True as told

Fan, jag har ju skitmycket att göra! Ändå sitter jag här som en annan idiot.

Familjen ska på personalmöte kl. 14. Som mammaledig gruppchef är man egentligen inte ledig, man jobbar bara lite mer hemifrån. Karln min är ju vikarie på min tjänst, det är klart jag håller mig ajour.
Före det ska vi vara stegmonteringshänvisare. Bara det är ju jätteviktigt.

Men allra först ska jag plocka undan efter morgonkaoset.