Så kommer den lilla rösten igen!

Den lilla rösten.
Den säger;
"Varför ska du sluta snusa? Du vill ju snusa! Eller hur? Egentligen så vill du inget annat än att köpa en dosa och bara snuuuusa resten av livet. Kom igen nu, du VILL ju!"

Vill jag, eller tror jag bara att jag vill? Gissar starkt på alternativ nummer två. Är övertygad om att det är det rätta svaret, för hur man än vrider och vänder på det så kan ett beroende och en vana luras ibland. Det luras och får en att tro att man själv väljer att ta den där snusen/cigaretten/silen när det egentligen är den egna viljan som är utslagen och beroendet/vanan som bestämmer.

Så jag skriker tillbaka, vrålar till den lilla rösten.
"Jag vill it alls, röstjävel"!

Men det är inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle vara.
Jag är inte arg, ledsen eller sur.
Bara hyperaktiv för jag hinkar kaffe i stället för att snusa. Igår kunde jag inte somna, jag låg och vickade med tårna halva natten, har inte alls känt mig trött idag för det första jag gjorde på morgonen var att svepa en kanna kaffe. I den stilen har jag fortsatt, lätt att jag druckit minst två liter kaffe idag. Minst. Ni skulle se mina ögon, de är som tefat.

Jag blir irriterad.

Ja, alltså. Fy fan så jobbigt. Dyrt. Onödigt. Vad är det som är så trevligt med att se ut som bilden ovan? Ingenting.

Först tänkte jag sluta snusa efter nyår men sen kom jag på andra tankar.
Jag slutade igårkväll i stället, men jag har gjort vissa reservationer.
Går jag upp tio kilo börjar jag om att snusa igen, det är min dealbreaker.
Men jag har inte tänkt gå upp tio kilo.

OBS. Det är inte jag på bilden. Jag har mindre näsa och betydligt narigare läppar.

Gomorron!

Jo, jag glömde ju..

Kommer ni ihåg när jag var hos frissan i april? Då jag fick världens ondaste förvärkar och trodde att jag skulle dö? Då jag sa till henne att jag inte ville verka otrevlig men jag hade väldigt ont och kunde inte prata, men att jag nog inte skulle föda på direkten så hon kunde säkert klippa klart?
Inget sånt hände idag, men när frisörskan tvättade mitt hår skrek jag plötsligt "ajajaj"! Hon blev jätteskraj och frågade om vattnet var för varmt. "Nä" svarade jag. "Jag gick bara rakt in i ett älghorn igår och har jätteont just där det spetsade mig. Tvätta lite lösare är du snäll".

...och vad tror ni händer?!

Just det.
Precis ingenting.

Jag var in på resebyrån (jajjemän, det finns fortfarande sådana uråldriga affärsverksamheter) för att få lite tips på resmål. Resesäljaren rekommenderade något ställe på Gran Canaria, Melonien eller något liknande hette det, där alla hotell kostade strax över 20000-lappen. Alltså, inte HELA hotellet, även om jag faktiskt trodde det för en sekund. Menar, för det priset borde man få minst sjutton hotellrum i fem veckor.
För det priset skulle man få ETT hotellrum UTAN havsutsikt och inget krubb på planet. Tack och hej resetant sa jag och ilade hem för att boka på nätet.
Fast jag klippte mig hos frisören först. Samt handlade.
Äsch, jag har inte bokat ännu, jag måste jobba först.

Jag har alltså klippt mig idag, men det syns inte så mycket. Jag hade god lust att klippa kortkort igen, den mest lättskötta frisyren jag någonsin haft, men i samråd med frisörskan beslutade jag mig för att stå fast vid att spara det långt igen. Jag vill ju verkligen ha långt men mitt tålamod är ungefär lika långt som en myra. En mycket liten myra.
Vi får se vad som händer nästa gång jag går till frisören.


Från det ena till det andra, i morgon fyller min lilla Ärta två år. TVÅ ÅR! Det är ju helt fantastiskt att hon har överlevt så länge trots att jag hade barnvakt åt henne när hon var bebis.
Jag har "bakat" idag, frysta bullar, kakor i lådor och två Daim-glasstårtor. Väldigt lätt och väldigt snabbt även om det var lite lång kö på affären. Om det är någon som önskar att jag ska baka till deras kalas är det bara att höra av sig, lämna lite pengar och säga vad ni ska ha så springer jag på affären åt er. Jag är hyfsat bra på det, ibland blir jag tankspridd och glömmer hälften men då åker jag bara dit en gång till lite senare.