I bilder ser vi året

Bakis på nyårsdagen- vem har inte varit där?

Som ni alla säkert vet så var jag på tjocken i princip hela året. Frukt var det enda jag var sugen på, kunde äta hur mycket som helst, när som helst.

Framåt vårkanten åkte hela familjen utom Malte till Gällivare. Denna bilden är från Stora Sjöfallet, vi var de enda som var där den dagen. Det var kallt och duggregnade. Vi hittade en stig som var bortglömd, den gick rakt uppåt. Självklart gick vi upp. Hade vi inte hittat en alternativ väg ner hade vi suttit där uppe än.

Jag fick en ny cykel. Eller fick och fick, jag köpte en ny cykel. Halva. Resten slantade sambon upp. Mitt mål var att cykla 50 mil under sommaren, det blev kanske 10 på sin höjd. Det blir till att cykla ikapp nästa sommar med andra ord.

Den 4/12 föddes lilla Minna, en vecka efter beräknat datum. Hon var inte alls gigantisk som jag föreställt mig, tvärtom. En liten skit, en HUNGRIG skit. Vi håller fortfarande på att acklimatisera oss, det är väldigt ovant att ha en bebis i huset. Hon styr och ställer lite som hon vill, trots sin ringa ålder.


Det har varit ett ganska händelsefattigt år, för lite träning och för mycket soffnötning, inget vin och ett begränsat antal cigaretter. Festinbjudningarna har lyst med sin frånvaro men lika glad har jag varit för det.

Jag har inga större önskningar inför nästa år, den stora förhoppningen är väl att vi lyckas få till någon sorts ordnad vardag, vi tre. Det ska nog fixa sig.

Har tänkt lite på... ..

..alla dessa människor som har statusuppdateringar som lyder ungefär "Stress, stress, stress" eller "dygnet har för få timmar, man hinner inte med någonting"- hur lyckas de finna tid att sitta på fejjan? De måste ju prioritera åt helvete snett.

"Nä, jag hann inte laga middag/städa/hälsa på X/vadsomhelst .. men jag hann kommentera sjuttioelva inlägg och nitton bilder och skriva tretton statusuppdateringar. Plus spela lite Farmville. Jag är överbonde nu".

Lite fascinerande faktiskt. Roligt också.
Jag påstår inte att folk ska stressa ihjäl sig för att hinna allt. Jag påstår bara att det är underligt att det finns tid för vissa saker men inte för andra.


Jag utmanar ödet och vågar mig på att berätta att Minna sover och har så gjort i flera timmar. Hon fick en hejdundrande dos ersättning när hon inte blev nöjd efter två tuttar och enormt mycket sugande, efter det slocknade hon i något som liknade mjölkchock och hon ligger som sagt utslagen ännu.
Har hunnit fixa lite nere i källaren, hade som tänkt få lämna soffan nattetid och i stället sova i sängen. Ska bara ta ner lite blöjor och grejs så vi kan byta där nere också, sedan är vi redo för införandet av någon sorts rutin.

Åh, vi har ju förresten varit ute på första barnvagnspromenaden, jag, Minna och hunden. Endast 19- tänkte jag, då är det bäst att passa på! Hunden var skraj för barnvagnen, Minna sov och jag svor över guppigt plogade vägar. Mest nöjd var jag över att jag fick barnvagnen ned- och uppför utetrappan utan att välta eller tappa den. Applåder till mig!

Är det normalt?

Är det normalt att inte ha någon matlust när man ammar?

Så fort jag äter något får jag ont i magen, riktig jäkla magknip.

Ett lyxproblem egentligen, inskrivningsvikten förväntas vara nådd inom en vecka ungefär, men det känns lite upp och ned bara.



Tur att det ligger en massa frukt och skräpar (i fruktfat alltså inte här och där) i vårt hus. Då och då tar jag mig en frukt. Nog äter jag mat också, sambon fixar ju och lagar, men det smakar inte något. Vi ska ut och äta med familjen F ikväll, barn, farbröder, mammor och pappor, och det enda jag kan tänka på är att jag kommer att börja må illa när jag ser all mat. Julbordet igår var hur fint som helst, fast det enda jag fick i mig var en potatis, fyra köttbullar, en bit skinka och en halv macka. Det är inte likt mig, julafton brukar vara en dag då jag går upp minst två kilo.

Inte en endaste chokladbit var jag sugen på heller.

Idag har jag ätit ett äpple och att nu trycka i mig frukost känns som en omöjlig uppgift trots att fröken F sover.



Ursäkta. Jag ljög. Hon sov. Nu är hon vaken.

Sen glömde jag..

Att önska alla en GOD JUL! När jag skriver nästa inlägg lär julen vara over and done with så jag passar på nu.

Hoppas ni får en trevlig och mysig julafton utan allt för mycket stress.

En fantastisk kvalité

Jag är dålig på många sätt och vis, till och med katastrofal på vissa grejor. Att baka till exempel, eller hantera stress. Man kan säga att jag tar mig vatten över huvudet många gånger när jag tror att jag fixar något jag normalt sett inte brukar fixa- det slutar oftast inte bra. Det är dock inget jag lider och grämer mig över- snarare tvärtom. Jag ser mina bra sidor också.

Den mest enastående egenskap jag har kommer väl till pass med lilla Minna i huset, nämligen egenskapen att jag är fantastisk på att fungera väldigt lång tid utan att äta. Mitt blodsocker håller sig på en okej nivå trots missade, uppskjutna och bortglömda måltider- det är något jag uppskattar för tillfället.


Jag har fått sova några timmar nu och har i nuläget inga planer på att använda babyn som spisbränsle så ni kan lägga ner luren, ni som stått i telefonkö hos soc sen ni läste föregående inlägg.

Dagens....

Längta: Lite humanare temperatur. Bara lite.

Sysslor: Känns ofantligt tunga att tänka på just nu.


Telefonsamtal: Inte var det ett samtal till fjärran land i alla fall. Slog en pling till sambon i sovrummet och informerade om att han hade två minuter på sig att komma upp annars skulle ungen åka i kaminen. Han lyssnade.


Samtalsämne: Inget. Är sur så orkar inte med att konversera och hålla på.

...inte kasta sten i glashus!

"Jag blir ALDRIG sjuk!" har varit en stående replik från min sida när folk beklagat sig över sina sjukdomar. Stolt har jag basunerat ut att mitt immunförsvar är synnerligen effektivt, sedan har jag tittat lite nedlåtande på den stackars sjuka personen och försökt se medlidande ut.
Jag har verkligen fått tillbaka för gammal ost, kan man väl säga, fast jag tror att det uttrycket är lite föråldrat. Gamla uttryck borde återinföras. "Dra på trissor", "å det grövsta" och liknande.

Idag känner jag mig piggare och har dammtorkat. Samtidigt blev jag irriterad för när man slarvar med dammtorkningen ser det tio gånger värre ut än om man inte hade utfört arbetet alls. Enligt mig borde det inte vara så, det borde se hälften så taskigt ut som innan man torkade. Synd att allt inte är som jag vill att det ska vara.

Jag ska faktiskt på JOBBMÖTE idag så jag känner mig lite stressad. Kan ju inte se ut som jag gör nu, med hår som står åt alla håll och kanter, fnasiga läppar och nånting som är på väg att bilda en finne mitt mellan ögonen. Läge för en snabbrenovering.

Börjar om från början, va...

Nu har jag fått en superdunderkur penicillin mot den elaka urinvägsinfektionen. Jejj! När jag blivit frisk ska vi börja om från början igen, från scratch. Har inte riktigt kunnat njuta av dessa första två veckor, om man säger så.

Idag har jag bara legat i soffan. Matat, sovit, matat. Väntar nu på att fröken ska vakna för att äta sin lunch.
Kul förresten, att hon spydde på sin pappa i morse. Han tyckte inte att det var lika kul.

Som om jag inte redan misstänkte det..

...karusellen slutar aldrig att snurra.
Nästan 39 graders feber och sköterskan trodde att jag hade en UVI som gått upp till njurarna. Akuten nästa.

Men jag ska inte klaga, det finns de som har det värre.

Eller, jo fan jag ska klaga. Just nu ger jag blanka fan i de som har det värre och tycker synd om mig själv. Sådetså.

Vi ger oss av.

Alldeles strax ska det HÄLSAS PÅ. Grannen Iris. Vi drar inte så långa turer men man måste ju börja någonstans.

Inatt var Minna gratis så hade någon bebissugen själv ringt och bett att få henne hade jag inte varit svår att övertala. Vid 4-snåret övervägde jag en Blocketannons men hejdade mig i sista stund.
Barnet har fått för sig att natt är dag och tvärtom- hur gör man för att ändra på det? Har försökt att väcka henne på dagen när hon sover men det är lönlöst. Nåväl, hä årrn sä.


Julklappar- ingen inköpt än så länge. Ute i god tid som vanligt, tjosan hejsan. Julklappen till mig själv som jag brukar köpa varje år, den får vänta ett tag. Tills jag känner mig nog smal, vilket lär dröja.

Någon som har en aning om när man kan börja styrketräna? Barnmorskan på BB sa att situps var förbjuden frukt men hur funkar det med allting annat? Konditionsträning måste ju vara okej men jag funderar lite över vikter och maskiner, många av dem tränar ju magen "på köpet" om ni förstår vad jag menar.

Jag smiter

Smiter iväg då och då. Senaste utflykten- Barnens Hus för att införskaffa andra flaskor. Jå tjena. När jag kom fram såg jag att mitt VISA-kort (mycket produktplacering nu) saknades. Låg kvar hemma i sambons plånbok så klart. Blev några svordomar men vafan ska man göra. Raka vägen hem igen utan flaskjäklar. Får åka in imorrn igen.

Nu ska jag på dagens andra eskapad- affären tvärs över gatan. Där ska jag handla ungefär lika roliga saker- amningskupor och snus.
Spännande liv det här. Nästan så att man saknar att vara gravid, då kom jag mig i alla fall ut.

Övrig info: Väntar besök, det ska ätas pizza och sånt. Eller, besöket och sambon ska äta skräpmat. Själv köper jag mig nåt lite nyttigare, man måste ju tänka på figuren. Figuren som för övrigt är ett minne blott. För tillfället.

Omslag.

Jag har ätit och vilat och helt plötsligt känns livet liiiiite mer uthärdligt. Gode myche faktiskt, som jag brukar säga. Nu väntar jag på avgrundsvrålet från vaggan, signalen om att det är dags att sätta sig i soffan och mata det bottenlösa odjuret.

Hon skulle nästan passa att bo i en grotta och äta allt som passerar, vore hon inte så fruktansvärt snygg.

Eller, har ni sett "SvampBob Fyrkant"-filmen? Monstret som har en godis på tungan som lockbete? Minna skulle passa att vara ett sådant.

Jag hittade ingen bild på monstret men vill passa på att rekommendera filmen. Den är skitkul.


Min älskade sambo har åkt för att handla. Jag måste bara påpeka att han har varit otroligt fantastisk de senaste två veckorna- ett stort stöd när jag helst av allt bara längtat efter att få lägga mig ner och dö. Utan honom hade det inte funkat, det är då ett som är säkert.
Han lagar mat och diskar och fejar och vaggar Minna till sömns, han tvättar och skottar och rastar hunden, han gör egentligen allt utom att mata bebisen (fast till och med det gör han ju, kvällsmålet= ersättning) och det är jag oerhört tacksam över.
För att nu vara lite blödig.

Helt ärligt

Jag är härjad. Spyless på att mata, mata, mata. Har världens sårigaste högra bröstvårta, det gör ont. Pumpen kostade 600 spänn och den suger. Inte suger som i "suger ur mjölken bra" utan SUCKS. Helvetesguförbannat.

Tur att ungen är ganska söt när hon inte är hungrig.

Synd bara att hon är hungrig 90% av sin vakna tid.

Så, när blir det härligt med bebisar? För helt ärligt talat, det här är inte speciellt kul.

Smaken är som baken

Detta är ROSTBOLLEN. Den finns att beskåda i en rondell i Luleå om man önskar att se .. ja, en rostig boll. Skräp, med andra ord. Jag är inte riktigt säker men jag har för mig att jag hört att detta konstverk kostade hundratusentals kronor, vilket får mig att kräkas litegrann. Jag hade kunnat knåpa ihop ett snyggare alster för bara 50000. Typ en jättestor sprattelgubbe.

Hade jag kört den där grävmaskinen eller vad det nu är hade jag undrat hur långt en sådan boll egentligen kan rulla och råkat slinta lite med skopan.

Något annat

Jag må vara nära att förvandlas till en sunkmorsa efter knappt två veckor in the business men jag kan fortfarande tänka på andra saker än bajs och rapar.

Varför saltar de inte bröden lite extra, där på brödfabriken? Nu måste man ju använda extrasaltat bregott och eftersom jag är tjock kan jag inte äta det utan får nöja mig med Lätta, på sin höjd. Detta i sin tur innebär att jag måste salta mina mackor för att bli tillfredsställd. Det tycker jag är skitjobbigt för vi har en stor saltburk som det alltid kommer för mycket ur och jag är för snål för att investera i saltmojänger som funkar som de ska. Salt är billigt minsann men snygga och funktionella saltmojänger, de kostar skjortan.

Lite knasigt av AMF-pension va, att be folk skicka ett meddelande som kommer fram om 20 år? Jomen, tänk att få ett sms av sin döde make, typ... det tycker jag låter ganska makabert. Fast det finns det ju mycket här i världen som är.

I en veckas tid ska jag nu vara "veckans blogg" hos Malla. Det innebär att jag flitigt ska svara på kommentarer och skriva fyndiga inlägg. Hur nu det ska gå till, men jag ska verkligen göra mitt bästa. Vem vet, kanske sömnbrist och oregelbundna (om ens existerande) måltider gör hjärnan rapp&rask?

Julsånger och bajsblöjor.

Insåg fakta; det är snart jul. Inga julklappar köpta, julpynt= två stjärnor, julstämningen är alltså ungefär noll. Meeeen jag vet å andra sidan vilken dag det är idag, det är torsdag. Inte alldeles lätt att hålla reda på dagarna när den ena är den andra lik. Mata, mata, bära, mata, byta blöja, fan hon har bajsat IGEN.. urk.

Jag för noggrann statistik över bajsblöjebyten, jag ligger typ 10 före sambon som är lite osäker på hur man rengör ordentligt i alla veck och vrår och skrymslen. Han är otroligt duktig dock och lär sig fort.
Vi sjunger egenkomponerade barnvisor för fröken när hon ska sova. Med det menar jag att melodierna är gamla välkända slagdängor men orden är lite so and so. Det gör ingenting, försöker jag att intala mig själv, för bebisar är inte så petnoga med att alla ord ska hamna rätt.


Ja, nu, vad skriver man om när allt som händer är bebisrelaterat? Bara för att jag tycker att min unge är världens intressantaste gör inte alla andra det och jag ska försöka erbjuda annat än bara bebisprat.
En fascinerande upptäckt 1: ömma bröstvårtor gör satans ont.
En fascinerande upptäckt 2: dagarna går fortare än någonsin. Man hinner knappt upp så ska man i säng igen. Blir det bättre sen?
..och så nummer 3: att passa tider och planera är något som tillhör det förflutna. För tillfället, i alla fall.

She´s back!

..å de är så uttahelvete kallt att jag inte vågar mig ut. Bebis sover efter ett redigt mål mat, herrejösses, hur mycket kan en bebis sova egentligen? Känns som att jag borde aktivera henne på något sätt. Bio, teater, konsert? Tråkigt att ligga och snarka 90% av dagen.

Förlossningsberättelser är inget för mig. Ni kan få en sammanfattning i stället.

Fredag kväll- räknar värkar och tittar på klockan. Intalar mig själv att jag inbillar mig. Ringer förlossningen när det är 6-7 minuter mellan, bara för att varna för inkommande bred last inom en snar framtid. Får komma in direkt.

Bricanyl, sömnpiller och patienthotell till fredag morgon. Skickas på shoppingrunda med 4 minuter mellan värkarna. Behöver jag säga att jag inte var speciellt sugen på shopping?
15.00 Barnmorskan Ingela har bråttom och tar hål på hinnorna, då kommer det igång med besked. Slänger lustgasen åt helvete, "den här är ju TOTALT JÄVLA VÄRDELÖS!", hinner inte med eftersom värkarna kommer så tätt.
Ap-högt blodtryck, måste ta EDA pga. risken för hjärnblödning. Gubben sticker fel. När han väl stuckit rätt blir allt bättre. Trodde jag, ja. Värksvag, måste få dropp. Ungen ligger med ansiktet uppåt och på sniskan, samt har en fostersvulst the size of Sydamerika, typ.
Skriker åt dumma Ingela som gör illas. Vill hem. Oroar mig för att pinka på madrassen ("VET NI hur SVÅRT det är att tvätta en madrass?!", kanske bästa kommentaren förutom "Å nej, vi missar ju Så mycket bättre och ikväll är det Plura!")

Ut kom ungen till sist, 19.14. Självklart snyggast i världen trots att håret saknades. Hon har börjat få hår nu.

Det där med spinalhuvudvärken är ju ganska uttjatat nu men kan påpeka att jag börjar bli redigt irriterad på att de skickade hem mig. Har nästan inga minnen från förra veckan och det känns ganska obehagligt.


Bilden ovan är från när jag precis fått bedövningen. Jag var då snäll och bjöd bort min smörgås till herr Fredriksson. Man känner inte riktigt för att äta när man ligger och brölar.

Och årets nobelpris i medicin går till..

..han som uppfann Frukt & Fiber. Motivering; Gör skitande till ett nöje.

Men för att vara seriös,
jag har mått skit och det är fortfarande inte bra. Googla "spinalhuvudvärk". Tänk migrän gånger tio i snart en hel vecka.
Tror ni jag är nå less? (...och ledsen. Jag vill ju få besök och hälsa på och visa bebis och allt som man ska göra).
Hoppas att ni har tålamod tills jag blir frisk. Känner mig som en stor skit som inte har hört av mig till folk och de få som har träffat mig har fått stå ut med en zombie. Plus att jag stinker röv och död ekorre. Och sur mjölk.

Det är jag nöjd med trots allt, att mjölken runnit till. Med den här huvudvärken och allt som har blivit. Visst låter det töntigt, klaga över huvudvärk? Fast det är som sagt ingen vanlig huvudvärk.

Gu va självisk jag är. Ärtan Minna är världens snällaste men precis som far sin när det gäller mat. När hungern infinner sig ska käket serveras på direkten annars blir det gråt och skrik och tandagnisslan (fast hon har inga tänder). Hon vaknar med ett illvrål och undrar vart fan matfabriken tog vägen, var är morsan när hon behövs? Latar sig i soffan så klart, jävla slökärring.

Ärtan Fredriksson

En snabbis bara- TACK FÖR ALLA GRATTISAR! Jag är inte riktigt i form att svara på alla fina kommentarer riktigt ännu, men om några dygn borde jag vara fit for fight igen. Fröken Minna Fredriksson (aka Ärtan)kom till världen lördagen den 4/12 klockan 19.14. Berättar lite mer detaljerat senare men som ni kan se nedan är hon inte det minsta lik en cykel.




Nyfödd Minna och nyöverkörd jag. Blåa läppar och svullet ansikte kanske är nya flugan för i vinter?

Inte det minsta lik en cykel, alltså. Skönt det.

Som sagt mår lite risigt men borde vara tillbaka till helgen. Orkar inte ringa till folk men folk är välkomna att ringa till mig :)

Räknar... väntar...

Jag ropar inte "hej" för bäcken är ganska bred och det tar ett tag att hoppa över den men jag kan i alla fall säga att jag tror att jag hoppar relativt snart :P

Fast jag kan lika gärna fega ur så tro inget nu.

Händelsefattig dag

Det körde inte ens förbi en brandbil igår så jag tänkte spara er besväret att läsa en massa tråk, därför blev det inget inlägg igår. Bebisen klamrar sig fortfarande fast, tror att hon håller i för kung och fosterland, så någon sådan har vi inte sett skymten av. Har jag sagt att jag längtar?!

Var hos barnmorskan igår, inget nytt under solen där. Bra hjärtljud på fröken Fredriksson, SF samma som förra veckan, fint blodtryck på mig.
Sköna kommentaren; "Om du mot förmodan inte blivit förlöst nästa torsdag... eller ja, det kan ju mycket väl hända att du INTE har blivit det, det vet man aldrig, men du får i alla fall en tid då". Suuuuuuck.

Jag hörde en brandbil

Jag hörde en brandbil. Då gick jag till fönstret och SÅG en brandbil susa förbi. Två gubbar i den, hann jag räkna till. Den ena höll på att ta på sig handskarna.
Sen ringde det i sambons telefon, det var hans mamma som undrade om vi var hemma för det hade inträffat en olycka i närheten. Vi var hemma.
Brandbilar är spännande saker.

Idag ploppar det nog inte ut någon bebis, nu vet alla det. Jag ska på biblioteket, gå en sväng med sambo och hundar på stan, fika och sedan åka till sambons föräldrar för att lämna lite grejer. Det är ganska skönt att ha en sambo hemma titt som tätt, han sköter sig verkligen. Igår städade han hela huset, sen åkte han på jobbet. Hundarna var hos hundvakt så jag hade fridens liljor hela kvällen.