lördag 30 januari 2010

Till folk i allmänhet.

Många av er är så jävla pucko.

När ni ser att en människa är utvecklingsstörd- varför i hela helvetet ska ni börja tränga er fram och bli sura när han inte flyttar på sig? Har tanken kanske slagit er att han inte förstår att han ska gå åt sidan? Någon gång? Nähä. Tänka är inte er starka sida, nä. Såna som ni borde inte få gå lösa på stan.

Tyvärr tror jag inte att någon av mina läsare är ett jävla pucko. Bra på ett sätt men otur på ett annat.

Stan-resan slutade med att jag blev så förbannad att jag plogade mig igenom en samling tanter som tyckte att de passade väldigt bra där de stod och blockerade mitt i gången. Ut med armarna bara, plooog plog plog och ser man på, igenom tog vi oss.
Nu har de nåt att surra om.




Vart hör man hemma..

..egentligen?

Jag vet knappt var jag bor längre. Har jag husdjur? Karl? Dammigt?
En sak är dock säker- jag vet med bestämdhet vart jag jobbar. Betyder det att arbetet är mitt hem?
I torsdags var jag faktiskt ledig, naturligtvis tog veden slut då och eftersom det var cirka 1000 minusgrader ute (nästan lika kallt inne) kunde jag ju inte bara ignorera det utan var tvungen att åka iväg till min käre far och tjata till mig lite pinnar. Det slutade med att jag städade hos honom innan jag åkte hem, där såg faktiskt ut som fan.

Efter torsdag kommer som bekant fredag. Började jobba 12.45 och jobbar fortfarande. 19.00 i eftermiddag får jag åka härifrån, gissa om jag räknar minuterna?!


torsdag 28 januari 2010

Shit, enbart shit.


Längtar faktiskt efter sommar och värme och fester och långt, blont hår igen. Jag är inte den som klagar över väder men det är inte mänskligt med -20 och stormvindar. Helst enkelt inte mänskligt!-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag hade tänkt ta sovmorgon i morgon.


Kanske till halv åtta? Då kommer sambon hem efter nattskiftet och jag lär liksom vakna, vare sig jag vill det eller inte. 12.45 börjar jag mitt monsterskift som sträcker sig heeeeela vägen till lördag kväll.

Lördag kväll. Pizza, vin och vedeldad bastu, sista kvällen på stugan. På måndag räcker vi över nycklarna till de nya ägarna.


De skulle bara veta hur mycket mygg, knott och bremsar som huserar där om somrarna!


Svenska TV-program

"Hej, vi har ingen egen fantasi så vi kopierar koncept rakt av!"

Kan ni namnen på de riktiga TV-programmen?

"Kniven mot strupen", 3an just nu. Nitisk, överspelande gubbe med konstigt fett hår. (Man kanske får flottigt hår av att jobba i kök? Om så är fallet- sorry. Men han borde i alla fall klippa sig). Han är så stenhård och rakryggad men jag är övertygad om att han i verkligheten börjar gråta om han råkar hamna i en konflikt.


"Kändisdjungeln", en massa folk som tydligen är kändisar. I djungeln. Say no more, de beter sig då som de apor de är.

"Paradise Hotel". Ett dåligt exempel eftersom originalprogrammet 1. heter samma och 2. är lika dåligt.

Dagens TV-program suger.
Vad hände med "Tre Kronor", "Rederiet" och "Tutti-Frutti"? Såporna blev ointressanta i samma veva som de började sända "Vita lögner", som jag för övrigt aldrig tittade på, annat än när jag råkade bläddra förbi och batterierna i fjärrkontrollen tog slut.

Hade programmen varit bättre hade jag nog tittat mer på TV.

-----------------
Det är inget större fel på mig förresten!
Fick en massa piller som jag ska äta ett tag, sluta med och sen börja om med.
Men jag kan inte låta bli att undra om allt är som det ska när det känns som att jag har en apelsin i magen.

Själviska tankar.

Don´t get me wrong.

Någon gång i livet kommer nog jag också att skaffa barn, men ska jag vara brutalt hemskt ärlig känns det faktiskt ganska jävla skönt att inte ha det just nu. Visst, skulle jag nu bli på smällen vore det ju inte världens undergång, jag skulle nog inte grina ihjäl mig.

Varför, då? Varför känns det ganska skönt att inte ha barn? Det finns flera anledningar.
1. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Sista-minuten-resa? Javisst. Vara ute i skogen hela dagen utan att behöva packa med halva hushållet? No problemo. Jag tar bara på mig skorna och jackan och så går jag ut. Slut.

2. Pengasparning. Vill gärna ha en extremt eller i alla fall någorlunda stabil ekonomi när det kommer en bebis. Hinna spara en massa tusenlappar så att det alltid finns pengar när det behövs. Typ när kylen går sönder. Eller tvättmaskinen, eller vad det nu månde vara som man helst vill slippa köpa på avbetalning. Helst ska det finnas utrymme för att spara till barnet också, några hundralappar i månaden.

3. Jobb. Jag gillar att jobba och ser egentligen inte så mycket fram emot att vara hemma en längre period, även om det nu skulle vara en bebis inblandad. Visst, det finns ju hemma-pappor, men jag misstänker att det är samma sak där. Det är som att en del tar för givet att alla ska längta efter att vara hemma med sina barn, och det ska man väl egentligen. Jag gör det däremot inte just nu, vilket ju måste vara en exceptionellt bra anledning till att vänta med unge ett tag.

Så, hur självisk jag än låter, kan jag tycka att det vore ännu mer själviskt att skaffa barn bara för barnskaffandets skull.

onsdag 27 januari 2010

Otroligt enerverande.

Jag är fruktansvärt less på att ha ont.

Efter en tid blir man ju så otroligt trött av att alltid känna en molande smärta. Jobbet blir ingen höjdare precis, om man säger så. Jag är alldeles för snål för att sjukskriva mig, vill inte förstöra min rekordmånad, har jobbat över 210 timmar under januari.

Är ganska nyfiken på vad de kommer att säga i morgon. Egentligen gillar jag inte att åka till sjukhuset eller vårdcentralen när jag har ont någonstans eftersom jag är rädd att de ska tycka att jag är fånig om allt skulle se fint och bra ut. Kan man vara anti-hypokondriker? För då är jag nog det. Jag inbillar mig själv att jag är kärnfrisk hela tiden, även om jag skulle hosta blod eller tappa båda armarna.

Ur två onda ting kan bara komma ont.

Är det inte tandläkaren så är det skrutt-tittaren.

Fick tid på sjukhuset i morgon. Akuttiderna var slut för idag. Jahaja. Tur jag inte är döende då.
Men illa är det. Mer illa blir det av att jag faktiskt jobbar, egentligen till 18 men jag ska försöka få smita iväg där vid 16. Jag gör ju ändå inget speciellt här på arbetet så jag kan inte se några hinder med det.
Nyheter på sjukdomsfronten- jag har fått feber och mår illa. Inte kräk-illa, bara allmänt dåligt. Trött, hängig, under isen.

tisdag 26 januari 2010

Döden dö!

Nu är det fanimej inte kul längre.

Ska man måsta Googla sina egna symptom, komma fram till vad man mest troligt har och sedan ringa vårdcentralen? Jag blir så otroligt jävla asförbannad.

Var för några månader sedan på VC i Öjebyn eftersom jag tyckte mig ha besvär med diverse "kvinno-business". Äsch, tyckte barnmorskan, och avfärdade min oro. Happ, tänkte jag, det är nog jag som inbillar mig. MEN, nu har det kommit tillbaka, sju resor värre. Kollade min kära vän Google och ser man på- symptomen påminner misstänkt mycket om besvären man får när man har äggledarinflammation.
Nu har jag bytt vårdcentral och i morgon, efter tandläkarskithelvetesjävla-besöket, blir det första jag gör att ringa och beställa tid.

Sedan kan jag kanske anmäla andra haggan för vanvård. Eller i alla fall obryddhet.

En smutsig kvinna

Dirty, dirty...

På väg tillbaka till jobblägenheten frågade taxichauffören om jag varit utomlands nyligen.
Det har jag ju inte så jag sa nä, jag är nog bara smutsig. Att jag solar solarium tycker jag inte att han har något att göra med så det sa jag aldrig.
Sen var han tyst resten av resan.

En så utomordentligt trist dag som idag har jag nog inte haft på länge. Stället vi är på ger mig rysningar, alla har sin egen lilla grupp som de tillhör och GUNÅDE DEN som försöker vara social och trevlig.
GUNÅDE ER SJÄLVA, pissråttor är ni hela bunten! <--- tillägnat personalen på verksamheten.
Vi försökte i alla fall göra det bästa av dagen och lyckades, kan jag väl påstå.


I eftermiddag blir det några avkopplande timmar på simhallen.
I morgon väntar ännu en dag med koskitlukt i näsan.


The Minnesförlust.

Tror att jag betalade räkningar igår.

Har ett vagt minne av det men måste ha förträngt själva handlingen. Typ 39 000 i räkningar är ju aldrig kul, eller jo, det var ganska kul för det var den största räkningssumma jag någonsin sett.
Men nu är alla små skitgrejer, billån och nån avbetalning, bortbetalda och det finns fortfarande pengar över på räkningskonto, sparkonto, matkonto och personkonto.
Plus 800:- i småpengar i en plastburk.

Vi är ju ekonomiska nu, i vår lilla familj.

Synd bara att jag ska till tandläkaren i morgon annars hade allt varit frid och fröjd.

Jag är elak, väldigt elak.

Men det är inget jag tänker ändra på.

Alla kan inte gilla alla och vara kompis med alla, som på låg- och mellanstadiet.
Jag anser att livet är alldeles för kort (och jäktigt) för att jag ska slösa bort det på att vara på ställen där jag inte vill vara, med folk jag inte vill vara med.
Så jag skiter i det. För det mesta.
Folk blir sura när de inser att man inte anser dem vara vän-material.
Varför?
Själv reagerar jag bara med ett "Synd för dig då" och vet att det finns hur många andra människor som helst att umgås med. Inte mitt problem, liksom.

måndag 25 januari 2010

Snabbis

Fort in.

Avslutade pysslet med Harley 15 minuter tidigare då han var så jävla duktig!
Bestämde mig för att lära honom skall, det var lätt som en plätt. Lite tålamod bara.
"Godis under kastrull" fattade han inte riktigt men vänta bara, vi ska testa med falukorv så ska ni se att det går alldeles utmärkt!
Vilken clever hund jag har. Att han ser utvecklingsstörd ut då man pratar med honom hör inte hit.
Att jag låter utvecklingsstörd när jag pratar med honom kan vi också lämna därhän. Sambo har väldigt roligt åt mig när han lyssnar på vad jag och hunden diskuterar.

"Men Harley, du måste vänta en stund, jag ska bara lägga in i kaminen sen ska jag gå på toa, SEN ska vi gå ut. Du förstår väl att vi inte bara kan ge fan i saker? Man MÅSTE göra vissa grejor, ser du!"
"Det där är inget farligt Harley. Det är bara en postlåda. POOOOOSTLÅÅÅÅÅDA! Titta! Postlåda."
"Är du sugen på lite mat? Jag är sugen på mat. Ska vi äta? Din mat är klar jag gjorde den för ett tag sen."
Jag vet ju att hundstackarn inte förstår ett skit. Men han tittar så gulligt på mig när jag surrar med honom.
Ni kanske märker att jag inte har så mycket mänsklig kontakt om dagarna.

Vi talar om planering

Denna måndag är ytterst styrd.

Vanliga morgonaktiviteten för att göra av med spring i benen på både mig och hund är avklarad. Nu är det rast till klockan elva (ja, vadå, jag klev ju faktiskt upp klockan 06), sen en timmes söka bollen och annan pyssla-på-träning. För hunden.
11-11.30 är min lunchtime idag. Då brukar jag för det mesta äta något och läsa tidningen ordentligt, tyvärr var ju PT tunn som ett löv idag, gissar på att det hänt otroligt lite under helgen, så jag har faktiskt redan läst hela.

När vi ändå är inte på massmedia och sånt måste jag ju bara undra om det är någon annan än jag som råkat zappa förbi kanal 10? Kan tipsa om att ikväll visar de "Väckelsekväll- LIVE från Älmhult!" .. fastnade framför TV-n en stund igårkväll, inte för att det var bra utan för att det var en rolig typ som satt och pratade. Han hade de mest underliga ansiktsuttryck jag någonsin sett, och när han ville förmedla att något var speciellt viktigt spärrade han upp ögonen och såg ut som en galning. Jag höll på att dö av skratt.
I slutet klämde han i med "...så om ni har en slant över, sätt in den på PG blablabla".
Hm. Mina slantar är tyvärr inte "över".

Blev ganska trist att berätta om min detaljplanerade dag,
Som ni märker dog jag inte igår när jag strök gardiner förresten, men det var nära.
Lite ilsketårar kom det allt.

söndag 24 januari 2010

Jag tackar och bockar och bugar

...ack, så vänligt, in deed! (väldigt ironisk).

OK/Q8 tvärs över gatan bestämde sig för att det var söndag och vägrade öppna före 09.00. Tusans fasikens, sa jag som hade slut kaffe.
Så jag gick ut en runda med hunden i väntan på öppningsdags och äntligen sitter jag med min kära kaffekopp. Med kaffe i.

ICA, även det tvärs över gatan, behagar inte slå upp dörrarna innan klockan blir 12, visst är det beklagligt?

Dagens göromål är nog de tråkigaste på länge (sen förra gången jag gjorde det), nämligen stryka gardiner. Nåväl. Ingen har väl dött av att stryka lite gardiner? Kanske jag blir den första, det återstår att se.

lördag 23 januari 2010

Försäljning av prylar.

Så här i januari månad måste man dryga ut hushållskassan.

Så nu åker köksbordet och barbordet vi hade ståendes nere i källaren. Fina bord egentligen, men de gör ju ingen nytta där nere så man kan ju alltid hoppas att någon Blocketsurfare behöver just dem.

Här skulle jag egentligen vilja skriva en lista med spartips, men jag ska vara brutalt ärlig i stället. Jag är absolut sämst på att spara pengar. Jag betalar alla räkningar precis som man ska, inga betalningsanmärkningar så långt ögat når, men när det kommer till sparande är det som om jag blir blockerad. Varenda krona ska sättas sprätt på!
Nu när man bor i hus är det väldigt dumt att bete sig så som jag gör. Man måste tänka på att saker alltid går sönder (alltid! Det finns aldrig "ingenting" att göra eller att köpa) och då måste det finnas en buffert att ta ifrån så att man slipper leva på grus och aska.

Buffert. Jag tänker bara på buffé när jag hör det ordet. Eller koffert.
Jag föredrar att säga rackelkassa.
Hur som helst, eftersom jag har insett att mitt beteende inte är speciellt vuxet eller moget gick jag häromdagen till banken. Där fick jag många goda råd och tips och på löningsdagen (måndag) är jag redo för mitt nya penga-liv.

Jag brukar vara väldigt självdisciplinerad när det gäller, vi får se hur det blir med detta men jag är nästan säker på att det kommer att gå alldeles utmärkt.

Bara jag nu får bordshelvetena sålda så jag kan slösa utan dåligt samvete!!!
Fast det får jag väl inte, det ska väl sparas det också som allting annat tydligen.

En sak är säker- jag tänker då inte lägga en helvetes massa pengar på hög, med min tur skulle jag spara ihop 100000 jättesnabbt och sen skulle jag gå och dö. Vem får nytta av dem då? Inte jag i alla fall.

Alldeles vanlig, sketen lördag

Inget nytt under solen.

En timmes promenad med hunden borde räcka som överskottsenergi-borttagning. 13.00 infinner vi oss i Öjebyn och försöker än en gång träna bort hans dåliga ovana att lemlästa andra hanhundar.
Det är inte riktigt så illa som det låter,
han gillar bara inte när de kommer för nära. Tyvärr är det ju så att det inte är upp till Harley att bestämma vad som är lämpligt avstånd, måste bara få honom att förstå det.

Projektet vi började med igår heter "Projekt vi-ger-fan-i-om-vi-får-slut-sovrum-det-blir-snyggt-uppe".
Jo, för sovrummen vi har i suterrängdelen räknas tydligen inte. Det är biarea.

Så vårt hus är för tillfället en enplansvilla med halvsuterräng och källare, 0 sovrum.
Huvudsaken är väl ändå att vi vet om att det faktiskt finns någonstans att sova.

-----------------------------------
Januari är en skitmånad, ekonomiskt. Alltid. Som extra bonus har en kindtand gått sönder och jag måste till tandläkaren. Hoppas jag tar mig i kragen och går dit den här gången, jag är enormt rädd och nervös när jag ska till tandläkaren och brukar alltid boka om min tid minst fem gånger.
Där ett tag fick jag lugnande, det var det bästa någonsin. Jag kom inte ihåg ett dugg.
-------------------------------------

Malla - visst kan jag göra det, när jag får tillfälle. Oftast är det dock inte lika stora saker som byråer jag bär på huvudet, brukar begränsa mig till flaskor av olika slag. Sen gör jag det helst i bilen för då har man taket som support! Underbart.
Min sambo tycker att jag är fånig när jag leker afrikan.
Jag väljer att se det som att jag bejakar och lever mig in i olika kulturer.

fredag 22 januari 2010

Som jag trodde


Det blev att misshandla huset.



Jag har även skadat mig när jag försökte lyfta en byrå med huvudet.

Jag fattar inte hur afrikanerna klarar av att ha saker på skallen! Min nacke är då alldeles för svag.

En kuslig känsla


Det liksom pirrar i kroppen.

Jag har en aning om att

jag kommer att riva något ikväll.

Återkommer med ev. bilder.

torsdag 21 januari 2010

Så var det

Dagens; ...

...upptäckt; Tyckte att det blev lite småkallt när vi var ute. Skyllde på för lite kläder, men märkte när jag kom tillbaka att det helt plötsligt gått och blivit 21 minusgrader.

...bebis; Olivia. Vi hälsade på hos några kompisar på förmiddagen, deras lilla tjej är, utan att överdriva, världens gulligaste. Glad, rolig, you name it. Blev alldeles varm i hjärtat- det bästa är att hon älskar när man bär omkring på henne så det gjorde jag naturligtvis!

...glädjeskutt; "skrattade hela vägen från banken", bokstavligt talat!

...sämsta; Är fortfarande i akut behov av en god natts sömn.

Min dag får sjuttiotvå plus av sjuttiotre möjliga.

onsdag 20 januari 2010

Innan kneget.

Några snabba rader innan kvällens extrajobb.

Jo för jag är duktig flicka och jobbar även när jag inte ska jobba, egentligen.
Mer pengar i plånboken gör i alla fall inte mig olycklig.

Ibland börjar man ju undra hur en del är funtade. Jag tror inte att det är jag som har svårt att sätta mig in i hur andra känner och tänker- tro det eller ej så kan jag faktiskt vara både empatisk och objektiv.
Det lutar väl mer åt att vissa inte tänker rationellt alls och därför blir det svårt för mig när jag ska försöka lista ut vad för sorts funderingar som snurrar runt där inne i deras huvud.

Yee haa.

Squeezade in 20 minuters vila mellan hundpromenad och besök hos grannen.
Grannen tyckte att det var trist att jag inte fikade,
sambon kontrade med att det inte alls var dumt för då blir det mer över till honom.
När vi kom hem klagade han över att han var spymätt och mumlade fula ord när jag lagade min lunch.
Jag måste väl få äta lunch trots att en viss herre mår illa av matoset? Det är väl inte jag som ska behöva lida bara för att han proppat i sig en massa kakor?

Förresten så har vi planerat en helg i Kåbdalis med några vänner.
Det ser jag verkligen fram emot, börjar bli less på utsikten här i byn.

Det är inte lätt..

..när det är svårt.

Sitter framför brasan och funderar lite på resten av dagen.
Jag vet att jag måste vila en stund, jag vet däremot inte när jag ska göra det. Två timmars sömn på jobbet inatt, det är inget att hurra för precis! Börjar nästa skift senare idag och hade tänkt hinna med något vettigt före.

Förresten, visste ni att vi i detta hushåll är väldigt vuxna och intresserade av att hålla oss uppdaterade om diverse nyheter och sånt som händer runt omkring oss? Jojjo. Men det är förstås inte därför vi prenumererar på lokaltidningen- den har vi bara för att ha någonting att skvallra om, se vem som dött och vilka som fått barn. Den är även praktisk när man ska göra upp eld, brinner uttahelvete.
I dagens tidning läser jag; "Mansmottagning får en trög start". Tro fan det. Mansmottagning. Det låter ju totalt förvirrat.

Byt namn till "Mensmottagning" och bjud in alla karlar som någon gång funderat på att skjuta sin kvinnliga partner på grund av mensrelaterade humörsvängningar.
Då ska ni se att lokalen minsann blir fullare än vad jag var förra midsommar (och det var inte lite, stackars mamma fick städa bilen. Men vad gör man inte för sina barn?).

tisdag 19 januari 2010

Lugn & ro

Den magiska medicinen heter promenad och ½timmes vila.

Nu är jag lugn som en filbunke, åter igen.
I eftermiddag ska jag lära Harley plocka upp saker och lägga dem i en korg, så en viss mängd tålamod är att föredra.
Eller, jag ska försöka i alla fall. I min hjärna tänker jag att det inte kan vara så svårt men saker och ting brukar te sig annorlunda i verkligheten.

Måste Googla.
Är det bara jag som har fått för mig att man ska Googla allt? Speciellt allt konstigt.
Såg ett TV-program en gång om folk som borrade sig själva i huvudet, och tyckte att det var omåttligt intressant. Några veckor senare började jag tvivla på mig själv, det lät så alldeles otroligt att det faktiskt fanns människor som gjorde det- hade jag egentligen drömt att jag sett det på TV?
Räddaren i nöden- Google. Letade på "Borra sig själv i huvudet", vilket inte gav så mycket. Efter några försök hittade jag rätt och vet numera att jag inte drömde, fenomenet heter TREPANATION och förekommer, hur konstigt det än låter.

Så nu ska jag Googla "lära hund stoppa saker i korg" och se vad jag hittar.

Skrikdag (i huvudet).

Fy fan för bankpapper och mäklartjat!

Vi har sålt stugan- jäkligt skönt.
Men VARFÖR, SÄG MIG VARFÖÖÖÖR, ska det vara så helvetes jobbigt med papper och lån och folk som man måste prata med? Jag borde, enligt mig själv, ha köpt mig fri från allt som måste tänkas på genom att betala herr Mäklare 25-jävla-tusen.

Stackars sambo får fixa och dona med det där, jag sitter som bara bredvid och funderar och undrar och tänker.
Vilket resulterar i att jag inte kan sova, det i sin tur får till följd att jag är en surfitta mest hela dagarna.

måndag 18 januari 2010

Gratis katter!


Fråga mig inte varför jag skaffade katter.

De äter, skiter och sover. Det kliar i mina ögon om jag någon gång, mot förmodan, får äran att röra vid någon av dem.
De sover på min huvudkudde och håret de då lämnar efter sig ger en obehaglig känsla i näsan när man råkar andas in det.

Har en katt bestämt sig för att jävlas finns det inget sätt att hindra dem.
Våra katter tycker att det är hur roligt som helst att klösa på våra nya stolar. Jag tycker inte att det är lika roligt när det är hål efter klorna i sitsarna.
Blomjord i soffan är vanligt förekommande.

Katter har ju en tendens att försvinna/bli överkörda/råka ut för någon annan olycka, men inte mina katter- nejdå! De kommer hem i vanlig ordning och tar vid där de slutade.
Jag ska aldrig någonsin mer skaffa en enda liten katt. De är ju som luriga också, då de är kattungar går de omkring och mjauar och ser så jättegulliga ut så man håller nästan på att dö, jag tror att det är en noga uträknad strategi. Jag har listat ut detta och kommer för all framtid att hålla mig långt borta från alla som har kattungar hemma.

Lysande kreativitet


Mitt klag kommer som ett brev på posten.

Alla ni som inte vågar erkänna att saker och ting ibland inte blir som ni hade tänkt er från början, alla ni som låtsas att allt är finemang och snuttigt och fint-i-kanten hela tiden- lägg av. Det är så enormt irriterande. Det talas om nytt smink och grejer som ska göras och hur BRA det är och hur SÖTA, underbara vänner ni har, men vänta nu! Ni "glömde" att berätta att den där nya mascaran klumpade sig så att ögonfransarna förvandlades till en ögonfrans. Hur parmiddagen spårade ur, en av er spydde i Yuccapalmen och åtminstone ett av paren grälade i princip hela kvällen.
Efter den parmiddagen snackade ni skit om era underbara vänner i två veckor, men när ni träffade dem log ni sött och tackade så politiskt korrekt för senast.




Fridens hus.


Lugnt och skönt och jag blir rastlös.

Efter gårdagens orgie i sovning och slappning har jag nu fått ny energi och såg fram emot en kväll på arbetet. Hejsan svejsan, sa jag när jag upptäckte att jag inte jobbar i eftermiddag. Now what, liksom?

Sambon är ivägskickad, hunden min som blev kvar har rastats i 1½ timme och det är inte speciellt stökigt här i huset där vi bor, så jag har flera timmar till mitt förfogande. Dessa ska jag utnyttja till max genom att ge mig själv lite välbehövlig uppmärksamhet. En dusch, till att börja med, sen skulle det inte skada att plocka ögonbrynen heller om jag nu kan låta bli att peta mig själv i ögat med pincetten.

Efter det känner jag för att vara en surkärring så jag tror att jag ska klaga på lite av varje.
Att det kan vara så roligt att vara motvalls?

söndag 17 januari 2010

Egen tid.


Alla är vi speciella, vissa mer än andra.

Vår mysiga hemmakväll förvandlades snabbt till utgång på krogen och en hel hög med vodkacola´s. Tjoho!

Vi hängde på Kalles som är som på den gamla goda tiden- ganska lite folk och 90% skumma typer. Antagligen passar vi också in i den kategorin.

Det är så skönt att "alla" börjat gå till den nya sportbaren i stan, då får man den enda riktiga puben för sig själv och slipper trängas med en massa puckon. Kalla mig asocial om ni vill men jag trivs bäst när det är lagom mycket folk och pratnivå på musiken.
Störfull, det kan man bli ändå!

Uuuhw.


Formen är inte den bästa idag.

..och det är allt jag har att säga om det.

lördag 16 januari 2010

Timmar av träning.

En lydig hund får man inte.

Det krävs träning, träning och åter träning.
Många svordomar.
Mycket korv.
Många timmar med koppel, tålamod och ett visst mått humor.

Jo, för visst är det humor man måste ha när man kommer på sig själv med att stå och hoppa argt på ett och samma ställe för att hunden luktar på något (ofta skit, häst- hund- eller kattskit spelar ingen roll) och plötsligt inser hur fånig man är.

Men allt det där spelar som ingen roll, för när odjuret äntligen gör rätt känner man en enorm glädje. Det var nog värt besväret, ändå.

fredag 15 januari 2010

Jag sparar pengar.


Även jag kan vara ekonomisk. Samt lat.

Har precis budget-duschat, dvs. bytt underkläder och linne och smörjt in mig med hudcremé som luktar choklad och vanilj. Lite deo under armarna och sen var jag som ny.
Typ.

Råkade titta på tvättinstruktionerna på mina trosor. Där nämndes bland annat att man ska stryka dem på lägsta värmen.
Den som stryker trosor har alldeles för mycket fritid.

Om det inte är med handen förstås.
Då är det sexuella trakasserier eller förspel.

Meningsfull fylla



Full av en anledning.


Jag dricker ett eller några glas vin ikväll, enbart på grund av att jag vill ha något att skylla på utifall någon vän får för sig att de vill ha fyllechaffis.

Ha, har man inte förhinder så skaffar man sig!


En bra affär.

Att handla åt min far.

Jag ringde min pappa för att tala om att jag tänkte komma och hälsa på. Fick samtidigt en beställning av honom, en liter mjölk och ½kilo kaffe ville han ha inköpt.
Som den snälla dotter jag är köpte jag naturligtvis det till honom och levererade varorna i oklanderligt skick.
Jag vet inte om min pappa missförstått hur mycket inflation vi haft i det här landet. "Hur mycket blev det?" frågade han och tittade i börsen. "2000 spänn" sa jag så där på skoj. Ha ha ha... kul, tyckte farsan. Det kan ju inte ha blivit mer än en 500ing?

Så jag gick därifrån 450 kr rikare än när jag kom dit. Självklart påpekade jag detta men han tyckte att han skulle betala för frakten också, plus lite extra eftersom jag säkerligen hade nånting jag ville köpa.

Tänk om man alltid fick så bra betalt för att handla åt folk? Jag skulle inte göra annat.

En alldeles vanlig dag.

Hur ser era dagar ut?

En typisk dag i Ingenstans kan se ut ungefär så här....

05.45 - Telefon-jävla-alarmet ringer. Snart är det skiftbyte på jobbet, jag har jobbat natt och måste fixa morgonbestyren.
06.45- Dörr-jävla-klockan ringer för jag har glömt att låsa upp ytterdörren. Kollega står utanför (ofta är det min alldeles egna sambo).
07.00- Hemfärd. 80% av gångerna kör jag hem "av gammal vana". Dvs. när jag kommer hem har jag inget minne av stora delar av färden. Tur för mig att jag kan vägen utantill, otur om det stod en älg mitt i vägen.
Frukost. Undanplockning. Behövs det tvättas? Jo. Jag tvättar. Hämtas ved? Jo. Jag hämtar ved. Kanske var det lite stökigt och dammigt på toaletten? Sminkrester och hårstrån i handfatet? Jo. Jag grejar det också när jag ändå är igång.
9.30 ungefär, ut med hundarna. 1- 1½ timmes promenad på förmiddagen är minimum, annars får jag dras med hyperaktiva hundar resten av dagen.
Hänga tvätt, lunch.
Jag försöker att alltid ta 45 minuters lunchrast. Visst är jag sjuk i huvudet som till och med planerar in lunchen när jag är hemma? Har kommit fram till att jag blir mer tidseffektiv om jag gör så, samt att jag faktiskt äter lunch om jag har den inplanerad. Annars kan det bli lite si och så med den saken...Dricker kaffe och surfar runt lite, skriver kanske blogg om jag inte har nåt vettigare för mig.

Del två av dagen är ganska lik del ett, handlar om det behövs, dammsuger&skurar vilket alltid behövs då hund- och katthår har en tendens att ta över, dammmtorkar, hälsar på någon (oftast mormor, mamma eller pappa om tiden finns). Klockan 14 börjar hundarna göra sig påminda igen och det blir ännu en timmes utevistelse. Ger dem mat när vi kommer hem.

Alltså är jag hemma igen kring 15-tiden. Det händer att jag lägger mig ner och tar det lugnt tills Emil kommer hem- för er som inte vet så lider jag av sömnproblem och sover nästan aldrig mer än 4-5 timmar per natt- i bästa fall. Jag har nätter då jag sover 40 minuter, vaknar..och sen kan jag inte somna om hur mycket jag än försöker. De, och de då jag vaknar en gång i timmen, är värst.
För det mesta undviker jag att vila/sova på dagen för även om jag bara sover i 20 minuter får jag det ännu värre på kvällen, så jag hittar på något att göra de sista timmarna innan herr F kommer hem.

16.30- grejar med middagen.
17.30- middag. Diska och plocka undan.
18.30-19.30 koppelträning/promenad med hundarna. Eller, några gånger i veckan, skogstur. Den håller på betydligt längre.

Duscha, fixa i ordning mig för kvällen, göra de sista smågrejorna som ska göras... sen är klockan 21-nånting. Jobbar jag natt åker jag på jobbet. Är jag ledig stupar jag i soffan, halvser nåt program och försöker varva ner.


Intressant läsning va? ... Kanske inte. Jag hade nog mina tankar med det här inlägget, de kanske försvann men nu är i alla fall en typisk dag på pränt.




torsdag 14 januari 2010

Hundliv i bilder.











Hundliv.

Vardagens våndor och vedermödor.

Att ha hund är som att ha småbarn, kan jag nästan lugnt påstå trots att jag inte har några barn.
De grisar när de äter.
Försöker alltid få sin vilja igenom.
Omöjliga att diskutera med.
Bajsar vartsomhelst.
Uppfostrar man dem fel kan det leda till oönskat beteende.

Jag har precis satt mig i soffan, både jag och de två illaluktande fyrbeningarna är nöjda med eftermiddagen. Vi har varit och handlat (de fick stanna i bilen), lämnat tillbaka två filmer (inte heller då fick de följa med in) och hälsat på min mamma (de fick komma in, det första Harley gjorde var att pinka på kattleksaken som hänger i trappen. Markera revir, ni vet. Snabbt som blixten var jag där och bestämde och jag tror inte att han någonsin gör om det).
Ja, jag tar oftast med mig hundarna dit jag ska.

Även om de ibland är jobbigt fåniga (collien) eller jobbigt fulla av energi (Aussien) tycker jag att det är ganska skönt att ha hundar. Eftersom jag innerst inne är en väldigt lat människa blir det liksom ett tvång, jag MÅSTE ut och röra på mig. Vissa dagar mer, andra mindre- men ändå nåt. Sen är det ju skitkul när det faktiskt visar sig att träningen och tiden man lägger ner på dem ger resultat.
En lydnadskurs är inbokad för mig och Aussien, 23 februari börjar allvaret och säkerligen kommer vi att lära oss ett och annat, inte minst om varandra. Att han bet mig i tummen häromdagen är redan glömt och förlåtet, och han har numera insett att det inte är någon mening med att bråka.

Men det är jäääävulskt svårt att behålla lugnet no matter what!
Jag beundrar människor som kan det. Själv tar jag några djupa andetag och lyckas kväva mitt utbrott precis tillräckligt länge för att vi ska hinna hem, då går jag ner i tvättstugan och grinar och kastar grejer omkring mig.
Som ett barn, ungefär.

---------------------------------
Tack förresten, Malla , för din kommentar- hade det inte varit så att mina BH-ar från den tiden skulle vara alldeles för små för mig nu hade jag säkerligen haft dem kvar också!

Om vad, egentligen?

Vad "får" man skriva i en blogg?

Får man skriva om psykbrytet man nästan fick då hunden fick för sig att hundskiten som låg på vägen var betydligt intressantare än mig? Om mensvärken from hell? Om jobbet som snart driver mig till vansinne?

Kan man vara ärlig och erkänna att man inte köpt nya underkläder på ett halvår och att bäst-före datumet på en del trosor är passerat för länge sen? Att man ibland glömmer badkläderna i träningsväskan och att de, när man plockar ur dem två dagar senare, luktar as?

-------------

Har man kanske gått för långt då man faktiskt talar om att man helt enkelt skiter i vissa människor och undviker att hälsa på/ringa/umgås eftersom man känner att man inte får ut något av den så kallade vänskapen?

onsdag 13 januari 2010

Skörbjugg nästa.

Matlistor.

Jag brukar skriva dem men följer dem sällan. Här kommer en för resten av veckan;

Torsdag; Nåt som går fort, mättar bra och är relativt gott. Kanske nåt med wokgrönsaker.
Fredag; Jag jobbar dag och sambo kväll. Det blir nog nåt med wokgrönsaker.
Lördag; Vi har "jobbat om" varandra hela veckan och kommer därför att njuta av lördagen. Nån sorts kyckling, kanske med wokgrönsaker? Till efterrätt- och till maten- vin i mängder.
Söndag; Sambo lär beställa en pizza. Jag har två Viktväktarpizzor i frysen, världens bästa bakismat om man som jag har lätt för att bli fet.

Varför jag inte tänder ljus i köket.


Har på känn att det kan sluta olyckligt.

Är det bara svammel, eller?






Överallt.


Alla brukar vara nyfikna på vad som finns i lådor.
Nu vet ni vad vi har i våra. Hundhår.

Skitjobbigt, skitmycket, skitöverdrivet.

Ibland när jag åker hem på morgonen efter att ha jobbat natt har jag en sorts stress i huvudet. Jag tänker på allt jag måste göra när jag kommer hem och gör en stor grej av det, hur ska jag hinna liksom? Då blir jag så där konstigt sur och undrar hur i helvete folk klarar av det. Livet alltså.
Sen kommer jag hem och gör mina grejor (som tydligen inte var så många eftersom jag ju faktiskt inte är ensam i hushållet utan håller mig med en liten slav) och det tar inte mer än två, tre timmar. Äter lunch, dricker kaffe.. efter det kommer rastlösheten som ett brev på posten. Då brukar jag välja mellan två alternativ. Sova eller åka någonstans. ELLER, fanns visst ett tredje, städa någon konstig stans där man aldrig brukar städa annars.
Typ torka lister.

Torka lister. Det måste vara det mest fantastiskt osynligaste städ som finns. Menar, det är ju ingen som kommer och hälsar på som påpekar hur oerhört vältorkade lister man har. Vad händer om man aldrig torkar listerna? Blir de dubbelt så höga pga. allt damm och hundhår som lägger sig ovanpå dem? Kanske är det helt enkelt så att inget händer, de bara ligger där och ser lite dammiga ut men det är ju hur som helst ingen som märker det.

Kanske bra att torka lister om man har barn. Barn slickar ju på allt. Fast lite damm har väl ingen unge dött av?

tisdag 12 januari 2010

Apelsin

Vanligt sätt att skala och äta en apelsin;
Skala apelsinen. Ät den.

Mitt sätt att skala och äta en apelsin;
Hämta två servietter. Lägg ut en av dem på bordet och ha en i knät. Skala apelsinen, torka "skalhanden" efter varje bit som lossnar. Lägg skalbitarna en och en på servietten som ligger på bordet. Lägg ner servietten du torkat handen med bredvid den som har skal på sig. Dela upp klyftorna och lägg i en prydlig hög, gör en boll av skräpet och släng den i soporna. Ät apelsinen.

Vadå omständig?

måndag 11 januari 2010

Att hålla en jämn nivå.

Ni som (kanske ska skriva Du som för vad jag vet har jag bara en läsare till denna ytterst inofficiella blogg) läste mitt inlägg om att aldrig bli mätt&nöjd och "kväva hungerkänslorna"-knepen, ja ni vet redan att jag har dessa dagar då jag känner en oändlig hunger. Efter mat.. och chips och popcorn och eventuellt lite blandgodis (mycket choklad) om det nu finns tillgängligt. Jag suktar, trånar och längtar efter MAT och det är det enda jag tänker på.

Vad som däremot kanske inte är allmänt känt är att jag vissa dagar inte har någon matlust alls. Inte sugen på någonting och bara att fundera på att äta något gör att jag känner mig lätt illamående. Idag är en sådan dag. Det gör mig inte deprimerad eller så, för att få i mig lite näring hinkar jag en eller två Nutrilettshakes. De där som heter Chokladsmak men egentligen smakar de bara papper.
Så, inga sura miner här inte, vad jag stör mig på är att de flesta andra verkar ha någon sorts balans när det gäller mat och ätning. Fy fan vad orättvist!! Här måste jag gå och ha dödsextremaste självdisciplinen och slå mig själv på käften vissa dagar, medans andra är så långt ifrån det som man kan komma.

Ibland börjar man ju undra vad det är för fel på mig. Whatever. Idag spelar det inte så stor roll för jag ska inte röra på mig överdrivet mycket. Bara åka till biblioteket i eftermiddag, och så hade jag tänkt sola. Härligt slö dag.

söndag 10 januari 2010

Dataförbud.

Jag har gett mig själv dataförbud på morgnar och förmiddagar. Nu är det morgon men tydligen gäller inte detta förbud på söndagar, datorn lockade och pockade på mig och här sitter jag nu, med lite nikotin och dagens första dos av koffein. Thank God för att det finns gifter man kan starta dagen med.

Gårdagen avslutades med film, tro det eller ej, men före det hade vi hundvårdskväll här i Ingenstans. Det klipptes klor och badades så det stod härliga till, lite för mycket till och med då vår lilla dam råkade få en alldeles för kort klo. Det såg ut som om värsta blodbads-striden hade ägt rum i hallen, som tur var läkte skadan ihop nästan direkt. Däremot luktar det fortfarande blöt hund i badrummet så jag har tänt ett doftljus och hoppas på det bästa.
Fyrbeningarna var i stort behov av en redig tvagning, jag överdriver inte när jag säger att båda två var stinkiga. Collieflickan med sin stiliga päls (som tyvärr inte är så väldigt praktisk alla gånger) och Aussie-pojken spred en obehagligt stickande lukt i huset och är det något jag inte tål är det just äckliga dofter.

Så till filmen- vi skulle egentligen se två men då jag kanske är Sveriges sämsta när det gäller att titta film blev det bara en. "Benjamin Buttons otroliga liv", början och slutet var bra, mitten hade jag kunnat vara utan. Väääääldigt segt, om jag fått bestämma hade den bara varit ½ timme lång i stället för 2½.
"Inglorious Basterds" hette den andra, en riktig Brad Pitt- orgie med andra ord.

lördag 9 januari 2010

Energitjuvar









Mina katter har bildat gangstergäng. De terroriserar sin omgivning (mig) och det enda som kan hålla dem borta är den fruktade dammsugaren.
Det kalla vädret bidrar till att de två ligisterna håller sig inomhus och de har tagit över helt. Ingen går säker för deras attacker.
Detta är en varning.



Jag kväver dig!

Idag är en sån dag då jag känner ett otroligt sug efter mat. Vadsomhelst bara det är salt. Det funkar liksom inte att fylla magen med morötter och gurka och andra fåniga grönsaker- min mage vill ha riktig, stabbig MAT!
Synd för dig magen, säger jag då och kväver hungerkänslorna genom att hinka i mig kaffe och snusa. Jag har ju redan ätit, jag vet att jag egentligen inte är hungrig och jag vägrar stoppa en enda liten oplanerad matbit i käften. Är det någon annan som någon gång känner som jag? Vet inte vad man ska kalla det, falsk hunger kanske, och en känsla av att aldrig bli riktigt mätt hur mycket (nästan) jag än stoppar i mig.

Tilläggas bör att jag inte alltid går omkring och är hungrig, det är bara vissa dagar då jag börjar tro att min magsäck rymmer ungefär lika mycket som en elefants.

fredag 8 januari 2010

Funderingar

Jag är en person som funderar mycket, både på viktiga och på löjliga saker. Viktig sak; Varför elementen inte funkar som de ska. Löjlig sak; Varför älgar så sällan fryser ihjäl.

Just nu sitter jag och funderar på en viktig (och tråkig, viktiga saker är ofta tråkiga) sak och känner bara att jag vill gömma mig i ett hörn någonstans alt. resa till Karibien med sambo och hundar och bo där resten av livet.
Ett nytt jobb skulle inte vara helt fel. Eller motivation till att göra jobbet jag redan har. Eller motivation till mina kollegor, tillika vänner, som kommer att tycka att jag är världens största pucko efter personalmötet som jag har planerat in till nästa fredag.

Alla talar om hur viktigt det är att skilja på arbetsliv och privatliv men ingen jävel tänker på att berätta hur man ska fixa det. Hur berättar man för sina vänner att de inte gör sitt jobb ordentligt utan att de blir förbannade och tar det personligt? Visserligen är det personligt och eftersom jag är arbetsledare är det väl min uppgift att sköta såna saker, att någon sedan kanske inte vill umgås med mig privat är egentligen deras problem. För även om jag säger det så försiktigt som möjligt kommer någon att ta illa upp, säger jag det för mesigt är det ingen som lyssnar eller bryr sig. Så, punkt för dessa tankar. Det är inte mitt fel att de inte gör det som förväntas av dem. Däremot är det mitt ansvar att se till att det blir en förändring.

torsdag 7 januari 2010

Som alla andra



Min familj är inte som alla andra, kanske är det därför Sveriges läskigaste tomte kommer till oss? Vad tror ni han hade i den svarta sopsäcken? Jag vill inte ens tänka på det.

Alternativa lösningar

Som vanlig "Svensson" har man inte råd med allt man skulle vilja köpa om man nu inte sparat och gnetat i tvåhundra år, vilket de flesta inte har. Jag är inget undantag, många är de gånger jag tvingats lämna affären med en krossad dröm eftersom det jag ville köpa var alldeles för dyrt.

I dessa fattiga tider måste man vara lite finurlig. Hitta omvägar och alternativa lösningar. Ett exempel; För tillfället är temperaturen ett hett samtalsämne. Tyvärr så har vi ingen termometer och jag vägrar att köpa en ful, billig digital- jag vill ha en snygg megastylish sak som kostar miljarder kronor. Självklart är detta något som jag aldrig kommer att ha råd till att köpa, så här har jag endast två alternativ. 1. Vara utanför och mobbad när alla pratar om "grader" och "extremt kallt/varmt" eller 2. Fixa så att jag också kan vara med och klaga även utan termometer.
Jag valde nummer 2. Simpelt. Tre gånger om dagen tvingar jag av min sambo naken och slänger ut honom på bron. Där får han sedan stå i ungefär tio minuter, när han sedan kommer in kan jag genom att titta på snoppen avgöra ungefär hur kallt det är. Väldigt smart, smidigt och framförallt- billigt. Enda problemet är att mätningen inte blir speciellt korrekt om det råkar gå förbi en snygg tjej på vägen.

onsdag 6 januari 2010

Planeringsfreak

Ytterligare ett tecken på min ofattbart höga ålder; jag har köpt en kalender. En planeringskalender. Ni vet, en sån där med flera olika rutor och så kan man skriva in olika personers namn och vad de ska göra på just den dagen. I min (våran, måste jag väl nästan säga, jag har ju bestämt att min sambo ska använda den också) står det bara våra namn. En flik fick heta "Hundarna". Där ska jag planera vad de ska göra hela dagarna... eller ja, vilka dagar de ska träna vad. Sen när Harley börjar "skolan" ska jag minsann skriva in det också, bara för att. Jag ska bli en planerande människa. Organiserad och välordnad med "var sak har sin tid" som motto. ALLTID ska jag följa min kalender slaviskt.

Eller så kommer den förevigt att ligga oanvänd i lådan efter att jag blivit less på att planera. Det brukar ta cirka två veckor.

Mörka morgon


Skickar en tanke till alla er som var ute och svirade på krogen igårnatt och precis har tvingats upp ur sängen pga. bultande huvudvärk och ett enormt sug efter vatten/cola- HAHA! Jag är inte avundsjuk. På 10-i-botten listan är baksmälla definitivt med, så även ångesten man känner när man inser hur mycket pengar man gjorde av med kvällen före.

Ingen sympati från mig, inte!

Bevisligen har också jag mått lite tveksamt efter en kväll eller några då jag blivit lite väl glad i hatten, men just idag är jag fräsch som en nyutslagen nyponros och passar på att känna mig allmänt glad över det.

tisdag 5 januari 2010

Vädrar och vindar

Nu måste till och med jag klaga på vädret. Vem fan har kommit på att det ska vara -20 och blåsa isjävla nordanvindar samtidigt?! Det måste vara olagligt eller oetiskt eller något sånt. Fullständigt vansinnigt är det i alla fall.
Visste ni förresten att om man ska säga att man är fisig i magen på engelska så säger man "I´ve got wind". De måste lägga av ena rediga brakskitar, om de hänvisar till dem som vind.

Igår höll jag, till min sambos stora förtjusning, på att bli en nolltåad kvinna då jag var cirka två sekunder ifrån att förfrysa mig. Vi hade glada i hågen traskat upp till en tjärn (i djupsnö då ingen hade gått där sen det började snöa typ) och där hade vi tänkt ha det lite mysigt med brasa och grillade hamburgare och hundsällskap. Jomenvisst. Ingen ved så långt ögat nådde, mitt under vedletningen trampade jag dessutom igenom i flödvattnet så jag blev blöt om fötterna. Det blåste så klart och turen blev allt annat än mysig då jag till sist sprang ner igen, startade bilen och grät medans jag huttrande försökte värma mina stackars stelfrusna tåssingar.

"Det var väl skönt?" sa sambo när han kom ner till bilen. Då tog jag fram kniven och stack honom rakt i halsen så han dog.
Nä, det gjorde jag inte, och ska sanningen fram så var det skönt. Att komma hem och lägga mig under täcket och tycka synd om mig själv. Det var helt fantastiskt.

Den magiska plånboken.


Min plånbok är svart och inte speciellt unik till utseendet. Både min syster och min vän Linda har likadan plånbok som jag, det har hänt att vi tagit fel då de legat och skräpat bredvid varandra.


Meeeen.. min plånbok har några speciella egenskaper som deras saknar. Den försvinner i tomma intet och blir osynlig titt som tätt, den kan även förflytta sig själv och lägga sig på ställen där den vet att man aldrig skulle leta efter den (i badrumsskåpet, i tvättstugan eller i en sko för att ta några exempel). Jag hatar min plånbok för detta. Varför kunde inte någon annan ha fått denna förbannade tingest? Jag vill inte ha en magisk plånbok, jag vill ha en som stannar där man lagt den.

Eventuellt kan det vara så att jag helt enkelt är fruktansvärt tankspridd och behöver ett senilsnöre men det alternativet är jag inte villig att överväga riktigt än.

söndag 3 januari 2010

Hot & Not

Hot just nu i Ingenstans;

Findus "En portion" vitlökskyckling med fullkornspasta och broccoli. Fantastiska 380 g mat men bara 360 kcal. Mätt utan fätt.

Presentkortet på helkroppsmassage, julklappen från min älskade sambo. Jag är spänd som en fiolsträng jävlat överallt och huvudvärkstabletterna biter inte längre på min fruktansvärda spänningshuvudvärk.

Skoterspåren börjar bli välanvända. Perfekt för hundpromenader på ställen som annars inte funkar att gå på. Hårt och platt och jag behöver inte svära över att snön inte håller och att jag sjunker ner till knäna och fastnar.

Tillbakavändningen av dygnsrytmen. Klev upp före fan i morse och har tvingat mig själv att vara vaken hela dagen. Trött som ett as men kommer inte ha några som helst problem att somna ikväll och simsalabim- så vaknar jag pigg och fräsch kring halv sex resten av året. Eller resten av veckan men det är bra nog.

Not... notnotnotnot!!!

Facebookstatusuppdatera-bråka. Vad hände med kommunikationen? Är folk så fega nuförtiden att de måste uttrycka sina åsikter via statusarna på Facebook? Sunkigt.

Frossa i julmat. Julen är slut. Jag vill inte bli bjuden på mer julmat. Blir jag det så avböjer jag vänligt men bestämt, hundarna däremot säger att de gärna tar resterna ni har kvar, vad det än månde vara.

Spendera januari inomhus. Inga kommentarer till detta- annat än att ni missar nåt.

Massa minus



Midvinternattens köld är hård brukar det heta och inget undantag här inte. Det verkar som att vi får dras med den bitande kylan ännu ett tag, inget jag går och grämer mig över men visst- det är inte lika roligt att vara ute när det är -25 som när det är -10 (eller helst, +25). Kylan är jobbig för vissa men bor man här uppe får man vädret tåla. Jag menar, vintern kommer väl knappast som en överraskning? Ibland tror man att en del liksom inbillar sig att kylan kommer att lysa med sin frånvaro och när det blir ap-kallt så som idag klagas det högljutt. Lösning på problemet; Flytta. Det kommer förevigt att vara fryskallt här uppe om vintrarna, vare sig vi gillar det eller ej.


Inget är lika bra väckarklocka som hundpromenad i massa minus. Det är just det som komma skall, en värmande kopp kaffe före och sen på med Michelingubbeutrustningen och ut med odjuren.


I morgon är det måndag och jag ska fila på veckans träningsschema när jag kommer tillbaka.




lördag 2 januari 2010

Gammal som gatan.

I februari fyller jag 27. Det är inte gammalt men jag kan väl inte kalla mig dagsfärsk heller om man ska vara riktigt krass. Därför gjorde jag för några dagar sedan en raid på Apoteket och inhandlade en hel drös med Anti-Age krämer.
Jag är beroende av krämer. Krämer och duschgrejor. Om jag går in i en affär kan jag nästan garantera att jag kommer ut med något av det och hemmavid har jag massvis av olika flaskor och burkar som jag använder titt som tätt. Man kan säga att jag är besatt av saker som luktar gott. (Med "gott" menar jag blommor och vanilj och så, inte nygrillad kyckling, trots att det luktar underbart).

Tillbaka till Anti-Age nu, inhandlade lite ur L300-serien och är redan nu positivt överraskad. Speciellt ögonkrämen imponerar, mina blåsvarta påsar under ögonen har blivit mindre markanta och fortsätter det på det här viset kommer jag enligt mina beräkningar att se ut som en tonåring i april. Utan alla finnar då.

Det är lite deprimerande att tvingas konstatera att jag inte är ungdom längre. I kroppen. I sinnet är jag fortfarande en liten barnrumpa, på både gott och ont. Jag försöker att inte göra mig äldre än vad jag är, att samla vuxenpoäng är inget jag är intresserad av. Jag tar gärna på mig sockar med roliga tryck som får mina fötter att se ut som små gosedjur och jag tvekar inte att åka sopsäck nerför slänten när det har snöat. Att gå på vuxentillställningar (parmiddag, Tupperwareparty etc.) är bland det tråkigaste jag vet och jag försöker alltid slippa undan med en dålig ursäkt. Patetiskt? Kanske vissa tycker det.

Jag tycker att det är synd att vissa lägger ner så mycket tid på att vara vuxna att de glömmer bort att livet faktiskt är så mycket mer än så.

The Nyårsfest

Det här är det sista jag tjatar om nytt år och sånt tjafs, var bara tvungen att tillägga några saker.



Varje år gör jag samma misstag när det gäller nyårsfesten. Jag tror att det kommer att bli den bästa någonsin, vilket innebär att jag varje år blir en smula besviken. I år (eller ja, förra året heter det väl) var inget undantag, det började med att håret trilskades när jag skulle fixa frisyren. Det är i och för sig inget ovanligt, jag blev inte precis förvånad när det slutade med att jag fick nöja mig med en hjälmfrisyr.



Förvånad, förstummad och förbannad blev jag lite senare under kvällen då en medelålders herre bestämde sig för att mina bröst var kvällens snackis. Det togs foton, pekades och jag tror att nämnde herre gjorde bort sig mer än vad han kan ana. Hur som helst valde jag att hålla käften, att starta bråk på självaste nyårsafton är inte min grej. Jag föredrar att diskutera saker och ting när jag är nykter, det kommer jag att göra den här gången också.

Så, en person gjorde slutet på det gamla året lite avslaget. Två underbaringar, däremot, gjorde början på det nya året till något helt fantastiskt så jag väljer att ge fan i idioten.

-----------------------------------------

fredag 1 januari 2010

Den gamla tiden- den nya tiden.

Den första dagen på det nya året började med en rejäl baksmälla, en normalstor pizza och en mindre brännskada på armen orsakad av ouppmärksamhet vid eldning. En och annan cigarett fick, trots att jag slutat röka för länge sedan, följa med in i januari 2010.


Starten på något nytt, som egentligen är gammalt då jag ju raderade min förra blogg för inte mindre än två veckor sedan. Jag tyckte mig inte ha tid men det visade sig att jag mer än gärna tar mig tid, så jag gör ett nytt försök.


Januari blir en månad utan några större förändringar, det blir den alltid. Förmodligen den mest förutsägbara månaden på hela året- det är kallt, snöigt och någon gång i mitten på månaden åker man och pantar burkar för att ha råd med lite mjölk och hårdbröd. En synnerligen fattig period, januari, då julklappar, julsprit och fester av alla de slag har stått högre upp på prioriteringslistan än att hålla hårt i slantarna. What the fuck- jag har ju i alla fall haft en rolig och extremt social period om än jag haft ångest om kvällarna för att pengarna rullat snabbare än blixten ut från kontot och, ja, i ärlighetens namn, rakt ner i magen.