Inbillar mig

Jag har varit ganska säker på att lilla Ärtan skulle komma tidigare pga sammandragningar och förvärkar och gudvetvad men nu börjar jag faktiskt tro att det blir ett decemberbarn. Jag har mått såååå bra de senaste dagarna, ja sen i måndags ungefär, och inte sett skymten av tecken på att förlossningen skulle vara nära. Någon sammandragning då och då men ingenting att skryta över egentligen.

Nu är mitt gissningsdatum här (natten mellan den 13:e och 14:e), jag kan redan nu säga att jag hade feeeeeetfel! Jag känner mig som vanligt förutom en jättestor mage på framsidan. Hon har lugnat ner sig rejält i magen och knuffar bara lite då och då med rumpan eller fötterna för att påminna om att hon faktiskt finns. Ibland trycker hon ner med skallen så att det ilar uttahelvete mellan benen, då får jag kramp i ljumskarna och ser ut som ett riktigt pucko. Det värsta är när jag får kramp i båda samtidigt för då viker sig benen och jag slår huvet i närmaste möbel, om någon sådan finns att tillgå.

Igår hos barnmorskan hade mitt blodtryck gått ner till det normala igen, bebis hjärtljud 140 slag/minut och huvudet lätt ruckbart. På rätt ställe i magen också, bör tilläggas! Magen har sjunkit från 36 cm till 34, jippi. Nästa besök är den 26/11, alltså BF enligt RUL men efter BF enligt senare ultraljud. Hoppas att jag slipper åka dit :P

Hundpromenad-time, hör hur de börjar böka på och knorra. Tur att det inte är så kallt för jag kan inte stänga jackan om jag har en tjocktröja under!