tisdag 7 januari 2014

Ännu en dag.

Ännu en tidig morgon, återigen två griniga barn som vaknade för tidigt för sitt eget bästa. NÄR får de egentligen ro i kroppen till att sova det de behöver för att vakna utvilade? NÄR kommer de att slå upp sina blå, inse att de fortfarande är trötta och stänga ögonlocken igen? Det är ingen som vet. Jag hade mer än gärna betalat för att få reda på det men inser att jag inte kan göra något annat än att vänta. Vänta, samt lägga mig före vår 80-åriga granne om kvällarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar