Veckans planer

Trots att jag är tjock kan jag fortfarande göra saker. Än så länge.

På onsdag åker jag och Minna till Gällivare, vi lämnar herrarna i huset för sig själva och hälsar på lilla kusinen. Jag tror att vi ser fram emot det lika mycket båda två, efter två veckors sjukdom och inomhus-tråkande är vi allt annat än överstimulerade. Tror även att lilla fröken behöver lite egentid, hon är en typisk treåring just nu med allt vad det innebär. Treårskrisen sägs vara en av livets värsta och det kan nog stämma. Allt är fel. Alltid. Humöret svänger från ena mikrosekunden till den andra och både mamman och lillebror får ta emot en och annan smäll. Häromdagen bjöd hon även brorsan på ett bett i ansiktet men då, mina vänner, kan jag tala om att det brann för mig. Eller brann och brann, men hon blev skickad på sitt rum med en skarp tillsägelse. Det tyckte hon var fruktansvärt orättvist då brorsan FAKTISKT stått framför spegeln när hon hade tänkt spegla sig, därav bitattacken.

Nåja, kriser går över och med ganska mycket tålamod (tur att jag är gravid, då är jag lugn som en filbunke) lär även jag och sambomannen ta oss igenom detta med förståndet i behåll. Jag misstänker faktiskt att det är lillflickan som mår mest dåligt just nu, det är inte lätt att bli stor.

Innan resan påbörjas på onsdag ska vi på MVC. Jag har redan tänkt ut värsta möjliga scenario (vilket inkluderar tjuveri av en massa kanyler... inte jag men Minna) samt klurat på hur jag bäst ska lyckas få henne att stå ut i ett och samma rum i tio minuter.
Har inte riktigt någon plan ännu men det löser sig när den dagen kommer.

-------
Tillbaka till nutid.
Jag var och handlade i förmiddags. På listan fanns fiskpinnar, normalt sett brukar det inte vara några bekymmer med det men just idag fick jag vika mig för naturlagarna.
Jag är ju nämligen ganska kort, och som jag tidigare nämnt, tjock. Magen putar ut och är ett hinder i vardagen, speciellt när man ska nå en vara längst in i frysboxen.
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att sträcka mig över kanten men insåg ganska snart att var jag inte försiktig, ja då skulle jag tippa över och hamna i själva frysen. Så jag fick svälja min stolthet och be om hjälp. Hädanefter skickar jag min långsmala sambo för att handla.
-------
Handlingen tog all min energi och nu längtar jag mest bara tills jag kommer hem och får gå och lägga mig. Att vara trött är tydligen min grej nuförtiden...