Jag kanske är dum som inte fattar, eller så är jag inte som alla andra, men vad är egentligen det här att "vara sig själv" när man blivit förälder?
Idag har jag läst ikapp lite bloggar och i typ tre av dem (ni vet vilka ni är ;) står det om att få vara sig själv. Alltså inte "mamma". Hur menar man då?
Jag känner mig alltid som mig själv. Jag gör det jag vill, när jag vill och Mini hänger på. Jag svär, blir arg, sjunger, dansar, surar.. går ut i skogen, på affären. Träffar kompisar, snackar skit, snusar. Det är jag. Jag är alltid JAG. Inte "mamma". Jag tänker inte på mig själv som "mamma". Minna ser mig och tänker det (eller "hon som bär mig och ger mig mat").
Så, frågan är väl egentligen; vad menar man när man säger att man vill vara sig själv en stund? Är man inte alltid sig själv?
Jag undrar inte på ett elakt sätt, utan jag undrar bara för att jag inte förstår :)
-----------
Vårt sovrum börjar bli klart. Vi ser ljuset i tunneln. Igår kämpade vi med dörrkarm och dörr, det tog 4½ timme och dörren blev bra förutom att vi hängde den upp och ned. Det ändrade vi på och tadaa! The dörr gick att öppna och stänga. När vi fått dit dörrtryckena vill säga. Det tog bara en halvtimme typ.
Att lägga heltäckningsmattan gick fort som attan så nu ser det nästan färdigt ut.
Vi köpte fel tapeter två gånger så imorrn ska de bytas igen.
Vi höll på att köpa fel dörr pga. en oduglig säljare på ByggMax. Vad anställer de för okunnigt folk egentligen?! Trodde att folk på såna ställen skulle ha ett hum om hur man sätter upp en dörr och vilka mått man ska ha till karmarna. Som tur var fanns det en tjej som hjälpte oss så vi fick rätt.
Nu ska jag fortsätta med diverse göromål, det är en aldrig sinande ström och det känns ..ärligt talat.. ganska skönt :)
Haha, ja egentligen kanske man skulle kunna formulera sig lite annorlunda. Men det iaf jag menar när jag uttrycker mig så är att jag får ha en stund för mig själv då jag inte behöver sätta Elsas behov i först. Lite så där att jag får vara helt själv i ett provrum, utan att börja läcka mjölk, behöva amma eller helt enkelt bara börja kallsvettas för att jag känner att "jo snart börjar hon gallskrika, hoppas jag får av mig den allt för tajta klänningen NU".
SvaraRaderaJag är förstås mig själv när jag är med Elsa, men det kanske är det är den där känslan av att för en kort stund inte behöva ta ansvar över någon annan, utan bara för sig själv. Jag tänker inte heller på mig själv som mamma. Jag är jag :P
:)