Långfredagen inleddes med en sömnlös natt pga. hostande barn och skällande hundar, vi gjorde morgon strax före fem och jag kunde för mitt liv inte förstå hur jag skulle överleva dagen. Funderade starkt på att ringa sambon, som var på jobbet, och försöka övertyga honom att ringa in en vikarie och komma hem.
Men dagen gick, trots allt, om än långsamt. Wille pinkade på mig. Båda barnen var risiga i magen, jag bytte tre bajsblöjor inom loppet av en kvart när det var som värst.
Centrifugen på tvättmaskinen slutade att fungera när jag tvättade en kudde.
En lång långfredag med andra ord.
Påskaftonen började ännu sämre, med uppstigning strax efter 04.
Det enda jag har att säga om den dagen, som var igår, var att jag var trött. Min tröst i tillvaron var naturligtvis framflyttningen av klockan, sommartid! Med lite logiskt tänkande räknade jag ut att ungarna då skulle stiga upp kring 06, för de kan ju inte klockan och fattar inte att jag lurats genom att ändra den en timme!
I morse vaknade Wille klockan fem i vanlig ordning. Framflyttad tid.
Då fick jag nog.
Jag må vara morgonpigg men någonstans har även jag en gräns och den går vid 05.30, så nu är det hårda tag med vilorna på dagen. Jo, för glinen har ju satt i system att snarka och sova flera timmar varje dag för att kunna vakna före fan- de är inte dumma må ni tro!
Förväntar mig ett litet resultat redan i morgon då de var vakna 45 minuter längre än vanligt ikväll... men vi får väl se. Rätt som det är sitter vi alla tre och tittar på soluppgången i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar