Perfekt

Jag har varit i Härnösand i helgen och när jag kom hem hade ungarna blivit stora.

Minnas nya favoritsyssla är att vara i skogen. Wille hänger med i bärselen och dreglar glatt. Plötsligt händer det, som de brukar säga på den där TV-reklamen ni vet. Kaoset förvandlas till något hanterbart, det är inte längre en kamp för överlevnad att vara hemma själv med barnen medan sambon är på jobbet. Just idag känns det fantastiskt att vara föräldraledig, att veta att jag faktiskt klarar av det utan att bli psykiskt störd på kuppen. Vi har våra små rutiner och det fungerar. Hipp Hipp Hurra! Det känns inte heller så farligt att veta om att jag börjar om att jobba i januari, trots att vi kommer att arbeta om varandra med våra skift så kommer det att fixa sig bra. För mina ungar är STORA nu. Större i alla fall. Bara tre månader kvar tills Minna fyller två år. Jag har redan bestämt att hon ska få ett par skidor i present.

Härnösandsresan var bra i alla fall, ungarnas bebiskusin supersöt och yttepytteliten.

Nu sover småttingarna, det kanske alla fattade för annars har jag ingen tid att sitta här, jag har druckit en kopp kaffe och ska strax packa ihop lite grejer och laga lunch till Minna. Efter lunchen ska vi ut och plocka vinbär, hela familjen utom pappan som är på arbetet och tjänar pengar så att jag kan köpa praliner och champagne. Typ.