Bara lite kvällslektyr

Idag ville Ärtan ha en fontän och en fin rabatt, sa hon till pappa sambomannen. Typ. Jag förmedlade detta och självklart fick Ärtan, trots att det är mannens födelsedag och allt idag, som hon ville. Mitt i rinnande spöregn grävde han ner fontänen som jag köpt för hans pengar och även blommorna för sjuhundrafemti spänn.. Jeje, pengar är världsliga saker eller hur? Speciellt när de inte är ens egna.

Så här fint blev det. Att växterna överlever och sprider sig räknar jag med. Ser ni gubben som cyklar i bakgrunden? Ingen jag känner.

Har själv varit ute och cyklat nu ikväll faktiskt, herr sambo åkte för att spela fotboll med sina bröder och jag hade spring i benen. Ytterligare en mil närmare femtiomils-målet, det går hejdundrande fort det här!

Vill ni veta nåt kul förresten? Jag har skitlågt blodvärde (101) och måste tydligen börja med de fruktade järntabletterna. Förvänta er många arga förstoppningsinlägg framöver... jag börjar på måndag, som man brukar göra med tråkiga saker.
Men det var egentligen inte det roliga det, utan det var detta jag ville berätta;
Ärtan SYNS! Eller inte själva Ärtan då, men hon sparkar så uttahelvete hårt att det syns utanpå magen! En riktig jävel på att kicka, den där lilla. Det känns rätt så obehagligt men hennes far tyckte att det var alldeles utomordentligt underbart att få se hur det rör sig och har sig och far sig där inne. Tror att han fick lite mer förståelse för varför jag ojar mig då och då när det känns extra mycket, han har liksom inte trott att det var SÅ kraftiga rörelser där inne.
Någon mer än jag som gissar på att jag gått lite mer än 20 fulla veckor? (Inte att jag varit full i 20 veckor).