lördag 31 juli 2010

Doften av en suput (och annat)

Här i staden anordnas det en gång per år en festival som tydligen "förvandlar stadens mysiga centrum till en myllrande stadskärna, likt metropolernas turiststråk". För det första kan den som formulerat detta inte ha någon aning om hur det ser ut i världens storstäder och för det andra- it´s a ripoff! Nåväl.
Sambon hade i alla fall partyhatten på igår, snäll flickvän som jag är såg jag till att han blev rejält redlös när han ändå var i farten. Jag hade visserligen mina baktankar med detta, en redig bondfylla brukar oavkortat leda till en ännu redigare baksmälla vilken i sin tur avskräcker från ytterligare bar-rundor en tid framöver.
Jag tror att min taktik lyckades för han är fortfarande okontaktbar och stinker värre än ett destilleri i Skottland.

Även jag hade en trevlig kväll igår, för en gångs skull var vi på en fest där det var andra nyktra människor (läs blivande mammor/barnansvariga) och då blir det genast lite roligare att sitta och surra bort några timmar. Det är ju faktiskt stört omöjligt att få något vettigt ur en drucken människa även om de tycker att ungefär allt de säger har betydelse för mänskligheten.
Vi pratade om havandeskapspenning, föräldrapenning, förlossningar, karlar- ja,, allt sånt där som man kan tänka sig att kvinnor talar om. Däremot lämnade vi matlagning, syjuntor och städning därhän, man måste ju ha något att tala om vid nästa stora tillställning också.

Som väntat sov jag på soffan ikväll och när jag vaknade hade collie-hunden droppat fyra små överraskningshögar i matsalen. Detta har en förklaring.
Igår morse åskade det uttahelvete och stora starka vakthunden Harley vankade av och an, av och an- han är livrädd för åska (och frigolit, och smällar, han är i en rädd-för-allt-period just nu)-vilket skrämde upp lilla Pricken så till den grad att hon bestämde sig för att ta skydd under sängen. Sagt och gjort, problemet var bara att hon fastnade och blev kvar där en lång stund, tills vi vaknade. Inte ett pip sa hon. Denna pärs resulterade i typiskt stressmagesyndrom vilket hon tydligen fortfarande lider av.
Jag har med andra ord spenderat en stor del av förmiddagen med att sanera bort hundskit. Inte speciellt glamouröst. Tur att jag inte är kräsen av mig.

Nu regnar det- lyckligtvis har jag hunnit ett varv runt elljusspåret så jag kan med gott samvete sitta i soffan och filundera i ganska många timmar innan det är dags att göra någonting igen.

Tack förresten för era fina kommentarer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar