tisdag 16 augusti 2011

Det är inte alltid så jävla härligt.

Nä, det är just inte alltid så jävla härligt med barn. När de har en igentäppt näsa full med snor till exempel, och vaknar sjuttiofem gånger på en natt. Jag tycker synd om babyn- det gör jag verkligen- men jag tycker också ganska synd om mig själv och babyns pappa som inte får sova ett dugg. Det känns ju liksom inte som någon större idé att somna om när man vet att det är tio minuter innan man måste vakna igen.
Tur att det inte är ett permanent tillstånd, ännu större tur att jag har en karl som kliver upp med snorkråkan och låter mig sova en timme längre, städar och tänder ljus så att jag, när jag väl stiger ur sängen, nästan får ett slaganfall av glädje.

2 kommentarer:

  1. men, vilken fin karl du har! :) jag hittade en jätterolig kommentar som du skrev nu när jag råkade läsa ett gammalt inlägg på min blogg, haha, vi får se om jag avslöjar den i helgen om ni kommer annars skriver jag ned den :P

    hoppas snorkorven får slut snor snart!

    SvaraRadera