Jupp. Hon vaknar fortfarande före fan om morgnarna. Släktdrag, tydligen. Min sida. Försöker ändå att skylla på sambon i viss mån, han måste ju ha någon skuld i det hela.
Två tänder nere. Precis lagom, om ni frågar mig. Det gör inte ont när hon bits och så ser det roligt ut.
Drar sig och ställer sig upp mot möbler. Ramlar om man pratar med henne.
Öppnar lådor och skåp. Älskar att leka med skor, katten och sitt troll. Hatar sin blå giraff, den förstör, tycker Minna och försöker strypa den samtidigt som hon pratar argt bebis-språk.
Minna älskar mat. All mat utom fisk på burk. Jag matar henne ofta för då är hon tyst.
Gör kladdiga "puss"avtryck på TV:n, golvet, mina kinder.. lite överallt faktiskt. Hon älskar att pussas.
Tycker om att vara ute och gå (sitta i bärstolen) i skogen. Gillar inte att åka vagn om hon inte ska sova.
Typ tusen gånger per dag får jag hämta henne från diverse olämpliga ställen, hundskålarna, soppåsen, lampsladdar och gardiner (perfekta att dra i) och kaminen. Hon har definitivt ingen självbevarelsedrift.
Men hon är ju ganska glad av sig, det tackar vi för. Kolikmånaderna i början har vi förträngt och Minna har numera ALLTID varit ett väldigt snällt och glatt barn.
Om än lite tvärsöver men det tror jag kommer från hennes far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar