Elakt.

Vi väntar främmande. Eller, vi känner ju de som ska komma, det kanske skulle vara mer rätt att säga "vi väntar besök". I vilket fall som helst, när det vankas besök städar jag. Plockar undan, sprejar lite doftsprej och dammsuger. Ställer möblerna rakt. Klär på lillfjärten rena kläder och kammar mitt hår (ibland). När besöket dyker upp säger jag "Alltså URSÄKTA röran!! Men vi har inte hunnit städa det har varit SÅÅÅÅ mycket att göra!!".
Då får gästerna ångest. De undrar hur det ser ut här hemma när vi HAR städat, eftersom "röra" tydligvis är noll damm och pinaler på golvet.

Är det elakt att göra så? Man kanske inte får ljuga på det viset? För i ärlighetens namn ser det ju ut som kom och hjälp mig här hemma, i alla fall dagtid. På kvällen plockas det undan, varje kväll samma sak, på morgonkvisten drar en nollåring fram allt hon får tag i och lite till. Så kommer det väl att vara i ungefär sjutton, arton år till ungefär, jag har mina kvällar räddade fram tills jag är i fyrtioårsåldern. Bra planerat.

Förutom att jag ljuger om att jag inte har städat så är jag ganska ärlig. Det är ju inte för att ge människor ångest jag städar utan det är för att jag inte vill att de ska bli skitiga när de är i mitt hus. Med hund, katt, barn och sambo (och mig själv förstås) blir det fort hårigt, sandigt, dammigt- ja, helt enkelt smutsigt. Oreda kan jag stå ut med men ren och skär SMUTS- där går faktiskt gränsen för mig. Att hålla hund- och katthårsmängden på golv och möbler inom rimliga gränser är väl det minsta man kan göra, speciellt när man har en liten typ som kryper omkring och upptäcker allt i sin omgivning.

Men jag ska sluta. Inte sluta städa, utan sluta ljuga. När någon kommer hit ska jag säga JAG HAR PRECIS DAMMSUGIT SÅ NI KAN GÅ IN UTAN SKOR. Fastän det är lite damm och hår kvar på golvet. Ja, för SÅ noga städar jag inte.