Jag är bäst.

I morgon ska jag få komma till vårdcentralen och ta alla möjliga prov, de som rabblades upp för mig på telefon var nog i princip alla prov man kan tänkas ta, alla utom högskoleprovet. Inte bajsprov heller. Men i övrigt var det nog så många prov man möjligtvis kan ta innan blodet tar slut. Hursomhelst, de höll med mig, de där på vårdcentralen, om att jag inte är frisk. Tolka det som ni vill.

Å hörni, jag har ju gått ner alla mina 23 gravidkilon.
Är jag duktig då? Är jag duktigare än någon som inte gått ner ett ynka gram?
Är jag duktigare än någon som har tagit tio månader på sig att gå ner?
Skulle inte tro det.
Däremot så är jag nöjd med mig själv, för nu har jag ett nytt mål, nämligen att lägga på mig muskler och minska i kroppsfett. Om det då innebär att jag skulle råkas gå upp i vikt, då får det vara så. Det är dock mindre troligt för trots att muskler väger mer än fett så består min kropp av så mycket fläbb att jag skulle behöva droppa tio kilo i rent späck, dvs. också gå upp tio kilo i muskler för att ens börja höja siffrorna på vågen. Lite väl häftigt, tror jag, och nöjer mig med att träna en bra mix av styrka och kondition. Promenader i all ära, det är skönt att vara ute och gå, men de bygger inte så mycket muskler. Det ska göra lite ont att träna.