Nu ska här förfasas!

Jamen visst!
Jag är på mitt allra bästa tyckatill-humör, och känner mig en smula "jag ger fan i om du tycker att jag är dum i huvudet" -aktig, so, here we go.

Varför är det intressant att bry sig i att jag och min sambo tänker åka utomlands utan barnen i en vecka? Det snackas om att det inte är en "riktig" semester, men whaaaat? Testa själva, åk utomlands MED två små barn som inte får egen plats på flyget, åk sedan utan. Säger ni att resan utan barn inte var semester måste ni ha gjort något galet.
Jag har ett liv, det kallas vuxenliv och involverar även ungarna. Att jag sedan har turen att kunna lämna dem till mor- och farföräldrar när jag vill eller behöver, är det något dåligt? Mina ungar är bland de gladaste, trevligaste och självsäkraste barn jag någonsin träffat på, och då har jag ändå jobbat inom förskolan i flera år.
Däremot så har vi en oerhört hektisk vardag, vi jobbar heltid båda två och sköter ungar mest hela dagen så möjligheten att kunna få rå om varandra i en vecka är guld värd för oss.

...och det var det.

I helgen är jag och Wille hemma själva, vi skulle egentligen på dop men nu är W sjuk, så blev det med det. Vi myser på här i huset och jag kan garantera att han blir lite extra bortskämd nu när han är ensambarn i ett par dagar. Hade nästan glömt hur lindrigt det var att bara ha en ligist i huset :)