Vad jag hoppas.

Jag hoppas att Mini ska slippa prylhetsen som ju faktiskt börjar redan när barnen är små. Jag är sorgligt medveten om att de vuxna i hennes närhet inte kommer att lyssna när vi säger "överdriv inte med presenterna vid födelsedagar och jular", hon kommer att bli överröst med saker som används några gånger och blir kastade i en låda efteråt för att de inte nyttjas mer. Det handlar inte om otacksamhet, nejdå, det handlar om att försöka förhindra ett skapat behov, en önskan om att materiella ting inte ska vara så fruktansvärt viktiga i hennes liv och att hennes utveckling inte ska "styras" av så kallade pedagogiska leksaker (som enligt flera undersökningar inte är ett dugg bättre än målade dasspappersrullar, där barnen själva kan vara med och utveckla sin kreativa sida- de får tillverka sakerna själva).

Fattar ni vad jag menar?
Jag inser ju själv att vissa saker "måste" hon få senare i livet för att inte hamna utanför- sad but true. Jag är glad att vi kommer att ha råd med i princip allt för tråkigt nog så dömer även barn andra barn utifrån vilka saker de har, vilka kläder de har på sig och hur deras rum ser ut. Tveklöst ett resultat av föräldrarnas åsikter och värderingar...

Men hur som helst, nu när Minna är så liten vill jag börja med att inte hetsa kring hennes födelsedag- den ska inte vara en dag fylld av presenter och ha-begär, den ska vara en dag då hon känner att de som kommit kommer för att träffa henne, leka med henne och se henne alldeles extra mycket. Inte för att hon fattar att det är hennes födelsedag men tids nog kommer hon att göra det och då hoppas jag att hon inte förknippar den med grejor, grejor och åter grejor, utan med att vara omgiven av människor som ägnar henne ALL uppmärksamhet för några timmar. En dag då hon känner sig extra EXTRA uppskattad och viktig.