Rubriken kräver väl ingen större förklaring, eller?
Sambon, som efter Willes födelse proklamerade för BB-personalen att "här blir minsann inga fler barn", lär få svårt att förklara hur detta egentligen kunde hända. Eller det har ju sin naturliga förklaring förstås men hur han KUNDE LÅTA det hända.
Ärtan 3 (bra fantasi när det gäller arbetsnamnen va?) är preliminärt beräknad till den 16e april, Willes tvåårsdag. Jag gissar att ultraljudet kommer att flytta detta datum en aning samt att min benägenhet att ha barnen inhysta några veckor längre kommer att resultera i barnafödande någon gång i slutet av april, början av maj. Ultraljud, det gör vi kring den 20e. Prick då om jag minns rätt, jag måste ringa och dubbelkolla för jag har faktiskt skrivit upp två olika datum.
Hittills har jag mått ganska skitdåligt, både i kropp och knopp, men det börjar kännas lite bättre. Jag är i vecka 18 och extremt sugen på biffnudlar och mandariner, gärna tillsammans. Minna ser fram emot bebisen medans Wille skriker NEEJ och slår mig varje gång jag säger att jag har en bebis i magen. Det kan bli kul, det här... men det får vi ta då. Jag är mest nyfiken på om ungen kommer att ha kolik eller inte, något för vadslagningsfirmorna kanske? 2/2 har ju skrikit som besatta så chansen att den tredje kör i samma hjulspår är väl ganska stor, men det är också ett framtida bekymmer.
Så, nu vet ni det.
Jag hade berättat det tidigare men har faktiskt inte tänkt på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar