När man kämpat med en trilskande 18-månaders sen 04.30 utan att förlora tålamodet trots "kasta tutten vill ha den tillbaka" och "sparka av täcket bre om mig"-lekar. Då känns det som ett hån när man kliver upp 06.30 för att tända i kaminen och TÄNDSTICKORNA ÄR SLUT. 18-månaders pojken har bajsat ner sig och 3-åringen tjatar om välling. Tur man är händig med tändstålet. Satte fyr på alltihop. I kaminen alltså, inte familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar