onsdag 18 december 2013

Lagen om alltings jävlighet.

I måndags bokade jag tid för en besiktning av grunden på huset vi tänkt köpa. "HURRA!!!!" tänkte jag när herr Besiktningsman hade en tid redan idag, att inte behöva vänta över jul och nyår är ganska perfekt.
På måndagseftermiddagen ringde herr Mäklare till min sambo och förklarade ursäktande att fru Hustant minsann hade varit jättenoga och SKOTTAT FÖR ingången till krypgrunden. Med jord. Som nu är frusen. Sambomannen och mäklaren kom överens om att en stark man behövdes. Denne starke man är min sambo så idag ska han försöka skotta bort den frusna jorden. Funkar det så funkar det, annars blir väntan betydligt längre än över julhelgerna.

Jag bytte skift på jobbet så att jag också kan vara med. Vad tror ni händer? Jo, personen som ska jobba dagskift ringer och sjukanmäler sig, en timme före beräknad ankomst. Alltså nu på morgonen. Man kan ju inte rå för att man blir sjuk men jag kände blodtrycket höjas en aning. Typiskt. Som tur var kunde vår enda vikarie ta skiftet så nu sitter jag och väntar på honom medans jag njuter av en lugn morgon, den första på länge.

Vår lille son har lärt sig att klättra ur spjälsängen. En alldeles förträfflig kunskap, om ni frågar honom. Vansinne, om ni frågar mig. Vi var ju tvungna att revidera vårt beslut om stor säng för några veckor sedan, den pyttiga mannen vaknade nämligen vid 04.30 varje morgon och var enormt förtjust över att kunna kliva ur sängen och väcka övriga familjen, alldeles själv. Vi gick omkring som zombies, allihopa.
Nu verkar det inte bättre än att vi får vänja oss vid att vara vakna vid den tiden. Jag gråter inombords men vetskapen om att barn blir större och då sover lite längre håller mig levande. Skräckhistorier om ungar som föds och förblir extremt morgonpigga hela livet undanbedes. Släck inte mitt hopp.

Ser ni, jag är lite positiv trots allt.

Graviditets-update.
Jag är nu i vecka 23, 22+4, och mår väl okej. Hjärtljud, blodtryck och annat var bara bra vid förra kontrollen och den lilla bebisen i magen verkar växa som den ska. Den sparkar nu så att det står härliga till och på utsidan ser det ut som att jag har en extremt orolig mage.

Mitt enda bekymmer när det gäller just graviditeten är jobbiga kramper i magen, liknande dem jag fått de gånger barnmorskan försökt göra en hinnsvepning på mig i slutet av graviditeten. Vaknar på nätterna av att det gör helvetes ont längst upp i magen, plågsamt. Annars är väl allt som vanligt mest, något tjockare än genomsnitts-jag men det är ju då inget som helst konstigt med det.
Jag googlar om k-vitamin, avnavling, vidöppen bjudning och såna intressanta saker. Tillmatning, amning... hade nästan trott att googles årliga lista skulle se helt annorlunda ut, så mycket googlar jag, men tydligtvis finns det fler än jag som letar och de letar helt andra saker. Eller sidor, för den delen. Varför googlar man aftonbladet? Är det inte lättare att skriva i adressfältet?

Nåväl. Jag har väl kommit till slutsatsen att desto mer man vet, desto fler frågor har man. Att vara källkritisk på internet är inte det lättaste, mycket som från början ser ut att vara seriösta studier visar sig i slutändan vara någons personliga åsikter. Det är svårt att  sålla. Jag tycker lite synd om dagens sjukvårdspersonal som kanske ibland, mot bättre vetande, måste ta hänsyn till att någon läst något på internet och avsäger sig (eller kräver) en viss sorts vård på grund av detta. Förstår ni vad jag menar? Självklart är det bra att man kan få information men man måste nog någonstans ha i bakhuvudet att den informationen måste kompletteras, speciellt när det gäller sjuk- och förlossningsvård.

Jag ska i alla fall inte bemöda mig med att byta barnmorska. Kommer i stället att ta kontakt med förlossningen och fråga det jag behöver fråga om. Efter min senaste förlossning litar jag på att de är kapabla att svara på mina funderingar. Jag vet inte om jag har nämnt det men även denna födsel kommer att ske i ett annat landsting. Av förklarliga skäl kanske, den andra blev ju en helt annan upplevelse tack vare personalen i Västerbotten.


Nu tar jag en till kopp kaffe och inväntar vikarien. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar