torsdag 5 december 2013

Nu ska det kontrolleras.

Idag ska Minna på kontroll. BVC ska försäkra sig om att hon verkligen fyllt tre år och kan alla saker en treåring bör kunna för att godkännas i deras papper.
Jag är lite orolig över att de ska säga att hon minsann nog fyllt fyra.

Skämt åsido, jag tycker faktiskt att det är ganska kul och intressant att åka dit någon gång nu och då för att uppmärksamma allt som barnet faktiskt lärt sig och kan. Man tänker ju inte precis på det när man är hemmavid, det blir något naturligt som bara händer, det där med kommunikationsförmågan och allt det fysiska.
Jag har läst skräckhistorier om folk med övernitiska bvc-sköterskor men "vår" är då allt annat än nitisk. Hon är som en liten pepparkaksgumma, supergullig.

Jag blev faktiskt sur över artikeln jag delade igår. Inte just över samsovningsdelen, men den där tvåtimmars-rekommendationen för nyförlösta. Hur har de tänkt sig att det ska gå till, egentligen? Ska en undersköterska stå och glo på barnet de första två timmarna medans det ligger på mammans eller pappans bröst? Ska de peta föräldern i sidan med en lång pinne om man råkar slumra till? Jag vet inte jag, men de första två timmarna är man som mor ganska upptagen med både det ena och det andra- efterbördsskede, ev. ihoplappning, dusch, få på sig kläderna utan att bloda ner sig helt, pinkkontroll, ringa samtal till nära och kära, klämma i sig lite mat- och så uppe i varv av alla endorfiner och hormoner som koppen fylls av. Jag har aldrig hört talas om en kvinna som somnar på sekunden efter att ha klämt ut en unge. När allt det där är färdigt däremot, och nu kan jag bara tala av egen erfarenhet, kan det hända att man slocknar och sover djupa snarksömnen. Speciellt om man, som jag, levt med grava sömnproblem under sista veckorna av graviditeten. För egen del hade jag sinnesnärvaro nog att lägga ifrån mig babyn i den lilla plastlådan, något som tydligen inte uppskattades av sköterskorna då de faktiskt, utan att jag märkte det, var inne och plockade upp babyn, tilläggsmatade honom samt drog på honom ett extra lager kläder. Efteråt undrade de varför han låg i lådan. Att jag sov så djupt att jag inte märkte att någon var inne i rummet och tog min baby tycker jag är ett alldeles utmärkt svar på den frågan.

Hemma har jag somnat med baby på magen, ammandes, sittandes- ja nästan ståendes ibland men då sover man som mamma inte lika djupt. Man märker varje liten handrörelse och vaknar av en knappnål som faller. Men vilken normal människa skulle vakna av att lilla bebis slutar andas? PSD händer även om barnet sover i sin egen säng, skrämmande nog. Även vid ett sånt tillfälle skuldbelägger föräldrarna sig själva. Man borde ha märkt det. Men vissa saker här i livet kan vi inte hindra, hemska saker händer.
Mammor går ut med barnvagnen, blir påkörda, bebis dör. Hände här för inte så länge sedan. Bör vi sluta gå ut med barnvagnen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar