Alltså vad är tanken egentligen?

Satt och funderade lite över det här med barnafödande och presenter. Man får ju miljarders med grejer av vänner, familj och bekanta- nästan alltid kläder till den lilla babyn. Nog är väl det fint och allt, men är det egentligen så det ska vara?

Själv kommer jag ihåg två av presenterna som anlände när Minna föddes. Jag kommer till och med ihåg personerna som gav dem just eftersom de var så, ja vad ska man säga, speciella. Den ena är en blöjtårta som jag tog massa bilder på, skitsnygg var den. Den andra presenten var två flaskor vin, för övrigt den enda present som var till MIG (eller oss då men det var jag som drack dem i slutändan haha).
Jag vill inte verka egen-nyttig eller otacksam eller så men visst är det lite knäppt att nyblivna morsor inte är de som får presenter? Kanske räknas babykläder och sånt som presenter till familjen? Gah, jag vet inte. Självklart är jag glad för alla kläder Minna fick och naturligtvis går jag inte och är sur över att det inte var JAG som fick presenter, jag undrar väl mest i största allmänhet varför presenterna riktas till babyn och inte till morsan som ju faktiskt gjort det mest fantastiska, burit ungen inuti sig i nio månader och sedan, med stor möda, klämt ut den mellan benen.

Ta inte illa upp, ni som ger kläder. Jag gör det själv. Ger kläder till folk som fått barn alltså. Mini har använt alla kläder hon fått och de har varit superfina allihop (utom ett set som jag fick av någon, jag vet att de inte läser min blogg så det här kan jag skriva, som var av skitdålig kvalité. Det slängde jag omgående. Visst är jag grym?). Jag undrar väl egentligen bara varför man, including myself, inte överöser mamman med presenter. Som sagt, det är ju hon som gjort ett jättejobb.


Nu ska vi då se om fröken behagar sova hela natten igen. Hon har gjort det tre nätter i rad nu så det är bara att hoppas att det fortsätter i samma spår.