Natten till idag sov Minna-mojängen....waiiiiit for it.....HELA NATTEN LÅNG! Utan att vakna för den sedvanliga natteflaskan! När jag vaknade av hennes glada joller blev jag förvånad över att det var ljust ute. Har jag matat henne i sömnen? tänkte jag och tittade runt efter en tom flaska. Nädå. Det var sant. Ungen hade sovit från 19 till 06. Vilken bedrift, vilken händelse! Det finns inte ord till att beskriva hur fantastiskt jag tyckte det var, det visar ju faktiskt på att det går framåt. Nu är jag ju en obotlig pessimist och tror att hon, varje natt resten av hennes första levnadsår, inte kommer att göra om detta utan fortsätter vakna minst en gång för att äta. Som min mamma brukar säga, "om man förväntar sig det värsta blir man glad om det näst värsta inträffar".
Hursomhelst, detta kommer jag kunna leva på i år och dagar.
Jag har till och med skrivit upp det i kalendern.
I morgon är det måndag och veckan börjar om, med träning och allt. Det är så skönt att ha kommit igång med gymmandet ska ni veta, mitt humör är betydligt bättre och alla runt omkring mig har dragit en lättnadens suck. Att Minna har svårt att sova om dagarna ger extra motion, jag går väl i runda slängar cirka en mil per dag. Entimmesrundan på morgonen är 6,5 km, sedan beror det på hur mycket hon trilskas men ofta blir det en halvtimmesrunda på eftermiddagen (om inte Emil är hemma då får han ta henne när hon skriker). Så motion, det lider jag ingen brist på.
Nu ska jag dra i mig en Varma Koppen och två luftsmörgåsar aka Wasa Crisp. Väntar hem den arbetande mannen alldeles strax.
Förresten så har jag kört sönder bilen idag igen fast det var inte mitt fel som vanligt, det var bara det att jag råkade köra. Den hade garanterat pajjat ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar