Typ Facebook. Jag känner inte hälften av dem jag har på "vänner"listan men vill inte ta bort dem för tänk, o hemska tanke, att jag skulle råka träffa någon av dem på stan och de liksom "Asså vaffö to du bort mig från fejjan?". Inte för att jag tror att det skulle hända i verkligheten egentligen men man kan ju aldrig vara riktigt säker. Vad skulle jag svara då?
1. För att dina statusuppdateringar gjorde mig skitirri, de var ju totalt meningslösa.
2. Jag blev less på att se din profilbild, den är ganska ful.
3. Facebook ringde och sa att jag hade för många vänner så jag var tvungen att ta bort några och då åkte du eftersom vi inte setts eller talats vid på år och dagar.
Trean åker ju egentligen direkt man får väl ha typ en miljon vänner eller nåt och det har jag ju inte. Än. Varje dag kommer det en "vänförfrågan" från någon. Det känns nästan som om man bara behöver se någon på gatan så vill de bli "vän" med en. Är jag så satans snygg, snäll och underbar eller?
Jag löser det på bästa sätt och nekar de flesta. Har faktiskt fått ganska bra kontakt med folk genom facebook också så det är inte bara klag.
Men VARFÖR, jag vet att jag har sagt det förr, VARFÖR skriver alla typ "HÄRLIGA (insert valfri dag här)", vad de har eller ska äta eller en massa annat dravel? Har de inte tänkt bjuda mig på mat är det ju totalt meningslöst för mig att veta det. Nä, fram för mer informativa statusuppdateringar, hur mycket ni får tillbaka på skatten, hur många gånger ni spydde efter lördagens fest och liknande.
Ett STORT grattis till Fatima och hennes familj som nu har blivit större! En till liten pojke, på sin pappas födelsedag, och en nybliven storebror- ni måste vara så stolta!
Nu ska jag dra ut och sola, sola, sola bort min sura min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar