En vecka 37 och en sammanfattning.

Runt omkring mig går det en massa folk med magen i vädret. Vissa är bara tjocka men många av dessa människor har en bebis i magen.
Gemensamt för de flesta som väntar smått verkar vara att graviditeten tar en väldigt stor plats i deras liv, inte bara kroppsligt. Det tvättas pyttekläder och handlas grejor hämningslöst, det tas bilder på magen uppifrån, från sidan, framifrån och inifrån.
Inget fel med det inte, men varför tar alla FÖR GIVET att ALLA känner likadant? Gör alla det, är det bara jag som är annorlunda?
Min första graviditet var skittrist. Jag mådde bra och så, men transportsträckan fram tills dess att Minna föddes var verkligen något av det mest ointressanta jag varit med om. Man blir tjock och orkar inte träna ordentligt, liksom. Visst kändes det kul när hon sparkade och grejade, för det mesta. När man skulle sova var det bara irriterande.

Denna graviditet har jag inte hunnit vara uttråkad, tack och lov. Jag har knappt tänkt på den, räknat veckor och dagar eller gått omkring och funderat på en massa saker. Fullt upp har jag haft, med livet som redan finns här ute i världen.

Jag har mått oförskämt bra, huvudvärk och sömnbrist till trots. Jag har gått upp precis lika mycket som förra gången och vikten har nu stått stilla i några veckor så jag gissar att det inte blir så många fler kilon.
Har inte haft speciellt mycket sammandragningar eller förvärkar. Det jag trodde var foglossning visade sig vara vanliga ligamentsmärtor så de försvann lika fort som de kom. I början mådde jag lite illa men det gick också över ganska fort.

Nu har jag känt mig ungefär som vanligt i ganska precis 25 veckor. Jag kan, till och med så här i vecka 37, glömma bort att jag är gravid. Min mage är inte speciellt stor om man jämför med andras och jag har inga krämpor som jag verkligen lider av och tänker på.
Det mesta som ska göras gör jag utan bekymmer, även om det kan vara lite svårt att klippa tånaglarna. Att dra in magen när man ska passera något som står lite trångt är också det ganska omöjligt men i övrigt känns det som om allt är ungefär som förr, om än det går lite saktare på grund av urusel kondition.
Jag jobbar fortfarande, nästa måndag startar min föräldraledighet. Jag har då ungefär två veckor kvar till beräknad födsel och tror att det blir en rimlig tid att gå hemma och fixa i ordning det sista.
"Det sista" är ALLT. Packa väskor, tvätta kläder, ordna BB-mat till pappan och så vidare.

Jag ska inte bli mer långrandig än så här. Vecka 37 har börjat och jag är som sagt pigg och glad och hoppas på att ha det mesta i ordning när lillebror kommer.

Förresten, om det nu finns någon som läser som har tänkt att komma förbi när det lilla livet är nykläckt, jag har faktiskt en önskan och ett krav.
Önskan är att ni ska strunta i att köpa presenter till lillebror. Om ni nu absolut MÅSTE köpa någonting, ge ett litet paket till Minna i stället. Hon är lite mer medveten, men samtidigt inte SÅ medveten att hon skulle förstå varför bara lillebroren får paket med grejer och inte hon. Låt gärna påskina att det är för hennes skull ni kommer, vi vill ju inte börja med att få någon sorts syskonrivalitet på en gång. Hade hon varit större hade jag nog inte bett om det här men nu är hon inte det och vi vill som sagt få en bra start utan några större förändringar för Minimojen.

Kravet- friskhetsintyg, typ.
I alla fall inte magsjuka nyligt.
Tack.