Same, same, but different baby.

Denna lilla brutta vände sig själv rätt väg i magen och fixerade sig i vecka 37+någonting. Detta upptäcktes precis innan vändningsförsöket skulle påbörjas och jag låg och storgrinade för de skulle sätta en kanyl på min hand.
Lillbebisen i magen skulle inspekteras idag och hade, tro det eller ej, vänt sig OCH fixerat sig under natten. Är nu i vecka 35+3 och har hört ryktas att andra barnet oftast fixerar sig närmre förlossningen än första barnet.
Stämmer det, i stort alltså? Fattar ju att det inte gäller för alla men OM det nu brukar vara så, ja, då har jag bråttom. Jag har ju den här och hela nästa vecka kvar att jobba, har inte plockat fram eller tvättat några babykläder, inte packat BB-väskan eller skrivit klart förlossningsplanen som jag ska ha med mig när jag träffar barnmorskan i Skellefteå nästa vecka... alltså, jag har inte gjort något. Jag är definitivt inställd på en v. 41-unge igen, vilken överraskning om han inte skulle vänta tills dess!
Vore just typiskt. Den här gången har jag nämligen inte alls någon stress i kroppen, han får stanna hur länge han vill (inom rimliga gränser så klart) och lika nöjd är jag.

Tiotusenkronorsfrågan; När tror ni han dyker upp? Själv gissar jag på 13/4, eller allt efter det. Beräknad födsel är 6/4.

Nu till något betydligt mer intressant.
PÅ COOP HAR DE FOTHYVLAR!
Jag köpte en idag, mina fötter ser seriöst ut som kom och hjälp mig. Nu jävlar ska jag hyvla på tills blodet rinner, min stora skräck är att föda barn med äckliga förhårdnader på fötterna.
Om jag får tummen ur arschlet ska jag boka tid för fotvård också, bara för att riktigt veta att jag i alla fall inte behöver skämmas för fossingarna.
För jag ser inte fötterna så mycket, jag bara filar och hyvlar lite överallt och hoppas på det bästa. Rätt som det är sitter jag väl där med stortån i handen men vill man vara fin så får man väl lida pin.