.. alltså, det här är inte lätt för mig att erkänna, jag finner inte riktigt orden men... jag tror att jag har gått och blivit en surjävla tant. Jag irriterar mig på folk som kör bil för fort, folk som kör bil för sakta, hundägare som låter sin hund pissa bredvid vår postlåda, dammet som syns när solen lyser in- precis allt.
Häromdagen kom jag på mig själv med att gå omkring och muttra för mig själv. "Jävla damm, helvetes tusan. Nu måste jag dammsuga OCKSÅ. Förbannade hund att lösa hår, och varför ska jag egentligen bo kvar i det här skithuset som bara är fult? Jag hatar det här huset". Muttermutter. Klag.
Vad har hänt och varför? Så här bitter brukar jag inte vara. Det kanske går över. Antingen det eller så har jag blivit en kärring på heltid.
Fan. Jag skulle ju aldrig bli en kärring.
Du får göra som jag....var lite små irriterad idag när jag kom hem, trött kanske är rätt ord. Istället för att ta itu med allt jag borde ha gjort satt jag mig ute i solen, läste bok tills jag kände att jag nickat en bra stund och snart skulle få nackspärr. Istället tog jag mig in, skulle vila en liten stund och ojdå..hade visst sovit 1½h. Visst, missar nattsömnen men nu är jag ju gladare än då. Så mitt tips är, har du inga tid att vila, passa på att sätta dig ner en stund, lyssna på en låt du gillar och bjuda medan den är på eller läs några sidor i favorit boken. En stund på 2min kan vara guldvärd!!! Kram
SvaraRaderaäh, det är ett rent paradis att vara bitterfitta. Och vet du, då man accepterat fakta hittar man en slags inre frid och vips så är man nästan glad igen. Jag var en riktig surkärring då jag var hemma med Nellie, iaf tidvis, men jag gillade det lite också.
SvaraRaderaNu är jag ganska trevlig. Om jag vill.
Att vara snäll och fin är överskattat. Jag har till och med skaffat en handväska med lagom långa tanthandtag på precis så stor att det får plats en tegelsten i. Det är en apa på den. Den ska jag ha och slå mig fram med när jag handlar. På äkta surtantsvis.
SvaraRadera