Nu ska jag vara brutalt ärlig. Ni kanske tror att jag skojar, eller överdriver. Kanske tycker ni att jag är en extrem klagare som borde hålla käft och bita ihop, men det får ni tycka, då.
Jag vet inte om det "ska" vara så här när man har fått barn, en sak är dock säker- jag vet att man inte ska må så här.
Minna skriker hela tiden. Hon smågnäller, storskriker, skriker som vanligt... hon kräver ständig, och då menar jag ständig, intensiv stimulans. Att lägga henne i babygymet och sitta och surra med henne fungerar inte, babysittern samma sak. Hon sover inte trots att hon behöver sova. Hon vill äta hela tiden.
Jag kan inte ta med mig henne på stan, hon vägrar att ligga i vagnen och titta utan jag ska bära henne. Att sätta sig ner och ta en kopp kaffe på ett café är inte att tänka på- jag ska GÅ OMKRING och bära henne. En gång hann jag nästan gå in i en affär utan att hon började skrika.
Barnmorskan sa att Minna är överaktiv. Jag har funderat på om hon blir överstimulerad men när jag någon dag försökt få henne att varva ner, ta det lugnt och har det rofyllt runt omkring. då blir hon galen. Helt galen. Hon skriker tills hon tappar andan och sedan skriker hon ännu mer. Seriöst, jag håller på att bli vansinnig. Vi gråter ikapp om dagarna och jag har kommit på mig själv flera gånger med att räkna timmarna tills hon somnar.
Bärsele fungerar INTE. Skrik.
Jag får tvinga henne att sova om dagarna, men även där gäller samma sak- slutar jag att vagga vaggan eller stannar barnvagnen, då vaknar hon i samma sekund. 9 gånger av 10. Den tionde gången är hon så fruktansvärt trött och slut att hon måste sova.
Hon ligger aldrig stilla och bara tittar som andra babys verkar göra. Är jag och hälsar på någon kan det hända ibland, men aldrig hemma.
Är det jag som gör något fel? Jag orkar inte med att aktivera henne 100% av hennes vakna tid (sammanlagt kanske hon sover 2 timmar under dagarna, i 15-minutersintervaller) men jag kan heller inte låta henne ligga och skrika. Saknar hon något? Har hon ont? Har alla det så här? Ska man grina varje dag för att bebisen, vad man än gör, bara skriker och skriker och aldrig är nöjd?
Jag grinar till och med under tiden jag skriver det här. Sambon är ute och kör bil med Minna och sin 39-graders feber. Jag känner mig bara så uppgiven och misslyckad- visst hade jag räknat med tuffa dagar men jag kunde för mitt liv aldrig tro att det skulle bli på det här viset.
näe, sådär har inte alla det. nu tycker jag du ska ringa till er barnmorska redan imorgon och säga precis så som du beskrivit här. att hon bara gråter. att du gråter. att inget hjälper. att du försökt allt! dom kan fan ge råd, dom har råd att ge. har hon ont i magen? behöver hon annan ersättning, sån där ont-i-magen ersättning?
SvaraRaderaför näe, jag minns inte att babylivet var så där ledsamt!
nej, jag tycker det är bra att du klagar och vräker ur dig!! det kanske lättar för stunden.
SvaraRaderaoch som du kanske förstår har jag inga vettiga tips att komma med :(
hjälper väl föga att säga att hon blir äldre och att det blir bättre, för det är just NU du/ni lever med fröken Skrik Madame.
Men kräk ur dig bara, jag fattar att du älskar tösabiten ändå :)
BTW, jag tänkte att jag hade kunnat komma i måndags men du förstår då jobbade jag över. Igår var det småstjärnorna på skolan och fabbe uppträdde, idag var det hocketräning osv osv, du fattar.
F ska till fjällen i helgen och om han åker direkt efter skolan på fre så kommer jag ev och väldgästar dig då.
Annars kanske ni har en stund till övers på söndag? eller så tar vi det måndag.
Jag jobbar till 15.15 nowadays
Nä det ska verkligen inte vara så där! Hoppas att det är tänderna just nu som spökar och att det blir bättre när de kommer upp!
SvaraRaderaHar BVC sagt att man kan göra något? Har för mig att jag hört nått om att gnida alvedon mot tandköttet?! Har bara för mig det så kolla med nån som kan innan du gör det ;)
Vi har ju en babygunga som vi hade till Ella då hon var i Minnas ålder. Den var väldigt uppskattad! Kolikbarn brukar oxå trivas i den eftersom det rör sig hela tiden..
Du får prova den då du kommer =)
Fast samtidigt kan det ju vara just sådär.
SvaraRaderaJag orkar inte hålla på dra liknelser från min egen tid med babysar men jag känner igen det du skriver och får lite ont i magen då jag tänker på det.
Däremot inte sagt att det inte kan vara nått tokigt, så ni bör ju ändå söka råd.
Annars, ja.. kämpa på.. någon gång måste det ju lugna ner sig. Jag tycker nästan det är skönt att du skriver precis som du känner för jag minns hur dåligt jag "hanterade" skrikandet och maktlösheten.
Jag känner ju NU att det var värt det men det hade nog inte varit någon tröst att veta det då.
Ett knep jag tog till när nr. 2 var liten(och han var egentligen inte alls jobbig) var sånna där hörlurar med radio. Då hade jag mycket lättare att hålla mig lugn! Jag ser hur tårarna flyger och munnen fladdrar men i mina öron hör jag bara ".. I gott a feeling, that tonights gonna be a good noght, that..".
haha..
Hälsa din sjuka karl.
God natt!
Har du prova att ge hon en supp?
SvaraRaderaHon kan ha växtverk eller tänder.
Du har inte fått förlåssnings depression med Tanke på hur tuff start de blev?
Prata med bvc lysnar de inte så bytt bvc sköterska. Försök bara att vara lung att inte bli stressad då hon grinar. Elly bli bara värre då jag blir stressad när jag inte får hon att sluta gråta. De är bara att andas och försöka hitta ett lung och rutiner. Sjunga brukar hjälpa.
mvh sandra
Oj,detta inlägg har jag missat..
SvaraRaderaFy så jobbigt!Jag önskar att jag hade ett tips som skulle hjälpa men jag kommer inte på nåt.Är det kolik så brukar det gå över när dom är nästan prick 3 månader,men annars kanske det är växtvärk,så pröva bara att ge en alvedon för att se om det hjälper.Massera mage och resten av kroppen i små,små rörelser brukar få dom små lugna.Men jag antar att du redan har testat allt.Kanske ha på musik medan hon ska sova så att det inte blir tyst?Ge mer mat?Ujj jag vet faktiskt inte..Jag lider med er och du har ALL rätt att klaga,för såhär ska man inte ha det.
Många många kramar till er!!