fredag 2 december 2011

Inte det värsta, men nästan!

Alltså, det är en person som kommenterar här. En är bättre än ingen men jag vet att det är fler som läser. Själv kan jag i alla fall ursäkta mig med att det är ytterst sällan jag läser någon blogg, men när jag väl gör det brukar jag kommentera.
Nåja, jag ska inte fiska efter sånt.
Jag ska berätta snaskiga saker i stället, typ vad vi bråkar (kan man kalla det bråkar om man inte skriker? Eller ens är arg? Heter det diskuterar då? Bråkar låter då mer spännande) om och vad jag kan irritera ihjäl mig på.
Vad jag tycker om vissa saker.

Det här kan bli ett långt inlägg.

Ska vi börja med bråk?
Well. Min sambo klagar på att jag lägger papper (räkningar, lönerapporter, specialerbjudanden från Ellos) överallt, i alla skåp, lådor och hyllor. Han tycker att jag ska sortera i pärmar. Det "bråkade" vi om igår. Jag menade på att jodå, det kan jag visst göra, men vi har inga pärmar. "Köp då", tyckte han. Haha, in your dreams, sa jag då! Jag ansåg att det var hans uppgift att köpa pärmar eftersom det är HAN som stör sig på mina små papperssamlingar. Vi var oense ett tag, men idag köpte han de där jävla pärmarna. Jag rensade lite bland papperna och gissa vad? Det var egentligen inte papper som fyllde alla våra skåp till bristningsgränsen- det var hans sladdar och laddare och hörlurar! ÖVERALLT hade han lagt dem! Gamla playstationspel och filmer, inte mina saker! Det tyckte jag var jättekul och tjatade om det i en halvtimme, han var tyst hela tiden. Man ska inte kasta sten i galna glashus, käre sambo.

Sen var det väl slut med bråk. Om man inte räknar när jag bråkar med mitt barn angående spisknappar, kaffekoppar och småskräp som stoppas i munnen. Men det gör man inte.

Irritationsobjekten är desto fler. Vad sägs om;
* Folk som spelar dumma. Oftast kvinnor i sällskap med män, konstigt nog.
*Hyperotrevliga människor på öppna förskolan som ger fan i att deras lille Pelle slår Urban i huvudet med en traktor. "Han ÄÄÄÄÄR ju så liten!" Visst, men är man stor nog att slå någon så är man stor nog att bli tillsagd att inte göra så. Om man sedan förstår varför eller inte, det är en helt annan sak.
*Såna som satt i system att klanka ner på folk som klagar över saker, men när de sedan själva har något litet trivialt problem är det absolut inget fel med att de klagar. Svårt att förstå att andra också har problem och känslor, samt ett behov av att avreagera sig?
*När syltlocket eller annat valfritt lock klibbat fast och inte går att öppna. Chunky salsa kan vara riktigt överjävligt att få upp locket till.
*Sen finns det ju de som, oavsett vilket väder det är, aldrig är nöjda. För blåsigt, kallt, mycket snö, lite snö, varmt, soligt, molnigt... eller för den delen, myggigt. Det är ju i och för sig inget väder men lika jobbigt varje gång någon nämner det eftersom det oftast handlar om folk som bosatt sig där det finns mycket mygg eller någon som varit i myggtätt område. Vad hade du tänkt dig, liksom?!

Hittills inte så mycket snask, va?
Men här ska ni få höra.

Ibland undrar jag vad FAN vi har gjort. En unge till?! Hur ska det egentligen gå?
Ibland ångrar jag mig. Det gick så fort, vi kommer att ha två bebisar, en stor och en liten. Det blir skitjobbigt.
Jag fick aldrig bli smal och snygg innan magen började jäsa igen. Jag känner mig som en kossa många gånger. En sån där äcklig en. Med tryne och dålig hy. En gris-ko.
Gris-ko-känslan är väl ganska konstant, men ångern och funderingarna på hur det ska gå finns bara där ibland, ganska sällan men då och då. Oftast när jag haft en dålig dag och är tröttare än tröttast. För innerst inne VET jag ju att det kommer att gå galant. Med galant menar jag att vi kommer att överleva utan större men. Vi kommer att ha roligt en del dagar. Vi kommer kanske att hitta på saker när vi har tid, eller så kommer vi att ligga i soffan och kippa efter andan. Att gå på bio och somna lär inte vara något konstigt. Krogen (som jag för övrigt inte besökt sen i... juni) lär kännas lika avlägsen som en hel natts sömn.
Men nog går det bra. Man är väl ingen vekling, heller.

5 kommentarer:

  1. Du började ju i skåpet som du visste låg till MIN nackdel!:) Vänta bara, när de är klart kommer vi ha så mkt papper att vi kan skippa vinterveden, de närmsta tre åren! Hittade ju för fan ett papper i gladpacksmojängen.. Tror dessutom du har en enorm pappersgömma någonstans här i huset där överstepapper bor!

    Kom hem från jobbet nu så vi får helga ihop snygg-o!

    SvaraRadera
  2. Jag är en av dom
    Värdelösa på kommentera, till mitt " försvar " jag läser på telefonen å det är sjukt jobbigt å trycka på dom obefintliga knapparna å alla dessa stavfel, räcker inte men å vara ordblind det blir värre,..
    Detta med panik över barn nummero 2 har jag med, hur fan Ska jag orka , Sir h har en ny damp kallas à-ö.. Sen att Ann gick å skaffade sig en galen terrier valp på det underlättade en heldel ;).. Men folk verkar fixa det så det Sla visst gå,.. Men hur kan jag utsätta nej för å födsel igen?!..

    SvaraRadera
  3. De få gånger jag sitter framför datorn och inte använder mobilen till att surfa runt på blogar, så kan jag ibland kommentera. :)

    SvaraRadera
  4. jag är ganska duktig på att kommentera.
    nästa gång vi ses tänkte jag vi kunde ha lite av en psykolog-session där vi kan prata om alla våra bråk som vi har i respektive familj. haha. eller så skiter vi i det :P

    SvaraRadera
  5. Oj, har missat detta! Får väl "skylla" på att jag läser de flesta bloggar i mobilen och det är såååå ( I-landproblem ) jobbigt att kommentera. Men läser, det gör jag! =)

    Oj, lyckost!
    Här får jag förslag som blodpudding, ärtsoppa, varma mackor m.m. Det bästa var den gången jag frågade Ante om EN rätt, eftersom jag redan klurat ut 6. Då svarade han (såklart) blodpudding. Fine, han ska få sin jävla blodpudding tänkte jag. Och så var det en dag som jag och Norah blev bjudna på middag hos morsfars (Ante jobbade sent), och hans kommentar var "Men vad ska jaaaag äta då?" Svarade att hans blodpudding som han så gärna önskat låg i kylskåpen. Svaret blev "Men hur jävla rolig maträtt är det då?". Han ska vara försiktig med vad han önskar sig i fortsättningen :p

    Oj, tror aldrig jag har skrivit en sån här lång och ointressant kommentar om blodpudding (!) =)

    SvaraRadera