Bättre, alltså.
Jag blev snarare tröttare men trots att sambon varit på jobbet hela eftermiddagen och blir kvar där över natten klarade jag mig fram tills Ongen somnade. Ibland måste man ha lite superkrafter, så är det bara.
Nu ska jag sitta och ha dåligt samvete över att jag inte kunde vara barnvakt till A&T ikväll, jag var helt enkelt inte alls så sugen på att smitta ner den familjen också! Min egen är väl helt okej att hosta på men andras håller jag mig ifrån. Ingen ska kunna beskylla mig för att vara smitthärd!
Nog om den där jävla förkylningen nu, det börjar bli tjatigt.
Riktigt fint inneväder ute, det stormar och snöregnar och har sig och jag har dragit täcke och kudde till soffan för en riktigt ordentlig soffnötarkväll- och natt. Jag rör mig inte ur fläcken, här blir jag kvar, om nu inte lilla Fröken bestämmer annorlunda. Man kan aldrig vara riktigt säker.
Idag fick jag små tårar i ögonen när jag satt och tittade på Mini då hon lekte med sina nallar. Hon pratar med dem och skäller på dem, pussar och kastar och plockar upp.. springer fram och tillbaka och flyttar och donar, alldeles själv tror hon sig att pyssla en liten stund. Jag skyller på att gravidhormonerna gör mig blödig. Allas ungar lär sig ju sånt.
Men är det inte alldeles extra fantastiskt när ens egen lilla knasmojäng gör det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar